Tussilago-premiär

När jag gjorde en sväng till Årstafältet i eftermiddags tyckte jag det var tid att titta efter i ett dike där det brukar vara gult av tussilago ... och se, det har redan kommit fram några gula och goa små gynnare! Våren stärker greppet!

Is, snö, vinter

Vinter till slut, i och för sig trevligt jämfört med det snöfria mörkret, men jag hoppas det blir ljumma vindar när vintermånaden februari tar slut! Man kan dock inte förneka att intressanta motiv erbjuder sig även under denna årstid!

Det här ser ut som putsad och repad marmor. Is på Årstaviken, fotograferad högt uppifrån nya bron

Bruten is och någon sorts avledare för sjöfarten mellan Årsta holmar och Liljeholmen

Biltrafiken gör mönster i snön. Här låg Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen, verkar som om byggandet av de nya husblafforna går långsamt framåt.

Prickarna är inte smuts på linsen, det är snöflingor som faller från en orolig himmel ovanför Årstafältet

Kanske någon hungrig fågel kan få nytta av dessa sista nypon på Årstafältet?

En konstnärlig installation av stenar och växtdetaljer i snö vid Pålsundskanalen

Fotograferar man snöfall med blixt kan det bli så här ... 

... och det ser så kul ut att det blir en repris! Påminner det inte om ett astronomiskt fotografi, med mängder av stjärnor långt borta i Vintergatan. Notera det lite gulbruna i bakgrunden. Det är inte lysande nebulosor, det är (tror jag) ljusen från Södersjukhuset - bilden är tagen i Årsta skog, ut mot vattnet, och sjukhuset borde ligga på andra sidan

En vit backe i Högalidsparken - om några månader skall det vara blått här, blått av tusentals scillor! Hoppet håller människan uppe!

Därborta ligger Mälardrottningen som en grå profil, sedd från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden

Linjer

Här är några bilder som på olika sätt kan få betraktaren att funder över linjer i tillvaron. Skulle någon verka intressant så ser den nog ännu bättre ut i uppklickat format.

Här är det sannerligen ingen rät linje i tillvaron. Är den här snäckan riktigt nykter? Verkar ju vingla hit och dit utan större styrsel! "Vestige terrent" som det heter på latin - "spåren förskräcker"! 

Här finns två linjer, en synlig och en nästan osynlig. Byggstrukturen under Årstabron ger en  kurva, roddarna bildar ritstiftet till sitt eget räta streck som inte kommer att tangera kurvan utan passera förbi  

Linjer som korsas och som dras åt olika håll; Årstabergs pendeltågsstation

Ett gammalt streck, på kartan en linje genom landet - en liten rest av Göta landsväg på Årstafältet. Här gick trafiken förr från Södermanland mot Skanstull. 

Några sommarbilder

Som alltid bättre i uppklickat tillstånd!

En blåskimrande trollslända (någon sorts flickslända) på ett vassblad vid dammen på Årstafältet

Ute på själva dammen kryssar mamma gräsand med sina telningar mellan röda näckrosor

Och så en av mina mystiska "konstnärliga" bilder som skall få betraktaren att tänka på abstrakt/konkret konst. Fast det här är inte konstigare än den rostiga bottnen i en gammal skottkärra

Och här har rosten kompletterats med en tjock spindel och ett litet rött blad

Till slut lite godis: nedklippta blommor av äkta fläder. Vad får man av det? - Exempelvis mycket god saft som läskar fint i sommarvärmen! (Men kom ihåg att detta gäller äkta fläder, det finns ju druvfläder också som är mer vanlig, men den jäkeln är giftig och duger därmed bara som dricka åt ens fiender!) 

Blommor i midsommartid

Varför inte bjuda på några blommor i denna blomstertid när sommarsolståndet nyss passerats - några prästkragar jag morsade på igår kväll, på Årstafältet. För tillfället var det solsken och varmt i luften då, ett inte helt vanligt tillstånd dessa dagar.

Vi tar en närmre titt på naturens finare detaljer - klicka gärna upp till större format för att verkligen kunna sticka ner näsan i blomman - tyvärr kan jag inte bjuda på blomdoft, men den kanske du kan tänka dig själv!

Det här är en klippa i Liljeholmen, nära Årstabrons fäste. Bara grått ... nej, där är en blå klick i det grå, låt oss titta nämre!

