Någon har roat sig ...

... vid busshållplatsen på Varvsgatan invid Kristinehovsgården ... 

Vitt i stället för blått

Ack, icke blommar "min" scillabacke vid Högalidsgatan så vackert ännu som den gjorde förra året - vilket är tur för de små scillorna, för i morse såg det ut så här:

Vitt i stället för blått i backen nedanför kyrkan och urnlunden, och de scillablad som jag såg titta upp lär nog fundera på om det inte är lugnast att ligga lågt ett tag till! Men om ett par veckor så ...

Otrevlig blötsnö flög omkring den gamla grindvaktarstugan vid Varvsgatan ...

... och prydnadsbuskarna i Münchensbackens planteringar stod kala och hade det förmodligen rätt kallt om rötterna!

Konstiga avtryck

För någon kväll sedan passerade jag en busshållplats på Varvsgatan och noterade dessa egendomliga avtryck. Vad är detta, är det hand- eller fotavtryck av egendomliga varelser som dväljes i Högalidsparkens mörka hörn och prång och bara vågar sig fram när höstnatten sänker sig över staden?

Vår på Söder

En motsträvig hälsena gör mina promenader ganska korta, men även en kort promenad i omgivningen visar att det händer något. Vinterjackan börjar kännas ganska varm, luften är lite annorlunda, himlen verkar rentvättad ...

Den blå himlen och de lätta vita molnen bakom Högalidskyrkans dubbeltorn, bergsklackarna som tittar fram  allt mer i backen bakom den gamla grindstugan på Varvsgatan medan snön grånar och drar sig tillbaka - vad är detta, om inte vår på Söder!

I en backe kan man studera geologi i litet format - en miniversion av istidens älvar bryter fram ur en miniversion av istidens jöklar. Den sveper inga jätteblock med sig den här strömmen, men gruskorn kan den flytta på och rada upp som det faller sig.

Som en nunatak som reser sig högt och snöfritt över den grönländska inlandsisen står stenen. Fast jag tror (hoppas) att ingen är ute i den grönländska isvärlden och klottrar på klipporna.

Plankan och moln

Fredag förmiddag, hörnet av Lundagatan och Varvsgatan - kampen om Plankans gård går vidare, tycks det. Och en märkligt färgad kvällshimmel över Långholmen torsdag kväll. Det lilla gyllene molnet till vänster rörde sig snabbt västerut. Klicka på bilderna för större format.

Sexuddiga stjärnor i Högalid

I ett tidigare inlägg avbildades några hakkors i Högalid. Här kommer en annan symbol som kan leda tankarna i olika riktningar. Vanligen brukar den kallas Davidsstjärna, men är en gammal symbol för skapelse (och för en massa andra saker, vilket framgår om man konsulterar ett symbollexikon) och kung Salomo. Egentligen är det inte en stjärna, utan det är två trianglar som lagts på varandra. Resultatet blir en stjärna i alla fall. Idag torde palestinier och många andra uppfatta den här stjärnan som symbolen för ett olidligt förtryck, men alldeles som med hakkorset finns det helt andra aspekter. Det är bara att välja vad man vill se.

Den här sitter högt under taket på ett av hörnhusen i korsningen mellan Varvsgatan och Heleneborgsgatan.

Och här har man smitt mönstret i järnstaketet utanför Mariaskolan vid Ringvägen.

Inget väder för bänksittare

Det ramlade in en gratistidning i morse. Där står det om snötippningen i Riddarfjärden. Det är det brunfärgade resultatet av detta som man kan se ovan, och som jag skrivit om och fotograferat tidigare. Staden vill vräka mer snö i vattnet står det i Södermalmsnytt. Kadmium, bly och koppar finns med bland det som tippas i sjön. Inte så farligt, tycker stan. Men det håller inte Naturvårdsverket med om. Det verkar bero av var och hur man mäter. Frågan är vad snömassorna skall förvaras i väntan på varmare tider.

Inte läge att sitta på bänken i hörnet Varvsgatan-Högalidsgatan. Men om några månader skall det vara blått av scillor här!

Kallt var det i morse, och det lär fortsätta några dagar till. Men snart är vintermånaden slut. Vad skall "skeptikerna" säga när det inte finns några snödrivor utanför fönstret att hänvisa till? Jag tycker det är konstigt att långvariga och långsamma klimatförändringar kan hålla på år efter år utan att de där individerna reagerar, men så fort det är kallt en månad så vaknar det till. En av de största bloggarna i Stockholm föll för det. Svårbegripligt.

