En aning av vår på Långholmen

En krånglande fot avhåller mig från längre promenader, men i det här vädret är det svårt att hålla sig helt stilla. Det fick bli en kortare sväng ner till Långholmen för att njuta av sol (och småfrysa i en kall blåst). Ännu så länge kan kolonisterna betrakta sig som insnöade ...

... och ingen aktivitet kunde förmärkas. Men det tror jag inte man skall låta lura sig av. Vi kan lugnt utgå från att kolonister och trädgårdsfolk överallt sitter och smider planer inför vårens och sommarens äventyr, skissar på rabatternas utseende och innehåll, bläddrar i frö- och plantkataloger och bara hoppas ...

... på att värmen och snösmältningen snart kommer på allvar, och att det blir en skön och ljummen vår utan otrevliga bakslag. Ja, där kan man faktiskt se hur snön börjar vika runt trädstammarna. Mer av det, säger vi, mer av det!

"Sommarstuga i stan"

"Sommarstuga i stan" har kolonistugorna skällts för. Jag tycker det är att ta i, de få områden som finns kvar är en prydnad och glädje att spatsera förbi och titta på under blomstertiden. Dessutom bör de kunna förse några personer med egenodlade grönsaker och frukt antar jag. Kolonirörelsen fick ju sitt uppsving under Första världskriget när det var brist på mat i Sverige, så den började sannerligen inte som en del av nöjesdetaljen. Och man kan tänka sig att småodlingen har en framtid i en mer miljömedveten stad.

Dock funderade jag till när jag gick förbi några kolonistugor i eftermiddags och såg parabolantenner och andra avancerade antennanläggningar på taken. Ringade in dem på den närmsta stugan, men även längre bort finns något liknande som dock syns sämre. Kolonistugorna är väl till för enklare övernattningar, inte som nästan-bostäder, eller har jag fel? Har man en kolonistuga sitter man väl möjligen med en liten batteriradio vid sidan av ute i syrénbersån och njuter av växtligheten och morgonfikat. Egentligen behövs väl inte ens radion, för man vill ju höra fåglarnas sång från buskar och träd - men TV? Vad skall man med TV till om man har kolonistuga? Obegripligt!

Bildbilaga, för vilken gång i ordningen?

Här är några bilder tagna de senaste tre-fyra dagarna. Klicka för större format, då gör de sig bättre!

Trolsk kvällshimmel sedd från Årstabron mot Liljeholmen. Och byggkranar som nu är en typisk del av Stockholms profil.

Arbetsplats under Essingeleden vid Nybodabacken i trolsk kvällsbelysning fascinerar mig. Har det något med min industribakgrund att göra? Även där fanns ju skräpiga baksidor.

Här ordnar måne och moln det trolska utan någon mänsklig inblandning. Nedan Årstaviken. Undrar om det blåa långt därborta är Globen?

Nu sänker sig hösten över koloniområdet nära Gullmarsplan. Det finns folk som är ute efter även de här sista områdena och vill bygga stora hus i stället, Med tanke på dels att de ofta ligger i ganska svår terräng för byggen, och dessutom gör staden mer trevlig och varierad, tycker jag nog att de där rivningsentusiasterna bör akta sig jäkligt noga. Det var någon nisse som tyckte att det lika gärna kunde ligga en bilskrot i Tantos koloniområde, men det var väl mer ett utslag av "ung man som vill demonstrera mental ohälsa". Men det finns ju vettigt folk också. Det duger inte bara att klaga. Jag känner att den här bloggen saknar ett inlägg som berömmer de många sidor hos yimby som jag tycker är positiva också.

Höst, var det ja!

Resterna av kvarnbygget vid Årstabäcken.

Dammen en liten bit ovanför kvarnruinen. Undrar varifrån vattnet kommer i Årstabäcken numera? En gång kunde ju vilda vattenmassor komma rusande ner från Årstafältet, men det går ju inte längre.

En regnig oktoberförmiddag ...

... gångade jag mig ett varv runt Årstaviken. Nå, först var det blåst och disig luft, men sedan kom regnet. På andra håll lär det dock ha varit värre. Det grå vädret dämpade ljuset, suddade ut konturer, mildrade färger, skapade en stämning som var lite drömsk ... .

Fallna löv i olika tillstånd, grönt, gult, rött, grått. Ett blåskimrande stenblock i bakgrunden. Det blir som en målarpalett med många kvarlämnade färger. Men om detta är paletten, var är konstnären och konstverket?

Årstabäckens utlopp blänker som svart putsad marmor under mängder av fallna löv. Eller om man jämför med svart tusch med guldstänk?

Kolonistugorna i Tanto är inbäddade i en grönska som på några veckor hunnit bli gulska och rödska. Bilden ger intryck av att det här är ett litet hus långt borta i skogen. Men på originalet finns järnvägsbron med - den skar jag dock bort. Sedan påstås det att kameran inte ljuger! - Jo, det gör den väl inte, men redigeraren kan ju hitta på ett och annat för att förvanska eller försköna. Och jag lät helt enkelt en del asfalt och betong försvinna!

Jag har inga förbindelser med kolonisterna men jag går ofta förbi de kvarvarande områdena här inne i stan (Tanto och Eriksdal, och Dianelund på andra sidan Årstaviken) och tycker om att titta på vad kolonisterna hittar på. Och jag blir ledsen när jag läser inlägg från undervegetationen i yimby där folk orerar om "sommarstugor i stan" som borde sopas bort för att ge plats för stora hus. Det är sådant som får mig att ilskna till och muttra "åk hem till Slaskböle, idiot!". Vill man bygga så är de här stenbackarna mindre lämpliga än stora plattmarker med onödiga villor i moderatkommunerna norr om Stockholm.