Månke, eller blåmunkar, räknas väl inte som midsommarblomma, men varför ändå inte slå ett slag för denne obemärkte lille kamrat i vår flora?

Åter till Årstafältet och något som knappast är med på listan över godkända midsommarblomster - vet inte namnet, men nog ser det ut som en vackert färgad tistel

Och till slut en verkligt förbisedd liten krabat som man ofta ser på våra gator - nämligen gatkamomill. Många vill väl fnysa åt den och säga att "det där är väl inget", men det tycker jag är en tråkig attityd. För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta." Och även gatkamomillen bidrar till att syresätta vår atmosfär, och är dessutom förmodligen hem för många små kryp som behöver mat och skydd.

Det stora vårtecknet

Hejhej, jag heter Tussilago farfara på finaste botanistlatin, och idag tittade jag och alla mina fränder som också heter Tussilago farfara upp våra glada gula huvuden på båda landfästena för Årstabron, och dessutom på många ställen på Årstafältet.

Om vi får säga det själva så är det VI som är det verkliga vårtecknet! Och titta, här kommer en insekt med fina genomskinliga vingar som hälsa välkommen och ge en vår-kram den också!

Bildbilagan kommer tillbaka

Några spridda bilder från de senaste dagarna. De kanske blir roligare om man klickar upp dem i större format.

Flitens lampor lyste ikväll när jag gick förbi Riddarholmen på väg mot Söder.

Och för ett par kvällar sedan var det upplyst i Marievik så det nästan var som julgranen.

Höstfärger för ett par dagar sedan på Kungsholmen.

Bilden verkar oskyldig, men den är tagen från Gjörwellsgatan i riktning ned mot Mälaren. Alldeles till höger om bilden finns staketet till ryska ambassaden. En gång i tiden var det Sovjets ambassad. Dit sprang pigga journalister och hämtade sprit och annat trevligt tycker jag mig ha uppfattat. De behövde inte springa långt - Dagens Nyheters. Expressens och Svenska Dagbladets redaktioner ligger på andra sidan gatan. Med tanke på att journalistkåren lär tillhöra en av de mer försupna yrkesgrupperna i landet lär det väl ha gått åt en del dryckjom kan man tro.

Själv har jag inte varit närmre ambassaden än utanför staketet, möjligen har jag foton kvar i någon låda som jag tog i samband med solidaritetsdemonstrationer för Tjeckoslovakien när det begav sig.

Höstfärger från utkanten av Årstafältet.

Ett par kanadagäss som hängt sig kvar i Årstaviken. Kommer det ett häftigt väderomslag kan det bli besvärligt för kvardröjarna. Men för närvarande verkar det inte vara någon isvinter på gång. Notera att den vänstra ser lite udda ut på huvudet ...

... med spräckligt vitt på pannan och nacken som annnars borde vara helt svart. Kan det vara en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås kanske? Eller bara någon defekt med färgerna ändå?

Höstfärger som guld ... egentligen tycker jag inte att guld är så enormt vackert, det kan vara ganska trist gulbrunaktigt ... men är det höstfärger så är det!

Årstafältet - solnedgång och aning av höst

Nu mörknar det allt tidigare. Här kastar kvällssolen sina sista strålar över Årstafältet. Som den här bilden är tagen är det svårt att se att man inte är så långt från centrala Stockholm. Jag antar att det är ett förhållande som orsakar upprörda reaktioner på olika håll.

Mitt i allt det gröna - ett vinrött löv. Nästan som ett bud om hösten.

Skulle man ha byggt något på Årstafältet kunde man ha gjort det för länge sedan, nämligen på den här långa spikraka avstängda vägsträckan. Men icke ... jag undrar varför. Man skulle ha kunnat ta till sig idén om containerboende här och löst bostadsproblemet för många hundra studenter exempelvis, men icke ...

Stoppa plågsamma datorförsök

Jag var ute och gick i morse och tog två bilder från Stora Essingen under broarna mot Lilla Essingen och Essingeleden. Sedan klippte jag ihop dem till ett panorama. Inte nöjd med det lät jag datorn riva sönder bilden igen. Kanske som en symbol för att några av de fula bilpackade broarna gärna kunde får försvinna.

Man kan ju också se detta collage som en illustration till parollen stoppa plågsamma datorförsök! Någon gång kanske jag bör lära mig hur fotoprogrammet verkligen fungerar?

