När Fan inte hade annat för sig ...

... uppfann han engångsgrillen, denna nedskräpningseffekt som bidrar både med brandskador och kväljande os! Dessutom har engångsgrillen den egendomliga egenskapen att den går att bära ut, men den går inte att bära bort igen när den väl använts!

Är det fel på fina grå rena ytor?

Jag tog den här bilden för några månader sedan. Tänkte ha den till en kommentar om homofila/homofoba artister, där reggae-tomtar från Jamaica utmärkt sig i den senare varianten men till och från gör avbön. Särskilt när deras spelningar hotas i länder där man ser strängare på homofobi än på anfallskrig mot länder med brun befolkning. (Detta är menat som en ironisk spark mot USA och Canada med sina anfallskrig mot bland annat Afghanistan.) Minns jag rätt tillhörde den där Mavado avbönsgänget - eller han lovade väl åtminstone att hålla tungan i styr när han är utanför Jamaica.

Men det blev inget inlägg. Fast nu ser jag att bilden kan användas som illustration i alla fall: radion berättar om en listig plan av Stockholms kulturborgarråd. Affischer som ovan är olagliga, men nu har man listat ut en plan där affischering av den här sorten kan bli laglig - mot betalning. "Profit, profiiiit, det ska alltid va' profit" för att citera en Ebba Grön-låt från forntiden.

Jag bara undrar: vad är det för fel på vackra rena metallgrå ytor, utan kladd och affischer?

Nedskräparmarodörer

Inte bara människor drar omkring skräp, det finns bevingade marodörer också. Här är sill- och gråtrutar som festar vid en papperskorg i Münchensbacken på Söder.

Det kunde ha varit fint ...

... i den här avskiljda hörnan på Långholmen.

Nästan som en berså. Här skulle man vilja slå sig ner en stund i solen på bänken och lyssna till fågelsången ...

... men så här såg det ut i söndags förmiddag, och det var inte det enda stället där skräp var utkastat så det var rent motbjudande. Dom orkar bära dit skiten, men dom orkar inte bära bort den igen om det skulle vara så att papperskorgen är full. Och dessutom kan man misstänka att skator och kråkor och råttor är där och hjälper till med spridningen. Dessutom är givetvis såväl bänk som papperskorg nedklottrad. Hur skall man ordna det här? Vakter i varje buske? Stängsel och ingångskontroll till alla parker? Eller att folk lär sig att plocka upp efter sig. "Man ska inte skräpa ner uti naturen" som Edward Persson sjöng för många år sedan, och det borde inkludera Stockholms fina parker!

Jag antar att de som vill ha en bro till Årsta holmar har funderat på den här saken, eller ...?

Bro till Årsta holmar?

Årstaviken figurerar ofta i den här bloggen, helt enkelt för att en promenad runt detta vatten ofta är en skön upplevelse. Mitt i härligheten ligger det härligt mystiska Årsta holmar. Hem för sjungande näktergalar, argsinta knölsvanar, duvhökar och annat - så nära men ändå avskiljt. Bävrarna där har jag aldrig sett, men det är roligt att veta att de finns där. Räcker inte det? Måste det fingras på allting bara för att det råkar finnas till? Måste det bli ett nytt objekt för nertrampande och nedskräpning, som de stora gräsmattorna i Tanto?

Jag har sett förslag om att bygga bro till Årsta holmar och exploatera området. Nu är det centerpartiet som är i farten med det. Tja, förr bestod centern av stundtals lite egenartade men begripliga bönder, numera verkar de mest vara obegripliga (och inte bönder). Om man tycker att holmarna kan få vara en litet trevligt och svåråtkomligt blickfång mitt i Stockholm så finns det ett upprop på nätet att skriva på, och man hittar det här.

Skall det se ut så här på Årsta holmar också? Räcker det inte att Tanto stundtals ser ut som en soptipp?

Eller skall man kunna vandra längs strandpromenaden på Söder och se den egenartade världen på andra sidan kanalen på holmarna och bara njuta av åsynen? Jag tog bilden förra sommaren. En häger på ett träd som fallit ut i vattnet - den står där som ett spöklikt väsen ovanför näckrosorna. Vad döljer sig därinne i dunklet?

