En sväng förbi Östermalmstorg

Jag hade ett ärende bortåt Gärdet i förmiddags, och på återvägen gick jag via Östermalm och tog mig en titt på Östermalmstorg. Det var ett tag sedan sist. I ena änden av torget håller man på att smälla upp en ny glittrig fasad. Men Åhléns, är det inte för proletärt för den här stadsdelen?



Jag gjorde en sväng genom den gamla saluhallen också. I en saluhall skall det se trivsamt gyttrigt ut, och det gjorde det här. Samtidigt stultade det runt östermalmsmänniskor med det där besvärat besvärade ansiktsuttrycket som man kan förvänta sig att uppkomlingar anlägger när de flyttar till de fina kvarteren och skall försöka verka fina själva.



Det hängde svenska flaggor här och där. Men notera uppe till höger, där är det en annan duk med andra färger ...



... just det, det är Samelandets flagga! Skulle inte förvåna mig om det säljs renkött i den här boden! Åh, nu börjar jag längta efter härliga fjällvindar, blå himlar och tillika sjöar, och berg i många färger inklusive snövitt!

Nya vårtecken - vårfåglarne sjunga

Ännu så länge är det enda gröna vid Årstabäcken en del grön mossa på stenar och rötter. Snöfläckar ligger kvar och det mesta är grått. Men vänta bara, snart kommer träden att grönska, och koltrastarna kommer att sjunga halva natten. Kanske en gärdsmyg kommer att låta höra sig från ruinen av det gamla kvarnhuset också.

Jag kan rapportera årets första bofink som sjöng i Skinnarbacken tidigare i eftermiddags. Fast den drog sin strof så illa att jag först undrade vad det var, innan den visade upp sig. Jag säger bara det: vill den där bofinken drilla ut sina kontaktannonser så får den allt träna mera!

En stund senare var det en annan sång på ungefär samma ställe som lät som en rödhake som inte sjungit upp sig ordentligt den heller. Fast den fågeln tystnade ganska snart och ville inte visa sig.

Senare i eftermiddags sjöng dock mer vältränade bofinkar vid Årstabäcken. Det är ungefär normalt: omkring första april brukar man höra de första bofinkarna i Högalidsparken, exempelvis.

Döderhult, Rumpekulla ...

... och ställen med liknande namn vill kanske en del av lokalbefolkningen inte kännas vid. Döderhult bytte namn till Oskarshamn för att låta lite snyggare. En del orter på landsbygden får dålig klang utan att det är fel på namnet, som det där stället utanför Örnsköldsvik där en lokalt hyllad våldtäktsyngling (man är väl att ta i) på bara någon dag degraderades till riksbuse när storstadsmedia fick syn på honom. De som är från den byn lär väl i fortsättningen säga att de är från Ö-vik.

Skeptisk som jag är tror jag att det finns många ställen "därute" som är läskiga om man är "fel" på något sätt. Eller för att ta det från en annan synvinkel: det finns en massa ställen som särskilt ungdomar, och ännu mer särskilt unga flickor, vill flytta ifrån så fort det går. Det finns inget som säger att buset är på en lägre nivå för att det inträffar på en mindre ort. Buslivet i Rödeby, skulle det ha tolererats om det skett i en storstad? Eller i Värmland där busgäng på en ort brände ner ett hus där det bodde invandrare som lyckats, till skillnad från de lokala Löpar-Nissetyperna.

Nå, vad leder detta till? Kanske till prognoserna att motsvarigheten till ett helt Göteborg är på väg i riktning mot Stockholm under de kommande årtiondena, och att det är en anstormning som man kan undra kan klaras av. I alla fall lär det kräva att det sopas rent med NIMBY-typer i de kommuner i regionen som vägrar att bygga billiga hyreslägenheter i stor skala. Läs: moderatkommunerna. Flyktingarna från landsbygdens by-helveten skall känna sig välkomna och uppskattade i rikets huvudstad, även om inte alla kan bo just i innerstaden! Vi i urbefolkningen skall ju ha plats också!

Sista inlägget

Ja, man blir inte gladare av att älta olyckor och konstigheter. Så det här blir nog sista inlägget om eländet som dränker Stadshuset. Kan ju älta Slussen ett tag i stället ... .

Alltså, förhoppningsvis sista inlägget om det här stället ...