Med tanke på att klimatfrågorna faktiskt kräver en massa specialkunskaper och superdatorer för att man skall kunna få fram pålitliga data är det väldigt vågat att göra utsagor bara efter att ha tittat ut genom fönstret. Religiösa tokar och "förintelseförnekare" gör sådant, men vanligt normalt vettigt folk? Undrar om jag minns rätt, men var det inte så att vintrarna under den varma bronsåldern var ungefär lika kalla som nu - men somrarna var mycket varmare? Och för den som tycker att det låter trevligt i alla fall rekommenderar jag en titt på var folk bor i förhållande till lågt liggande och lätt översvämmade kustområden.

Inte är det läge att vila benen på den här bänken på Högalidsgatan heller. Blåst och elva grader kallt gör att man inte drar benen efter sig i onödan, utan raskt skyndar mot stugvärmen

De mörka grejer som sticker upp ur snön är bänkarna vid krönet av Münchensbacken. Inte läge här heller att slå sig ner och beskåda Stadshusets mäktiga profil (som blir allt mindre mäktig vartefter de andra husblafforna växer upp).

Nyår i vitt

Av några tidningslöpsedlar att döma på senaste tiden ligger Sverige vid ekvatorn och vi är totalt ovana vid kyla. Man får det intrycket i alla fall. Men nu har det nästan blivit som gammal hederlig vinter, hur länge det nu varar. Vi får ett nyår i vitt och med riktig vinterkyla.

Det enkla svaret på frågan "hur klarar vi av kylan?" torde helt enkelt vara: "Klä dej efter vädret!" Det kallaste jag har varit med om i Stockholm tror jag är minus 29, och det är ju ganska tufft för de här breddgraderna. "Ganska ljummet" tycker nog en härdad lapplänning om det. Men är det fem-tio grader under noll bör det inte vara något att klaga över, om man inte tillhör gruppen nyanlända från varmare länder, uteliggare eller liknande.

Nåväl, på bilden ovan ligger den gamla grindvaktarstugan på Varvsgatan och ser vintrig ut där vid Högalidsparkens kant.



På Årstaviken kom ett containerfartyg tuffande in mot Mälaren i eftermiddags. Tror det var containers i alla fall. Magda hette båten. Stockholm är och bör förbli en sjöfartsstad. Som satsning för framtiden bör de sjöburna transporterna byggas ut och resterande kajer bör inte släppas iväg för bostadsbyggande, hur mycket än "medelklassen" gnäller om att den vill bo med sjöutsikt.



I Årsta skog står träden och sover sin vintersömn. Inte är det mycket till natur om man vill ha häftiga upplevelser, men det är ändå lite skogsluft nära staden. Man kan ställa sig där en vinterdag och kanske höra små distinkta knäpp av snöflingor som slår mot kapuschongen. Och man kan återkomma några månader senare och höra de första vårfåglarna ge hals. Det är i själva verket inte mer än ett par månader till att ringduvorna börjar komma tillbaka. Härliga tider ...

... och Gott Nytt År till Stockholm, ringduvorna och hela världen!

Nytt på Hornsbruksgatan?

Det hade väl varit något i en gratistidning om ett nytt byggprojekt på Hornsbruksgatan. Jag tänkte inte så mycket på det. Men på en anslagstavla utanför kvarteret Plankan fanns i söndags synpunkter på det hela. NEJ nämligen. Jag beslöt mig för att forska lite mer.




Hornsbruksgatan är inte en av de mest bemärkta gatorna i Stockholm. En gång i tiden var detta den västligaste änden av Brännkyrkagatan, men det var innan det stora huset i bakgrunden - kvarteret Plankan - byggdes och gatan klipptes av. Kvarteret med den jättestora innergården där man vill bygga en del vilket naturligtvis inte uppskattas av alla. Jag har skrivit några gånger tidigare på bloggen om Plankan och miljön i området. Här och här bland annat.

Det som ser ut som en ful bunker i förgrunden är huset som innehåller en av nedgångarna till tunnelbanan. Dessutom finns det kontorslokaler i huset, men dessa vet jag inget om. Tror att man hade en lokalpolisstation där ett tag, innan försöket med lokalpoliser föll ihop. SL har nog också haft kontor där. Men nu vet jag inte.




