Pälshandlaren ger upp

Jag har skrivit vid ett par tillfällen om Göran Larssons pälshandel på Hornsgatan (senast här). Nu verkar det som om han ger upp. I vissa kretsar torde man jubla, men är hot mot anhöriga (om påståendena i reportaget stämmer) till den person man protesterar emot acceptabelt? Det är kriminellt, kallas för "olaga hot".

Som jag tidigare har skrivit finns det mycket som talar för djurrättsaktivisternas synpunkter. Samtidigt utgår jag ifrån att hot mot person är en kampmetod som mycket få djurrättsaktivister sympatiserar med. Det bidrar ju till ett ytterligare förråat debattläge, det kommer förmodligen att slå tillbaka mot även de som bara framför sina synpunkter utan hot, och är därmed demokratiskt förkastligt.

Arkitekturgalleriet och Slussen

Så här förtrollande kan Stockholm se ut när mörkret fallit och staden ligger som ett juvelbesatt armband över det svarta vattnet. I bakgrunden fasadbelysningen på Hötorgsskraporna, i går kväll var det mörkblått och lila. Bilden tagen på torsdagskvällen när jag gick ned till Arkitekturgalleriet.

Igår kväll var jag alltså på Arkitekturgalleriet på Munkbron 3 i Stockholm och tog en titt på utställningen med ett alternativt förslag till hur den nya Slussen kan utformas. Utställningen pågår till den 30 november, så det finns ett par dagar kvar för intresserade att ila dit. Själva utställningskatalogen kan man ladda ner här. Där får du en mycket bättre version av den här bilden!

Notera det fyrkantiga huset i mitten - i själva verket är det något som symboliskt är övertäckt, något som man kan göra något av efter eget huvud. Mitt huvud kom genast att tänka på förslaget att flytta Stadsbiblioteket från Odengatan till Slussen!




Är man intresserad (eller bekymrad) för Stockholms framtid bör man ha lite koll på de här sakerna. Jag kan peka på två stora problem: Dels de enorma resandeströmmar från fyra håll som varje dag passerar Slussenområdet - det blir trafikinfarkt om inget görs. Dels risken med stora översvämningar i Mälaren som kan klippa av trafiken och andra viktiga samhällsfunktioner. Dessa är grundproblemen. Till det kan man lägga andra frågor om hur man skall utnyttja området på gränsen mellan Gamla stan och Söder, hur man tänkt sig att det estetiskt skall se ut, vilka kommersiella eller kulturella verksamheter som kan dras in där.




Här finns en bärande idé: att gräva ner tunnelbanan och slå ihop de näraliggande stationerna Gamla stan och Slussen till en station, och att se till att en del av det kaos av broar som nu nästan kväver området försvinner. Det ger vi en blomma för!

Värmande omtanke ...

... tycker jag kan vara en lämplig rubrik till detta lilla bildreportage. På kajen i västra Liljeholmen finns en skulpturgrupp med tre mulliga damer i bara mässingen. Det verkar ju lite kallt så här års, men se: en vänlig människa har varit framme och bidragit med en värmande välstickad halsduk! Snällt!



Här är hela gänget. En stor utsikt över Årstaviken har de, men samtidigt lite kallt om rumpan där på den kalla stenen. Fast det kommer ju varmare tider igen!

I det trista novemberljuset ...

... stod jag och hängde utanför Telias butik vid hörnet Ringvägen-Götgatan. Måttet var rågat, nu var jag trött på sladdar på golvet, bredbandsleverantörer som köper upp varandra hela tiden, och ett antivirusprogram som jag inte litar på. Dax att uppgradera till mobilt bredband hos gamla Televerket! Man kan faktiskt se Teliabutikens skylt speglas i glasrutan här nedan, högt upp till höger. Glaset tillhör nedgången till den säkert efterlängtade gångtunneln under Ringvägen. På andra sidan gatan ligger Åhlén & Holm, ett av de klassiska köptemplen i Stockholm. Man har rustat upp det rejält under de senare åren.




