I vattnet

Så här spöklikt ser det ut med en halvstor fågel fotograferad på långt håll med kamera utan flera meter långt teleobjektiv en gråregnig morgon, och ytterligare uppförstorad litegrann för att se vad det eventuellt var som gled förbi i vattnet utanför Reimersholme. Det var med rätt hög sannolikhet en skäggdopping i vinterdräkt. På vintern tappar den det röda burret på huvudet. Det kan möjligen vara en gråhakedopping som ser nästan likadan ut om man suddar till den, men den sorten är sällsyntare i de här trakterna så jag gissar på skäggisen.

Den här bilden togs för några dagar sedan vid Söder Mälarstrand. Folk slänger mycket skit i vattnet. Där ligger ett huvud också. Ibland styckar man någon jäkel som man inte tycker om och slänger'n i vattnet, varpå rester så småningom hittas av förskräckta vandrare. Här var det huvudet av någon flintis med fånigt flin. Var finns resten?

På tal om att hitta. Jag gick bakom ett par människor med hund en gång och hörde hur den ene sa: "Det är alltid dom med hund som hittar liken." Jag vill inte ha hund.

Årets sista stockrosor ...

Under den heta sommaren skrev jag om stockrosor här i trakten, med bifogade bilder. Nu är det inte mycket av dem kvar annat än tomma stänglar med frökapslar, samt de här två som jag hittade i en skyddande skreva vid Karlshälls gård på Långholmen.

Skall vi tala om ett bortvissnande i skönhet? - På tal om Karlshälls gård så är här ett par andra bilder från det området. Den översta är någon vecka gammal, tagen en dag med gråväder som suddade ut kontrasterna ungefär som på en blöt akvarell, den undre från i förmiddags när det var solsken och skarp höstluft. Färgerna finns ännu kvar men försvinner snart och blir till trist löv-gegga på marken. Eller om vi skall säga att det blir fin gödning till nästa års lövproduktion?

Ännu så bildar de fallna löven en gyllene matta. Klicka upp bilderna för större format!

Münchensbacken under paraply

Jämför bilden på föregående inlägg med den här: så här ser det ut när Münchensbacken betraktas under ett paraply.

Hoppas mildvädret håller i sig. Igår var det en massa frosthalka när jag tog en morgonpromenad bortåt de sydvästra förorterna, och det var inte så kul.

Höst på väg mot vinter

Jaja, jag vet att det finns sentimentala figurer som envisas med att vara förtjusta i höstfärgerna ...

... så det får väl komma några färgklickar till ...

... men notera den isiga färgen på himlen över Årstaviken, strax efter solnedgången: den riktiga kylan är på väg, och höstfärgerna ryker all världens väg, medan jag ...

... drömmer mig bort till nya tider med nya fräscha lönnlöv, och bland dem en försynt sjungande lövsångare ...

Algblomningen fortsätter

Algblomningen har inte tagit slut fastän vintern står runt hörnet, som det verkar. Den nedersta bilden tog jag i förmiddags i Pålsundskanalen, den övre för några dagar sedan. Klicka för större format. Man kan bortse från att det handlar om kletiga alger och i stället se det hela som naturens egna konstverk.

Fy fan

Jag hittade den här historien först på Foto-Lasses blogg. Det är på Askrikegatan, mer upprörande uppgifter  finns här.  

Det måste vara ett hus mer eller mindre fullt med ynkryggar som låter det här passera. En gång i tiden byggdes bostadsrätter för att även folk med mindre inkomster skulle kunna få eget boende med en del inflytande. Kanske som egnahemsbyggande, fast inne i staden. Nu har det fullkomligt spårat ut, bostadsrättandet har blivit en tummelplats för skumrask på rännstensnivå. Men de backas upp av mäklare och advokatbyråer, och väl i stort sett hela det politiska etablissemanget. Historier av den här sorten (och den är nog inte helt unik, föreningarna sparkar gärna ut verksamheter som inte verkar lönsamma) visar att det pissljumma snacket om att "det finns plats för alla" just bara är snack. Skit flyter. Här behöver rensas för att ge luft och ljus. Vad säger sådana som yimby om de här, de som vill ha en blandad stad?