... som ligger i Sverige men av någon anledning inte har ett svenskt namn. "Strandhuset" låter väl inte häftigt nog. Här är för övrigt en bild som jag tog i fredags, liksom de flesta andra bilderna i den här postningen, när jag står och kikar in genom "Strandhusets" fönster.



Vad döljer sig för skumrask inne i dunklet? En stund innan jag tog bilden hade jag gjort ett av mina alltmer sällsynta besök nere i centralaste Stockholm. Gick förbi Kulturhuset och upptäckte en stor fin modell över staden, med planerade och pågående byggen markerade. Det blir inte perfekta bilder med min lilla fickkamera, men antag att något i stil med bilden nedan hade skickats ut innan "Strandhuset" byggdes.



Eller så här, med lite markeringar, så att ingen kunde undgå att jämföra omgivningens inverkan på Stadshuset? Det har antyder att bra modeller bör plockas fram på ett tidigt stadium av byggprojekt, för de säger klarare än glättade arkitektritningar hur resultatet kommer att bli, Men jag antar att de politisk-ekonomiska intressena som driver på här inte är intresserade av estetiska aspekter.

***

En stor husmassa och tråkig trafikramper trycker ner Stadshuset till format av en liten röd stuga






Ja, här slutar jag. Notera bara hur inte bara Stadshuset utan även Klara kyrka krymper under anstormningen av nya stora huskroppar. Bilden tog jag från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden i morse.

Nytt vårtecken - vårlök!

Den här bilden har jag inte tagit själv, den kommer från Den virtuella floran på nätet. Toppen att det finns sådana möjligheter ... möjligheter nämligen att få tag på en bra bild av det vårtecken jag såg för en timme sedan här på Söder. Ett riktigt VÅRtecken. Det är nämligen Gagea lutea som på svenska heter vårlök. Självaste Linné gav det vetenskapliga namnet Gagea lutea.

Som framgår av svenska namnet finns det en lök under jorden, och enligt gamla rön går det att göra ett illasmakande mjöl om man torkar och mal löken. Men det är som sagt bara om man är rätt illa ute vad det gäller mat.

Nu råkar det finnas flera olika sorters vårlökar, men de är gula och ser ungefär likadana ut om man ser dem på håll, så vi säger helt enkelt att det är VÅRLÖK och så skålar vi för VÅREN!

Geometri på is

De här bilderna tog jag från Västerbron i eftermiddags. Jag tänkte att här får man en uppvisning i geometri: trekanter och fyrkanter och femkanter i långa rader. Kvadrater och romber. Bitar av cirklar, en iskant som kanske skulle kunna omvandlas till en matematisk kurva.

Här glider vintern ut på Riddarfjärden för vidare befordran Saltsjön, och jag kan inte säga att jag är så ledsen för det.

Wolodarski om Waterfront

Som en komplettering till föregående inlägg kan hänvisas till Lars Epsteins blogg, där arkitekten Wolodarski får bekräfta att den där Waterfront-blaffan inte är världens mest lyckade.

Vi har inte hållit måttet. Vi förklarade inte hur det skulle komma att se ut. Det är inte politikernas fel. Vi arkitekter skulle ha förklarat för dem hur Waterfront Building skulle komma att se ut”.

Så svarade Aleksander Wolodarski, planarkitekt på stadsbyggnadskontoret på min fråga: ”Är Waterfront rätt byggnad på rätt plats och med rätt proportioner?” Hans svar kan således sammanfattas i ett enda ord ”Nej.

Lite skeptisk som jag är undrar jag om detta är HELA sanningen. Fanns det inte folk som i förväg larmade om vad som var på gång, att man var i färd med att slå ner en rejäl påle i Stockholms innerstads känsligaste kött? Skeptisk, som sagt, och jag misstänker fortfarande att det i hög grad handlar om politiker som vill leka affär, om exploateringsintressen som har riktiga affärer - och sedan en klack av mindre klartänkta förtätningsentusiaster som har svårt att se flera steg framåt. Kan man hoppas att det blir en nyktrare stadsplanering framåt?

Vyer mot och med Stadshuset

Den här fina bilden är på några dagar när 18 år gammal. Det är inte jag som tagit den, fotografen heter Andrea Gerak, men jag hittade den hos bloggkollegan Torparhustrun som betraktat Mälardrottningen härifrån. Notera Stadshuset i centrum, och en ganska ren och snygg horisont runtomkring. Nedan är en bild som jag tog för bara ett par timmar sedan, från ungefär samma position - men jag flyttade perspektivet bara litegrann åt höger. Och då har vi den hemska blaffan där, "Stockholm Water Front". Redan sett i den här vinkeln märker man hur Stadshuset liksom krymper.




