Stockholmare ute och cyklar ...

... men frågan är om det är friskt och sunt, eller rena dåndimpen? När jag tog bilderna i morse på Söder mälarstrand snöade det ännu rätt måttligt, nu är det mycket värre!

Båtar vid kajerna?

Ja, bilden ser lite konstig ut kanske, men så här är det. Jag tog den någon gång mot slutet av sjuttiotalet, på Söder mälarstrand. Uppenbarligen var det under vintern, men det är inte snöhögar utan sand eller grus vi ser. Och bakom dem en sandpråm gissar jag, en sådan där som kom från sandtagen längre in i Mälaren och levererade till Stockholm. Andra pråmar lossade sten. Samma sak hände mitt emot på Norr mälarstrand. Före min tid kom pråmarna med ved i massor också. Olle Adolphson sjöng något i en melodi om "sura vedstaplars rad" på Norr mälarstrand.

Vet inte exakt var bilden är tagen, men det kan vara ungefär vid uppfarten till Torkel Knutssonsgatan. Kanske där det nu ligger båtar som är hotell och kontor, Rygerfjord, Vieille Montagne med flera.

Varför fundera över det? - Kanske för att det är ganska intressant vad vi gör med stränder och kajer. En del människor verkar vilja ha bort alla båtar, kanske för att de skymmer utsikten. Själv tycker jag att båtar och Stockholm hör ihop, att det är trivsamt att promenera längs kajerna och titta ut mot Riddarfjärden mellan båtarna. Staden grundades ju som en knutpunkt för vattenleder åt olika håll för länge sedan.

Sedan är det ju frågan vad det är för båtar och aktiviteter som skall prioriteras. En del båtar riskerar att försvinna på grund av åtstramade bestämmelser. En aspekt kan ju vara att dagens hotell, kontor och krogar gärna kan finnas och ockupera ett antal kajplatser ... och blir det kris och behov av omläggning av transporterna till Stockholm till fartyg så plockar man raskt bort dem från Söder och Norr mälarstrand!

En dikt

En dikt som jag skrev för många år sedan. Attentaten mot Mälardrottningen har inte blivit mindre grova sedan dess. Tyvärr.

Bevara Stockholm!

Jag går i en ljummen decembernatt
längs Gråmunkebrödernas strand,
ser stadens ljus som en glittrande skatt -
hör sjöfågelskrik ibland.

Långt ner i djupet, under mina fötter
ligger en drake, girig och hård.
Den gnager och sliter i stadens rötter -
Nidhögg, din orm: bort från vår gård!

Det som ligger i fonden av denna sommarbild från i år, där kyrktornen sticker upp, är just "Gråmunkebrödernas strand". Riddarholmen alltså. Bilden är tagen vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden, till vänster Mälarvarvet och till höger Söder Mälarstrand. Med den här bildvinkeln slipper man se Waterfront-blaffan bakom Stadshuset.

Inte jag. Stenar och murar

Kan meddela att det lik som hittats vid Långholmen inte är jag, trots en sväng därnere i morse. Känner mig tämligen vid liv, trots viss vårtrötthet. Hörde en skogsduva hoa lite senare, men det var inte i någon skog utan på en takantenn inne i stenstaden. Märkligt. Det har väl något med urbaniseringen att göra kan man tro!

På tal om lik så gick jag en gång bakom ett par pratande människor varav någon hade en hund. En av dem sade: "Det är dom med hundar som hittar liken". Låter som ett argument för att inte ha hund. Man slipper att jycken glatt nosar fram döingar när man är ute och promenerar i naturen.

Hade tänkt köra en ny omgång med mitt favoritmotiv: stenar och is i vattenbrynet. Men man måste variera sig lite, så jag kör mitt andra favoritmotiv med stenar och murar på torra land.

Gamla fängelsemuren på Långholmen. Den eventuelle upphovspersonen till liket som återfanns i sjön utanför "holmen" kommer inte att hamna bakom de här murarna - men kanske andra.

Gammalt murverk är vackert, slitet av årstiderna, färger och storlekar varierar. Det här bör vara handslaget tegel om det suttit i det här lilla vakttornet sedan fängelset byggdes. En novell av Strindberg handlar förresten om tiden när Långholmens fängelse byggdes. - Jag undrar över det det där ensamma vertikala teglet, är det månne en liten glugg som murats igen?

Det kan vara en glugg som skulle släppa in ljus till utrymmet bakom den här lilla dörren

De här stenarna, och den rostiga järnmojängen till höger, sitter bredvid trappan som går från Söder mälarstrand upp till Västerbrons fäste (inte långt från Lasse i Parken). Tänk så mycket färger det finns i "gråberg" bara man tittar efter ... och tänker!

Piratflagg

Ursäkta att bilden ser lite grynig ut - jag hade kameran inställd på fel känslighet. Men det här kan bokstavligen vara ett flaggskepp i piratflottan. Jag siktade det vid Söder Mälarstrand i eftermiddags. Några pirater syntes dock inte till.

