Vid Årstavikens stränder

Nya och gamla spår på Årstabäckens is. "Ingen vet var haren har sin gång", men här har den sprungit i alla fall tycks det

På byggplatsen, Liljeholmskajen nedanför Årstabron, där det någon gång skall bli höghus. Hittills har man fått ihop något som ser ut som en kiosk i två våningar

Favoritmotiv: klippvägg med snö. Det blir så intressanta färgblandningar. Berget ser så strimmigt ut att jag antar att det är gnejs - rätta mig gärna om jag har fel!

Någon sorts armeringsjärn antar jag. Men varför är somliga röd- och andra grönmärkta?

Hyggligt: en av de mulliga damerna i skulpturgruppen nedanför Sjövikstorget har fått en värmande filt i kylan! Klumpen på huvudet förstår jag mig mindre på. Hjälp mot kölden för den här damen har dokumenterats tidigare.

De två andra damerna får hålla sig till ett värmande snötäcke

Fick för mig att jag skulle mixtra lite med ett par is-bilder tagna från Liljeholmsbron, och då blev det så här ...

... och så här, med lite bearbetning i ett bildbehandlingsprogram. Fast egentligen så kan jag inte sådana saker, så detta blev synnerligen slumpmässigt

Spridda bilder från de senaste dagarna

En typ av motiv som jag gillar: förvillande speglingar och mönster i vatten. I detta fall Årstabäcken där droppar föll från träden efter ett regnväder.

Om prins Eugen ("målarprinsen") hade sett det här hade han omedelbart målat en jättestor tavla och kallat den "Molnet"!

Här är bussen som skenade vid Slussen idag. Något skumt med bromsarna? Tur att ingen blev dödad, hoppas de skadade kan återhämta sig utan kvarhängande men.

Jag var ute en stund på eftermiddagen och skrotade tillsammans med bloggkollega Molle. Då hade redan täten i Stockholm Maraton redan gått i mål för länge sedan. Kvar var de som promenerade, eller som lunkade fram på ben som förmodligen kändes tämligen frånvarande vid det laget, eller som verkade helt borta i sin egen värld.

Här är Molle själv i aktion och fotograferar några av dessa tappra  i slutet av loppet när de passerar Tegelbacken. Han har redan hunnit lägga ut några bilder och aviserar att det skall komma fler. 

Själv tog jag en konstnärlig bild av detta stenblock med vidhängande borrstål

På nyårsafton kan man ...

... betrakta röken från värmeverket i Hammarby ...

... eller slå ihop ett par bilder till ett panorama av den frysta Årstaviken och Södersjukhusets mäktiga profil uppe på berget ...

... eller ställa sig och begrunda spår i snön - hemliga tecken? ...

... som finns i den igenfrusna Årstabäcken (jag väntar med iver på våren när träden häromkring skall fyllas med fågelsång).

Man kan likaledes se hur förmiddagssolen skapar skuggor och ljus på Årstabroarna ...

... och undra om inte de runda damerna här känner sig lite frusna om de ädlare kroppsdelarna ...

... och fantisera om att den här märkliga formationen av upprättstående isflak i själva verket är ett infruset hajstim.

Här vid Liljeholmsbrons skarpa sväng vid nedfarten till Hornstull bör dock inte bilisterna sitta och drömma. Det var synligt halt och jag undrade när den första kraschen skulle komma. Efter några sekunder åkte den där kärran in i räcket men studsade ut igen och kunde fortsätta för egen maskin, ...

... medan den här taxin verkade mer permanent parkerad några meter längre fram, förmodligen i väntan på bärgningshjälp.

Vad kan mer göras när det är nyårsafton? Man kan önska läsarna

Gott Nytt År

Vattenskval och fjäril

Nu är det lite gråkallt och regnigt - tack och lov att vi återfått den gamla hederliga svenska sommaren och slipper mördarvärmen! Vattenflödet i Årstabäcken som jag tidigare klagat på (eftersom det var obefintligt i den värsta torkan) är nu betydligt bättre, och det skvalar friskt vid den lilla dammen.

Och även inne på Söder kan man se naturens skönhet, som den här tistelfjärilen som värmde vingarna i en rabatt med lavendel.