Snöbilden är också från i söndags, men den här tog jag i september. Det är det avstängda taket till tunnelbanebunkern, en outnyttjad resurs. Kanske råttorna som det finns en del av i parken trivs där? Man ser hur eftermiddagssolen lyser upp husfasaderna.



Innan vi går vidare i handlingen: här är ett klipp från tidskriften Arkitekturs senaste ledare:




Den som vill ha mer synpunkter på det här går in på Sveriges Arkitekters hemsida och beställer boken Hållbar stadsutveckling av Erling Ullstad. Gratis!


För att få mer information om projektet på Hornsbruksgatan kan man gå in på Stadsplanekontorets sida och ladda ner de dokument som hittills är släppta i ärendet. Men innan man ens har plockat upp dem ser man vad som är fel: felet är inte att förvandla "bunkern" till något för ögat angenämare, det är inte att få fram några bostäder till, utan det här:

Planinnehåll

Bostäder 50 st varav
50 st bostadsrätter
Butiker 500 kvm

Skall det vara bostadsrätter kan det lika gärna få vara. Det är inte så att "det finns plats för alla". Bostadsrätterna fungerar som gökungen i boet, de tränger ut hyresrätterna och gör staden alltmer segregerad och gentrifierad. Ännu fler människor antas binda upp pengar som de har (och ännu mer pengar som de inte har) för att få "rätt" att sitta i en lägenhet i en förening där de helst inte vill vara aktiva samtidigt som de svettas inför utsikterna att räntan går upp, de förlorar jobbet, blir långvarigt sjuka etc etc. Är det något att stå efter? - Det här är inritat till år 2012 i planen, och till dess kan mycket hända.


Tjänsteutlåtandet sammanfattar:

Wasted Space AB och Veidekke Bostad AB har inkommit med ett förslag om att bygga om befintlig byggnad med tunnelbaneuppgång och teknikutrymmen i Högalidsparken till hotell, samt ersätta Högalidsparkens bergskärning längs Hornsbruksgatan med bostadshus med publika verksamheter i bottenvåningarna. Syftet är att aktivera Hornsbruksgatan och öka samspelet och tillgängligheten mellan Hornsbruksgatan och Högalidsparken.

Wasted Space AB? Vad är det för jäkla namn? Titta igen på klippet från Arkitektur ovan och fundera. Här kommer några bilder som saxats från stadsplanepappren:



Det blir en smal historia längs gatan eftersom utrymmet inte tillåter så mycket mer om man inte vill härja uppe i parken. Undrar om det skall till nya omgångar av sprängningar och vad kyrkan och omgivande fastigheter tål av det.




Sett i den här vinkeln blir bygget inte så rasande stort. Man kan faktiskt fundera på om inte resurserna då kanske borde läggas någonstans där man för samma insats skulle kunna få större mängder av bostadsyta?



Här ser man dock att om man går nere på Hornsbruksgatan och vill kolla in tiden på kyrkklockan så kommer det inte längre att gå. Är inte detta skäl nog att protestera? Skämt (?) åsido: sträckan mellan Varvsgatan och Borgargatan är inte så kul. Det vore bra om det otäcka minnesmärket efter den ihjälslagne fotbollsligisten försvann, bland annat.

Hur som helst, tid finns, och det här vore ett utmärkt tillfälle för lokala "barfotaarkitekter" att beväpna sig med gratisprogram från nätet, datorer och kreativa uppslag, och ge sina egna tankar om hur området runt Högalidsparken kan utvecklas och göras trevligare. Kanske finns några lokala yimbysar som har uppslag? Yimby handlar ju inte bara om att bygga högt, även om den vulgäruppfattningen finns. Här gäller det att vara smart snarare än hög. En utmaning kanske, men det finns nog folk som klarar av det också.

Ett par affischer

Bilderna är klickbara för större format. Som den ovan, en anonym affisch på ett av televerkets kopplingsskåp i hörnet av Varvsgatan och Lundagatan. En protest med okänd avsändare, men adressen är klar: här kommer Övervakningssamhället smygande. IPRED står det på batongen. Staten (och kanske skivbolagen) ser dig!

Avsändaren för lappen nedan är också anonym, men det bör rimligen vara en muslim i Flemingsberg med sympatier för palestinierna. Affischen var klistrad på en i övrigt nedklottrad plåtdörr på vägen mellan sjukhuset och högskolan. Den kallar till den olyckliga demonstration som jag själv iakttog på avstånd och skrev om här.

