Inte jag. Stenar och murar

Kan meddela att det lik som hittats vid Långholmen inte är jag, trots en sväng därnere i morse. Känner mig tämligen vid liv, trots viss vårtrötthet. Hörde en skogsduva hoa lite senare, men det var inte i någon skog utan på en takantenn inne i stenstaden. Märkligt. Det har väl något med urbaniseringen att göra kan man tro!

På tal om lik så gick jag en gång bakom ett par pratande människor varav någon hade en hund. En av dem sade: "Det är dom med hundar som hittar liken". Låter som ett argument för att inte ha hund. Man slipper att jycken glatt nosar fram döingar när man är ute och promenerar i naturen.

Hade tänkt köra en ny omgång med mitt favoritmotiv: stenar och is i vattenbrynet. Men man måste variera sig lite, så jag kör mitt andra favoritmotiv med stenar och murar på torra land.

Gamla fängelsemuren på Långholmen. Den eventuelle upphovspersonen till liket som återfanns i sjön utanför "holmen" kommer inte att hamna bakom de här murarna - men kanske andra.

Gammalt murverk är vackert, slitet av årstiderna, färger och storlekar varierar. Det här bör vara handslaget tegel om det suttit i det här lilla vakttornet sedan fängelset byggdes. En novell av Strindberg handlar förresten om tiden när Långholmens fängelse byggdes. - Jag undrar över det det där ensamma vertikala teglet, är det månne en liten glugg som murats igen?

Det kan vara en glugg som skulle släppa in ljus till utrymmet bakom den här lilla dörren

De här stenarna, och den rostiga järnmojängen till höger, sitter bredvid trappan som går från Söder mälarstrand upp till Västerbrons fäste (inte långt från Lasse i Parken). Tänk så mycket färger det finns i "gråberg" bara man tittar efter ... och tänker!

Bra fråga

Jag upptäckte denna fråga på Västerbrons räcke häromdagen. Undrar om frågeställaren har fått någon återkoppling?

Märkliga ljus på Långholmen

På fredagskvällen gick jag en promenad och passerade under Västerbron på Långholmen och noterade märkliga ljus som inte funnits där tidigare. En av de tråkigare platserna på denna annars så fina ö har fått ett nytt inslag, och det ser inte så tokigt ut. Nästan lite julstämning.

Jag glömde att kolla om de här finns kvar - finns de kvar så bör de stå alldeles bakom bergknallen i bildens mitt.

Inte maraccas - kultplats?

Jag fick förslag att de mystiska företeelser som avbildas i föregående inlägg skulle kunna vara maraccas. Efter att ha uppsökt platsen i kväll, samt lyft och provskakat på en av dem, kan det i alla fall konstateras att inget ljud uppstod. Det verkar vara solida klot av trä med skaft, samt överdragna med något gummiartat material. Här och där har man skurit bort gummit och målat i stället.

Förr i tiden brukade arkeologer, när de stötte på en fornlämning som man inte begrep vad den betydde, säga att det var nog en "kultplats". Så varför inte den här ...?

Här står de små gudabilderna, avslöjade av den spanande fotografens blixt, i sanden under Västerbron

Namnet är okänt, men kan vi inte kalla detta "Den diskret spanande guden"?

Och oj, vad har vi här? (Ett misslyckat foto som ändå gör sig rätt bra i det här sammanhanget.) 

Ja, vi kan bara med undran och eventuell oro fråga: vad är det för mystisk kult som samlas och har sina riter under Västerbrons fäste på Långholmen? Kan den förtorkade haren vi såg igår ha offrats till någon blodtörstig guddom? - Än finns bara frågor, inga svar ...

Västerbron - annan vinkel

Det torde finnas otaliga bilder som visar hur Västerbron spänner sin djärva slanka båge över vattnen mellan Söder och Kungsholmen, vilket den gjort sedan 1935. Bilder hur det ser ut från undersidan är nog inte så vanliga, motivet är ingen estetisk höjdare (om man inte tänder på sliten industridesign eller så), men förtjänar att redovisas i alla fall. De här bilderna tog jag i förrgår förmiddag vid norrsidan av brofästet på Långholmen.

Mystiska rör under brobanan

Ännu mer mystiska rör

Jättestenar i brofästet. Klicka upp till större format för att få det hela till ett abstrakt/konkret konstverk!

Vänder man sig 180 grader från ovanstående motiv ser man det här. 