Livet och bäcken går vidare

För en vecka sedan drygt klagade jag på att Årstabäcken delvis var helt tom på det som gör en bäck till en bäck - rinnande vatten. Hur det ser ut idag vet jag inte (det regnar så in i norden så jag har inte lust att gå ut för tillfället) men i förrgår eftermiddag gick jag förbi, och så såg det ut så här i motljus. Åter speglar sig träden i vattnet. Eftersom torrperioden då ännu härskade antar jag att någon vänlig person släppt på lite vatten (det kan väl inte bero på att någon myndighet har läst min blogg och tänkt att "aj tusan, det här måste vi fixa till"?). Och med dagens ymniga regnande - det lät nästan som det kom hagel för en stund sedan - borde det åter höras friskt brus från vatten i bäckravinen. Årstaskogen branter mot Mälaren är ju som gjorda för pigga små vattenfall.




Nåväl, livet går vidare i bäcken, och på andra håll också. En jättelik stubbe, det är väl en gammal eks sista rester, har blivit som en rymlig blomkruka för nya gröna växter som vill ta sig fram här i livet. Den finns på Långholmen, strax väster om Västerbron nära trappan upp till bron.

Och nästan längst ut på Långholmens västra udde finns en som tagit sig en flygtur: en rönn har lyckats slå rot i barken på ett annat träd (en al, tror jag). Flygrönn eller flogrönn kallas det när rönnarna lyckas hitta fotfäste (förlåt, rotfäste bör det vara) högt ovan marken. Kanske är det en fågel som stoppat in ett rönnbär i barken, och så har det börjat växa.

Inte mycket till bäck för tillfället

Den här bilden tog jag för några dagar sedan. Tror inte att läget förändrat sig mycket sedan dess. Men vad är det? Det ser ut som en mörkgrå stenig väg mellan träd och grön marktäckning. Men det är det inte. Jämför bilden nedan som jag lade upp på bloggen 8 juni förra året:




Som synes är bilderna tagna på nästan exakt samma ställe (från den lilla bron) och detta är Årstabäckens fåra. Nu är den snustorr ovanför bron, och de återstående metrarna ner till Årstaviken ser inte så roliga ut de heller:


Även ute i "riktiga" naturen händer ju att vattendrag sinar under värmeböljor och långvarig torka, för att sedan åter fyllas när regntiden inträder. Har för mig att en sådan flodfåra som ibland är torr och ibland en rasande fors kallas wadi på arabiska. Skall vi döpa om Årstabäcken till Wadi Årsta?

Undrar om inte det här skulle kunna åtgärdas genom att öppna en vattenkran längre uppåt backen?

Illalukt vid Årstabäcken

Jag gick förbi Årstabäcken i eftermiddags. Härligt väder, grönska, fågelsång ... men luktade det inte snudd på kloak på några ställen? Jag tror inte att det är några kloakutsläpp i den återuppståndna bäcken. Problemet kan nog ligga här:



Vattnet är stillastående, det är ingen genomströmning nu. På den här sidan kvarndammen är det en blank vattenyta, på andra sidan är det en lång sträcka som verkar snustorr tills man kommer ner till nivå med Årstaviken. Man kan misstänka att det ligger växtrester och dy och ruttnar i de pölar som nu bildar bäcken, och att den skumma lukten kommer av detta. För att råda bot finns bara en sak att göra: öppna en vattenkran så att det spolas rent längs hela bäckravinen.

Växtlighet i slutet av maj

Maj månad är snart slut. I Årstabäckens ravin blommar skogsnävan. Förr kallades den midsommarblomster, men det verkar ju vara fel namn på en blomma som åtminstone i södra och mellersta Sverige har gjort sitt för året nästan en månad innan midsommartiden. Så nu får den heta skogsnäva i stället.

Den som undrar var de små tallbarren kommer ifrån kan studera den här företeelsen närmare. Tittar man närmare på de dagliga naturföremålen kan man hitta många vackra former.

Rosor. Under tak och i vas, som minne efter en saknad mor på hennes födelsedag.

Årstabäcken - fredag eftermiddag

Årstabäcken på fredagseftermiddagen. Skogen är full av fågelsång: koltrast, bofink, talgoxe. Och för en stund sedan hörde jag - och såg - de första grönsångarna uppe i Årsta skog. När gamle Sven Nilsson skrev sin bok om fåglar i mitten av 1800-talet liknade han grönsångarens drill vid det ljud som uppstår när man släpper en silverdaler på ett marmorbord. Nu håller våren definitivt på att glida över i sommar!

Nya vårtecken - vårfåglarne sjunga

Ännu så länge är det enda gröna vid Årstabäcken en del grön mossa på stenar och rötter. Snöfläckar ligger kvar och det mesta är grått. Men vänta bara, snart kommer träden att grönska, och koltrastarna kommer att sjunga halva natten. Kanske en gärdsmyg kommer att låta höra sig från ruinen av det gamla kvarnhuset också.

