Numera osynlig vy

Hornsgatan nära hörnet mot Långholsmgatan, där stod jag och tog detta foto 5 februari 2009. I bakgrunden sticker träden i Årsta skog upp som en grå ridå, till höger ser man ett hörn av Marievik i Liljeholmen. Lite närmre syns anledningen till att den här vyn inte finns kvar längre: arbetare och arbetsmaskiner.

Nu står här ett nytt flashigt hus med lägenheter (skall vi gissa på dyra bostadsrätter med invånare skuldsatta över öronen?) samt butiker i bottenplanet. Utsikten är borta. En tid fanns ett av dessa nya apotek där, men det har försvunnit. Jag undrar om inte lönsamheten skiftar kraftigt beroende av vilken sida av gatan affärerna ligger på, även om det bara rör sig om några meter. Helst skall man ligga på samma sida som tunnelbanans uppgångar, inte på andra sidan en bred gata som det är jobbigt att ta sig över ibland. Och där man för övrigt också får se upp så man inte blir manglad av våldsamt trampande cyklister på väg till eller från Liljeholmsbron.

Till vänster finns ett hus med många pensionärer. Om man, vare sig pensionär eller inte, har svårt att gå snabbt är det jobbigt att ta sig över Hornsgatan vid övergångsställena som finns strax utanför bilden till höger. Perioderna av grönljus är inte långa. Går man inte så fort riskerar man att bli strandsatt på en refug mitt i gatan medan bilar med vidhängande avgaser susar förbi på några decimeters håll. Synd att det inte finns en gångtunnel som går från tunnelbaneplanet över till andra sidan gatan. Men det kanske är så att gatan är så full av alla möjliga sorters rör och ledningar att det är svårt att gräva tunnlar numera.

Is, snö, vinter

Vinter till slut, i och för sig trevligt jämfört med det snöfria mörkret, men jag hoppas det blir ljumma vindar när vintermånaden februari tar slut! Man kan dock inte förneka att intressanta motiv erbjuder sig även under denna årstid!

Det här ser ut som putsad och repad marmor. Is på Årstaviken, fotograferad högt uppifrån nya bron

Bruten is och någon sorts avledare för sjöfarten mellan Årsta holmar och Liljeholmen

Biltrafiken gör mönster i snön. Här låg Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen, verkar som om byggandet av de nya husblafforna går långsamt framåt.

Prickarna är inte smuts på linsen, det är snöflingor som faller från en orolig himmel ovanför Årstafältet

Kanske någon hungrig fågel kan få nytta av dessa sista nypon på Årstafältet?

En konstnärlig installation av stenar och växtdetaljer i snö vid Pålsundskanalen

Fotograferar man snöfall med blixt kan det bli så här ... 

... och det ser så kul ut att det blir en repris! Påminner det inte om ett astronomiskt fotografi, med mängder av stjärnor långt borta i Vintergatan. Notera det lite gulbruna i bakgrunden. Det är inte lysande nebulosor, det är (tror jag) ljusen från Södersjukhuset - bilden är tagen i Årsta skog, ut mot vattnet, och sjukhuset borde ligga på andra sidan

En vit backe i Högalidsparken - om några månader skall det vara blått här, blått av tusentals scillor! Hoppet håller människan uppe!

Därborta ligger Mälardrottningen som en grå profil, sedd från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden

För ett år sedan ...

... var det bistrare väder här i Stockholm.

Tallarna i Årsta skog stod i givakt som frusna utropstecken ...

... en frusen rök hängde över Liljeholmen och Årstaviken ...

... och såväl den gamla pälsmössan som den gamla fårskinnsfodrade militärpälsen kom till god användning!

Det kanske inte händer så mycket mer på den här bloggen de närmsta dagarna, så jag passar på att önska den lilla skaran läsare

God Jul & Gott Nytt År!

Begynnande färgförändring

Ormbunkar i Årsta skog, i aftondunklet bland tallarna på söndagskvällen. De börjar ändra färg. Är det - hemska tanke - månne en föraning om den höst och vinter som obevekligt kryper närmre!?!

