Visar inlägg med etikett förtätning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förtätning. Visa alla inlägg

fredag 18 mars 2011

Enfald eller mångfald?

Ett exempel på enfald kan vara Waterfront-bygget. Stockholm Skyline tipsar om en artikel som behandlar bygget och den finns här.

Och så över till frågan om enfald eller mångfald. Ett tidigare inlägg på Stockholm Skyline hävdar att Stockholm bäddar dåligt för kreativitet, innovation och företagande. Det där är en intressant kritik, för på papperet borde ju borgarpolitiker verkligen vara på alerten vad det gäller just " kreativitet, innovation och företagande". Men det kan finnas en hake här, som även gäller förtätningsentusiasterna: om man för en politik som egentligen mer handlar om att bygga upp en kader av ängsliga och skuldsatta bostadsrättsinnehavare som hela tiden skall skrämmas att rösta på Alliansen så kan detta komma på tvärs mot " kreativitet, innovation och företagande". Samt mot en verkligt varierande stad, skulle jag vilja tillägga, som dessutom kan anpassas till en framtida ekonomi som i viktiga drag kan skilja sig från dagens. För att ta ett uppenbart exempel: skall kajerna bevaras för framtida sjöfart eller förvandlas till fantastiska bostadsrätter med härlig sjöutsikt?

Hur mycket kreativitet kommer man att få i en stad som någonstans definierats som "mellanchefsgetto", där de skuldsatta med sina bostadsrätter  (kallas ofta "bolånetorskar" av en kritisk bloggare, för de här kommer att råka illa ut när ekonomin går överstyr) dominerar och där det förutom bostäder och butiker och de omhuldade "fiken" inte skall finnas så mycket mer? Det kanske är motsatsen till kreativitet, om man med detta menar ett skapande som skall rädda oss in i framtiden?  Om man gissar på ett samband mellan kreativitet och hur samhällssystemet i stort mår så torde nog en marxinfluerad kritiker peka på att kapitalismen inte är så kreativ längre vad det gäller handfasta prylar - det är spekulation uppe i det blå som gäller. Och på den basen bygger man ingen framtid, bara ett fuskbygge som kan rasa närsomhelst.

Till innerstaden räknas väl numera även Lövholmen med sina industrirester.  Så här såg det ut i september 2009 när ett av husen var ockuperade och jag var där och plåtade

Och här är en färskare bild från Stockholm Skyline av samma hus

Eller det kanske är lika bra att ha det där "mellanchefsgettot" rensat på vanligt hyggligt folk och kreativa småskuttar, och så kan de stå utanför och se på när botten går ur det nyliberala fuskbygget?

Gamla kolsyrefabriken i Lövholmen. Mer om den här.

Är man ekonomiskt sinnad kan man också ställa frågan om det är mer lönsamt att småfjutta med tillbyggnader inne i den äldre delen av staden än att bygga nytt och kompakt och i större enheter längre ut, genom förtätning i förorter (varav en del nog behöver få in mer folk för att kunna underhålla den lokala servicen).

Att göra större byggen även in mot centrum kan löna sig. Å andra sidan: snikna bostadsrättsföreningen kan tycka det vara lönsamt att göra om vindar till bostäder exempelvis, men är det där resurserna verkligen skall läggas? (Och med ytterligare misstänkta biverkningar.) I den teoretiska nationalekonomins drömvärld blir allt bäst om var och en gör som han tycker är mest lönsamt, men ute i verkligheten ser det annorlunda ut. Det blir inte optimering, det blir sub-optimering. Och samma kan det vara med kreativiteten: den måste ha god mylla för att växa, hungriga lejon jagar inte bäst, och den som tar bort myllan och svälter lejonen kommer att få resultat därefter.

söndag 30 maj 2010

Skälderviksplan och Erik Berg om förtätning


Skälderviksplan i Årsta en solig eftermiddag för några dagar sedan. Idylliskt, men ödsligt. Se så härligt med träden och den stora dammen och konstverken, och bänkar så man kunde välja att sitta i sol eller skugga efter behag ...




... men jag såg nog inte mer än två människor den stund jag gick där. Huset i bakgrunden är minst fem våningar vilket är ganska högt för området. Annars är det mest bottenvåning och ett par våningar till i smala hus om jag minns rätt. Är det inte skamligt lite med folk här?

"Ödsligt" har ju tidigare varit ett skräckuttryck som kommit från yimbyhållet - undrar hur man betraktar ställen som Årsta? Det har ju blivit en större kommunikationsknut än tidigare i och med att pendeltågsstationen och spårvägen kommit till, förutom bussarna. Kanske det påverkar området? Skulle det bli bättre om man smällde upp några jättehus i närheten, om man hittade några tomma ytor att bebygga, om Årstafältet skars ner till en liten hårt tuktad park med ett stängsel av höga hus på alla sidor?

