Maria kyrkogård på väg ned i marken?

Den här bloggposten kan dels ses som uppföljning av en tidigare sväng runt Maria kyrka, dels som en nyfiken titt nu på lördagsmorgonen på grund av rapporter om att marken givit vika på kyrkogården ovanför tunnelbygget. Hålet skall vara tilltäppt nu. Det vore ju taskigt om tunneljobbarna fick gravstenar i skallen, men jag antar att folk som inte gillar det här bygget nu nickar och säger "vavadejasa". En del skador har det varit i kyrkan. Man kan undra om det skall hända fler sådana här saker, tunneln passerar ju under ett antal känsliga byggnader. Mest är det urberg, men här var det tydligen sand. Fallet Hallandsåsen lär oss att tunnlar och sand kan vara en besvärlig kombination.

Detta kan också ses som ett icke-föreställande konstverk, alternativt konstverket "blå plastduk med pålagd plank"

Jaså, "Ulla Winblad" är begravd här! Hon skulle nog inte ha sett med blida ögon på den här minnesskylten, förebilden till Bellmans ystra sångmö ville verkligen inte bli påmind om sin lättfotade ungdom!

Och här har vi Werner Aspenström, sympatisk och läsbar diktare som också ligger här. Klicka upp till större format kan du kanske läsa hans dikt "I Maria församling" också!

Grindstugan på Varvsgatan

Som en liten sagostuga ligger huset på Varvsgatan i vårsolens morgonglans och den tidiga grönskan. Det var en gång grindvaktarstuga till egendomen Heleneborg på västra Söder. Jag har för mig att det fanns fiskdammar i den här trakten på 1700-talet. Gjorde man inte kritpipor här också - minns inte, måste tydligen läsa på om Högalids historia och friska upp minnet.

På andra sidan gatan ligger Kristinehovs malmgård. Den, och vaktstugan, är bland de få gamla hus som finns kvar i den här delen av staden, i Högalids församling. När husen byggdes ingick Högalid i Maria församling och det var mer eller mindre landsbygd här.

En morgon för många år sedan när jag gick Varvgatan fram kom ett rådjur skuttande ut bakom grindvaktarstugan och rusade för full maskin uppför Lundagatan. Kanske det var vid samma tid när det satt näktergalar i Högalidsparkens buskar och sjöng för full hals på morgnarna? Om Bellman hade vinglat förbi här hade han säkert känt igen näktergalens skrälliga sång, men rådjur hade han nog aldrig sett.