Elavbrott ...

... var det en stund igår på Söder och i Liljeholmen. Ur min horisont ingen farlig historia: kyl och frys höll temperaturen den stund elen var borta, det enda som hände var att jag tänkte a) "nu går jag och sätter på en kopp fika" men sedan tänkte b) "äsch, det går ju inte, elen är ju borta".

Dock, här är några observationer. Jag har dator med mobiluppkoppling och batteri som räcker ett par timmar. Eposten verkade fungera hyggligt men trögt, men att koppla upp sidor på nätet var nära nog ogörligt. Tänkte starta webbradion för att höra om Radio Stockholm hade något att berätta om avbrottet, men den funktionen ville inte starta. I stället plockade jag fram en liten batteriradio som jag har i en "nödväska" och som är inställd på Radio Stockholm. Där intervjuade man någon konstig idrottsfantast, och sedan blev det nyheter och man berättade att det var strömavbrott. Fast det visste jag ju redan. Undrar om folk ringde som galningar till varandra under avbrottet för att berätta att det var avbrott, och att detta gjorde att uppkopplingen mot internätet beckade ihop? Hur som helst, här är en lärdom: ha alltid reservkapacitet, ha en radio med fräscha batterier till hands!

På tal om fräscha batterier, så är det lämpligt att ha en påse sådana i kylen i händelse av kris. Annat, sådant som jag vill ha i min "nödväska", är säkringar, tändstickor och värmeljus, samt en ficklampa (naturligtvis med batteri som kollas då och då). Det kan ju bli avbrott mitt i mörkaste och smällkallaste vintern!

Annat som är bra att ha, ifall det skulle bli långvariga problem, är ett fältkök och en flaska brännbart. I värsta fall får man koka kaffe på fältköket. Dessutom kan ett reservlager av konserver rekommenderas. Där har jag slarvat hittills, men nu har jag börjat skaffa burkar med olika innehåll som klarar av att stå i skafferiet några år. Pulversoppa kan vara bra också. Så småningom får man börja tulla på dem, göra slut på de vars förfallodatum närmar sig, och skaffa nytt och färskt. Det väsentliga är i alla fall att man har så man klarar sig några dagar utan påfyllning från yttervärlden.

Ett litet elavbrott kan vara som ett irritationsmoment som snabbt försvinner, men det kan ju också tjäna som en påminnelse: det KAN hända något jobbigt och otrevligt som gör att du måste kunna klara dig själv utan tillgång till el och butiker under flera dagar! Vilket får mig att tänka att man bör ha några hundra kronor i småpengar hemma - vid ett stort avbrott dör ju butikernas eldrivna kassor, betalkort och banker är stendöda, men det kan ju gå att handla kontant kanske.

Vinterns sista konstnärliga påhitt?

Det kom lite snö i natt. Förhoppningsvis ett av de sista snöfallen denna vinter. Men nederbörd i kombination med temperatur nära noll skapade mönster på ett par stenplattor, vilket jag omedelbart fotograferade. Vad skall man jämföra detta med? Kanske en gråmönstrad tapet - och mönstret skulle bestå av pressade växter och fjädrar? Var och en får göra sin tolkning! Själv tyckte jag det var ett uttryck för vad "Konstnären Naturen" kan hitta på.

Här är ett utsnitt ur bilden ovan. Nog ser det mer ut som växter än iskristaller!

Bara för att understryka det här med pågående vår: några pigga vårgäckar skådar mot solen och njuter av utsikten när snödrivorna i närheten raskt krymper samman!

Nu är våren nära

Bilden tog jag 17 mars 2009. Idag har det varit såväl solsken som några enstaka snöflingor utanför fönstret, och det måste väl vara i linje med budskapet ovan? Aprilväder redan i mars.

Vår på Söder

En motsträvig hälsena gör mina promenader ganska korta, men även en kort promenad i omgivningen visar att det händer något. Vinterjackan börjar kännas ganska varm, luften är lite annorlunda, himlen verkar rentvättad ...

Den blå himlen och de lätta vita molnen bakom Högalidskyrkans dubbeltorn, bergsklackarna som tittar fram  allt mer i backen bakom den gamla grindstugan på Varvsgatan medan snön grånar och drar sig tillbaka - vad är detta, om inte vår på Söder!

I en backe kan man studera geologi i litet format - en miniversion av istidens älvar bryter fram ur en miniversion av istidens jöklar. Den sveper inga jätteblock med sig den här strömmen, men gruskorn kan den flytta på och rada upp som det faller sig.

Som en nunatak som reser sig högt och snöfritt över den grönländska inlandsisen står stenen. Fast jag tror (hoppas) att ingen är ute i den grönländska isvärlden och klottrar på klipporna.