Spår och sol sista januari

Morgonsol över Årsta skog. Det är sista januari idag. I morgon börjar februari, och det är ju "vintermånaden" enligt alla gamla märken. Hoppas kylan håller i sig några veckor till, och sedan lugnt och stilla ger rum för milda vårvindar och flyttfåglar och modiga små blommor!



Ett rådjur har varit ute och vandrat här för en stund sedan. Ett av dessa rådjur som lever nästan ända inne i stenstaden. Ge rådjuren en liten skogsplätt och de kan gömma sig när du går förbi, och du märker dem inte!



Jag kollade inte upp spåren, men de fanns på andra sidan den här gångbron över järnvägen. Kanske rådjuret fortsatte över bron och ner mot Södertäljevägen och Liljeholmen.



Vinterdag som sagt. Till och med rännan över Årstaviken har frusit igen.

Klimatfunderingar vid Årstaviken

Det är vinter igen, en vinter som SMHI jämför med 2001 och 2002.

Den mycket milda perioden från den 4 följdes av en rejält kall period som med kortare avbrott varade året ut. Efter många år med ofta stora temperaturöverskott i december fick vi i år underskott i större delen av landet. Under senare år är det framförallt december år 2002, men även 2001, som varit kallare än normalt.

Kylan slog till först en bit in i månaden. Somliga personer som tror att man kan uppfatta klimatet genom att titta ut genom fönstret någon enstaka dag har fått för sig att detta innebär att det inte stämmer med global uppvärmning. Jag nämner inga namn, men en i övrigt vettig bloggare i Stockholm föll för det och meddelade att han inte trodde på uppvärmningen längre.



När forskare med hjälp av satelliter mätt temperaturen globalt (och det är den globala temperaturen som räknas, inte hur det råkar se ut utanför ditt fönster) har de kommit fram till att december 2009 är den sjunde varmaste under de senaste 31 åren.



Ovanstående foton tog jag i eftermiddags: rinnande vatten har frusit vid klipporna i Årsta skog, och isen ligger vit och snötäckt på Årstaviken. Stämningen är grå.

Ny omgång vinterbilder

Natt och vintrig hamnmiljö: lyktornas ljus reflekteras i Hammarbyslussens svarta vatten. Om inte alltför många månader kommer det att vara stor trafik av stora och små båtar här igen.



En blixtbild mot frostiga kvistar ger alltid ett intressant resultat. I detta fall var det en tall som stod för underlaget, och tallen själv stod i Årsta skog.



"Hejhå, gamle beckbyxa" skulle man kanske kunna utbrista om man såg någon sailor boy på den här skutan, men det gjorde man inte. Rosenberg, förtöjd vid Liljeholmskajen. En skeppskunnig person har meddelat mig att den rundade formen på överbyggnaden är typisk för bogserbåtar från USA. - Ja, rattade inte "Steamboat Willie" en sådan skuta?



Som en stor och något havererad glasstårta lyser den snötäckta högen på Liljeholmskajen. Under snön döljer sig som tidigare de söndermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen.



Det här ser ut som rena gråskalan, men det är en färgbild. Det var disigt ikväll, och det gjorde bilderna gråare. Här är närmast ovanför den snökrönta klippan Högalidskyrkans urnlund, och bakom den sticker det norra tornet upp.

Nyår i vitt

Av några tidningslöpsedlar att döma på senaste tiden ligger Sverige vid ekvatorn och vi är totalt ovana vid kyla. Man får det intrycket i alla fall. Men nu har det nästan blivit som gammal hederlig vinter, hur länge det nu varar. Vi får ett nyår i vitt och med riktig vinterkyla.

Det enkla svaret på frågan "hur klarar vi av kylan?" torde helt enkelt vara: "Klä dej efter vädret!" Det kallaste jag har varit med om i Stockholm tror jag är minus 29, och det är ju ganska tufft för de här breddgraderna. "Ganska ljummet" tycker nog en härdad lapplänning om det. Men är det fem-tio grader under noll bör det inte vara något att klaga över, om man inte tillhör gruppen nyanlända från varmare länder, uteliggare eller liknande.