Några noter i efterhand: En numera bortglömd arbetarförfattare, Josef Kjellgren, skrev på trettiotalet en "kollektivroman" som handlade om människor i brobygget: Människor kring en bro. Då fanns ännu Bergsunds varv kvar i närheten, och Söder var en stadsdel med fabriker, verkstäder och knegare.

Jag såg också i något dokument från den tiden att det ursprungliga namnet på brostycket mellan Söder och över Pålsundskanalen var 'Långholmsbron', medan 'Västerbron' avsåg bron mellan Långholmen och Kungsholmen. Numera är det ju samma namn hela vägen.

Ej i trafik

Det var sannerligen inget vidare väder för en skön vårpromenad i morse - fast när jag kom ut på gatan hade det i alla fall slutat snöa och det var "bara" snålblåst och småregn. Det sägs ju att man skall svettas in våren, men hur kan man göra det när det är svinkallt? Tredubbla tröjor, vinterpäls och pälsmössa?

Hur som helst, det var något vaj med trafiken vid uppfarten till Västerbron på Söder-sidan. Snart uppenbarades vad som hänt.

En buss på snedden därborta, och bärgningsfordon

Jaha, en buss som inte verkar må bra, och ett par småbilar framför den

Lite svårt att se här, men på bussen står den upplysande texten "Ej i trafik". Det tror vi på

Och så gäller det att klara av pappersarbete och rapporter

Hoppas ingen blev skadad när den här olyckan skedde. Undrar om det var halka efter morgonsnön som var orsaken?

Mönster i snö och is

Mönstren kan vara konstgjorda, som de här glada nunorna på Reimersholme

Eller sådana som skapats av naturens egna krafter, sedda rakt ner från kanske tio meters höjd på Västerbron

Lägg till en boj med röd rand så blir det en liten spännande markering i den blåvita snön och skuggor som skapas av eftermiddagssolen

Isen har någon sorts silverartad färg på Riddarfjärden, kanske som silverlamé

Dagen var kall, men det uppstod ändå varma toner när solen sken på grenar och stammar i Långholmsparken

Dock - solen försvann i ett champagnefärgat ljus bortom Västerbron

Och till slut fick man lita till gatlyktornas upplysningsförsök, som här vid de enorma istapparna vid västra infarten till Münchenbryggeriet

Foton i osorterade ämnen

Ibland behöver man inte gå ut i skogen för att se gröna träd. Det räcker med att ställa sig och betrakta den här väggen på Stockholms Stadsarkiv på Kungsklippan på Kungsholmen. Farmor föddes här i närheten förresten, på Bergsgatan. Det var 1875 och området var ruffigare: små stugor och industrier.


Och när jag en stund senare var på väg hem visade en hög med blommor, ljus och minneslappar att ännu ett människoliv avslutats på Västerbron. Alldeles under minnesplatsen ligger Långholmens grå och hårda klippor.








Några röda bär, påminnande om nypon, fotograferade vid Sandabäcken i Erstaviksområdet på lördagsförmiddagen. Vad är det för sort?

Söndagsmorgon - Söder

Det här är en av de mest trafikerade ställena i Stockholm tror jag: Långholmsgatan strax före Västerbron. Men klockan 08.36 i morse var det inte mer rörelse än så här. Visserligen är det rödljus vid Högalidsgatan, men de fåtaliga fotgängarna behöver inte bry sig om några bilar. En står stilla, översnöad, i filen i riktning mot mig medan det möjligen är en bil i rörelse långt borta i filen ned mot Hornstull. Vänder jag mig om mot Västerbron ...





... blir det inte livligare åt det hållet heller. En fotgängare till vänster, en som väntar på bussen till höger. Så här stilla kan det vara en söndagsmorgon i den stora staden!



Nere vid Pålsundskanalen stod pilarna med snö i barken. Den blir nog inte långvarig, jag tycker redan det låter som det plaskar utanför fönstret. Senare såg jag barn och föräldrar på väg upp i Skinnarbacken med kälkar - bäst att de skyndar sig innan allt smälter bort igen!



Om man minns hur vintrarna var förr så ser detta ganska fjuttigt ut. Det hade väl inte kommit mer än en eller ett par centimeter snö i natt. Annat var det på den gamla goda tiden när det var vinter på vintern!

Dimmornas månad - dagen efter

Den sjätte november - kanske ligger dimman tjock och otrevlig över det gamla slagfältet vid Lützen? Här i Stockholm lättade dimman dock i morse och fick ge rum för en strålande sol.