Otrevliga vindar blåste, ibland yrde snöflingor omkring, men när man väntar på något gott ... . Lite skydd fanns det i alla fall där jag stod. För några årtionden sedan fanns inte de här pelarna som tillhör Ringens köpcentrum. Huset är ju känt för skandaler i samband med en bostadsrättsförening för övrigt. Bortåt husen på andra sidan gatan fanns det förr en bussterminal. Det är den som nu flyttat till Gullmarsplan och inte ser så rolig ut (där heller). Men det är ju ett faktum att busstrafiken söderut är bättre nu än den var då om man ser till turtäthet och antal möjligheter.


Hur gick det då med mina affärer? - Jodå, jag stormade butiken vid öppningsdags, och inte långt därefter kunde jag traska hemåt med de pinaler som behövs. Och nu är jag mobil och kan betydligt lättare än förut flytta mig från den ena fåtöljen till den andra med datorn utan att behöva tänka för mycket på sladdar och elände. Det är vad jag kallar framsteg! Jag ser fram mot ljusare tider när man kan gå ut och sätta sig på en bänk någonstans och surfa på nätet.

"Lappmögel"

"Lappmögel" var en tidigare kollegas recension av den nedfallande företeelse som kallas snö och som åter ställt till en massa elände i vårt snö-oförberedda land. Kanske kan en Söder-romantiker glädjas när Söders höjder (förkastningsbranten mot Mälaren) pudras av färsk snö som på bilden ovan. Kanske kan man tycka att Riddarholmen får ett mystiskt skimmer i snögloppet som på bilden nedan, som en sagolik hägring över de blygrå vågorna. Kanske man helt enkelt väntar på vårdagjämningen, ljumma vindar och de första vårfåglarna!

Och så blev det snö också ...

Där går en man med hund i storstadsdjungeln. Hunden är svår att urskilja men den är till vänster om gubben. Förmodligen undrar jycken varför man skall ut och larva sig i ett sådant här hundväder, när man lika gärna kan ligga hemma på en filt och drömma bort dagen.

Jag struntar i vad folk säger: november är en kass månad, och kommer det snö och is blir det sju resor värre!

Kvällsbilder

November är en jäkla dyster skräpmånad, men den kan åtminstone prestera en och annan märklig kvällshimmel här i Stockholm.

Moln i många färger och solnedgång bortom Liljeholmsbron - knegarna drar hemåt när veckans arbete är slut.

Solens sista ljus gör att en blank husfasad i Marievik nästan försvinner och glider ihop med himlen därbakom.

Och den sista uppvisningen av rosa och indigo moln över de nya bostadshusen i Marievik. Kan tänka mig att en konstnär på 1700-talet skulle måla en romantisk himmel ungefär med det här utseendet.

"Skyskrapan brinner" och andra bilder

Man skulle kunna tro att det brinner i Hötorgscity, men så dramatiskt är det inte. Det är röken från en skorsten (uppe i Värtan? Har dålig koll på det) som släpper ut någonting som kondenseras i den kalla luften. Det var bara ett par plusgrader i morse, och lite is på marken. Av röken att döma så drar vinden mot öster. Medför den månne några utsläpp som kan ramla ner i Vaxholm?

En stund innan jag tog skyskrapebilden började solen sticka upp ovanför Liljeholmsbron och gav lite guldfärg åt himlen och gjorde vattnet utanför Reimersholme nästan lila.

Och till slut: en av Stockholms tråkigare ställen. Bussterminalen vid Gullmarsplan är inte lika trist som bussterminalen vid Slussen, men det betyder inte att den inte är trist för det är den. Betongtrist. Så här gråtrist såg den ut i går morse.

Kvällsbilder

Den här bilden, tagen tidigare ikväll, blev misslyckad eftersom kameran skakade till. Men i stället för att radera stoppade jag in den i ett bildbehandlingsprogram och misshandlade den ett tag till. Blev det inte litegrann av van Gogh-stuk på den?

Men här behöver jag inte mixtra till resultatet. Vad kan vi kalla detta? "The Liljeholmen Waterfront" kanske? Det sista dagsljuset är på väg att dra iväg bort mot västkusten, mörkret och vintern kryper in över Stockholm och det är ganska kallt. Undrar hur det skulle se ut därborta om den befarade översvämningen kommer och Mälarens nivå höjs ett par meter?

Nedskräpning och stränder

Så här såg det ut i Årstaviken vid Tanto för fjorton månader sedan:

Så här såg det ut på samma ställe i morse. Visserligen verkar den nedgångna båten vara borta, men den är ersatt av en pråmliknande företeelse och en helsickes massa skräp. Var det inte här man hittade ett lik för några dagar sedan förresten? Skeppsgasten kanske?