För några år sedan kunde man höra får bräka från holmarna. Förr i tiden bedrevs trädgårdsodling där. Kanske ett återupplivande av just odlingen kunde vara något, men i stort borde den här unika miljön skyddas mot förslitning.

Bra med tråkigt väder

"Kvarglömd" engångsgrill i skreva vid Lappkärret

Bra med tråkigt väder!? - Ja, i alla fall om man inte gillar den vidriga doft från engångsgrillar som soliga sommardagar och -kvällar sprider sig i Stockholms parker. Ruskväder håller grilljannarna borta och luften trevligare att andas. (Stockholmiana-not: 'Grilljanne' betyder egentligen något annat, se uppslagsord hos svenska wikipedia. "Har ni sett Kalle P? / jojomen, var lugn för de'")

Är det inte enklare att fixa lite kallskuret och dricka hemma och ta med ut (och sedan ta med sig resterna när man lämnar platsen igen!) än att vidbränna en köttbit över mer eller mindre öppen eld ute i terrängen? Engångsgrillen är en jäkligt onödig konstruktion och knappast en behövlig produkt i en värld där resurserna är begränsade.

I vattnet

Så här spöklikt ser det ut med en halvstor fågel fotograferad på långt håll med kamera utan flera meter långt teleobjektiv en gråregnig morgon, och ytterligare uppförstorad litegrann för att se vad det eventuellt var som gled förbi i vattnet utanför Reimersholme. Det var med rätt hög sannolikhet en skäggdopping i vinterdräkt. På vintern tappar den det röda burret på huvudet. Det kan möjligen vara en gråhakedopping som ser nästan likadan ut om man suddar till den, men den sorten är sällsyntare i de här trakterna så jag gissar på skäggisen.

Den här bilden togs för några dagar sedan vid Söder Mälarstrand. Folk slänger mycket skit i vattnet. Där ligger ett huvud också. Ibland styckar man någon jäkel som man inte tycker om och slänger'n i vattnet, varpå rester så småningom hittas av förskräckta vandrare. Här var det huvudet av någon flintis med fånigt flin. Var finns resten?

På tal om att hitta. Jag gick bakom ett par människor med hund en gång och hörde hur den ene sa: "Det är alltid dom med hund som hittar liken." Jag vill inte ha hund.

Nyfiken nos

Får jag presentera: en av de vanligare innevånarna i Stockholm, med andra ord en brunråtta!

Man ser dem rätt ofta i planteringar på Söder. Kanske mer än tidigare till och med. Det finns väl mycket mat och husrum för råttor här, och förmodligen hjälps de av att folk slänger en massa ätbar skit på marken. Det finns ju en hel del lösspringande katter, men jag vet inte hur mycket de betyder för att hålla råttbeståndet nere.

Den här nyfikna gynnaren kikade ut ur en skreva i en mur med stora stenar och breda fina springor för råttor att utnyttja. Jag var så upptagen att försöka få en bild på den att jag missade en av hans/hennes välgödda kompisar som kom skuttande och dök in i ett hålrum alldeles bredvid.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Film retar upp bananbolag, Björn Nilsson skriver El’gygytgyn – stort hål ger lång historia, Jinge skriver Jag har fått fläskläpp, Tuss skriver Den digitala apokalypsens början

Nedskräpning kostar

Det här fotot har jag lagt upp tidigare på bloggen, här. Det är taget i Tanto, och fler bilder från förstörelsen där finns bland annat här och här och här ... går det inte att få stopp på eländet!

Det är klart att det kostar att hålla rent i stan. Det skulle kosta att hålla rent även om folk inte slängde skit omkring sig hur som helst. Så hela den budget på över 200 miljoner som anslås för renhållning skulle inte kunna elimineras och exempelvis användas för 1947 förskoleplatser, men nog skulle den utgiftsposten kunna skäras ner ordentligt.

Problemet är brist. Inte brist på folk för att städa (det bör finnas gott om sådana att anställa numera) och egentligen inte brist på pengar heller. Bristen ligger i uppfostran och uppförande. En attityd att "jag slänger grejor som jag vill, det där får andra plocka upp!" Skulle ett system med häftiga böter à la Singapore kanske hjälpa?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Att jaga spöken eller ubåtar?, Jinge skriver Reinfeldt och Pseudodalen, Anders_S skriver Fazer / Dreijer – godis- och brödkungarna, Kristoffer Ejnermark skriver Den falska demokratin och åsiktsregistrering, planekonomen skriver Varför Hardqueer är ute och cyklar, salkavalka skriver MAKTENS MÄN OCH MOTSTÅNDETS KVINNOR I VISBY

Lösning på nedskräpningen?