Och så mindes jag att piraterna är i besittning av maskinell utrustning för aktiviteter på land också. Detta bevisas av en bild som jag tidigare publicerat, i september 2008. Även om det inte hörs så mycket om Piratpartiet för närvarande misstänker jag att det gjort vissa in- och avtryck i samhällsdebatten.

Isläggningen börjar?

Jag tog en morgonpromenad för att lufta vinterförkylningen en stund. Kallt och rått väder. Stannade och studerade isläggningen vid Söder Mälarstrand. Inte var det mycket, men håller kylan i sig bör det bli mer. Men den här vintern är inte pålitlig ur is-synpunkt tror jag.

Bara några meter bort såg det ut så här: det är verkligen lite is i bildens nederkant, men den är i sanning ett rov för vågorna från Riddarfjärden.

Lastpallen bland pilkvistarna har inte frusit fast. Däremot syns det (om man klickar upp bilden) att nästan vid vattenytan på varje kvist sitter en "knapp" av is. 

Björnholm på brandplatsen

En notis i DN berättade om en båtbrand vid Pålsundsbron. Flera flytetyg förstörda, polisen misstänker mordbrand. (Kan man inte tänka sig att en krökande båtägare suttit i kajutan och dessutom varit oförsiktig med elden?) Hur som helst, notisen hade inga bilder, men det har bloggare Björnholm som tog sig en promenad åt det hållet:

En fin och nyputsad bil från brandkåren stod och blänkte vid Söder mälarstrand

Och bortom frilufts-gymmet syns såväl en polisbil som en mindre skara åskådare - där är det alltså!

Lite svårt att få bra bilder med ett staket emellan, men klickas bilden upp i större format kanske det syns bättre vad Den Röde Hanen ställt till med

Samma från annan vinkel. En segelbåt hade fått seglen svedda. I bakgrunden till vänster syns gamla fängelset på Långholmen, en institution där man förr i tiden förmodligen även placerade mordbrännare - att tänka på, ifall det nu var en mordbrand!

Vad kan vi säga avslutningsvis? - Kanske detta: DN har notisen men Björnholm har bilderna (och de förnumstiga kommentarerna)!

Diverse bilder från igår och idag

Enda bilden från igår. Taraxacum vulgaris, populärt känd som maskros, glädjer även Söderborna med sina gula solar mellan husvägg och gatsten. I detta fall är gatstenen tillhörande Maria Bangata. - Och de här bilderna blir MYCKET BÄTTRE om du klickar upp dem i större format!

Vad är det här? En skylt kvarglömd från den hemska vintern som nu äntligen försvunnit!?

Nja, ser det ut så här så finns det anledning att varna för ras!

En kompletterande bild till den scillabacke-bild jag publicerade igår. 

Här kan man tala om de svenska färgerna gul och blå i form av scilla och vårlök!

Våren får oss att bli odlare lite till mans - här är mitt trädgårdsland med smörgåskrasse!

Om väggar kunde tala ...

... skulle det bli ett jädrans kacklande, som jag brukar säga. Och av de här två bilderna skulle det väl bli rena förbrytarsnacket eftersom de kommer från Långholmens fängelse.

Men det finns ju trevligare saker på Långholmsön - den här blomman exempelvis, som jag fann utanför Bellmanshuset.

Och den här lilla samlingen. Vad är det för sort? Denna och de två följande bilderna kommer från Rosängen som jag skrivit om tidigare här.

Jag tvivlar på att det gör ont när knoppar brista.

I förra veckan skrev jag om den sjunkna båten Siljan vid Söder Mälarstrand. I eftermiddags när jag gick förbi där höll man på att bärga. Hoppas det gick bra. 

Något suddigt foto, taget genom en häck - syftet är att visa att det finns vitsippsbackar även på Söder. 

Siljan på/till botten

Jag tog en kvällspromenad längs Söder Mälarstrand och noterade att skutan Siljan så att säga intagit bottenläge. Några killar som gick förbi kommenterade och en av dem utropade "försäkringsbedrägeri" flera gånger. Nåja, det händer ju då och då att en skuta sjunker, så helt unikt är detta inte. Plankor i skrovet kan ju bli dåliga och plötsligt forsar vattnet in.

Om ens båt skall sjunka till botten så är det ju bra med en pampig bakgrund - Riddarfjärden och Stadshuset! Jag antar att om man skall ha en skuta i sjödugligt skick så är det inte en billig affär. Vad kan det kosta att ta in den på varv och fixa ett otätt skrov exempelvis? 

Vyer

Det finns vyer och vyer av Stockholm. Somliga är uppenbara, andra tänker man inte riktigt på. Men om man går längs Söder Mälarstrand i riktning österut längs Pålsundskanalen kommer gradvis en stor vy över Riddarfjärden att öppna sig. Först ser man bara lite av Gamla stan och dess kyrktorn i den disiga bakgrunden, men ju längre man går desto mer av ljus och luft och öppenhet blir det. (Klicka på bilderna för större format.) Om man blundar för vad som finns till höger och vänster på den översta bilden så är ju det övriga ungefär vad en resande till Stockholm kunde se för några hundra år sedan.