Nåväl, på bilden ovan ligger den gamla grindvaktarstugan på Varvsgatan och ser vintrig ut där vid Högalidsparkens kant.



På Årstaviken kom ett containerfartyg tuffande in mot Mälaren i eftermiddags. Tror det var containers i alla fall. Magda hette båten. Stockholm är och bör förbli en sjöfartsstad. Som satsning för framtiden bör de sjöburna transporterna byggas ut och resterande kajer bör inte släppas iväg för bostadsbyggande, hur mycket än "medelklassen" gnäller om att den vill bo med sjöutsikt.



I Årsta skog står träden och sover sin vintersömn. Inte är det mycket till natur om man vill ha häftiga upplevelser, men det är ändå lite skogsluft nära staden. Man kan ställa sig där en vinterdag och kanske höra små distinkta knäpp av snöflingor som slår mot kapuschongen. Och man kan återkomma några månader senare och höra de första vårfåglarna ge hals. Det är i själva verket inte mer än ett par månader till att ringduvorna börjar komma tillbaka. Härliga tider ...

... och Gott Nytt År till Stockholm, ringduvorna och hela världen!

Samtal om "Den framtida staden" - del 3

Så var det ytterligar några synpunkter från Karin Bradley, kompletterat med lite synpunktande från mig.

Varför inte gå in på det aktuella älsklingstemat på många håll: förtätning!

Som KB påpekade så behövs viss täthet för att hålla igång sociala funktioner, och ur den synpunkten kan den kompakta kvartersstaden vara bra. Samtidigt medför det behov av att lämna staden för att kunna få nya vyer.

Tätheten kan göra att vi behöver ägna mindre del av vår tid i att sitta i kommunikationer. Man kan göra något trevligt i stället för att sitta och hänga i köer.

Frågan ställdes: är en tät stad också en hållbar stad? (Hållbar är ju också en pop-fras med innehåll som kan ifrågasättas.) KB nämnde saker som bättre kollektivtrafik, effektivare energiförsörjning, att ha saker nära sig. Samtidigt är ju inte den där "medelklassen" som skall befolka den täta staden alltid så miljö-hållbar som den själv tror.

Det förekommer flera typer av förtätning. Flerkärnighet är ett uttryck som jag läst om i regionalplanerna för Stockholm, men punkt- och bandförtätning var nya termer för mig. Flemingsberg i Stockholm (Huddinge kommun) är ett exempel på en kärna där man försöker diversifiera vad det gäller arbetsplatser, handel, skolor, kommunikationer så att området skall vara rätt självgående. Men kärnor kan också ha mer specialiserad inriktning.

En punkt tänker man sig som rund och kompakt. Med bandförtätning kan man få en mer demokratisk struktur där tätheten smetats ut exempelvis längs en spårförbindelse och alla får lika långt till naturen om de känner för det.

En process som KB nämnde var att försöka komma bort från uppdelningen stadskärna och förort. De kan ju byggas ihop, men det kan också vara så att mer kultur (exempelvis teatrar) drar ut i de gamla förorterna. Men för att det skall fungera måste det finnas tillgång till billiga och flexibla lokaler.

Och då undrar jag hur det går med "billigt och flexibelt" om de kommersiella busarna skall ta över allting?

Och så en bildbilaga innan jag slutar för idag. Tror det finns anteckningar kvar för ytterligare ett inlägg om Karins synpunkter på den hållbara staden och stadsutveckling.

På tal om "lokaler". Här är en som tydligen går mot sin förgängelse. Jag stack in kameran genom ett trasigt fönster till det stora skjulet under Årstabron. Här skulle man ha kunnat göra många intressanta saker, men nu verkar det som sagt sjunga på sista versen.