Och inte blir det bättre med solsken heller. Den här bilden lade jag upp på bloggen den 20 mars på tal om hetsbyggandet i Stockholm. Man måste vara ganska så okänslig för de existerande estetiska kvaliteterna i centrala Stockholm om man tycker att den här kombinationen ser bra ut. Men jag tvivlar på att det handlar om att "se bra ut", det är nog snarare en fråga om att pressa ut maximalt med pengar genom maximal exploatering av Stockholms innerstad.

Klicka på taggen "Stockholms stadshus" nedan så bör du få upp fler artiklar och foton om detta nu alltmer nedtryckta palats för Mälardrottningen.

En vaken affärsman ...

... passar alltid på. Är det vår i luften - och det känns verkligen som det - kan man ju göra reklam för artiklar att användas i vårstädningen! Bilden tagen i eftermiddags nära hörnet Ringvägen-Hornsgatan.

Vårlördag i Stockholm

Vårtecken - gångbanorna förvandlas till smärre insjöar, inhägnade av snövallar. Bortom det smutsbruna vattnet kan man ändå ana speglingen av en blå himmel.

Och ibland bryter vattnet igenom. Här strömmar vatten ut och kommer att bedriva undergrävande verksamhet under snömassorna.

Kanske avifaunan (fågellivet) i Stockholm kommer att berikas av mer värmeälskande fåglar i framtiden. Har hört att papegojor flyger omkring i Holland, långt från sina tropiska hemländer. Så kan det bli även här. Fast egentligen har vi ju "papegojor" redan, men de heter korsnäbbar och tallbitar när de finns i de nordiska skogarna.

Vad är detta? En flock valar som ligger vid iskanten i Riddarfjärden månne? Det är ju en roligare tanke än att det är svartsmutsig snö som vräkts i vattnet. Om havsnivån stiger kanske Mälaren åter blir en vik av Östersjön, och större havsdjur kan ta sig in.

"Stockholms hetsbyggen"

Stadshusets tidigare rätt ostörda takprofil har fått en "puckel".

Erik Berg är en av de mest skärpta vänsterbloggarna och tillika arkitekt. Idag läser jag en pappersartikel av honom i FIB/k nummer tre för i år som handlar om Stockholm och förtätningen. Stockholms hetsbyggen är titeln. Hoppas den kommer på nätet eftersom den har bredd och djup. Erik håller till på västkusten, men här är ett blogginlägg som specifikt handlar om Stockholm och Farsta.

Nå, vad är det som händer? Hämningarna har släppt, här skall inte rivas för att ge "ljus och luft" längre. Nu viftar man med prognoser om jätteinflyttning till Stockholm och kräver att det byggs på alla möjliga och omöjliga ställen. De möjliga är väl OK, men de omöjliga ...? Storkapitalet hugger klorna än djupare i Stockholm, småkapitalet och småfifflarna följer efter. Kommunen abdikerar från sitt ansvar. Eller om man nu tycker att ansvaret går ut på att vara dörrmatta åt exploateringsintressen och rena spekulanter. Staden skall byggas inåt! Grönområden skall byggas bort, för där blir man otrygg! Områden inom och utom kommunen som skulle kunna vara användbara för expansion säljs bort, kommunägda fastigheter säljs till skumraskbolag. Allt som verkar vettig planering bryter samman.

Erik kontrasterar Hammarby sjöstad, som han verkar tycka är rätt bra, mot Liljeholmskajen "... som speglar förskjutningen in i det alltmer storskaligt brutalistiska".

Scen från Liljeholmskajen - Sjövikstorget. Jag har kommenterat den tidigare i bloggen, liksom det där med bostadsrättsvansinnet.

I bakgrunden finns Alliansens maktlystnad: Stockholm skall fyllas med skuldsatta, själviska och rädda bostadsrättsmänniskor som i all evighet skall rösta på dem. Men det är klart, vore det någon fart på oppositionen skulle den hitta utvägar för det också, som befriare av de skuldsatta. Men det vågar man väl inte. De sitter med fingrarna i syltburken de också.

Erik skriver också om planeringen av Västra City. Det vi kan se på bilden överst, det som sticker upp bakom Stadshuset och just i den där vinkeln ändå ser ganska blygsamt ut, kallar han "... en regelrätt våldtäkt på den mest klassiska av Stockholms stadsrumsvyer. ... Ett stenkast från Ragnar Östbergs stadshus, som spelar den mest centrala solistrollen i Stockholmsensemblen, har en fetlagd glasblobb givits tillstånd att klättra över bebyggelsen".