Jag kan rapportera årets första bofink som sjöng i Skinnarbacken tidigare i eftermiddags. Fast den drog sin strof så illa att jag först undrade vad det var, innan den visade upp sig. Jag säger bara det: vill den där bofinken drilla ut sina kontaktannonser så får den allt träna mera!

En stund senare var det en annan sång på ungefär samma ställe som lät som en rödhake som inte sjungit upp sig ordentligt den heller. Fast den fågeln tystnade ganska snart och ville inte visa sig.

Senare i eftermiddags sjöng dock mer vältränade bofinkar vid Årstabäcken. Det är ungefär normalt: omkring första april brukar man höra de första bofinkarna i Högalidsparken, exempelvis.

Bilder från grådaskiga dagar

Novembers regnperiod verkar inte vilja ta slut. Och när det inte är gråväder så är det natt. Här är några bilder från igår och i morse. Man kan klicka på dem för större format. Kanske vore roligare om man kunde klicka på dem för mindre format i stället?

Här är det alltså natt fast klockan väl inte var mer än fyra tror jag. Träden syns oklart i dunklet och i närheten väsnas en orolig koltrast. Några ensamma lampor blänker i Årstabäckens ännu ofrusna vatten. Man kan undra hur det skall gå för alla skridskoentusiaster om det här vädret fortsätter? - Ja, skidåkare kan ju åka rullskidor så skridskoåkarna får väl ta till rullskridskor!

Fågelmat i form av en havtornsbuske med många röda bär på Reimersholme. Det finns tydligen inga människor där som smyger ut för att plocka bären att göra sylt eller annan godis av. Det var fullt av björktrastar i närheten, kanske ett gäng på flytt. Om ett sådant sällskap får korn på de här bären blir det nog renätet snart!

I Pålsundskanalen ligger en vattenfylld eka. Inte mycket att gå till sjöss i så länge den är i detta skick. Fram med länspumparna!

I fina gröna sammetsbyxor ...

... gick sig trädet ut på promenad i den grå novembermorgonen vid Årstabäcken!

Vid Årstabäcken

Vid Årstabäcken står träd i kors och låter hemliga tecken spegla sig som en tuschteckning i det stilla vattnet. Blåsigt har det varit idag måndag, men nere i bäckravinen var det lugnare.

November, årets förmodligen tråkigaste månad, har börjat. Man kan inte göra mycket åt det tyvärr. Det är bara bita ihop och tänka positivt.

Här är en positiv tanke: om bara sex månader kommer grönskan att vara tät igen, trastar och lövsångare kommer att låta sig höras. Kanske en gärdsmyg kommer att drilla från ruinen av den gamla vattenkvarnen ... Suck, ja, det är bara att hålla ut ...

Bildbilaga, för vilken gång i ordningen?

Här är några bilder tagna de senaste tre-fyra dagarna. Klicka för större format, då gör de sig bättre!

Trolsk kvällshimmel sedd från Årstabron mot Liljeholmen. Och byggkranar som nu är en typisk del av Stockholms profil.

Arbetsplats under Essingeleden vid Nybodabacken i trolsk kvällsbelysning fascinerar mig. Har det något med min industribakgrund att göra? Även där fanns ju skräpiga baksidor.

Här ordnar måne och moln det trolska utan någon mänsklig inblandning. Nedan Årstaviken. Undrar om det blåa långt därborta är Globen?

Nu sänker sig hösten över koloniområdet nära Gullmarsplan. Det finns folk som är ute efter även de här sista områdena och vill bygga stora hus i stället, Med tanke på dels att de ofta ligger i ganska svår terräng för byggen, och dessutom gör staden mer trevlig och varierad, tycker jag nog att de där rivningsentusiasterna bör akta sig jäkligt noga. Det var någon nisse som tyckte att det lika gärna kunde ligga en bilskrot i Tantos koloniområde, men det var väl mer ett utslag av "ung man som vill demonstrera mental ohälsa". Men det finns ju vettigt folk också. Det duger inte bara att klaga. Jag känner att den här bloggen saknar ett inlägg som berömmer de många sidor hos yimby som jag tycker är positiva också.

Höst, var det ja!

Resterna av kvarnbygget vid Årstabäcken.

Dammen en liten bit ovanför kvarnruinen. Undrar varifrån vattnet kommer i Årstabäcken numera? En gång kunde ju vilda vattenmassor komma rusande ner från Årstafältet, men det går ju inte längre.