Och till sist två bilder från Årsta skog, tisdag eftermiddag. En oas att fly till för den förtätade stadens innevånare förvisso. Samtidigt antar jag att skumma intressen är ute efter att sopa bort skogen längs sluttningarna mot Årstaviken och där i stället bygga ännu mer svindyra bostadsrätter för "medelklass" som nödvändigtvis skall ha utsikt över vatten - och vad blir då kvar av oasen?

Gök eller bara muntergök?

En gök fildelad från Wikipedia. På håll låter dess hoanden rena, men en gök på nära håll är faktiskt en ganska skrällig upplevelse

På måndagskvällen tog jag favoritpromenaden runt Årstaviken. När jag gick längs stranden av Årsta skog och hade Eriksdalsområdet på andra sidan hördes hoandet från en gök under kanske en halv minut. Då inställde sig omedelbart frågan: var det en äkta gök, eller en så kallad muntergök som var i farten? Vanligen tänker man sig inte att gökarna sitter inne i stan och hoar utan det skall vara en annan miljö:

Ute blåser sommarvind
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader ...

... för att citera Samuel Johan Hedborn (1783-1849) som skrev denna vaggvisa. Senare försågs den med en svår melodi av Alice Tegnér.

En kort stund senare hördes ett enstaka hoande igen, men nu uppifrån Årstaskogens backar. Är det ovanligt med gökar i stan? (Om man bortser från munter- och kaffegökar alltså?) En gång både såg och hörde jag ett par gökar i närheten av Kampementsbacken på Gärdet. Först trodde jag att det var en skämtare i farten, men så fick jag syn på dem.

Annars har ju göken minskat i den här delen av Sverige, men jag har intrycket av att uppe vid Torne träsk är det fortfarande många gökar i farten. Det häftigaste jag varit med där var på en myr nära Abisko, där inte mindre än tre gökar flög omkring ovanför mig och hoade intensivt.

Ja, och på hösten blir göken hök - men det kanske du redan hört?


Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Thatcherismen trettio år, Anders_S skriver Jag har anslutit mig till Konfliktportalen, boladefogo skriver Silvia Federici och George Caffentzis om krisen, tusenpekpinnar skriver Ankdammen på första maj, domljuger skriver Marknaden mot människor, autonomak skriver Popvänstern och klassföraktet

Bara bilder

Det där ser ut som en trädstam på en klippa. I själva verket är det en redig kanonmynning som skogstrollen i Årsta skog satt upp. Om det kommer någon degig exploatör och skall bygga på det här berget kommer det att smälla av bara h-e, det lovar trollen!

Ha, tror du ja - det vill jag se innan jag tror!

Från Konfliktportalen.se: Krastavac skriver A Spoonful of sugar helps the marx go down, tusenpekpinnar skriver Jag fattar inte Marx, Haninge skriver Vem ska bilda arbetarklassen?, Björn Nilsson skriver Det gäller Palestina, inte bloggare i Sverige, jesper skriver Bilda partier, inte arbetarklassen, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären

Sista isen på Årstaviken?

Tja, man vet ju inte, men detta kan vara den sista isen på Årstaviken från den här säsongen. Så såg den ut i morse i alla fall. En metallisk vision, som en plåt som bucklats av ett bombardemang av småstenar.



För den som undrar hur det ser ut vid rivningen av gamla V&S i Liljeholmen så har vi läget här. Inte mycket står upp, man är nu i stadiet att mala sönder små betongklumpar i ännu mindre betongklumpar.





Några gråtrutar förde ett sjuhelsickes liv på den gamla broresten under Liljeholmsbron (finns fotograferad i annan vinkel här). I Årsta skog sjöng rödhakar och bofinkar, och de första strandskatorna för året virvlade vilt pipande runt över sjön. Nu är det vår!

Söndag morgon - en sväng runt Årstaviken

En favorit i repris - vandring runt Årstaviken söndag morgon. På lite håll ser en del gulröda lövverk mer ut som tvättsvampar tycker jag. Några nybyggda hus sticker upp ovan Årsta skog. Skumt. Det finns element som gärna läte en flod av jättehus mala ner skogen och koloniträdgårdarna. Eftersom det inte går att göra i en stöt kan man misstänka korvsnuttstekniken. Tar man en liten bit är den ju så liten att det inte gör något, och samma är det med nästa bit etc etc - tills det inte finns något kvar!

