Föraning av vår ...?

Jag tog en kort promenad i morse (ont i en fot lägger hinder för längre utflykter) och tyckte mig notera en aning, en liten föraning, av vår i luften. Kanske det var fel uppfattat, men var det inte en vårlik kvalitet på gråtrutarnas vilda skratt från Riddarfjärden? Och var det möjligen inte tre ringduvor som flög med kraftfulla vingslag över Söder Mälarstrand och i riktning norrut?

Den grå tomheten som väl snart skall fyllas av fågelsång och grönska, liv och rörelse. 

Pålarna i isen väntar på fritt vatten och fritidsbåtar.

En galen hackspett på Långholmen, vid idrottsplanen, hamrade på skyddsplåten till en strålkastare så det dånade - det är ett riktigt vårtecken tycker jag!

Kvar finns Gubben Snös rätt ovårdade gulbleka skägg. Men vi väntar på att Gumman Tö skall komma och göra en insats, bara den här rackans kylan vill sticka iväg!

En nattbild helt enkelt

En nattbild helt enkelt, från Skinnarbacken på Söder i Stockholm i  kväll. Ställde kameran på en papperskorg för att få lite stadga och använde tidsutlösning. Börjar vi inte redan nu se den något dystra stämningen när vintern går mot sin upplösning och den förr så vita snön blir allt gråare och geggigare? - Nja, det var ju omkring tio grader kallt, så ännu har Kung Bore lite bett kvar i sina kalla tänder! 

Bilder i diverse ämnen från de senaste dagarna

Jag gick till ena änden av korridoren, ställde kameran på golvet med  uppdrag att vänta några sekunder och sedan ta en bild - och så blev det så här. "Rena skräckfilmsstämningen" sade en student till mig om korridorerna i universitetet i Frescati. Jag undrar om korridorerna i Huddinge sjukhus ändå är längre, fast man knappt ser bort till slutet här?

Men låt oss i stället gå ut, det är ju så nyttigt med frisk luft, och nu när det är så fin vinter ... (går jag lik förbaskat och ser fram mot ljumma vår- och försommarvindar)! Bortom husen i Liljeholmen, Marievik, går solen ner medan det faller en del snö.

Isen ligger tjock och vresig på Årstaviken, det behövs nog rejäla fartyg för att kunna köra under Årstabroarna och bort mot Hammarbyslussen!

Nog syns det att isen håller att gå på ...

... och att framföra någon sorts budskap. Här är det Lötsjön i Sundbyberg, och någon verkar ha trampat upp en religiös symbol. Säga vad man vill, men det behövs inga under för att man skall kunna gå på vattnet här.

Kallt i luften och varmare i vattnet, och ångan stiger över mängderna av matgäster vid Lötsjöns fågelmatning.

Tittut solen, du finns bakom trädet, vi ser dig!

Hej mitt vinterland, nu är jag här!

Vid fågelmatningen vid Råstasjöns nordvästra ände samlas ett antal entusiaster för att bli kalla om tårna och se om något intressant vill uppenbara sig. Ett gäng rådjur tryckte längre in bland träden men vägrade komma fram. Men fina domherrar visade upp sig, och till och med en rödhake. Sedan stack alla fåglarna och gömde sig när en duvhök drog förbi.

Där hänger dom igen ... suck

Ja, snödrivor och istappar på taken är tillbaka, så man får kila som en rädd liten mus längs gatan och ängslas för att få skallen inslagen av ett ras. Man kan notera här på Högalidsgatan att det tycks vara risk inte bara att få några kilo is, utan också bitar av puts i skallen. Inte så kul.

Här är det tappar på Karlshälls gård, Långholmen ...

... och får man ett ras i skallen här så kanske man samtidigt hinner se vad klockan är slagen. Fast de här tapparna sitter så lågt och nära väggen att risken för skador bör vara ganska liten. I alla fall för tjockskallar.

Lite självberöm

Kolla! Den här bilden som tidigare publicerats på Björnholm kan nu även beskådas hos Stockholm Skyline här. Jag gillar de där grå och rosa färgtonerna, det är som en sidentapet.

I en kupa med glitter

Nå, den verkliga effekten av små virvlande iskorn i luften som speglar solen gick inte fram på bilden, men något kan man väl se i alla fall. Morgonen i Stockholm var kall och klar, solen strålade, inget snöfall (tack och lov, vi har snö så det räcker för resten av vintern!). När jag stod vid bussterminalen vid Gullmarsplan kändes det för ett ögonblick som om det var i en sådan där plastkupa med flytande innehåll, något litet landskap uppbyggt, och glitter, som du kanske sett - man skakar kupan och glittret far runt och skall se ut som snöfall. Luften var full av små iskristaller som virvlade omkring, men man såg dem bara när man tittade i riktning mot solen.

Mönster i snö och is

Mönstren kan vara konstgjorda, som de här glada nunorna på Reimersholme

Eller sådana som skapats av naturens egna krafter, sedda rakt ner från kanske tio meters höjd på Västerbron

Lägg till en boj med röd rand så blir det en liten spännande markering i den blåvita snön och skuggor som skapas av eftermiddagssolen

Isen har någon sorts silverartad färg på Riddarfjärden, kanske som silverlamé

Dagen var kall, men det uppstod ändå varma toner när solen sken på grenar och stammar i Långholmsparken

Dock - solen försvann i ett champagnefärgat ljus bortom Västerbron

Och till slut fick man lita till gatlyktornas upplysningsförsök, som här vid de enorma istapparna vid västra infarten till Münchenbryggeriet

Snöröjningshinder

När jag diskuterade problemen med snöröjning häromdagen - mot bakgrund av kaoset som uppstod på natten mellan torsdagen och fredagen - påpekade min samtalspartner att en del i det hela är alla bilar som står i vägen för snöröjarna. Gatorna är fulla av bilar och plogarna har svårt att ta sig fram. Och så småningom får bilarna svårt att komma loss också. Så det är inte ärligt att bara skylla på dålig röjning.