Ja, titta på skiten sedd från den här vinkeln! Bilden tog jag i början av mars. Är det för hårt att hävda att Stockholm styrs av ett gäng fullständigt kulturlösa idioter?

Vårtecken och tidstecken

Ännu ett vårtecken, från södra Storstockholm: bakom en trappsten, framför en husvägg, och dessutom i skydd av snödrivor på minst en halvmeters tjocklek, sticker ett antal pigga vintergäckar upp sina glada gula nunor! Dags för Gubben Vinter att packa sina pinaler och dra!



I samma kommun i södra Storstockholm, affischer för en teaterpjäs. Ännu har ingen dåre pangat loss på riktigt i Sverige, vare sig det nu gäller missnöje med skolan eller arbetsplatsen ... men vi hade ju de där skjutningarna vid Stureplan som handlade om missnöje hos smågangsters som inte fick komma in i det fina nöjeslivet. Så det är väl inte uteslutet att någon går från ord till handling.

Bara ett par bilder ...

... som blir lite större om man klickar på dem.

Lördag morgon, halvåttatiden. Speglingar vid Riddarholmen vänder upp och ned på världen

Flera hopslagna foton från en solig dag i början av förra veckan. Utsikt mot Norrmalmssidan från Kungsholmen över Klara sjö.

Jag noterade ett intressant faktum: det är en ganska jämn profil på husen, ingenting sticker upp särskilt mycket. Det gör ett harmoniskt intryckt. I den här vinkeln ser man inte ens några kyrktorn som sticker upp. Här hade man kanske kunnat slänga på några våningar utan att det gjorde så mycket.

"Harmoniskt" behöver inte betyda att allt ser likadant ut, däremot att delarna någorlunda hänger samman till något större. Just hänger samman, inte ger känslan av att något slits sönder.

Jag tror det är där som en del förnyelseentusiaster och även deras vedersakare missar: man kan drämma till med höghus här och där, enstaka eller i grupper, men står de mindre som positiva utropstecken och mer som otäcka dolkar i stadskroppen blir det inte bra! Idén är väl ändå att stadsmiljön skall kännas vänskaplig och inbjudande, och kanske till och med utvecklande för dig som människa? Det kan ju inte bara handla om att pressa in största möjliga skuldsatta människor på minsta möjliga yta?

Nytt vårtecken - skrattmåsar i sommardräkt

Nummer två nedifrån räknat: skrattmås i sommardräkt. Ovanför denne syns en som verkar hålla på att byta färg på huvudet, och ytterligare lite längre bort en med "vinterfläcken" vid örat. Och så en sothöna. Ännu så länge ganska lugn, men om några månader kommer det att vara ett jäkla liv på ilskna sothönor i fågelvattnen!

Igår noterade jag ett vårtecken i form av hoande ringduva. Idag på eftermiddagen kom det ännu ett tecken. När jag passerade Tegelbacken och tog en titt på en flock skrattmåsar som höll till på isen nära kajen syntes några som hade den bruna sommarhättan på huvudet. Vid den här tiden kan man skilja mellan övervintrande skrattmåsar och sådana som flyttat men just kommit tillbaka: den första gruppen har vitt huvud och bara en liten mörk fläck vid örat. Det är vinterdräkten. Flyttarna däremot byter aldrig till vinterdräkt utan kommer direkt med brun hjässa.

Arkitekter om bostadspolitik

Här är ett långt klipp från en text som utgivits av Sveriges Arkitekter. Jag har skrivit om den här ur andra synvinklar, men nedan handlar det om bostadsbyggande:

Svenskt bostadsbyggande har haft en central roll i formandet av en svensk identitet under modern tid. Förändrad, och i många avseenden nedrustad, bostadspolitik har under de senaste decennierna förändrat förutsättningarna. Bostadsbyggande sker i dag i allt väsentligt på marknadens villkor och utifrån människors köpkraft och betalningsförmåga. För människor med svag köpkraft, och för människor som har andra bostadsbehov än de som varit historisk norm, finns få alternativ. Vi har inte längre en, utan många olika bostadsmarknader. Vi har barnrika, stora familjer som trängs i alltför små lägenheter med undermålig kvalitet. Vi har tömda bostadshus i avflyttningsområden.Vi har bostadslösa unga vuxna och vi har kvarboende äldre par i stora villor som inte vill flytta eftersom det är exceptionellt ekonomiskt ofördelaktigt.



