torsdag 29 juli 2010

Blommor efter regn


När ösregn och åska var över, och bara mindre skurar kom då och då, gick jag en sväng ner på Långholmen. Stockrosorna vid Karlshälls gård såg ut som de hade fått sig en ordentlig omgång av vädrets makter, hängde och slokade, till skillnad hur det var för några dagar sedan.




Det gällde även dessa vackra ... vad är det för något? Krolliljor, väl?



Ja, här har en stockros fått ta stöd mot en lilja för att inte helt säcka ihop. Notera den lilla svarta fläcken på husväggen lite till vänster om bildens mitt, det är vid närmare betraktande ...




... den här lille krabaten. Jag är inte så bra på insekter, men är det inte någon sorts kackerlacka? Jag tittar i Hellqvists Svensk etymologisk ordbok, och där påstås detta ord komma från det holländska 'kakkerlak', men vad det kommer ifrån förklaras inte.

Livet och bäcken går vidare


För en vecka sedan drygt klagade jag på att Årstabäcken delvis var helt tom på det som gör en bäck till en bäck - rinnande vatten. Hur det ser ut idag vet jag inte (det regnar så in i norden så jag har inte lust att gå ut för tillfället) men i förrgår eftermiddag gick jag förbi, och så såg det ut så här i motljus. Åter speglar sig träden i vattnet. Eftersom torrperioden då ännu härskade antar jag att någon vänlig person släppt på lite vatten (det kan väl inte bero på att någon myndighet har läst min blogg och tänkt att "aj tusan, det här måste vi fixa till"?). Och med dagens ymniga regnande - det lät nästan som det kom hagel för en stund sedan - borde det åter höras friskt brus från vatten i bäckravinen. Årstaskogen branter mot Mälaren är ju som gjorda för pigga små vattenfall.




Nåväl, livet går vidare i bäcken, och på andra håll också. En jättelik stubbe, det är väl en gammal eks sista rester, har blivit som en rymlig blomkruka för nya gröna växter som vill ta sig fram här i livet. Den finns på Långholmen, strax väster om Västerbron nära trappan upp till bron.

Och nästan längst ut på Långholmens västra udde finns en som tagit sig en flygtur: en rönn har lyckats slå rot i barken på ett annat träd (en al, tror jag). Flygrönn eller flogrönn kallas det när rönnarna lyckas hitta fotfäste (förlåt, rotfäste bör det vara) högt ovan marken. Kanske är det en fågel som stoppat in ett rönnbär i barken, och så har det börjat växa.

lördag 24 juli 2010

Stockros och lite av Strindberg

Äntligen, nu regnar det ordentligt i Stockholm. Hoppas det håller på ett tag så att luften blir friskare och våra vänner i växtligheten mår bra. Som de här exempelvis:



För några veckor sedan upptäckte jag blommor och blomställningar, högväxta sådana dessutom, vid bergväggen på Heleneborgsgatan, och funderade på vad som månde bliva av detta.



Här har vi svaret. Mina blomkunskaper är inte så stora, så det dröjde ett par veckor innan jag kom på vad det var - stockrosor. Bilderna är tagna under ett par veckors tid, på Heleneborgsgatan, i Rosängen på Långholmen (som jag tidigare berömt här i bloggen), och vid Karlshälls gård, också den på Långholmen.






När jag väl kommit på att det var stockrosor rasslade det till i minnets vindlingar: hade inte Strindberg haft några synpunkter på stockrosor? - Jodå, han skrev om allt annat och detta också. Det är i Blomstermålningar och djurstycken från 1888, närmare bestämt kapitlet med titeln "Om Pessimismen i den moderna Trädgårdskonsten". (Finns i volym 29 av nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk.)

I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård!


Jag tycker mig se ur sammanhanget att stockrosor måste ha varit populära på 1850-talet när Strindberg var barn, för att sedan falla ur modet. Han skämdes över att ha tyckt om dem, men ...

... i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur.

Och du blev glad som om du var ung på nytt, du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på förmiddagen!

Du såg barnansikten och nättelduksklänningar, hörde sånger som icke sjungas mer men låg gömda på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg den sköna i den sovande skogen, lilla rödluvan och tummeliten, Lunketus och Skalpjägaren leka kurragömma mellan de stora vinjettlöven och under de granna sagoboksblommorna!

Tänk så fint August kunde skriva när han inte grävde ned sig och var arg över något strunt!

Någon måste väl handgripligen ha planterat frön till dessa blommor - tummen upp för detta verk!

torsdag 22 juli 2010

Aftonglöd


Ja, det är inte mycket att göra åt saken - skymningarna kommer allt tidigare, snart är augustimörkret här och hösten hukar bakom hörnet ... suck ...

tisdag 20 juli 2010

Inte mycket till bäck för tillfället


Den här bilden tog jag för några dagar sedan. Tror inte att läget förändrat sig mycket sedan dess. Men vad är det? Det ser ut som en mörkgrå stenig väg mellan träd och grön marktäckning. Men det är det inte. Jämför bilden nedan som jag lade upp på bloggen 8 juni förra året:




Som synes är bilderna tagna på nästan exakt samma ställe (från den lilla bron) och detta är Årstabäckens fåra. Nu är den snustorr ovanför bron, och de återstående metrarna ner till Årstaviken ser inte så roliga ut de heller:


Även ute i "riktiga" naturen händer ju att vattendrag sinar under värmeböljor och långvarig torka, för att sedan åter fyllas när regntiden inträder. Har för mig att en sådan flodfåra som ibland är torr och ibland en rasande fors kallas wadi på arabiska. Skall vi döpa om Årstabäcken till Wadi Årsta?