Det vore ju trevligt om det här stället röjdes upp ordentligt. Nu förespråkar jag ju att kajer och stränder i Stockholm skall användas (dock inte som bostäder för någon sorts medelklass som nödvändigtvis skall ha "sjöutsikt") men då skall det inte vara som skrotupplag!

Ett par bilder från fredag kväll. Solen har försvunnit såväl bakom moln som horisont. I strålkastarljus ser rivningsfastigheten i Liljeholmen nästan ut som en antik ruin.



Arbete med svets eller skärbrännare gör sig bra på bild när dagsljuset håller på att försvinna. Jag tror man höll på att skära upp några bauta-stora metalltrummor här, och gnistor sprutade så det stod härliga till. Det var regnigt och gnistorna hade en pöl att spegla sig i också vilket förstärkte effekten ännu mer.

Utsikt från Söders höjder

Jag nämnde den stora utsikten från Söder i förra inlägget. Så här såg det ut en vinterdag för länge sedan. Det bör ha varit under senare hälften av 1970-talet och jag släpade runt på en tung systemkamera och tog bilder och gjorde sedan mindre lyckade försök att framkalla och kopiera bilderna. Nåja, den här blev väl relativt hyfsad. Man kan notera att Stadshusets torn speglar sig i en istäckt Riddarfjärd och det verkar vara lite frost eller snö på marken. Det går att få upp bilden i lite större format om man klickar på den.

En halvtimme från centrum

En trevlig bild tycker jag - lite höstfärger, en rest av det gamla Söder däruppe bakom staketet. På en halvtimme kan man nog gå härifrån och ner till Stockholms geografiska centrum, nämligen statyn av Gustav II Adolf på torget som är uppkallat efter sagde G II A. Åtminstone om man inte drar fötterna efter sig.

Huset däruppe bildar avslutningen på Yttersta tvärgränd, och går man trapporna upp och sedan ännu mer uppåt kommer man upp på en klippa som erbjuder enorm utsikt över Gamla stan. Riddarholmen, Norrmalm och Kungsholmen. Inte nog med det: stället är populärt för fågelskådare som står där vår och höst och håller koll på flyttfåglar som drar förbi. Ofta sitter det festprissar där också

Nr. 12.999

Det här är inte bild nr. 13.000 som jag tagit med min fickkamera, det är "bara" nr. 12.999 men jag tycker den är är bättre. Högalidskyrkans norra torn och urnlunden mot Högalidsgatan, och en kväll med moln som varierar mellan rosa och violett, och ovan dem en mörknande himmel. Rosa moln skall väl förebåda svårt väder, men av blåsandet av döma (särskilt intensivt när jag gick över Årstabron) är svårvädret redan här. - Ja, det är väl så här en kväll i Stockholm den dystra månaden november kan se ut.


Bara några minuter tidigare (och nr. 12.997) hade solnedgången färgat himlen rödaktig och gett asfalten på Heleneborgsgatan en lila ton. Till höger är den slottsliknande fasaden till Borgerskapets änklingshus.



Och nr 13.015, ännu en rapport från rivningen av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen.

Genom fönster ...

... kan man skåda det ena och det andra. Som denna korp som slutat flyga och göra sina mäktiga uppvisningar, den står nu på en bit trä (kapad björkstam kanske) och kommer inte längre. Vilket öde!



Och där, i det otydliga kvällsljuset, är det någon som tittar ut och kanske undrar över figuren med kamera därute, utanför ett gym på Söder.



Vad kan man säga om mäktiga gamla fabriksfönster än att de just är ... mäktiga? Det var visst bryggeri här en gång, nu har den nya tidsåldern tagit över. Ett gym här, en intresseorganisation där, firmor som man inte vet vad de sysslar med. Här produceras papper och prat, och i den mån det svettas så är det inte mot betalning utan att folk betalar för att få svettas när de halar och drar i konstiga maskiner.

Dimmornas månad - dagen efter

Den sjätte november - kanske ligger dimman tjock och otrevlig över det gamla slagfältet vid Lützen? Här i Stockholm lättade dimman dock i morse och fick ge rum för en strålande sol.