På tal om plågsamma försök: bilden nedan är en smärre detalj i ett större färgfoto som föreställer röda näckrosor i en damm på Årstafältet. Men efter några varv genom datorn märks det ju inte längre! Jag tycker det mer ser ut som glas eller delvis bruten is. Bilderna är klickbara.

Ännu mer körsbär ...

Tidigare i bloggen har jag uppmärsammat de blommande japanska körsbärsträden på Söder och Östermalm, här fortsätter (och avslutas, tror jag) serien med en vacker svit i Årsta invid Tvärbanan.

Som synes på bilden nedan är det annat som blommar också. Slånbuskage står med sina sommarmolnsvita skyar av blommor på Årstafältet. Jag hoppas de får vara kvar och inte rensas bort i någon slags omstuvning av Årstafältet.





Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Hitta rätt, Björn Nilsson skriver Väsentligheter, kimmuller skriver Mitt första maj-firande (med foton), jesper skriver Shora Esmailian från Antirasistiskt forum, Vida Latina skriver Man är bara man

Land och stad - olika människor?

Nya pastellfärgade hus vid Mikrofonvägen, nära Telefonplan. Är det här stadsmänniskan trivs bäst med andra stadsmänniskor ...

... eller är den här svarta monoliten i hörnet Mikronvägen/Tellusborgsvägen bättre anpassad till den nya urbana varelsens krav?

Den individ som bor i en stad identifierar sig med staden. Människan på landet har en bit jord; ägd eller inte, är den egna biten, torvan, ens hem. Andra människor har andra bitar, större eller mindre, bättre eller sämre, men avstyckade av samma jord. Bonden relaterar till jorden, den egna, odlade, bearbetade jorden och till jorden som existentiellt villkor, som hem. Stadsbon relaterar till andra människor som hon delar sitt hem, sitt existentiella centrum med, oavsett hur stort utrymme i form av hus, lägenhet eller rum hon må förfoga över. Staden är hemmet och hemmet är andra människor. (Martti Soutkari "Min eviga stad" i Lyrikvännen 1-2/09.)

Stad och land. Kan man ha bådadera? Koloniträdgårdar på Årstafältet med stadsbebyggelse i bakgrunden. Bland en del stadsförtätare är detta en styggelse: man skäller på "sommarstugor i staden". - Jag lär återkomma om Årstafältet, för övrigt.

Rätt eller fel? Kan man inte säga att Soutkari här använder en idealtyp av Webers modell: det mest grundläggande tas fram och mängder av andra tankar och idéer som varje individ bär på bortser man ifrån. I det Kommunistiska Manifestet skrev Marx och Engels om "lantlivets förslöande inverkan" vilket också är en idealtyp, liksom deras egendoms- och rotlöse proletär var det.

Det handlar om den extrema sanningen, inte om genomsnittet. För ser vi på den genomsnittlige stadsbon finns ofta en längtan tillbaka till torvan, en kvardröjande känsla för ett annat liv - det liv som mänskligheten levt de senaste tio tusen åren som jordbrukare. Och kanske det finns rester av ännu äldre skikt, från jägar- och samlaråldern. Men hos mången landsortsbo finns en trängtan att komma ur den inskränkta bymentaliteten, få uppleva nya och spännande människor och miljöer, få helt nya chanser i livet. Det får man i en levande och fungerande stad (men det säger inte att sådana möten inte kan ske i småorter och på rena landet). Dessutom kan det både vara en välsignelse och en förbannelse med ett samhälle där "alla känner alla" - i staden kan man uppnå en trivsam anonymitet som är svår att uppnå i glesbygden.

Kan detta förklara den bisarra situationen där inbodda stadsbor motsätter sig grova förändringar i sin stadsmiljö, medan nykomlingar från landsbygden gärna rumsterar om på allehanda sätt? Nykomlingarna kastar sig över det där hemmet som består av andra människor (därav Yimby, Yes in my Backyard) medan de inbodda kämpar för de kvarvarande tovorna? De konflikter som därvid uppstår kan stundom tappa alla proportioner, bli till en desperat kamp om i sig meningslösa små markytor.