Man kan väl ta det här som ett exempel på bilismens effekter av suboptimering. Det verkar ju som om varje bilist maximerar sin egen nytta genom att ha ett eget åk, men då får vi ju en massa andra konstigheter i gengäld: i de flesta bilar sitter det ju en person trots att det är plats för fyra-fem stycken. De korkar igen gatorna, bidrar till resursslöseri, ekonomiskt elände, krig (krig? undrar du om du aldrig hört talas om de krig och våldsamheter som motiveras av kampen om oljetillgångarna) och nedsmutsning och därmed kommer den privata nyttan att dra ner den gemensamma nyttan för hela samhället. Blir det ett mänskligt samhälle som byggs efter bilens behov snarare än människans?

Och så är de ju i vägen för snöröjningen.

Skogsduva?

Jag kanske hörde fel i morse på min gata, men var det inte det typiska sågandet från en skogsduva som ekade mellan husen? Oo-oo, oo-oo ... det låter ungefär som om någon står en bit bort och sågar i blött virke.

Någon månne tycker att det är fel tid och plats - vinter och inne i stenstaden - men jag har varit med om skogsduva här i kvarteret förr, så det borde inte vara omöjligt. Kollade fågelrapporter på nätet, och nyligen har man sett skogsduva vid Alhagen i Nynäshamn. Fast jag tycker det låter lite kallt för duvstackaren ännu. Vänta gärna några månader, sedan kan det vara tid att leta rätt på något bra bo-träd exempelvis på norra eller södra Djurgården! Skogsduvan vill ha träd med hål i för bobygge, och sådana blir sällsynta när skogarna behandlas som virkesåkrar.

För smått för en duva, men i den här holken vid Söder Mälarstrand kan man väl tänka sig att det blir inflyttningspartaj för blåmes, talgoxe eller kanske svartvit flugsnappare om några månader. Bara snön på taket försvinner och någon skottar rent vid ingången så ...!

Vinter. Torsdag kväll. Snö.

Föregående inlägg betitlade jag "Vårtecken" vilket kanske kan ses som något förhastat och överoptimistiskt. Jag ber om ursäkt om någon vädermakt kände sig provocerad och måste visa att februari faktiskt är vintermånaden!

Jag har inte varit ute idag, men en titt genom fönstret visar att det lär behövas rejäl vintermundering om man skall våga sig ut. Det är tyst från gatan, bussarna går inte. Det började bli knepigt i trafiken redan i går kväll när jag åkte buss från Söder till Frescati, men så illa var det ändå inte. Senare på kvällen gick jag från Slussen till västra Söder utan att fastna i någon snödriva. Undrar om totalstoppet i stora delar av kollektivtrafiken skall betraktas som acceptabelt och som ingripande av "force majeure" utom räckhåll för mänskliga motåtgärder? Eller skall vi se det som en del av samhällsfunktionernas förfall i det nyliberala paradiset?

Hur som helst, här är några bilder jag tog vid halvtiotiden igår kväll när jag gick genom Münchenbryggeriets område:

Snöfall med blixt ...

... och samma snöfall utan blixt. Observera det vinröda i bakgrunden mellan husen - det är natthimlen ner mot Stadshuset och City

Vid en av de östra infarterna till Münchenbryggeriet

Snö - normalt vit, men kan ändra färg beroende av omgivande belysning och vad snön själv innehåller förutom fruset vatten

Lykta och snöfall skapar en hårliknande effekt

Vid västra utfarten från bryggeriet. Snöfallet gör att det ser ut som ett repat foto. Klicka för större format!

Vårtecken

Lördag förmiddag. En hassel står full av hängen som bara väntar på att få slå ut. Tittar man närmare kanske också diskreta bladknoppar syns. Det är femte februari - vart tar tiden vägen, allt går så rasande fort! - men det var ju redan för flera dagar sedan som Foto-Lasse spanade in snödroppar i Stockholm!

Under- och överjordiskt

Vad är detta? Mystiska källarregioner under någon övergiven fabrik? Alldeles tomt är det också, så lång ögat når inte en människa.

Jo titta, långt därborta ilar en mörk skepnad iväg. Källarspöket månne?

En fabrik? När man tittar på installationerna i taket skulle man kunna tro det. Och kanske man kan kalla Stockholms universitet i Frescati för en fabrik, en studentfabrik. Faktiskt en fabrik i framtidens verkliga tillväxtfaktor, nämligen kunskaperna.

Låt oss nu se det överjordiskt vackra. Bortom en grå betongramp mellan Midsommarkransen och Västberga hälsar träden rosa morgonmoln som ser ut som rödfärgade bomullstussar. Röda moln på morgonen - är inte det ett förebud om oväder? - Ja, det var ju snöyra ett tag idag! 

Bortom huslådorna i Västberga allé strider blått och rött i himlen.