Bortom träden på Långholmen sticker Storkyrkans torn upp. Himlen är nedsolkad av flygplanens framfart. Sammanfattningsvis: det passerar en massa stora flygplan över centrala Stockholm, och de "bidrar" dessutom med ohålsosamma utsläpp. Hur länge skall det få fortgå?

Som en mycket otydlig vit hägring i det lättande diset en bit till höger om cyklisten och ovanför träden ligger "Erlanderhuset" i Marieberg. Det kanske blir lite lättare att urskilja om du klickar upp bilden till större format.

Andra sagoslott bortom diset? - Nej, höga hus på Reimersholmes klippor. När man tänker efter består ju Stockholm väldigt mycket av klippor och backar upp och ner, fast mycket ligger dolt under hus.

Att fotografera mot solen är inte alltid så nyttigt, men här var den dold bakom träd i Långholmsparken och sol och kvarhängande dis gav intressanta ljuseffekter.

Dimmornas månad - nu även nattbilder

... eller natt och natt - de här bilderna tog jag före halv sex i eftermiddags när jag gick över Västerbron. Dimman hade till stor del försvunnit men en hel del dis fanns kvar och hjälpte till att skapa effekter av slöjartat ljus. Klicka på bilderna så blir de lite större.




Bilarnas baklyktor blir till röda streck med kamerans långa exponeringstider.



En cyklist har just passerat, en svart figur som om något ögonblick har försvunnit in i natten.


En strålkastare lyser underifrån på östsidan av bron. I bakgrunden ljus från Kungsholmen.



Märkliga ljusfenomen runt de närmsta gatlyktorna. I den disiga bakgrunden sticker Dagens Nyheters skrapa upp. Månne sitter någon där och filar på morgondagens ledare? Vad betyder Obamas seger för de mest marknadsliberala elementen på tidningen, måste de nu försöka antyda en annan kurs och hoppas att folk glömt vad de tidigare skrivit? Men sådant är ju svårt när synpunkterna finns dokumenterade såväl på papper som elektroniskt.

Dimmornas månad

Vi befinner oss nu mitt i den tid som enligt den franska revolutionens kalender kallades "brumaire". Brume - dimma; brumaire- den dimmiga. Den dimmiga månaden som varade från slutet av oktober till slutet av november. Och det var ju lätt att konstatera att denna onsdagsmorgon levde månaden upp till sitt namn här i Stockholm. Man kan se båtarna och deras master där vid Söder Mälarstrands kaj, men Stadshuset och Gamla stan som finns i bakgrunden är helt utsuddade.



Tiden att sitta på en parkbänk i Skinnarviksparken och skåda ut över Riddarfjärden och husen på andra sidan är nog över för detta år. För efter brumaire kommer frimaire - frostmånaden. Burr!

I morgon är det ju sjätte november som väl numera mest minns på grund av göteborgarnas Gustav Adolfsbakelser. Annars var det ju så att "hjältekonungen" Gustav II Adolf den dagen red bort sig i dimman på slagfältet i Lützen och blev fick lämna detta jordeliv efter ett resolut ingripande från motsidans trupper.

Moln

Det var någon tänkare på 1800-talet som klagade över att folk inte hade tid att se på moln längre. Om det var så redan då kan man ju tänka sig hur det är idag när mänskorna rusar runt som yra höns. Vem har tid att skåda upp mot himlen och se alla märkliga formationer som drar fram däruppe? - Jag har det ibland. För den bildintresserade vill jag nämna att det var två intressanta bågar som sammanföll på det övre fotot och fångade min blick: den konkava (eller konvexa, beroende av vilket håll man ser det ifrån) molnfronten ovanför Årstabroarna, och den båge som den bortre bron bildar. Klicka på bilderna så blir de större och finare!



Ett litet utsnitt av rivningen av Vin & Sprits gamla fabrik. Dramatiska moln bildar fonden till armeringsjärn som för några dagar får skåda dagsljuset innan de sopas bort av en grävskopa och väl går till återvinning, Jag är glad att det bara är grävskopor och lettiska rivningsjobbare som härjar här, när jag går förbi området får jag ofta visionen av en bombattack. Men kom ihåg den gamla maningen: "Varje meddelande om att motståndet skall ges upp är falskt!"