Den här bilden tog jag 27 april förra året under rubriken Inte är det vackert inte.

Det tycker jag fortfarande inte. Anledningen till att jag återanvänder bilden är att bangolfen i Tanto enligt en lokaltidning är ute efter mer utrymme på grund av internationella mästerskap. Den nuvarande minigolfanläggningen är till vänster om skräpet, och vad jag förstår vill man expandera åt höger i bilden, ned mot Årstavikens strand. Det här området ligger för lågt för att bebyggas tror jag (översvämningsrisk) men däremot kunde man ju lägga ut en matta av golfföreteelser där i stället för den nuvarande mattan av skräp.

(Är bangolf och minigolf samma sak förresten? Jag vet inte. Men på något sätt verkar den här golfformen mer sympatisk än de ekipage med jätteväskor med klubbor som drar omkring exempelvis i Ågesta.)




På tal om nedskräpning så brukar jag ofta skälla på klotter. Men av någon anledning tyckte jag att denna isbjörn (?) under Centralbron vid Söder Mälarstrand ser ganska trevlig ut. Jag kanske hade vaknat på fel sida idag?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Finanspolitiska rådet mot regeringen, kamratwot skriver Fina, rara, söta internet, Anders_S skriver Gör om rättegången mot Pirate Bay!, Jinge skriver Påvens besök meningslöst?, slutstadium skriver Vad snutar vill ha, salkavalka skriver KRISEN PÅ DAGENS KONFLIKT

Nummer 15001 - Måsar och "måsungar" i Tanto

Den 21 april 2006 köpte jag en liten behändig digitalkamera, Canon Ixus. Det gick ganska bra att ta bilder från början, och när jag läst halva instruktionsboken gick det ännu bättre. Andra halvan är ännu oläst. Här är bilderna nummer 14998 och 14999 samt 15001. Det hade ju varit trevligt att kunna lägga upp nummer 15000, men jag tyckte den inte blev så bra.

En lokal strid i Aspudden ger sig tillkänna genom en affisch på ett plank vid Hornstull.

Buslivet i Tanto har jag skrivit om tidigare. Borde inte statsförtätarna, exempelvis i yimby, fundera på sådana saker? På bilden finns vad vi kan kalla "måsar och måsungar". Som bekant kallas turistbarn för "måsungar" på vissa ställen - de för oväsen och skitar ner. Några vita fläckar i luften är ett antal måsar som drog omkring och spanade efter läckerheter, och på marken ... tja, det får vi väl kalla "måsungar" då. En del sprang omkring och skrålade på berget vid kolonistugorna. Undrar vad innehavare av kolonilotter tycker när sådana figurer dyker upp.

Jag ställer mig frågande till att det räcker med att bygga tätare och intressantare stadsmiljöer och packa in mer folk för att få en bra stad om man inte funderar på hanteringen av "restprodukter" av den här sorten. Individer som kanske hellre skulle utveckla sina talanger i en döende bruksort någonstans i Bergslagen snarare än i en framåtsträvande medelstor stad i norra Europa?

En lösning kanske faktiskt är att bygga igen delar av Tanto. Problemet är att en stor fin grönyta försvinner (eller om den redan har förstörts, då kanske det inte gör så mycket) samt att området nog ligger illa till vid en stor översvämning. Dessutom är det en "quick and dirty"lösning som bara flyttar problemen till andra ställen. Varför finns det ungdomar som uppträder som om de redan är utslagna - kan det möjligen vara en realistisk uppskattning av de egna möjligheterna i det liberala paradiset? Varför syns inte den här sortens människor på arkitektskisserna, tillsammans med de äldre utslagna och hemlösa som finns i området?




Undrar om de där nissarna håller på att ordna till ett nytt brännhål i gräsmattan? Undrar om de överhuvud taget lyckas få ihop något ätbart - eller om de dövar smaklökarna med sprit för att kunna äta några mer eller mindre förkolnade köttbitar? Luktade fan gjorde det i alla fall. Notera hur det ser ut på marken också, och tänk hur det förmodligen kommer att se ut i morgon!


Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Björn Nilsson skriver Sex timmar räckte … i Pompeji, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee, totalavloning skriver Total Avlöning 24/4/09 Den siste entrepenören i den sista kistan., Kristoffer Ejnermark skriver Kommunistisk disciplin, jesper skriver Där vissa viker sig står andra stärkta

Ödeläggandet av Tanto

Jag såg i någon av gratistidningarna att invånare i Drakenbergsområdet klagat över busliv på Tantos stora gräsmatta. Det undrar jag inte på, och det är frågan om sådana här stora fina områden i Stockholm kan överleva om det inte blir hårdare åtgärder mot de inte särskilt solidariska personer som är ute efter att förstöra dem. Jag har haft ämnet uppe tidigare.



När jag gick förbi där i eftermiddags var det några dj-a punkare som höll på och bröt grenar från ett träd - en trevlig och vårdande insats för stadens förskönande får man säga!


Här ett ett av ett par ställen där gräset var uppbränt för att några pundhuvuden grillat eller möjligen tänt eld direkt på marken. Nu närmar vi oss tiden där folk skall dra ut engångsgrillar och elda upp köttbitar så det luktar fan i stadens parker. Dumt. Man kan ordna till mat hemma och ta ut och förtära, och sedan ta med sig allt överblivet hem igen. Det klarade folk av förr, varför klarar inte pukkona av det idag?


Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Det roliga med bloggar…, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, jesper skriver Ett marxistiskt perspektiv på den ekonomiska krisen, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten., Björn Nilsson skriver En ny frihet i EU - smittspridning?

Nyårsdag - örnkoll på Djurgården

Låt oss avverka det otrevliga på nyårsdagen först - allt dj-a skräp som ligger överallt. Det är märkligt att folk orkar släpa ut en massa saker, men de orkar inte ens ta med sig urdruckna flaskor hem igen. De här bilderna ovan och nedan är från Söder. Jag tog ingen bild vid Slussen, men där verkade marken vara beströdd av krossat glas på sina ställen.

Men nu över till det trevliga, det nya årets skönhetsuppvisningar! Ett segelfartyg stävar (för full maskin?) ut på Strömmen bort mot en blekrosa horisont garnerad med indigofärgade moln.

Jaja, jag vet att den här bilden är usel och inte bevisar någonting, men just när färjan var på väg in mot Djurgården fick jag syn på en stor fågel. Trodde att det var en av våra övervintrande hägrar, men en närmare titt med kikaren visade ... att det var en havsörn! När den vände ryggen till syntes de vita stjärtfjädrarna. Den var i bra läge några sekunder och jag rev fram kameran som vänligen signalerade "batteri slut". Men det var inte slut, den är bara utsliten och tål inte så mycket kyla och när jag gnuggat den varm och batteriet vaknat igen hade örnen hunnit flytta sig längre bort och bilden blev inte bättre än så här.

Det är inte ovanligt att man ser havsörnar omkring Djurgården. Det här är andra gången jag siktar örn från Djurgårdsfärjan. Första gången var en isvinter för länge sedan när två örnar satt på varsitt flak utanför Kastellholmen.

Detta är en frostig äng på Djurgården. Var är det för märkligt med den då? - Om vi kan ge oss till tåls mindre än ett halvår törs jag förutsäga att ladusvalor kommer att jaga fram i ilfart över den öppna marken.

Soligt var det i förmiddags. En rad bokar bortåt Manila stod på parad i mattan av gyllene löv.

Dessa märkliga formationer är helt enkelt två knölsvanar som sticker rumpan i vädret medan de betar på botten utanför södra Djurgården.

Isbladskärret. Vårens och sommarens paradis är fruset och kallt.

Frusna och frostiga löv - säga vad man vill, men de brukar göra sig bra på bild!

Åter om soporna i Tanto

Det här är mitt hundrade inlägg på bloggen Björnholm. Trodde inte att det skulle bli så mycket, men Stockholm är ju mycket ... ! Nu när häggen blommar och syrénerna är på väg att slå ut, och blomsterprakten fägnar ögnat i koloniträdgårdarna, är det tråkigt att behöva passera det som syns på bilden ovan och bilderna nedan.