Undrar om inte det här skulle kunna åtgärdas genom att öppna en vattenkran längre uppåt backen?

lördag 17 juli 2010

En förmiddag på Bergianska

De här bilderna blir större och finare om du klickar på dem. Till exempel den här ...


... som är ett panorama, ett hopklipp av flera bilder. Motivet är inte särskilt upphetsande, det är taget från en sidoväg som söderifrån går in i Bergianska trädgården. Men det kanske blir intressantare framöver, för här skall det bli odlingar med växter som gillar att ha det vått om rötterna. En våtmark med andra ord.




Skördetiden närmar sig - körsbären mognar.



Titt in genom en portal till avdelningen med färgväxter, kryddor och medicinalväxter, som får sig en rejäl omgång vatten i morgonvärmen.



Det här ser ut som höghöjdsfotografi från en tropisk djungel. I själva verket är det blad till någon sorts kål, tror den hette svartkål.



Något gult där på päronträdets blad. Måste titta närmare. Det måste vara gallbildningar. Så småningom skall det kläckas insekter ur de där gulorange fläckarna tror jag.


Slarvig som jag är noterade jag inte vad det här var för växt. Någon sorts lökväxt kanske. Hur som helst var den populär bland bina.



Blå stjärnlobelia närmast, och bakom rabattlobelia.

Stor och liten ...


... gick jag förbi på en bakgata i Västberga tidigare idag.

torsdag 15 juli 2010

En sväng på södra Djurgården


Jag tog färjan över till Djurgården på onsdagseftermiddagen. Ett tag ångrade jag nästan valet av transportmedel. Av någon anledning tog det nästan fem minuter att få in färjan till bryggan vid Allmänna gränd. Full med folk var den, varmt och kvavt. Men till slut var man på fasta landet, och utanför Skansen syntes en gul spårvagn. Tydligen är det en ny förmåga som skall sättas in på Djurgårdslinjen så småningom. Det går långsamt, men kanske Stockholm åter blir en spårvagnsstad.



Här är en gammal vagn, en mustang, en sådan som gick överallt i stan när jag var liten. På den tiden förekom väl även den ännu äldre lådliknande varianten som jag inte minns om den kallades något särskilt. Men här är det en mustang som kör nerför backen utanför Italenska kulturinstitutet. Det ligger nära Waldemarsudde, men jag fortsatte mot ...



... Rosendals trädgårdar, där jag förväntade mig en härlig blomsterprakt. Och jag behövde inte bli besviken.





Den här betongängeln vakar över ... tja, kanske de där äggformade företeelserna en bit bort?



Men jag gick genom trädgårdarna, fortsatte österut och kom in i en liten bokskog. Undrar vad som händer med sammansättningen av våra skogar om det rörs om i växtzonerna på grund av ändrat klimat - blir det mindre gran och mer lövträd framöver?

tisdag 13 juli 2010

Rakborste och solnedgång




Vägtistlarna åldras, förlorar den ljusblå färgen och blir i stället milt gråbruna. De är mjuka att röra vid, nästan som päls, och jag kommer att tänka på gammaldags rakborstar.



Och solen går ännu ner i nordväst och kastar en strimma bärnstensfärg i Riddarfjärden. Är man inte fanatisk värmeälskare är det Stockholms morgnar och kvällar man tar vara på nu, innan solhettan slagit sina klor i marken.

onsdag 7 juli 2010

Bara en blomma


Vadå "bara en blomma"? Det är verkligen inget "bara" med blommor!

tisdag 6 juli 2010

Sprickor och hål


Ett par foton tagna tidigare i år. En liten trappa uppe på klippan i hörnet av Borgargatan av Hornsbruksgatan. Hur kan den spricka så där? Är det sättningar i klippan, har man sprängt för mycket i bergen nedanför? På sextiotalet sprängdes det för tunnelbanan, det senaste året för garaget under Högalidsparken - är det detta som ligger bakom?



En trist betongvägg vid Folkskolegatan, muren nedanför Högalidsskolan. Man skulle nästan kunna tro att någon handgripligt givit sig på den för att demonstrera missnöje med den gamla skolan.

torsdag 1 juli 2010

Blommor, portaler och annat


Blomstertiden är inte över ännu. Den här orkidén, Jungfru Marie nycklar, fotograferade jag i morse.



Och tittar man närmare på bladen framträder intressanta bilder.



Strimsporre är en inte särskilt känd eller framträdande växt, men tittar man närmare på den (exempelvis genom att klicka upp den här bilden) ser den vacker ut på ett sobert sätt.



En portal i skogen. Portal?

Kommer du ihåg den galna tiden omkring år 2000? Då var det mycket snack om "portaler". Yngre datasnillen skulle konstruera "portaler" med oklara syften som dock förväntades skapa jättevinster och som därför drog till sig investerarpengar i sagolika mängder. "Jo, vi ska göra en portal, och om några månader är den klar i Sverige, och så expanderar vi Europa, och om ett halvår ska vi vara ute i Asien. Hur det skall ordnas? Ingen fara, det här är den nya ekonomin, och här gäller andra regler än i den gamla mossiga ekonomin!" Och så hade man sina pengar och ett bolag med styrelse där gubbarna från "den gamla ekonomin" samlades som flugor runt en sockerbit ... och strax därpå gick hela bygget överstyr.



Nä, det är trevligare att titta på naturens mångahanda former. Här har vi en ullig kardborre, ny och fräsch för året. Men är det inte något rött på högerkanten ...



Just det. Inlägget började med Jungfru Marie nycklar och slutar med Maria nyckelpiga.