Eller har folklivet något med åldersstrukturen att göra? Nya bostadsområden befolkas ofta av unga familjer med barn, barn som växer upp och kanske flyttar bort, och så finns föräldrarna kvar och åldras, medan lekplatserna står tomma. Till slut slår naturkrafterna till, och inom några årtionden har de gamla gått bort och in kommer nya unga familjer varpå cykeln kan börja igen ... .


Efter denna avstickare till Årsta kanske jag skulle gå över till det inlägg som jag tänkte skriva, nämligen det här:

Jag har tidigare då och då berömt Erik Bergs Approximation, och det finns ingen anledning att vika från det omdömet. För ett tag sedan skrev han en bra artikel, Truman City: ett kritiskt perspektiv på förtätningsidealet, som jag hade tänkt kommentera. Men det har inte blivit något av det. Vad han vill göra är att skriva en artikel som utgör ett första försök att i mer strukturerad form beskriva det politiskt problematiska med det rådande stadsförtätningsidealet. Bra tycker jag, men blir avbruten varje gång jag skall läsa hans synpunkter.

Då får jag i stället syn på en annan intressant blogg, Arbetsbok, vars innehavare heter Håkan Forsell och bor här i Högalid, vid Hornsgatan. I ett inlägg kommenterar han samma problem som Erik Berg tar upp, och gör en sammanfattning (bra, då slipper jag göra det):

Berg pekar på en mängd problem. ... : grönstrukturerna blir exploaterade, externalisering av produktion leder till längre transportkedjor och en allt annat än grön ekonomi, delar av den befintliga stadsmiljön blir förstörd och oanvändbar för sina ursprungliga invånare och gentrifiering, slutligen, har spridit sig likt en löpeld i tidigare arbetarklasstadsdelar.

Sammantaget, menar Berg, att de nya stadsborna – gentryt, om man så vill – blir inneslutna i en helt illusorisk värld där bara en sida av verkligen är synlig och uppfyller varje hörn av miljön och tillvaron: konsumtion och det kommersiella livet: inte ett spår kvar av naturen som försörjer dem eller av sociala och historiska olikheter hos andra medborgare.

Och jag vill lägga till några funderingar direkt från Bergs artikel:

... cities of all sizes are thrown into a game where they fight over attracting the “right population”. In this struggle, cities go to extremes in prioritising the needs and demands of the mythical nomadic creative class, while at the same time denying the needs of other groups.

This shift of priorities is marked by a shift of focus towards the inner city, where one aspect of urbanity – a “pulsating city life” – suddenly is regarded as the highest of urban virtues. When this abstract notion of urban life is specified, it turns out to be synonymous with a city characterised by shops, restaurants, cafés and cultural institutions – all of which are activities inscribed in an economic circulation, none of which are free. In the visions the perfect street is often imagined as a street with small, personal and specialized shops. But in reality the small units are more often than not outcompeted by global chains and by the Internet, leaving a much more conformist streetscape, dominated by transnational capital, on whose altar other values are sacrificed.


Jag hoppas att folk inom exempelvis yimby funderar över de här frågorna - det pulserande stadslivet exempelvis. Jag tycker det låter lika tomt som exempelvis klimatsmart.

En del förtätningsentusiaster är liberaler, kanske till och med övervintrare av den typ som tror att problem reder upp sig bäst om man inte gör något för att lösa dem, men det finns ju faktiskt en verklighet därute också. Den styrs av folk som fullkomligt struntar i låtgå-ideer, de fixar till stan så att det passar deras intressen men uppträder gärna maskerade till förnyare och förbättrare av stadsmiljön.

Hur möter man det? Hur slår man undan benen för de politiska och kommersiella krafter som vill ha en stad av skiträdda, uppblåsta och skuldsatta bostadsrättsinnehavare, som slår mot arbetarklassen (det finns en klassaspekt av det här) och bygger var som helst hur olämpligt det än är och vilka värden som än massakreras till förmån för något aktieägarvärde? Yimby har bra tankar om kollektivtrafik bland annat, men (om jag inte missat något på sista tiden) tar man fortfarande prognoserna om inströmning av folk till Stockholm som en faktiskt beskrivning av vad som kommer att ske.

Just det där med illusorisk värld tycker jag låter tänkvärt: bostäder och butiker (samt caféer, dock utan forna tiders ölgubbar) accepteras, men fabriker och verkstäder har ingen plats i den nya täta staden. Och min käpphäst är ju kajerna som, käpprätt åt helsicke, fylls med bostadsrättslådor i stället för att användas just som kajer. Ett av de värre problemen i vår tid är inte att staden inte är tät nog, det är att den är indragen i spekulationskapitalets allt farligare virvelströmmar. (Då menar jag inte bara i bostäder och fastigheter, utan i alla grenar av samhället.) Kommer vi att få en stad som är tät men också rensad på allt som spekulanter inte kan dra omedelbar vinst av? - Det är en fråga värd att diskutera.