Behöver det vara så? Kanske antropologer, sociologer, läkare, biologer, konstnärer, filosofer och andra "människosjälens ingenjörer" kan tala om för oss vad som är bäst? Men bäst för vem? Sist och slutligen verkar detta mynna ut i frågan om vad människan egentligen är för varelse. Kan frågan ens besvaras - även om vi förändras rätt långsamt biologiskt som art kan den mentala omställningen gå fort. I miljöer som är packade av information som snabbt förändras - som stora städer - kan den ändringen gå fort. Men är det tillräckligt för att utplåna den ena idealtypen som (kanske) finns i våra hjärnor till förmån för den andra?

En prognos är en prognos

Ett taffligt försök till hårdgrundsetsning med färg som jag gjorde för 25 år sedan - men det är ju ett stockholmsmotiv och passar i den här bloggen således!

Det kommer ofta flersidiga reklambilagor om dittan och dattan med Dagens Nyheter. Ofta sådant som inte är särskilt intressant. För några dagar sedan var det "Stockholm" som ville göra reklam för sig på många och säkert inte så billiga sidor. Hej stockholmare, en tidning om vad dina skattepengar används till. Jaha?

Man kan notera att en prognos förvandlas till en beställning på framtiden. Om 20 år har vi blivit 200 000 till utropas det tvärsäkert på framsidan. Har man jobbat med prognoser vet man att de är gissningar om hur framtiden skall se ut. Om man vet hur framtiden ser ut är det ingen prognos, men det här är en prognos. Vi kan bli fler eller färre, det är rimligt att tro att om inget allvarligt inträffar kommer befolkningen att öka, men något "allvarligt" kan innebära att folk strömmar hit eller strömmar bort. Om den där tiotusenårsvågen kommer svepande längs stränderna av Mälaren och gör det mesta av alla tjusiga "sjönära" byggen till vrak på land flyr folk bort. Å andra sidan kan det hända saker som gör att folk i massomfattning försöker ta sig hit från översvämmade områden i västra Europa eller från klimat- eller politiska katastrofer i öster. Eller en stor himlakropp träffar Jorden och avslutar alla diskussioner i ämnet.

Stort och smått blandas i bladet. En kille tycker att Stadsgårdskajen borde förvandlas till promenadstråk och det håller jag med om. Förut kunde man faktiskt promenera längs vattnet från Slussen bort till Fåfängan, men sedan kom terroristerna (eller deras politiska kompisar) och spärrade av en lång bit. Det borde man ändra på.

Och så har vi entusiasterna för "en sammanhållen stad". Den var nog sammanhållen på Gustav vasas tid, med ungefär 5 000 innevånare, och kanske ännu med 50 000 inbyggare på drottning Kristinas tid. Men någonstans längs vägen måste det börja knaka i fogarna och distinkta stadsdelar med olika karaktär uppstår. Problemet är väl mindre att det finns olika områden här och där, men mer att det inte finns så mycket av eget liv och ekonomi i en del av dem - de blir som satelliter med dålig självkänsla och utsatthet.

Man skriver att Årstafältet "är idag en näst intill otillgänglig plats" vilket låter ganska konstigt. Vid hyggligt underlag går jag dit från Söder på mindre än en timme. För de människor som bor i Årsta torde samma promenad kunna göras på några minuter. Det kan säkert göras en hel del positivt på och omkring fältet. Den övergivna vägen ser exempelvis ut som ett utmärkt fundament för ett långhus. Men håll ett öga på vilka politiska och ekonomiska krafter som är i farten!

Jag skulle vilja se någon som pekar på det positiva hos ställen som ser lite konstiga, skräpiga och avsigkomna också, och som framhåller de spridda rester av "naturskog" som finns kvar och som hotas av "förskönande" parkifiering. En park behöver inte vara vacker, den kan ju vara paradiset för insekter som gillar mörkna träd och den kan ha ett risigt industriskjul i ett hörn. Vill man ha en stad med mångfald finns det också plats för några ställen med dammråttor i hörnen!

Listmani

Fågelskådare är konstiga figurer som ibland å de mest okristliga tider drar ut i markerna för att titta på befjädrade individer som hoppar omkring i buskarna eller plaskar i någon sjö.

På bilden: min förmodligen numera helt urmodiga tubkikare med Ågestasjön som bakgrund.

Många tittar inte bara, de gör listor över sina observationer också. Idag kom Fåglar i Stockholmstrakten, en liten ambitiös tidning som utges av Stockholms Ornitologiska förening, och där finns en lista på listor. Det går att göra listor på vad som helst: hur många fågelarter man sett i kommunen, på den egna tomten, i länet, på någon särskilt fågellokal, i en speciell stadsdel eller vad man nu själv tycker är roligt. Jag noterade att den absoluta majoriteten av listorna gjorts upp av manspersoner - fågelskådningen är av någon anledning mansdominerad. (Är damerna månne mer inne på botanik?)