"... två spiror upp i skyn"

Flukta, vilken syn
enda kyrkan uti byn
med två spiror upp i skyn

Så står det på en metallplatta på en bänk i Högalidsparken som jag inte sett förrän igår när jag av en särskild anledning gjorde en sväng upp i parken. Texten då? - Jo, det är uppenbarligen en stockholmska som skrivit av snacket att döma. "Spiror" avser i första hand Högalidskyrkans två torn, men på stockholmsdialekt kan det också betyda "ben". Där finns kyrkan med två ben i luften!





Den här bilden kommer från en bildbas hos Riksantikvarieämbetet. Jag hittade basen via en hänvisning på Arkeologiforum, dit jag för övrigt hittade via Ting och Tankar - så går det till i bloggosfären!

Jag tog fram söksidan och skrev in "Högalid" som sökord. Och där kom fram flera foton av just Högalidskyrkan, som den ovan.. Jag fick för mig att gå upp till kyrkan och ta en bild för att jämföra med hur det ser ut idag. Bilden här är uppenbarligen tagen när kyrkbygget inte var riktigt färdigt, utan måste vara taget i början av 1920-talet. Man ser en byggställning i ett hörn.




Men något stämde inte. Jag fick inte vad jag såg att gå ihop med det gamla fotografiet. Varför? Jo, fotot hos Riksantikvarieämbetet är spegelvänt! När jag vände på det blev det rätt. Nu är det bara att flukta in!

Där står kyrkbygget överst på en ganska kal backe. Urnlunden till höger och kontorsbyggnaderna med pastorsexpeditionen till vänster är ännu inte utbyggda. Det lilla huset framför kyrkan finns inte mer dock. Vänder man sig tvärt om där fotografen stått går grusvägen ned mot hörnet av Högalidsgatan och Varvsgatan.



När jag försökte ta samma motiv från samma ställe i morse blev det så här. Visserligen är Högalidsparken som en stor klippa, men under årens lopp har det ändå hunnit bli ganska grönt. Man ser väl en port på nedre bilden som klart syns på den övre, annars är det igenväxt så här mot slutet av sommaren. Den svartvita bilden kanske är tagen på våren.




När jag ändå var uppe och knallade runt kyrkan passade jag på att ta en bild av den stora huvudingången ...




... inklusive det berömda hakkorset i portalen. Det här var på tidigt tjugotal, innan der Führer och hans galna gäng vänt hakkorset bak och fram och gjort denna urgamla världsomspännande symbol för framsteg och lycka till något synnerligen otrevligt. Det gamla storbolaget Asea hade också hakkorset som symbol en gång, innan nassarna förstörde den.

Symbol? Jo, på gamla kartor var hakkors symbol för kraftverk. Och när jag tittade på en karta över Korea en gång såg jag massvis med små hakkors överallt. Närmare studium visade att de visade var buddhistiska kloster finns.

Ännu ett vårtecken

Vårtecken är det ju gott om, som det bör vara så här års för att man skall känna sig positiv och att ljusare tider väntar. Sädesärlorna tjippar runt på kajerna vid Årstaviken, koltrastarna tar i för full volym, rabatterna är fulla av krokusar ... men vad är detta?

I den steniga backen på Varvsgatan, strax norr om gångbron från kvarteret Plankan över till Högalidsparken, ser man de här blommorna varje år. Ganska diskreta i sina färger och lätt att förbise jämfört med pampigare grannar som påskliljor eller krokus. Klicka på bilden så blir det större format men egentligen inte så mycket tydligare. En del blommor gör sig helt enkelt inte bra på fotografier. Det är därför det är bättre med tecknade floror.

Om jag inte tar fel så är detta smånunneört, en växt man inte hör så mycket om. Men härmed har jag åtminstone lite slagit på trumman för dess existens!




Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Det roliga med bloggar…, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, jesper skriver Ett marxistiskt perspektiv på den ekonomiska krisen, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten., Björn Nilsson skriver En ny frihet i EU - smittspridning?

Lördagsmorgon

Solen skiner, vinden börjar nästan kännas ljummen, det är tid att tvätta fönstren och vårstäda - och innan jag sätter igång med det tar jag en morgonpromenad i ett lördagsstilla stadslandskap. Ibland kan det hända att man stannar till och tittar på saker som man kanske borde ha sett förut men upptäcker först nu. Som det här fönstret på Varvsgatan. (Klicka på bilderna för större format.) Det verkar vara en konstnär som heter Johan Björkegren som håller till där. Klicka på den där länken och se mer vad han gör.