Tog en kort promenad i morse - isen på Pålsundskanalen håller på att försvinna under vattnet

Stockholm är en sjöfartsstad. Säger någon emot mig om jag säger att man gärna kan se dess vatten mellan båtskrov och förtöjningstrossar? Isen glider bort medan bofinkarna kommit igång med sina gälla drillar. Kungsholmens fasad mot Riddarfjärden är grå i det småregniga vädret. Detta är Stockolm om våren!

En tavla från gissningsvis tidigare delen av 1930-talet, målad av min morfar. Inga konstiga höghus stör vyn med Stadshuset. 

Föraning av vår ...?

Jag tog en kort promenad i morse (ont i en fot lägger hinder för längre utflykter) och tyckte mig notera en aning, en liten föraning, av vår i luften. Kanske det var fel uppfattat, men var det inte en vårlik kvalitet på gråtrutarnas vilda skratt från Riddarfjärden? Och var det möjligen inte tre ringduvor som flög med kraftfulla vingslag över Söder Mälarstrand och i riktning norrut?

Den grå tomheten som väl snart skall fyllas av fågelsång och grönska, liv och rörelse. 

Pålarna i isen väntar på fritt vatten och fritidsbåtar.

En galen hackspett på Långholmen, vid idrottsplanen, hamrade på skyddsplåten till en strålkastare så det dånade - det är ett riktigt vårtecken tycker jag!

Kvar finns Gubben Snös rätt ovårdade gulbleka skägg. Men vi väntar på att Gumman Tö skall komma och göra en insats, bara den här rackans kylan vill sticka iväg!

Stad under inflytande av NAO - Norður-Atlantshafssveiflan

Från Västerbron ser man den snödisiga stadens ljus som en bård längs vattnet

Sittplatser med inbyggt ljus i Rålambshovsparken har förvandlats till snölyktor

"Säv, säv, susa" i en grinig vind som verkade komma från öster.

I den här vinkeln kan Mälardrottning fortfarande resa sig stolt. I tidskriften Arkitektur finns några röster om det som inte syns på den här bilden - Waterfront - citerade. Kan plockas upp som PDF-fil här.

Söder Mälarstrands skutor ser ut över snögloppet, det var enstaka flingor först men nu framåt eftermiddagen tilltar snöandet.

Vad är då NAO? - Jo, det är Norður-Atlantshafssveiflan som jag klämde in i rubriken för att det är så roligt med isländska trots att jag inte begriper så mycket av det. "sveiflan" skulle på kärnsvensk svengelska då betyda 'oscillation". NAO: North Atlantic Oscillation, 'den nordatlantiska oscillationen', en tänkbar förklaring till att iskall luft vräker ner över västra Europa och östra Nordamerika. Jag brukar varna för Wikipedia (det är i bästa fall en andrahandskälla, och kan påverkas av skumma krafter) men lite upplysningar om NAO går att plocka därifrån. På engelska sidan står det rätt mycket, inte så mycket på den svenska, men mer igen på isländska wiki-sidan. Det kanske inte är så konstigt, en av de mätstationer där man tagit fram data ligger i trakten av Reykjavik. Jaja, det är väl OK med vinterväder nu ett tag, men förhoppningsvis sker det en oscillations-sveiflan tillbaka till ljummare vindar framåt månadsskiftet februari-mars eller så. Vinter ända in i april, som förra året, verkar lite väl segt att behöva uppleva två år i rad.

I vattnet

Så här spöklikt ser det ut med en halvstor fågel fotograferad på långt håll med kamera utan flera meter långt teleobjektiv en gråregnig morgon, och ytterligare uppförstorad litegrann för att se vad det eventuellt var som gled förbi i vattnet utanför Reimersholme. Det var med rätt hög sannolikhet en skäggdopping i vinterdräkt. På vintern tappar den det röda burret på huvudet. Det kan möjligen vara en gråhakedopping som ser nästan likadan ut om man suddar till den, men den sorten är sällsyntare i de här trakterna så jag gissar på skäggisen.

Den här bilden togs för några dagar sedan vid Söder Mälarstrand. Folk slänger mycket skit i vattnet. Där ligger ett huvud också. Ibland styckar man någon jäkel som man inte tycker om och slänger'n i vattnet, varpå rester så småningom hittas av förskräckta vandrare. Här var det huvudet av någon flintis med fånigt flin. Var finns resten?

På tal om att hitta. Jag gick bakom ett par människor med hund en gång och hörde hur den ene sa: "Det är alltid dom med hund som hittar liken." Jag vill inte ha hund.

Estetiskt värde?

Vad har vi här? - Målad plåt och vatten. Kan man inte säga att det finns ett estetiskt värde även i de här enkla formerna som inte är annat än delar av en av Stockholms större byggarbetsplatser? Nedre bilden togs med kameran "på sniskan" - undrar om detta höjer det estetiska värdet ytterligare?

Man kan titta på de här objekten vid Söder Mälarstrand, konstatera att de inte ser så tokiga ut, tala om det för andra men inte ha något mer intresse i det hela - det bör väl passa in på Immanuel Kants beskrivning av en estetisk upplevelse.