Politiken behöver tydligare förhålla sig till det faktum att svensk bostadsmarknad har blivit alltmer komplex. Samhället kan inte fullt ut överlämna till marknaden att lösa alla frågor kring bostadsförsörjningen. Kommunerna har enligt lag ett ansvar för att planera bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan leva i goda bostäder. Vi behöver en ny form av möte mellan staten, kommunerna och den privata marknadens aktörer för att lösa upp knutarna på svensk bostadsmarknad.


Allt mer differentierade behov och olikartade bostadsmarknader förutsätter fler alternativ, både när det gäller dem som exploaterar och bygger och de lösningar som tillhandahålls. Fler aktörer behövs som kan utveckla alla tänkbara kombinationsmöjligheter av stort och litet, enkelt och exklusivt. Även om behovet av nya bostäder är stort är det mesta redan byggt. Hur vi förvaltar, utvecklar och bygger om är avgörande för större delen av bostadsbeståndet. Men nybyggnad, som bara utgör en bråkdel av det samlade bostadsbeståndet, innebär den bästa chansen till förändring. Det är därför avgörande att satsa på utveckling och nytänkande när nya bostäder planeras och byggs.

Kommunerna måste hålla emot när exploatörer och bostadsbyggare enbart erbjuder sina säkra kort och standardiserade bostadslösningar. Kommunerna bör också utveckla egna program för miljöanpassat bostadsbyggande med utgångspunkten att en byggnad ska ha så liten påverkan på miljön som möjligt både under byggtid och byggnadens livslängd.



Unga vuxna har idag en mycket svår bostadssituation. Endast hälften av unga vuxna i åldrarna 20–27 år har en egen bostad. Situationen är särskilt problematisk i tillväxtregionerna och i de största städerna. Redan idag behövs 150.000 lägenheter för att ge alla unga vuxna ett eget boende. Bostadsbrist finns i hälften av landets kommuner och antalet människor som inte har det boende de önskar ökar ständigt i samhället. Inte bara unga efterlyser billiga hyresrätter. Varierande, och allt mindre, hushållsbildningar ökar behovet av mindre lägenheter, primärt också billiga sådana. Den ökade andelen äldre motiverar särskilda satsningar som gör att äldre kan klara sitt boende utan att behöva hänvisas till mer institutionaliserade boendeformer.

Ho hoo ... vårtecken

I eftermiddags när jag gick nerför Skinnarbacken hördes plötsligt ett diskret men tydligt ho hoo, ho hooo hoo - och där hade vi ett vårtecken! En ringduva som börjar ge hals. Det kan vara en flyttarduva som just kommit hit till Stockholm från varmare trakter, eller en hårdhudad jäkel som lyckats övervintra, men ett vårläte är det lik förbaskat.

Bilden ovan är inte från idag, det är en duva som jag stötte på ute i skogen under betydligt somrigare förhållanden. Lite trolsk stämning, om jag får säga det själv!

Lämpligt pölhopparväder ...

... var det idag för alla entusiastiska små pöl-hoppare - som exempelvis här på Medborgarplatsen.

På tal om barn, det här monstret kan man väl skrämma både barn och vuxna med? Fast i själva verket är det en ek på Djurgården en bit från universitetet.

Vad göra med bunkern på Hornsbruksgatan?

Här ovan: bunkern på Hornsbruksgatan som innehåller tunnelbanan, diverse kontor, och en transformatorstation. En del tycker väl att den är så ful att man borde riva, men det är slöseri med resurser. Det enkla är helt enkelt att putsa upp skalet och fundera på hur det kan passa in i miljön.




Vi är alltså på före detta Brännkyrkagatan nära Hornstull, ett område där det fanns åtminstone en större fabrik (skofabriken) och smärre verkstäder på andra sidan Varvsgatan. Bara några hundra meter bort ligger andra före detta industriområden, i Bergsundsområdet och på Reimersholme. Jag är inte positiv till att tvätta bort Söders historia som en arbetarstadsdel.



Interiör från gamla skofabriken (lånat från Stockholmskällan).