Se här, Årstafältet. Man kan gå ut där, vända sig om från övre bilden och se den nedre. Försvinna från staden för ett ögonblick om man inte lyssnar på trafikbruset i bakgrunden. Hur mycket värt är det att ha sådana möjligheter relativt nära Stockholms centrum? Många vill sopa bort det här och lägga en matta av hus över fältet. Eller ha en liten tuktad park kvar där ingen oordning får råda. Kanske de vill att arbetsplatserna i området också försvinner, som partihallarna exempelvis, så att det kan byggas ännu mer bostadsrätter och caféer och man slipper se arbetare?

onsdag 21 oktober 2009

Samtal om "Den framtida staden" - del 3

Så var det ytterligar några synpunkter från Karin Bradley, kompletterat med lite synpunktande från mig.

Varför inte gå in på det aktuella älsklingstemat på många håll: förtätning!

Som KB påpekade så behövs viss täthet för att hålla igång sociala funktioner, och ur den synpunkten kan den kompakta kvartersstaden vara bra. Samtidigt medför det behov av att lämna staden för att kunna få nya vyer.

Tätheten kan göra att vi behöver ägna mindre del av vår tid i att sitta i kommunikationer. Man kan göra något trevligt i stället för att sitta och hänga i köer.

Frågan ställdes: är en tät stad också en hållbar stad? (Hållbar är ju också en pop-fras med innehåll som kan ifrågasättas.) KB nämnde saker som bättre kollektivtrafik, effektivare energiförsörjning, att ha saker nära sig. Samtidigt är ju inte den där "medelklassen" som skall befolka den täta staden alltid så miljö-hållbar som den själv tror.

Det förekommer flera typer av förtätning. Flerkärnighet är ett uttryck som jag läst om i regionalplanerna för Stockholm, men punkt- och bandförtätning var nya termer för mig. Flemingsberg i Stockholm (Huddinge kommun) är ett exempel på en kärna där man försöker diversifiera vad det gäller arbetsplatser, handel, skolor, kommunikationer så att området skall vara rätt självgående. Men kärnor kan också ha mer specialiserad inriktning.

En punkt tänker man sig som rund och kompakt. Med bandförtätning kan man få en mer demokratisk struktur där tätheten smetats ut exempelvis längs en spårförbindelse och alla får lika långt till naturen om de känner för det.

En process som KB nämnde var att försöka komma bort från uppdelningen stadskärna och förort. De kan ju byggas ihop, men det kan också vara så att mer kultur (exempelvis teatrar) drar ut i de gamla förorterna. Men för att det skall fungera måste det finnas tillgång till billiga och flexibla lokaler.

Och då undrar jag hur det går med "billigt och flexibelt" om de kommersiella busarna skall ta över allting?

Och så en bildbilaga innan jag slutar för idag. Tror det finns anteckningar kvar för ytterligare ett inlägg om Karins synpunkter på den hållbara staden och stadsutveckling.



På tal om "lokaler". Här är en som tydligen går mot sin förgängelse. Jag stack in kameran genom ett trasigt fönster till det stora skjulet under Årstabron. Här skulle man ha kunnat göra många intressanta saker, men nu verkar det som sagt sjunga på sista versen.



Och till sist två bilder från Årsta skog, tisdag eftermiddag. En oas att fly till för den förtätade stadens innevånare förvisso. Samtidigt antar jag att skumma intressen är ute efter att sopa bort skogen längs sluttningarna mot Årstaviken och där i stället bygga ännu mer svindyra bostadsrätter för "medelklass" som nödvändigtvis skall ha utsikt över vatten - och vad blir då kvar av oasen?


måndag 19 oktober 2009

Samtal om "Den framtida staden"

Jag var nere på ABF-huset tidigare i kväll och lyssnade på ett samtal om samhällsplanering under rubriken "Den framtida staden".

Huvudperson var Karin Bradley (bilden) som skrivit en avhandling som heter Just environments: politicising sustainable urban development. Den finns att ladda ner som elektronisk text här. Bra att sådana möjligheter finns numera!

Mötet kommer att visas på TV:s kunskapskanal den 10 november. Eftersom jag slängt ut TV:n kan jag inte se programmet för att kolla om jag eventuellt kom med på bild - sådant är ju annars viktigt att veta!

Det var åtminstone ett par yimbykämpar i publiken som jag kände igen från vandringen i Midsommarkransen förra lördagen. Det fanns saker i förhandsmaterialet som bör ha intresserat dem: Karin Bradley uppgavs ha funderingar på om förtätningar är allena saliggörande för en hållbar utveckling. Det visade sig att hon helt enkelt modifierade bilden en del. Förtätningar i sig medför inte att resurser sparas även om så kan vara fallet.

