För någon dag sedan ...

... var bäverhydda på Långholmen i det här skicket.

När Fan inte hade annat för sig ...

... uppfann han engångsgrillen, denna nedskräpningseffekt som bidrar både med brandskador och kväljande os! Dessutom har engångsgrillen den egendomliga egenskapen att den går att bära ut, men den går inte att bära bort igen när den väl använts!

Bäverhyddan Långholmen - senaste läget

Ja, så här såg den ut på fredagskvällen i alla fall, bäverbyggnaden som växer vid vattnet på Långholmen:

Undrar hur länge det dröjer innan stigen ovanför hyddan blir underminerad. Måste finnas en bäverhåla där.

"Från grus till gräs"

Tja, den här reklambanderollen kanske säger en del om attityder? "En tråkig industripark" i östra Liljeholmen skall förvandlas till "ett trivsamt kvarter fullt av liv och rörelse".

Usch för industrier där det tydligen inte var "liv och rörelse" utan man bara producerade tråkiga grejor! Förmodligen var producenterna tråkiga de också. Utan "liv och rörelse". Och numera finns det väl inga arbetare - i alla fall inte här, när byggarna har försvunnit och ersatts av mer osynliga tjänsteandar.

"Liv och rörelse" kan tänkas uppstå när överbelånade bostadsrättstomtar flyttar in i nybyggda lägenheter där de kan vila ut efter kanske inte alltför svettdrivande dagsverken. Helt annorlunda än förut, när det bara var grus. Nu kan väl de nyinflyttade snart pigga upp sig med gräs i stället.

Sista versen för staketet

I tre av de fyra bloggposter som är taggade "Husarviken" finns bilder av gasverkets staket mot vattnet. (Fler Husarviksbilder, inklusive det gistnande och rostande staketet, finns på bloggen Björnbild.) Nu är det snart borta kunde jag konstatera när jag gick förbi där i förmiddags. Rivning pågår. Så de här blir väl de sista bilderna:

Oskyldig hög pinnar - bäverhydda under bygge!

De här bilderna tog jag i lördags på Långholmen. Den lille rackaren Castor fiber, gemenligen känd som bäver, fortsätter att släpa upp kvistar och grenar till hyddbygget. Undrar hur länge detta kan fortsätta. Hyddan med dess gång lär väl underminera stigen som går alldeles ovanför. Dessutom syns det misstänkta bävermärken på ett större träd en bit bort. ('Liten' förresten, när jag såg bävern på ganska nära håll för några veckor sedan verkade det vara en ganska biffig typ ... hm, recept på bäverbiff ...?).

Lite oskyldiga grenar och kvistar invid stigen. Men den oskyldiga högen grenar och kvistar växer till sig och är större varje gång jag går förbi.

Undrar om det finns en eller flera bävrar i hålan under högen?

Bäverbiten kvist, kan med lite fantasi fås till ett huvud (med öga till och med) som sticker ut till vänster!

Under de där grenarna finns bäverns undervattens-ingång

Bäver i arbete

Inget vidare foto, men det var taget med min fick-kamera. En bäver jobbar bland kvistar ute i vattnet vid inloppet till Pålsundskanalen från Riddarfjärden:

Undrar om den lille skojaren tänker försöka dämma upp kanalen? Och sedan kanske ta Riddarfjärden också, och skapa ett bäver-utopia av översvämmade marker?

Bäverhydda på gång?

Det var länge sedan jag gjorde något i den här bloggen. Frågan är om den i praktiken har avlidit. Vi får se. Här i alla fall en bild jag tog tidigare i kväll, på Långholmen. Det finns anledning att misstänka att avbildade hög med kvistar är överbyggnad till ett bo som vår amfibiske vän Castor fiber har grävt i strandkanten. Skall det bli ett riktigt bäver-boställe här vid stranden, eller kommer myndigheterna att ingripa?

Att boet är grävt in under en stig vid stranden tycks inte bekymra bävern. Hoppas att inte marken undermineras så någon flanör brakar igenom - sådant kan hända när bävrar är i farten!