Bekymmer med inbrottstjuvar har man också. Anslag i porten bredvid.

Hejsan hejsan, här är det någon som vinkar!

Nere vid Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden. Båtarna vid Mälarvarvet speglar sig i en nästan helt blank vattenyta. Stockholm gör sig ganska bra i solsken ...

... vilket kanske också bevisas av de här två hopklippta bilderna? Till vänster Mälarvarvet, till höger sticker Stadshusets torn upp och speglar sig i Riddarfjärden.

Plankan

Kvarteret Plankan (mellan Varvs-, Kristinehovs-, Lunda- och Hornsgatorna) har kommit i blickfånget i och med planerna att förtäta och bygga på den stora gården. Yimby har intresserat sig för ärendet också, med åtföljande debatt.

Bilden ovan och nedan är i själva verket panoramor - datorn har fått sätta ihop flera bilder jag tagit på fri hand inne på Plankans gård. Klicka på dem för större format. Det är en stor gård som inte ryms på en bild bara! Övre bilden är tagen från ungefär mitt på gården, den nedre från nordvästra hörnet. Som man ser det här är det ganska stort och grönt.

Jag gick en sväng över gården i morse, satte mig på en bänk (ganska obekväm), läste en stund och försökte insupa lite atmosfär. Trafikbruset från gatorna runtomkring var märkbart fast kanske lite dämpat. Gråsparvar tjippade i buskarna och gråtrutar skrek så det ekade mellan fasaderna. Inte mycket folk var ute och rörde på sig, lekplatserna var nästan tomma. Det fanns något som såg ut som en torr plaskbassäng i ett hörn. Det har varit upp och ned med mängden barn i Stockholm, nu har den väl ökat ett tag, och jag antar att för föräldrar som vill släppa ut sina barn men helst inte ha dem springande på gatan är den stora gården i kvarteret bra. Just en dag mitt i sommaren är nog inte den bästa för att bedöma hur mycket liv det egentligen är här.

Jag har funderat på flera saker i samband med Plankanförslaget, exempelvis hur det är med "tyst byggande". För tänker man börja bygga på traditionellt sätt kommer det att bli ett sjuhelsickes liv på gården. Det kan nog göra att en del boende känner sig rejält knäckta. Det ger uttrycket "Bullerbyn" en ny mening som en del personer inte tänkt sig.

(En liten sidoanmärkning: jag undrar i vilken grad folk som tycker att det kan väsnas ohämmat i storstaden i själva verket är landsortsfigurer som kommer från glesbygder där folk låter motorerna vråla på högsta volym för att någon överhuvud taget skall märka att de finns till? Ju tätare bebyggelse och ju mer folk, desto mer hänsyn krävs.)

Åter till Plankan och nybyggnader på ställen som redan är ganska täta. Jag funderade del på förslaget om ett runt hus med ett hål i, och det är jag tveksam till. Hellre kompakt i så fall. Men om man byggde en fyrkantig tornliknande historia som var vriden i förhållande till de befintliga husen så att det knappast blir någon insyn åt något håll? Har försökt rita in det på ett satellitfoto nedan. Det nya huset står på tvärs.


Ett annat alternativ kunde vara att täppa igen större delen av den stora infarten (det behövs väl en viss öppning för att kunna ta in fordon i alla fall) från Kristinehovsgatan och bygga en lång smal länga som följer Brännkyrkagatans gamla sträckning nästan fram till Varvsgatan.



Ytterligare ett alternativ är väl att inte reta upp folk som bor där genom att man inte ritar in några nybyggnader alls.

Men det var det där med tystare byggande. Hur skulle det vara med ett experimentbygge i trä, alltså en kåk som i stort sett kan spikas ihop? Ett miljövänligt och diskret bygge. Någonstans (minns inte var) har jag läst att man kan få till ganska stora byggnader i trä med modern teknik. Eller om det är gammal teknik som utvecklats. Kanske nybyggen av den typen vore lättare att acceptera för omgivningen? Det skulle ju samtidigt innebära att begreppet "stenstaden" måste modifieras en del.

Med en sådan vakthund ...

... kommer säkert snattare och rånare att hålla sig borta från den här skobutiken (fotograferat på Varvsgatan i morse).