Men den första frågan som samtalsledaren ställde gällde om vad dagens städer kan säga om oss, om vi antar att de betraktas några hundra år framåt i tiden. Svaret var att man skulle kunna se en ökad ekonomisk-social uppdelning, alltså till skillnad mot början av 1900-talet när olika grupper visserligen hade rätt olika villkor men ändå kunde bo nära varandra. Man kan ju tänka på överklassen i Östermalms fina kvarter - i gårdshusen inne i deras kvarter fanns underklassen. Idag är den ordningen upplöst. Sätt att resa och att mötas, och den ökande mängden av halvkommersiella mötesplatser, det var andra saker som Bradley trodde att framtiden skulle notera.

Jag klottrade ned diverse anteckningar från vad som sades, och tänkte komma tillbaka med fler kommentarer om det här intressanta mötet.



Här är en miljö som arkeologer i framtiden inte kommer att få tag i. Berget vid Sjövikskajen i Liljeholmen, bestående av de sönderhackade resterna av Vin&Sprits gamla fabrik. Några nya mystiska småhögar har dykt upp vid sidan av, och jag vet inte vad de håller på med. "Storhögen" har sett ut så där ganska länge nu. Jag trodde man skulle plocka bort den snabbt för att kunna fortsätta att bygga, men kan det vara så att konjunkturläget har trasslat till det för exploatörerna?

fredag 13 mars 2009

Det bullrar i Stockholm


Karta från DN. Ju rödare desto bullrigare

Det är bullrigt i Stockholm skriver Dagens Nyheter. Av kartan syns att flygbullerstråket mot Bromma går över där jag bor. Fast det visste jag ju redan. Förr i tiden hände det att radiokommunikationen från flygplanen bröt in i min gamla transistorradio, men det var länge sedan. Vill man bo på något lugnare ställe på Söder är det tydligen de inre delarna av Katarina eller Sofia församlingar som gäller.

Bullernivå och tät bebyggelse har viss relation till varandra. Därmed inte sagt att det alltid är så tyst ute på landet. Det finns lantisar som måste bullra med stora motorer för att visa att de finns till.

Ett ständigt oväsen är inte bra för hälsan. Det kan förkorta livslängden. Kan man inte jämföra med tortyr, där oväsen används för att plåga människor?

Å ena sidan leder förtätningar av samhällen till att bullernivån ökas i och med att fler människor stökar omkring på ett litet område. Å andra sidan finns möjligheter att komma åt oväsendet genom förtätningar som strukturerar om en av de värsta störningskällorna: trafiken. Vad som skulle hända med flygbullret i Stockholm om Bromma gjordes om till en ny stadsdel är lätt att förstå. Att ersätta så mycket privatbilism som möjligt med kollektivtrafik är samhällsekonomiskt och miljömässigt vettigt. Borde det inte bullra i folkdjupet: "Vi vill ha en tystare stad!" Så sätt igång.

Man kan undra om Allianspolitikerna sitter och väntar på nya instruktioner från USA? Där har ju en storstadspolitiker valts till president. Kanske det medför några intressanta impulser? Eller är Allianspajsarna för upptagna med att putsa på sina stadsjeepar?

måndag 15 december 2008

Byggen och protester på Söder

Jag har i några tidigare inlägg (här & här bland annat) grälat på den trista plätten vid Liljeholmsbrons fäste på Södersidan. Nu verkar det bli fart på ärendet. Försökte gå in på Plankontorets hemsida för att se vad som är på gång, men den verkar inte fungera. Däremot kunde jag redan i morse vid busshållplatsen på Varvsgatan notera visst missnöje med de senaste byggplanerna på Söder:



Undrar om dan före dopparedagen är bästa tiden för en demonstration, och hur vettigt det är. Min synpunkt är den gamla kända och tjatiga: om vi skall ta hand om flera hundra tusen nya inflyttade i regionen kan man inte hålla på och småfjutta så mycket i den äldre innerstaden, det är bättre att riva en del av villaslummen i Danderyd och bygga i stor skala där. - Och (som väl yimby-arna väl skulle uttrycka det) göra stad av förorterna.



Nedhuggande av träd i stadsmiljö orsakar alltid dystra känslor. Minns almstriden! Här är ett av de träd vid Hornstull som tydligen blir brasved eller vad som nu händer när det avlivats.




Här har opinionen redan varit framme och givit sin synpunkt. En försiktig fråga i dessa kristider: har bygget finansieringen fixad? Jag vet alltså inte hur huset är tänkt att se ut, men jag känner ingen direkt motvilja mot att man smäller upp något där. Dock kan man ju undra över om läget invid den häftigt trafikerade Hornstull kommer att vara en supermagnet för inflyttare? Det är klart, finns inga andra alternativ så ...