Jag har också några listor. Det är ju roligt att veta hur många arter jag sett i Ågesta eller hemma på Söder exempelvis. Dock är jag inte av hårdskådartypen, på senare år spankulerar jag hellre omkring med handkikare och njuter av naturen än att stå och spana i en tubkikare (för tungt, det blir nog bara handkikare framåt) och därmed blir listorna inte så omfattande.

Ta Söder exempelvis. Under årens lopp har jag lyckats få ihop 71 arter här, långt från de 137 som anges i tidningen. Bland dessa 71 ingår dock originella inslag som smalnäbbad nötkråka, fasan, gröngöling och råka, samt havsörn. Just det, en dag för några år sedan råkade jag titta upp i luften när jag korsade Söder Mälarstrand, och ovanför Münchenbryggeriet kretsade en havsörn.
Av någon anledning finns inga listor angivna för Djurgården eller Erstaviksområdet, men båda är ju pärlor ur naturskådarsynpunkt. Olika typer av natur samsas på ganska små och lättåtkomliga ytor. På Årstafältet har någon prickat in 73 arter. Jag har ingen lista för det området, men en vinter satt där en snösiska och visade upp sig.

Vissa fåglar trivs definitivt inte i stenstaden, men många kan anpassa sig och hitta matnyttiga nischer här, så även i Stockholm kan den observante naturvännen få trevliga överraskningar. Mitt fågelintresse väcktes på allvar för många år sedan när jag såg en rovfågel (antagligen en sparvhök) som knep en sparv på Hantverkargatan alldeles utanför Stadshusets entré.

Närsjöfart för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm

Om jag vore politiker skulle jag utbrista att jag är glad över att Naturskyddsföreningen, Sankt Erik och Miljöpartiet stödjer mitt gamla förslag om mer sjöfart i Stockholm. (Ett inlägg i den frågan finns här.) Men i själva verket är synpunkterna rätt naturliga. Det räcker med att gå ner till stranden och se hur stan ligger här i geografin för att förstå möjligheterna. Folk gjorde det redan för tusen år sedan.

I ett gemensamt uttalande skriver trion att man bör Utveckla närsjöfarten för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm . I och för sig kan man vara lite trött på reklamfraser av typen "klimatsmart" eller "attraktiv", men det får väl gå för den goda sakens skull! Hela uttalandet kan tas upp som pdf-fil från Sankt Eriks hemsida tillsammans med andra remisser och åsikter.

De tre skriver:

Dagens döda knutpunkter vid T-banestationer under jord, brofästen med koncentrerad vägtrafik och kajer, som Söder och Norr Mälarstrand, med parkerade bilar är resultat av gårdagens stadsplanering. Med satsningar på moderna sjötransporter skulle angöringsplatserna för vattenburen kollektivtrafik bli naturliga och levande mötesplatser där stockholmare och besökare skulle kunna mötas, flanera och shoppa i småbutiker och marknadsstånd.

Är inte detta en vision av levande miljöer med lyckliga människor som till och med yimby skulle kunna godkänna ...? (Äsch, visst ja, dom hatar ju Sankt Erik!)

Förutom persontransporter, på båtar som körs på nya drivmedel, skriver man detta om godstrafik:

Istället för att lokalisera transportkrävande företag inom t ex detaljhandel, byggvaror eller livsmedel i anslutning till långtradardepåer som Västberga skulle de kunna lokaliseras till plats med tillgång till kaj.

I Västberga finns det ett stort område som man kunde bebygga med något annat, en jäkla massa hyresrätter exempelvis. Visserligen kommer det att vara avskuret åt ett håll genom järnvägsspåren på södra stambanan samt Södertäljevägen, men man kan ju tänka sig en utveckling som går i riktning mot Telefonplan i stället. Eller om man gör en djärv överdäckning och landar på andra sidan spåren och stuvar om bland partihallarna. Jag har för mig jag har hört att de håller på att tjäna ut - man kanske kunde bygga hyreslägenheter där också? Och så kan folk stå där i fönstren och se på drakflygare, hundägare, trädgårdskolonister, fågelskådare och andra som nyttjar området och trivs med det.