Lågtrafik - Inte en katt

Här syns inte en katt ... inte en människa heller, för den delen. Nu tog jag bilden i början av januari 2009, och sedan dess har väl några människor (eller katter) hunnit masa sig ner i Hornstulls tunnelbanestation, perrongen för tåg mot sydväst.

Hm, inga katter ... då kan man väl räkna med att de övergödda brunråttorna som bland annat bor ovanför stationen i Högalidsparken även kilar omkring härnere, eller ...?

Enfald eller mångfald?

Ett exempel på enfald kan vara Waterfront-bygget. Stockholm Skyline tipsar om en artikel som behandlar bygget och den finns här.

Och så över till frågan om enfald eller mångfald. Ett tidigare inlägg på Stockholm Skyline hävdar att Stockholm bäddar dåligt för kreativitet, innovation och företagande. Det där är en intressant kritik, för på papperet borde ju borgarpolitiker verkligen vara på alerten vad det gäller just " kreativitet, innovation och företagande". Men det kan finnas en hake här, som även gäller förtätningsentusiasterna: om man för en politik som egentligen mer handlar om att bygga upp en kader av ängsliga och skuldsatta bostadsrättsinnehavare som hela tiden skall skrämmas att rösta på Alliansen så kan detta komma på tvärs mot " kreativitet, innovation och företagande". Samt mot en verkligt varierande stad, skulle jag vilja tillägga, som dessutom kan anpassas till en framtida ekonomi som i viktiga drag kan skilja sig från dagens. För att ta ett uppenbart exempel: skall kajerna bevaras för framtida sjöfart eller förvandlas till fantastiska bostadsrätter med härlig sjöutsikt?

Hur mycket kreativitet kommer man att få i en stad som någonstans definierats som "mellanchefsgetto", där de skuldsatta med sina bostadsrätter  (kallas ofta "bolånetorskar" av en kritisk bloggare, för de här kommer att råka illa ut när ekonomin går överstyr) dominerar och där det förutom bostäder och butiker och de omhuldade "fiken" inte skall finnas så mycket mer? Det kanske är motsatsen till kreativitet, om man med detta menar ett skapande som skall rädda oss in i framtiden?  Om man gissar på ett samband mellan kreativitet och hur samhällssystemet i stort mår så torde nog en marxinfluerad kritiker peka på att kapitalismen inte är så kreativ längre vad det gäller handfasta prylar - det är spekulation uppe i det blå som gäller. Och på den basen bygger man ingen framtid, bara ett fuskbygge som kan rasa närsomhelst.

Till innerstaden räknas väl numera även Lövholmen med sina industrirester.  Så här såg det ut i september 2009 när ett av husen var ockuperade och jag var där och plåtade. 

Och här är en färskare bild från Stockholm Skyline av samma hus

Eller det kanske är lika bra att ha det där "mellanchefsgettot" rensat på vanligt hyggligt folk och kreativa småskuttar, och så kan de stå utanför och se på när botten går ur det nyliberala fuskbygget?

Gamla kolsyrefabriken i Lövholmen. Mer om den här.

Är man ekonomiskt sinnad kan man också ställa frågan om det är mer lönsamt att småfjutta med tillbyggnader inne i den äldre delen av staden än att bygga nytt och kompakt och i större enheter längre ut, genom förtätning i förorter (varav en del nog behöver få in mer folk för att kunna underhålla den lokala servicen).

Att göra större byggen även in mot centrum kan löna sig. Å andra sidan: snikna bostadsrättsföreningen kan tycka det vara lönsamt att göra om vindar till bostäder exempelvis, men är det där resurserna verkligen skall läggas? (Och med ytterligare misstänkta biverkningar.) I den teoretiska nationalekonomins drömvärld blir allt bäst om var och en gör som han tycker är mest lönsamt, men ute i verkligheten ser det annorlunda ut. Det blir inte optimering, det blir sub-optimering. Och samma kan det vara med kreativiteten: den måste ha god mylla för att växa, hungriga lejon jagar inte bäst, och den som tar bort myllan och svälter lejonen kommer att få resultat därefter.

Bara två bilder

En sådan där förvirrande bild som jag gillar - man vet knappt vad som är upp eller ner

Här skulle man nästan kunna skriva något poetiskt:

Skymningens grå flaggor
- trötta -
lutar sig mot ett sista flyktigt moln -
fåfängligt måhända
om vinden inte ger vila

Naturens egen kubism

Nu bryter isen upp runt Stockholms stränder. Har jag inte publicerat is-bilder tidigare? Jag tycker att det här motivet är naturens egen kubism, fast den förmodligen har haft hjälp av en isbrytare för att vässa till bilden lite extra. Så här såg det ut torsdag förmiddag när jag hade Liljeholmsbron som utsiktspunkt.