En vindil - plötsligt flyger löven runt som snöflingor vid båtklubben vid Hammarby gård.

Vid Årstabäcken har blöta löv fastnat lite här och där. Någon timme tidigare hade det regnat rätt friskt i Stockholm.

Jag noterade det här lönnlövet med ganska originella färger. Mest beige, några blåaktiga fält, men inte de eldfärger man väntar sig av lönnblad om hösten.

Nu är båtfolkets käraste ägodelar upplagda för ett halvårs vintervila. Men det finns säkert folk som pysslar om sina båtar under en eller annan presenning. Och alltmer avlövade träd speglar sig i det svarta vattnet i Årstabäcken.

Jag ser redan fram mot våren när trastar och gärdsmygar skall ge hals här i ravinen, och vattnet forsa förbi den gamla kvarnruinen.

Och som sist något helt annat - en inblick i den före detta vin&spritfabriken som nu rivs. Jag arkiverar den här bilden under såväl "rivning" som "arkitektur", för när man kommit fram till det här stadiet får man se hur det såg ut på insidan också. En del av en vägg, och något golv också tror jag, har försvunnit sedan jag senast gick förbi. Jag känner en viss fascination för industrier, vilket kanske beror av att jag var ute en hel del i fabrikslokaler under förra årtusendet.

Spridda notiser från mitt Stockholm idag

Den tilltagande höstvinden drar upp vågor på Årstaviken vid Marievik - något motsvarande verkar nästan ske på himlen ovanför de nybyggda husen där ett vattrat mönster uppstår av sönderblåsta moln. Idag finns det ingen blank vattenyta att spegla de vita fasaderna i.



Storskarven, "ålakråkan", fanns i Östersjön sedan urminnes tider, försvann ett tag men har gjort en stark återkomst. Kanske övergödning och utfiskning i kombination har skapat ett gynnsamt klimat för den här storväxta fågeln. Utfiskning tar bort stora rovfiskar, övergödning ordnar mat för småfisk - och så har man ett hav som blir som ett dukat bord för skarven! Jag vet inte om det stämmer, men storskarvar har setts här i trakten i en del år nu. De första som jag såg höll till på Strömmen och vid Djurgården, men de här två har ockuperat en liten flotte i Årstaviken. Skarven bildar stora koncenrerade kolonier som utmärks genom att de skiter så mycket så att vegetationen på kort sikt dör, och det är ju inte så kul för den som råkar äga en skärgårdsholme där skarvarna slår sig ned. Försöker man utrota dem blir dock förmodligen resultatet snarast att de sprider sig och bildar flera nya kolonier. Dessutom lär det på sikt växa som tusan i den gödning som fåglarna presterat. Undrar om det blir någon skarvkoloni i Stockholm?




Skarvarna bygger bo i träd, men kanske inte just det här. Man skulle kunna tro att bilden är tagen ute i storskogen, men det är i Årsta skog. Det är inte många meter till närmsta väg. Jag stod på vägen när jag tog bilden för övrigt. Årsta skog är ju i stort sett en långsmal bergig remsa med tallar och en del lövträd, den stupar rätt brant ned mot Årstaviken och jag hoppas att den får vara ifred för framtida exploatering. Årsta skog är värdefullt som rekreationsområde, mängder av människor promenerar på stigarna.



Detta är det sista av fotona - alla tagna idag. Jag hade ett ärende ner till centrum och gick genom Kungsan. Mystiska ljud fångade min uppmärksamhet, och det visade sig komma från kurdisk musik och ett antal damer som energiskt dansade på stora scenen. Längst till höger står en flicka med en kurdisk flagga. Man kan ju fundera på om Sverige borde ha diplomatiska kontakter med Irak, regimen har ju inte lyckats tvätta bort quislingstämpeln ännu även om det tycks som om al-Maliki manövrerar för att ta sig loss ur USA:s grepp.