Väggfynd och bloggfynd

Mitt i det långa kvarteret på Heleneborgsgatan, mellan Varvs- och Pålsundsgatorna, finns ett hus med fyra burspråk. Två av dem har dekorationer som jag fotograferade för några dagar sedan. Två har inga dekorationer. Då kan man ju två gånger ställa sig frågan: varför?

Bra att de där utsmyckningarna är så högt upp att ingen klottrare kan komma åt att "förbättra" dem.

***

Här är ännu ett länktips om man vill ha synpunkter på stadsbyggnad. Det är Rosso, som handlar om:

... livet i staden och konsten att bygga goda städer
- med utgångspunkt från Café Rosso.

... som ligger på Bergsunds strand nämligen och drivs av Peter Elmlund.

Grindstugan på Varvsgatan

Som en liten sagostuga ligger huset på Varvsgatan i vårsolens morgonglans och den tidiga grönskan. Det var en gång grindvaktarstuga till egendomen Heleneborg på västra Söder. Jag har för mig att det fanns fiskdammar i den här trakten på 1700-talet. Gjorde man inte kritpipor här också - minns inte, måste tydligen läsa på om Högalids historia och friska upp minnet.

På andra sidan gatan ligger Kristinehovs malmgård. Den, och vaktstugan, är bland de få gamla hus som finns kvar i den här delen av staden, i Högalids församling. När husen byggdes ingick Högalid i Maria församling och det var mer eller mindre landsbygd här.

En morgon för många år sedan när jag gick Varvgatan fram kom ett rådjur skuttande ut bakom grindvaktarstugan och rusade för full maskin uppför Lundagatan. Kanske det var vid samma tid när det satt näktergalar i Högalidsparkens buskar och sjöng för full hals på morgnarna? Om Bellman hade vinglat förbi här hade han säkert känt igen näktergalens skrälliga sång, men rådjur hade han nog aldrig sett.

Assurnasirpals gästabud - på Söder!

Klicka upp bilden i större format så går rätt mycket av texten att läsa också! Åtminstone den delen som inte är ljus text mot ljus bakgrund.

Jag studerar för närvarande något som högtidligt kallas "äldre kulturer i östra Medelhavsområdet". Det är det för-antika Grekland, det faraoniska Egypten, diverse större och mindre stater i det som idag är Turkiet, Syrien, Palestina och Jordanien, samt de uråldriga rikena i det som nu är Irak. Sumer, Babylonien - och Assyrien.

Assyrierna var under sin stormaktstid inte så roliga att ha att göra med. Det var ett ständigt krigande och plundrande, och våldsamma attacker mot allt motstånd inklusive massmord, tortyr och massfördrivningar. Samtidigt hade åtminstone en del av Assyriens härskare kulturella ambitioner. Man kanske kan kalla dem för Främre Orientens engelsmän?

Till slut säckade deras imperium (det hade gått i en halvcirkel från norra änden av Persiska viken till Nilen i Egypten) ihop med dunder och brak och de var i stort sett bortglömda till 1840-talet. Det var då den moderna arkeologin startade i Irak, och lämningar av assyriska städer var det första som grävdes ut. Då kom läran om de gamla kulturerna i Mesopotamien att kallas för assyriologi, vilket jag tycker känns tråkigt. Visserligen krigade alla makter därborta, men det hade väl varit trevligare om sumererna, som grundade den första högkulturen över huvud taget, hade fått gett namn åt denna vetenskapsgren?

Och vad har nu detta med bilden ovan att göra? Jo, på ett skyltfönster på Varvsgatan här på Söder, har någon fått idén att lägga upp texten om Assurnasirpals gästabud. Mannen med det krångliga namnet var assyrisk kung, och omkring år 878 före vår tideräkning lät han inviga en ny huvudstad. Och det var ingen liten inflyttningsfest för närmsta vänkretsen. Ni vet som när folk flyttar in i huset och så sätter de upp lappar i porten med ursäkter om att det kanske blir lite stimmigt och ber om ursäkt för det - jag tvivlar på att Assurnasirpal var av den sorten som bad om ursäkt. Tänk att servera 500 gazeller till middagsgästerna!

Varför en smärre restaurang på Söder lägger upp denna märkliga text vet jag inte, men det är ju kulturellt berömvärt. Man kanske skulle sticka in skallen någon gång och fråga ...?