Lokala nätverk - lokala opinioner

Röda skynken omkring Odenplan protesterade mot en ny galleria

Med "lokalt nätverk" kan man mena hur datorer kopplas samman inom ett begränsat område. Men framför datorerna sitter de som verkligen är kopplade till nätet - människorna. På sikt kanske hela Jorden blir ett lokalt nätverk, men ännu så länge har vi inte kommit dit.

Med ett datornätverk knyts människor samman och kan utbyta erfarenheter på ett snabbt och effektivt sätt utan att de behöver träffas så mycket. Skaffar sig nätverket en hemsida utåt, gärna estetiskt snygg och lätt att orientera sig genom, kan man också kommunicera med folk som finns utanför den egna gruppen. Gränsen mellan nätverk och föreningar kan ibland vara oklar. I centrum av ett nät får man nog tänka sig att det finns några individer som i praktiken fungerar som en föreningsstyrelse. Sedan är det frågan om hur demokratiskt det hela fungerar, vilka som tar besluten om vad som skall göras etc. I bästa fall, och det är förhoppningsvis i de flesta fall, kan nätverket fungera som en vitaliserare av demokratin. Man försvarar sina lokala hjärtefrågor men är inte avogt inställda till andra människor med andra preferenser. I värsta fall kan det bli "sällskapet för inbördes beundran".

Ett exempel som jag skrivit om ibland är yimby som jag också länkat till i länklistan till höger. Idag har jag lagt till två mer begränsade grupper som dessutom inte är yimby direkt. Bilderna i det här inlägget kommer från deras hemsidor.

Dels är det Odenplansgruppen som bildades som en lokal rörelse i samband med planerna på pendeltågsstation och galleria under Odenplan. De blev kände för de revolutionärt röda skynken som hängde ut genom fönstren i det borgerliga Vasastan. Från att ha varit en tillfällig grupp ser det nu ut som om man vill permanenta sin verksamhet. Man kanske kan se det här som en fortsättning på byalagsrörelsen och liknande grupper från det glada 70-talet?

Odenplan med blicken vänd mot Gustav vasa kyrka. Denna del av torget lär ha mindre genomströmning av människor än området runt tunnelbanenedgången.

Det finns också en grupp som vill försvara en av de platser där jag själv gillar att ta mig en promenad, nämligen Årstafältet. (Just Odenplan tycker jag inte känns som promenadvänligt för mig, det är för mycket trafik.)

Mot Årstafältet i sin nuvarande form, där man ju gjort en hel del upprustningar under senare år, finns hot i form av byggplaner. På hemsidan finns en debatt refererad som jag faktiskt såg själv när det begav sig. Det var arkitekterna Dick Urban Vestbro och Jerker Söderlind som hade motsatta synpunkter på vad som kunde göras med fältet. I en extra kommentar kom det fram att det kan bli dyrt att bygga där - det är blöt tidigare sjöbotten. Om man minns vad som hände med tingshuset i Huddinge i början av 70-talet vet man att det kan vara olämpligt att bygga på sådana ställen (en stor jäkla kåk som måste snabbutrymmas och pålas upp igen när man upptäckte att den höll på att sjunka ner i gyttjan i blötmarkerna vid Huddinge station).

Regnbågen efter oväder över Årstafältet, fotograferad av Jonas Rhodin. Observera att regnbågen är dubbel - undrar om det är samma dubbla båge som jag fotograferade vid Årstaviken vid något tillfälle?

Jag hörde och såg årets första lärkor och starar på Årstafältet. På hemsidan kan man läsa en rapport om djurlivet (insekter och annat som jag själv inte vet så mycket om) omkring dammarna och Vallabäcken. Lite senare ser jag fram emot att ta mig en sväng förbi koloniträdgårdarna och se hur det blommar där, förutom alla vilda blommor som bör komma på fältet. Hur mycket av detta som kommer att finnas kvar för framtiden hänger nog delvis på vad den här gruppen kan göra i form av mobilisering av den lokala opinionen.

Man spelar rugby på Årstafältet också. Här skall det vara finnar och australier som laddar upp för att stå och böka på varandra eller vad det nu är man gör i rugby. Rugbyplanen finns på fältets östra del. Detta har jag aldrig sett, däremot folk som flyger med drakar, går ut med hunden, tittar på fåglar, tränar golf ...