Men låt oss hålla oss till Hornsbruksgatan och till den trista betongen - vad göra? Ett förslag kan vara att helt enkelt klä in byggnaderna i tegel så att det blir något i stil med industrifastighet! Nu har jag inte ritat tegelstenarna, men det här skulle kunna bli rena murarmästarprovet där fasaden kunde klädas med fina tegelmönster (förband heter det visst på fackspråk). Det skulle bli som en östlig utliggare till fabriksfasaderna ner mot Hornstull. Eller ta ett steg till och göra väggarna till riktiga konstverk med tegelmönster, kanske som hyllningar till de numera bortglömda skoarbetarna. Eller till fattighjonen på Högalids vårdhem på andra sidan Hornsgatan kanske?

Notera en detalj på min grova teckning med kritor: det som ser ut som ett torn är i själva verket en hiss! "Tillgänglighet" är ju ett honnörsord, så jag har ritat in en hiss som går upp till terrassen. Förra hösten såg det ut så här på terrassen när jag gick förbi:



Skulle man inte kunna göra någonting av den här tomma och ogräsbeväxta ytan? Jag har funderat på att vissa omöjliga ytor i stan kunde förses exempelvis med växthus. Skulle man inte kunna ha några sådana här? Kommer det möjligen upp varmluft från tunnelbanan som skulle kunna tas tillvara för uppvärmning?

***

Så här ser "bunkern" ut uppifrån. Rätt stora ytor som för närvarande inte används till något. Jag markerade platsen för hissen (röd fyrkant) som skulle medge att även folk som har svårt att röra sig skulle kunna komma upp på den i framtiden öppna terrassen, samt vidare upp på gångvägarna i parken. Jag antar att det finns höjdskillnader mellan gångvägen och ner till den nuvarande trappan ned till Hornsbruksgatan, och att det kan orsaka problem.




Det finns frågor om resten av gatan. Den sida som ligger mot hörnet av Borgargatan är en bergvägg enligt bilden nedan, och den borde kunna vara som den är. Stockholm är ju ett bergigt ställe, så varför försöka dölja detta faktum?



Möjligen kunde man ju piffa upp den där betongmojängen - är det något utblås för tunnelbanan?

Men området mellan tunnelbanehuset och Varvsgatan kanske kunde förses med någon ytterligare installation? Varför inte bygga in sopstationen i något som kan förväxlas med en klassisk söderkåk?

Mot ljusare tider

Se, smältvatten rinner ur stupröret och gnager upp ett hål i snön! Mer av det vill vi se!

Jag tog en eftermiddagspromenad på Långholmen. Här är ett par idylliska hus som en gång var bostäder för fängelsepersonal (tror jag). Nu är det privatbostäder. Undrar om det var de här kåkarna som det var ett jäkla liv om för många år sedan när de friköptes. Det var några nissar som köpte hus på Långholmen och naturligtvis bara skulle ha dem för att bo i. Men det gick inte lång tid efter köpet innan de sålde och drog iväg till Östermalm! Snygga figurer.

Ännu är det inte läge att sätta sig på bänken en stund och njuta av vårsolen och lyssna till fågelsången. Det brukar vara ett rejält liv på fåglarna på västra Långholmen under försommaren.

Titta vad jag hittade - antydan till ett grönt skott! Men var försiktig lilla skottet, ännu har vi ett antal iskalla nätter framför oss!

Uppbruten is, blånande vatten - jag tycker det är en av många definitioner på "vår" och visar att vi går mot ljusare tider!

Sjövikstorget svajar, storhög, och "våren är här"

Jaja, jag vet att det ser konstigt ut, men jag kan inte bättre! Klicka på bilden så blir den åtminstone större (om den blir bättre vet jag inte, det är tre bilder som klistrats ihop i datorn). Sjövikstorget i Liljeholmen, denna grinigt kalla dag i den tidiga vårmånaden mars. Undrar vad förståsigpåarna tycker om detta? Är man entusiastiska, eller gnäller man om Stalin-Allé i Berlin-Ost? Eller muttrar något surt om "nyfunkis"? Vill det bara bli försommar skall väl det hela se lite gladare ut hoppa jag.







Grinigt väder var det, ja. Snön yrde och vinden med den när jag gick över Årstabron. "Stora högen" i Liljeholmen, den med de nermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik, ser ännu ut som ett fjäll. Men det verkar som om man varit inne och grävt i den en del i alla fall, sidan ut mot kajen ser urgröpt ut.



En rubriksättare på Aftonlövet tycks ha fått hjärnsläpp, men det kanske inte är helt ovanligt? Eller vad menar rubriksättaren med "här"?