Finn fem fel

Finn fel, fem skall det nog vara, vad det gäller stavning och grammatik. När man lägger ner en slant på en så här fin skylt borde man väl kunna offra några öre på korrekturläsning också? Av skonsamhetsskäl har jag plockat bort namn och adress, men det är på Söder i alla fall.

Hur man blir en grizzly

Hejsan allihop, jag heter Ursus Arktos och jobbar på Skansen. (Det går bra att kalla mig Nalle också.) I och för sig är jag en stor europeisk brunbjörn, men det vore ännu häftigare att vara en jättestor grizzly av den sort som finns på andra sidan Atlantiska pölen. Vad göra? Tror jag har funnit ett knep: jag ställer mig bakom det här stora gråa stenblocket och hänger huvudet över kanten, och så försöker jag så att säga smälta ihop med stenen. Då tror säkert närsynta människor som går förbi att det är en superjättestor grizzly som står där. Man kanske borde vråla lite hotfullt då och då också ...?

(Bild tagen 3 september 2007. En regnig dag, alla bilder fick ett disigt utseende.)

Alternativt bombmål till Stadshuset

På den demonstration mot Afghanistankriget som jag skrivit om på annan plats talade bland annat Jan Myrdal, och där nämnde han i förbigående utsikterna att våra krigsoffer i centrala Asien skulle kunna slå tillbaka mot det onda västerland som plågar dem. (Han använde inte exakt de orden, men det var nog en rimlig tolkning av hans tankar.) Eller som det onda västerlandet säger: det är ökad risk att elaka terrorister kommer hit och av outgrundlig anledning spränger sig själva och oss i luften. Hur kan folk vara så tarvliga ...

Hur som helst så sade Myrdal ungefär att han inte var säker på att Stockholms stadshus kommer att finnas kvar. Nu är det ju så att Stadshuset, denna symbol för Mälardrottningen, har krympt ihop och nära nog försvunnit på grund av storhetsvansinniga byggnader i närheten.Varför inte prata lite vänligt med bombexperterna och fråga om de inte i stället kan ordna en riktad sprängning av Stockholm Water Front inklusive den där konstiga fladdriga saken som står mellan "vattenfronten" och Tegelbacken? Gamla stockholmare skulle säkert med tacksamhet se hur Stadshuset - Mälardrottningen - åter träder fram ur ruinerna! Förvånade terrorister skulle bäras iväg i gullstol av tacksamma människomassor!


(Bilden av eländet ovan är från igår.  - Och man kunde ju göra det enda rätta och ta hem trupperna från Afghanistan fort som attan. Det finns närmre områden än Centralasien som behöver svenska militära resurser, Sverige exempelvis. Då kanske attentatsriskerna mot Stadshuset minskar också, trots det attentat mot stadsbilden som framgår av fotot)

Anslag och affischer

Ovanstående fotograferade jag under nya Årstabron idag (klicka för större format). Någon har funnit det lämpligt att påtala att inte bara vissa arbeten utan också vissa arbetare kan vara störande.

Nedan är en bild jag återfunnit vid genomgång av foton tagna i början av min karriär som digitalkamerainnehavare, närmare bestämt tidigt på hösten 2006. Det var en affisch på ett kopplingsskåp (på Hantverkargatan tror jag). Eller två snarare.

Den till vänster är en majskolv och är bara konstig i det avseendet att någon har gjort den och satt den där. Den till höger ser militant ut men jag begrep inte vad det var för språk eller alfabet (såg delvis men inte helt kyrilliskt ut). Om man tittar på stjärnan nere i högra hörnet kan en viss Osama bin Ladens nuna iakttas. Jag började misstänka att det var någon sorts skoj men frågade en som kan sådant bättre än jag - och fick svaret att det nog var någon sorts skoj.