Bortom träden på Långholmen sticker Storkyrkans torn upp. Himlen är nedsolkad av flygplanens framfart. Sammanfattningsvis: det passerar en massa stora flygplan över centrala Stockholm, och de "bidrar" dessutom med ohålsosamma utsläpp. Hur länge skall det få fortgå?

Som en mycket otydlig vit hägring i det lättande diset en bit till höger om cyklisten och ovanför träden ligger "Erlanderhuset" i Marieberg. Det kanske blir lite lättare att urskilja om du klickar upp bilden till större format.

Andra sagoslott bortom diset? - Nej, höga hus på Reimersholmes klippor. När man tänker efter består ju Stockholm väldigt mycket av klippor och backar upp och ner, fast mycket ligger dolt under hus.

Att fotografera mot solen är inte alltid så nyttigt, men här var den dold bakom träd i Långholmsparken och sol och kvarhängande dis gav intressanta ljuseffekter.

Dimmornas månad - nu även nattbilder

... eller natt och natt - de här bilderna tog jag före halv sex i eftermiddags när jag gick över Västerbron. Dimman hade till stor del försvunnit men en hel del dis fanns kvar och hjälpte till att skapa effekter av slöjartat ljus. Klicka på bilderna så blir de lite större.




Bilarnas baklyktor blir till röda streck med kamerans långa exponeringstider.



En cyklist har just passerat, en svart figur som om något ögonblick har försvunnit in i natten.


En strålkastare lyser underifrån på östsidan av bron. I bakgrunden ljus från Kungsholmen.



Märkliga ljusfenomen runt de närmsta gatlyktorna. I den disiga bakgrunden sticker Dagens Nyheters skrapa upp. Månne sitter någon där och filar på morgondagens ledare? Vad betyder Obamas seger för de mest marknadsliberala elementen på tidningen, måste de nu försöka antyda en annan kurs och hoppas att folk glömt vad de tidigare skrivit? Men sådant är ju svårt när synpunkterna finns dokumenterade såväl på papper som elektroniskt.

Höstlig vandring runt Riddarfjärden

Jag gick ett varv runt Riddarfjärden i eftermiddags. Höstlöven glödde samtidigt som himlen var täckt av moln, luften var lite disig, och därmed var läget bra för fotografering utan alltför starka kontraster mellan ljust och mörkt.

Höststädning. Några gubbar i en skylift beskär träd på Långholmen. Det ser ändå häftigare ut när det är arborister på gång, folk som svingar sig omkring uppe bland grenarna utan tekniska hjälpmedel av den här sorten.

Från Västerbron ser man färgerna nere på Långholmen och bort mot Kungsholmen och Stadshuset. På tal om färger: på våren är grönskan varierad i många olika toner, för att mot sommaren bli tämligen slätstruket "grön". På hösten är vi tillbaka i färgvariationerna igen, men nu ännu mer uttalade. Kan det vara som med livet - vi föds som original, växer upp till kopior, men på slutet bryter individualismen åter igen hos en del av oss?

Långholmens nordöstra sida. (Det berömda fängelset ligger inte åt det här hållet.) Det är en upplevelse varje höst när färgerna flammar upp bland Långholmens träd. Snart faller bladen bort och man kan se vilken stor stenbumling holmen i själva verket är. Och i bakgrunden ligger Söder och dess höjder. Tittar man efter bakom träd och hus så är Stockholm ett jäkligt backigt och stenigt ställe!

Villa Rålambshov, nedanför Västerbrons fäste på Kungsholmssidan. Enligt Stockholms byggnader: "Den lilla träbyggnaden med förhöjt gavelformat mittparti ligger vackert i sluttningen mot Mälaren." Det håller jag med om. Arkitekt var CC Gjörwell, och som av en händelse ligger Gjörwellsgatan bara en bit härifrån.

Med en poetisk sväng kan man säga att den här knäckepilen på Norr Mälarstrand tittar under lugg ut mot Riddarfjärden.

Riktar man kameran rätt kan man få det att se riktigt idylliskt ut med Strand Café på Norr Mälarstrand. Om några månader kanske isen ligger härutanför och pimpelfiskarna står där med sina borrar och fiskar ... ja, vad får de, abborrar kanske? Jag vet faktiskt inte.

Gerilla-trädgårdskonst

Kampen tar sig märkliga former. I förrgår kväll gick jag förbi denna konstnärliga installation (??) på Västerbron (blir mycket bättre om du klickar upp den i storformat). Ett stycke gerilla-trädgårdskonst mot en fond av Riddarfjärdens blå vatten! Mänskligheten må förgå, men vi får hålla tummarna för att prästkragarna överlever!