Jag har skrivit om ödelagda gräsytor och om nedskräpning tidigare här på bloggen, (här, här, här) och temat verkar inte uttömt. Bilderna tog jag i morse och visar den del av Tantos gräsmatta nedanför Drakenbergsområdet där flitiga renhållningsarbetare ännu inte hunnit städa upp. Men de fanns där, och hade redan ett lastbilsflak fullt med sopsäckar.



För den som inte uppfattar det polemiska i titeln till detta inlägg kan "sopor" syfta såväl på papper, ölburkar, krossat glas, plastpåsar och annat som täckte marken - men också på de figurer som är ansvariga för att skräpet hamnade där.

Bland skiten runt den här soptunnan fanns en del engångsgrillar. Det är ett kapitel för sig. Dels är engångsprylar ofta slöseri resursmässigt, dels luktar det ofta fan om folks försöka att "grilla" (man låter en köttbit förkolna över mer eller mindre öppen eld alltså, och av oset av döma har man marinerat köttet i tändvätska). När det drar mot sommar och folk skall utföra sina plågsamma försök med grillande är det lugnast att undvika vissa områden i Stockholm om man inte vill få en kväljande lukt-upplevelse. - Varför skall det vara omöjligt att packa en väska med lite kallskuret och dricka och gå ut och sätta sig på en filt och ha trevligt bara?



Hur får man bort det här fula ärret i gräsmattan? Kanske genom att göra om det till en asfalterad eller stenlagd gångväg? Återplantering av gräs tror jag inte fungerar, soporna kommer att trampa allt till lera igen på nolltid. Hur mycket tid vinner man genom att trampa fram på den här stigen, jämfört med att gå de vanliga asfaltvägarna till vänster eller höger? Tio sekunder?

Nedskräpning - den mänskliga faktorn avgör

Jag har skällt på nedskräpning tidigare i den här bloggen. Med sådana dönickar som lallar omkring här i stan lär det bli en evighetsklagan. I en krönika idag skriver Ulrika By i Dagens Nyheter:

Jag tror inte att det spelar någon roll hur många papperskorgar ordningssamma borgarråd à la Mikael Söderlund (m) spikar upp, det är ju inte där skon klämmer.

Det handlar ju om oss.Om dig och om mig. Och om att se sanningen i vitögat. Det är lika lökigt att skylla skräpigheten på politikerna som det är att skylla på Vägverket när folk kör för fort.

Just det, pukkon som släpar ut full picknickutrustning i parken men inte orkar ta hem resterna - om nu papperskorgarna på platsen skulle vara överfulla - där har vi problemet. Men det är klart, när man tänker efter ... om Vägverket skulle sluta underhålla vägarna så att de återgår till naturtillståndet, och om all parkstädning upphörde, skulle det nog snart bli slut såväl med fortkörare som med nedskräpande friluftsätare. De senare kräver nog att platsen är ganska ren när de kommer dit åtminstone, men ser den redan från början ut som en sophög ... .

Just det: det är den mänskliga faktorn som avgör! Man kan i viss mån parera dåligt beteende med bättre städning, fler papperskorgar, övervakning - men om knäppgökarna inte lär sig ett lämpligt beteende avpassat för en trång stadsmiljö är det mest slag i luften.

Inte är det vackert inte

En bild från Dagens Nyheter idag. Folk har haft utflykt i det gröna, på Tantos stora gräsmatta nedanför Drakensbergsområdet. Inte är det vackert inte. Förstörelse orsakad av pukkon som orkar släpa ut en massa saker i Stockholms parker men av någon anledning inte orkar städa upp efter sig. Vad skall man ha parker till om det skall se ut så här? Vad är det för människor som grisar ner på det här sättet? Ser det lika sopigt ut i deras hem? De kanske kör igång engångsgrillar som de ställer på golvet hemma och bränner sig igenom mattorna också? (För övrigt brukar de där engångsgrillarna lukta pyton, förmodligen beroende av felaktigt handhavande.)

Det kanske kunde vara bra att statuera exempel genom att låta någon park försvinna om det här förutsätter? Ur översvämningssynpunkt är gräsmattan i Tanto för lågt liggande för att bygga på, men det finns ju andra ställen där marodörerna också är i farten ... .