Hur många sorter finns det egentligen?

Detta är ett utsnitt av en reklamaffisch som jag fotograferade vid Gullmarsplans bussterminal i förrgår. Jag bara undrar: hur många sorters yoga finns det egentligen? Finns det youghurt-yoga också?

Vintergäcken gör årspremiär

Ingen bör missa vårnyheten: vintergäcken har slagit till under en trappa i södra Storstockholm - kolla:

Först kollar vi lite på avstånd - vad är det där, något gult ...?

... och så en närmare titt. Jojomensan, vintergäck! Eranthis hyemalis, om man vill prata vetenskapligt med den.

Så där gul och fin kan man bli om man står skyddat, med en husvägg och en trappsten alldeles i närheten, och stora snödrivor en bit bort. Jag antar att snödropparna bara väntar på sin tur under drivorna - varmväder, hitåt!

Örnkoll

Ni vet hur det är med naturfotografernas bilder: de släpar ut flera meter långa teleobjektiv i terrängen och tar bilder så man nästan är inne i den förbiflygande örnens pupill. I verkligheten är ju örnskådandet oftas av mer anspråkslös natur. Se bilden ovan: till vänster i övre kanten är en gråtrut. Det var dess skrin som fick mig att titta vad som var på gång när jag gick över lilla bron till Långholmen vid Mälarvarvet. Gråtrutar är stora. Den jagade något som var minst dubbelt så stort, och mörkt, och som flög med lugna vingslag över husen vid Söder Mälarstrand. Det kan inte vara något annat än en havsörn, vilket inte är så konstigt eftersom havsörnarna ofta flyger förbi här på vintern. Rekordet var det år när jag såg tre havsörnar en nyårsdag inom loppet av fyrtifem minuter - en kom flygande över Riddarfjärden, två satt på isflak utanför Skeppsholmen.

Som sagt, jag har inte ett flera meter långt teleobjektiv, bara en liten fickkamera, och då blir örnbilderna efter kraftig förstoring så här njutbara:

En aning av vår på Långholmen

En krånglande fot avhåller mig från längre promenader, men i det här vädret är det svårt att hålla sig helt stilla. Det fick bli en kortare sväng ner till Långholmen för att njuta av sol (och småfrysa i en kall blåst). Ännu så länge kan kolonisterna betrakta sig som insnöade ...

... och ingen aktivitet kunde förmärkas. Men det tror jag inte man skall låta lura sig av. Vi kan lugnt utgå från att kolonister och trädgårdsfolk överallt sitter och smider planer inför vårens och sommarens äventyr, skissar på rabatternas utseende och innehåll, bläddrar i frö- och plantkataloger och bara hoppas ...

... på att värmen och snösmältningen snart kommer på allvar, och att det blir en skön och ljummen vår utan otrevliga bakslag. Ja, där kan man faktiskt se hur snön börjar vika runt trädstammarna. Mer av det, säger vi, mer av det!

Vårtecken - ormvråk

Igår lyfte jag blicken och fick syn på något som först verkade vara en mås. Men på lite närmre håll syntes det klart att det var en rovfågel som drog förbi och cirklade några varv inom synhåll innan den försvann. Fast den  inte var så nära som på den här bilden (fotograf Göran Forsberg) kunde färger och mönster utskiljas ganska bra, så jag drog efter lite funderande slutsatsen att det var en ormvråk. Normalt är ju ormvråkar ganska bruna, men det finns en ljus variant som kallas börringevråk. De är uppkallade efter en ort i Skåne, men jag tror mig ha läst att det finns sådana i södra Finland också. Kanske var det en finsk börring som nu passerade stockholmstrakten på väg mot hemtrakterna?

Det finns många vårtecken att ta vara på. När ormvråken kommer så har vi avverkat ett. Det blir fler framöver!

Nu tittar gatorna fram igen

Jaha, nu har det blivit mars också. Så tiden går - vem är det som knycker tiden egentligen? Varnade inte Povel Ramel för "mannen som stjäl tid"?

Fram ur nyss snö- och ishöljda trottoarer tittar nu vårens grusiga och slabbiga gatstenar. Vi får hoppas på klorofyll och fågelsång snart, en ny värld skall födas, luften bli renare att andas ... och knappt har man hunnit fatta vad som händer förrän fåglarna tystnar och grönskan faller av igen. Om livet är en sång så går den än i dur och än i moll, men den tar aldrig slut.