I april fotograferade jag för övrigt en bäver vid Tanto. Om den tillhör Långholms- eller Årstaholmargänget vet jag inte.

Numera osynlig vy

Hornsgatan nära hörnet mot Långholsmgatan, där stod jag och tog detta foto 5 februari 2009. I bakgrunden sticker träden i Årsta skog upp som en grå ridå, till höger ser man ett hörn av Marievik i Liljeholmen. Lite närmre syns anledningen till att den här vyn inte finns kvar längre: arbetare och arbetsmaskiner.

Nu står här ett nytt flashigt hus med lägenheter (skall vi gissa på dyra bostadsrätter med invånare skuldsatta över öronen?) samt butiker i bottenplanet. Utsikten är borta. En tid fanns ett av dessa nya apotek där, men det har försvunnit. Jag undrar om inte lönsamheten skiftar kraftigt beroende av vilken sida av gatan affärerna ligger på, även om det bara rör sig om några meter. Helst skall man ligga på samma sida som tunnelbanans uppgångar, inte på andra sidan en bred gata som det är jobbigt att ta sig över ibland. Och där man för övrigt också får se upp så man inte blir manglad av våldsamt trampande cyklister på väg till eller från Liljeholmsbron.

Till vänster finns ett hus med många pensionärer. Om man, vare sig pensionär eller inte, har svårt att gå snabbt är det jobbigt att ta sig över Hornsgatan vid övergångsställena som finns strax utanför bilden till höger. Perioderna av grönljus är inte långa. Går man inte så fort riskerar man att bli strandsatt på en refug mitt i gatan medan bilar med vidhängande avgaser susar förbi på några decimeters håll. Synd att det inte finns en gångtunnel som går från tunnelbaneplanet över till andra sidan gatan. Men det kanske är så att gatan är så full av alla möjliga sorters rör och ledningar att det är svårt att gräva tunnlar numera.

Brunfjärden?

Den del av Riddarfjärden som ligger närmast Gamla stan kallades förr "Guldfjärden". Namnet finns kvar i form av Guldfjärdsplan och Guldgränd på Söder, strax intill Slussen. Det är inte ädelmetallen guld som avses, utan det tråkig förhållandet att i gamla dagar så var vattnet i närheten alldeles gult av föroreningar som folk vräkte i sjön. Ett sätt var ju att köra ut skiten på isen under vintern och se den försvinna när vårvärmen kom. Men vattnet var nog inte så hälsosamt då.

Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?

Klumpigt eller illvilja?

Från Svenskan:

När SL:s accesskort för engångsresor laddas för första gången ska en standardresa anges. På så vis dras den summan automatiskt varje gång kortet används. Om du skulle vilja åka längre eller kortare behöver du köpa biljett manuellt. 

Det man i all stillhet kan fråga sig är om detta är ett ärligt hopkommet system. Med andra ord, har de som skapat det här sättet att köpa resor på SL trott att det kommer att fungera bra så här? Åker de själva i kollektivtrafiken och begriper hur den fungerar? Är det några bilister som aldrig sätter sin fot på en buss eller i en tunnelbanevagn som står bakom detta? Varför skall resenären behöva köpa extra biljett om man inte gör en "standardresa"?

Eller begriper man vad man håller på med, och på rent jävelskap sätter ihop en modell för resor som automatiskt kommer att orsaka problem och missförstånd?

Det enkla är att återinföra en enhetlig taxa över hela länet - och gärna utsträcka den även utanför länet. Med andra ord att "standardresan" kan bli hur lång eller kort som helst inom området där SL kör.

Planeten Stockholm

Årstaviken 10 januari

När vi står inför Framtidens portar ...
dörrskyltar obefintliga,
eller falska

Stockholm dränks av reklam
döljs av natten

En dag kanske havet dränker Stockholm,
eller kilometer av is,
eller något annat sker

Något vi aldrig förutsett
Något vi aldrig kunde förutse

Planeten Stockholm
glider ut genom Framtidens port