Snö och is, skrattmås och annat

Två skrattmåsar på ett isflak vid matningsbryggan och Strömbron. De övervintrande skrattmåsarna har lagt av sommarens bruna basker, bara lite gråsvarta märken finns kvar på huvudet. Och det gör att de smälter ihop så bra med bakgrunden, den gråvita isen. Visst har de röda näbbar och fötter och svarta vingspetsar, men även detta kan uppfattas som färgade växtrester som gammal vass och liknande för en förbiflygande rovfågel. Kanske det är en Naturens tanke bakom detta?

Annars var det i stort sett isfritt just vid matningsbryggan i går eftermiddag. Det ser ut att vara mycket fåglar här, men vänta bara tills det fryser till ordentligt i hela Mälaren och långt ut i Saltsjön - då kan det verkligen bli packat med befjädrade matgäster här!

Det var snöfall och disigt - knappt synbar är en båt som kommer därute vid Stadsgården och snart skall lägga till vid Skeppsbron.

Därborta står kapitalisten Stenbecks amerikaniserade gran. Julbocken i Gävle, som jag tror finansieras av handlare, försöker ligister bränna ner varje år. Har det hänt något sådant här, har någon försökt tutta eld på Stenbeck-granen? - Nä, det kan vara så att bockbrännarna är billiga småborgare som inte kan tänka sig att ge sig på storkapitalet.

Nytt vårtecken - skrattmåsar i sommardräkt

Nummer två nedifrån räknat: skrattmås i sommardräkt. Ovanför denne syns en som verkar hålla på att byta färg på huvudet, och ytterligare lite längre bort en med "vinterfläcken" vid örat. Och så en sothöna. Ännu så länge ganska lugn, men om några månader kommer det att vara ett jäkla liv på ilskna sothönor i fågelvattnen!

Igår noterade jag ett vårtecken i form av hoande ringduva. Idag på eftermiddagen kom det ännu ett tecken. När jag passerade Tegelbacken och tog en titt på en flock skrattmåsar som höll till på isen nära kajen syntes några som hade den bruna sommarhättan på huvudet. Vid den här tiden kan man skilja mellan övervintrande skrattmåsar och sådana som flyttat men just kommit tillbaka: den första gruppen har vitt huvud och bara en liten mörk fläck vid örat. Det är vinterdräkten. Flyttarna däremot byter aldrig till vinterdräkt utan kommer direkt med brun hjässa.

Flyttfåglarna kommer till Söder

Se så vackert husen i Marievik speglade sig i Årstavikens blanka is i förmiddags! Därute fanns en skrattmåskoloni som förde ett sjuhelsikes liv och det kändes ganska skönt i luften. En sådan där riktig vårstämning som livades upp av

1. min första stare (Sturnus vulgaris) för året. Den satt i en pil nedanför Tanto och hade på starars vis lite konstiga ljud för sig, samt
2. min första bofink (Fringilla coelebs) som jag inte såg men som lade av några drillar ovanför Eriksdalslundens koloniområde.

Dessutom tjoade några kanadagäss på isen vid Årsta holmar och en ringduva höll igång. Snart får vi väl se den årliga cirkusen när den ilskna knölsvanen skall jaga gässen fram och åter på vattnet.

Jajamensan, när flyttfåglarna kommer känns det för en stund som om all världens bekymmer vill flyga sin väg.

Fast det skall visst bli snö i morgon så man får väl gå och deppa ett par dagar till igen ... . Deppighet är din arvedel!

Vårtecken!

Titta på den här bilden, där finns ett vårtecken! - "Vadå?" kanske någon undrar. "Är det det smältande isen det handlar om?". Svar: nej. Det är skrattmåsarna. Titta på deras huvuden. Alla utom en har ljusa huvuden med bara en grå fläck bakom örat. Men en har den mörkbruna mössan på sig, och det är den som är vårtecknet. De med grå fläck är övervintrare, de har varit här hela vintern och anlagt vinterdräkt. Den med färgat huvud måste ha kommit hit söderifrån under de senaste dagarna, för de skrattmåsar som sticker iväg söderut under vintern byter inte färg på huvudet. Jag såg ytterligare några sådana när jag tog en promenad runt Reimersholme i morse. Dessutom var det ett jädrans liv på gråtrutarna.

En stund senare hörde jag en ringduvas typiska dystra hoande vid Pålsundskanalen. Våren kör en allt starkare föreställning måste jag säga. Och bättre lär det bli!

Nya vårtecken i stan

Vidhängande bilder har jag knyckt från nätet. Det beror dock på att exempelvis de fem silltrutar som låg i vattnet mellan Riddarholmen och Södermälarstrand var för långt borta för att göra sig bra i min lilla kamera. Här ovan är dock en silltrut. Bland alla vårtecken att pricka av är silltrutens ankomst ett i raden. Vi skall vara rädda om dem, det finns inte så många silltrutar och hälften av dem håller till i Östersjön.

(En annan hälften-av-populationen-i-Sverige-fågel är fiskgjusen. De övervintrar vid floderna i västra Afrika, som Senegal och Niger, men bör vara på gång nu. Snart skall vi kunna se gjusarna göra sina lovar och spana efter fisk i Ågestasjön och en del andra sjöar runtom Stockholm.)



Skrattmåsar har vi här året runt, men just vid den här tiden kan man se vilka som har flyttat och vilka som hängt kvar här under vintern. När flytt-skrattisarna kommer tillbaka har de redan sin fina bruna mössa medan övervintrarna har tappat färgen och inte får den tillbaka förän lite senare under säsongen. Det var skrattmåsar i sommardräkt tillsammans med silltrutarna jag såg. De tog det lugnt just nu, men snart är det full rulle i skrattmåsarnas kolonier! De hörs när de kör igång! Man kan tro att det är en typisk svensk sjöfågel, men i exempelvis Örebro kom de första skrattmåsarna först på 1910-talet. En invandrare alltså, som en del andra fåglar som vi tror är gamla här vid Mälaren (sothöna och skäggdopping är exempel på det).



Den här blå blomman heter scilla och har ett svenskt namn - rysk blåstjärna. Men jag tycker det latinska scilla låter gott nog. Jag har sett några som blommar redan, trots köldknäpparna, och snart bör backarna runt Högalidskyrkan vara fulla av dem, som blå mattor. Då återkommer jag med en rapport från platsen!