Vinter och rivning i Västberga

Snömassor dumpas på Stockholms trottoarer skriver Svenskan. Sedan framgår det att det särskilt gäller förorterna, där man inte har Mälaren alldeles om hörnet att lämpa snö i. Jag tror för övrigt att en hel del snö inte är dumpad utan ligger där den hamnade under veckans snöfall. Exempelvis i Västberga allé. Jag arbetade där tidvis under 1980-talet och minns det inte direkt som ett ställe som snösvängen prioriterade. Idag hade jag ett ärende dit, till det trista industriområdet, och fann att snöröjningen inte blivit bättre sedan dess. Höga plogvallar och smala upptrampade gångspår i modden. Usch.

Lite snö finns det på de här bilderna, men medan jag väntade på bussen tillbaka till civilisationen noterade jag att rivning pågick av flyktingbarackerna. De byggdes någon gång under senare delen av åttiotalet tror jag, på en idrottsplan som inte användes så mycket. Ett ganska tråkigt område att bo i: mest företagslokaler, stora vägar, lastbilsterminaler och liknande, och närmaste vanliga bostadsområde dolt bakom ett skogsparti. Men nu var grävskopor igång och rev.

Sista isen på Årstaviken?

Tja, man vet ju inte, men detta kan vara den sista isen på Årstaviken från den här säsongen. Så såg den ut i morse i alla fall. En metallisk vision, som en plåt som bucklats av ett bombardemang av småstenar.



För den som undrar hur det ser ut vid rivningen av gamla V&S i Liljeholmen så har vi läget här. Inte mycket står upp, man är nu i stadiet att mala sönder små betongklumpar i ännu mindre betongklumpar.





Några gråtrutar förde ett sjuhelsickes liv på den gamla broresten under Liljeholmsbron (finns fotograferad i annan vinkel här). I Årsta skog sjöng rödhakar och bofinkar, och de första strandskatorna för året virvlade vilt pipande runt över sjön. Nu är det vår!

Sommartid? - Vår i alla fall!

Det lär vara sommartid. Själv tyckte jag det kändes mer som om våren håller på att ta greppet nu. Isflaken drar iväg på Årstaviken. det var plusgrader i natt så det senaste snöfallet har inte förvandlats till otäck is, från Årstaskogen hördes nötskrikor, grönfinkar, blåmesar och koltrastar ge upp livliga vårlåtar. Och så var det den typiska råa vårluften!

Undrar om inte företeelsen ute i vattnet på bilden ovan, alldeles invid Liljeholmsbron, är en rest av den järnvägslinje som fanns innan de stora järnvägsbroarna byggdes?



Det var disigt i förmiddags. Med hjälp av den här bilden borde man kunna räkna ut ungefär hur lågt molntaket låg. I bakgrunden till höger sticker Högalidskyrkan upp som en grå suddig profil. Man ser huskroppen men inte tornen, så molnen verkar ligga i höjd med taknocken ungefär.



Och diset ligger även över rivningsplatsen där det nu bara är högar av betong och armeringsjärn kvar efter Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen. Om man anstränger sig kan man räkna till kanske fem eller sex maskiner på bilden. Jag antar att bara några tiotal man direkt varit inblandade i rivningsjobbet.

Man kan ta detta som ett exempel på var man skall lägga pengar i kristider om man vill få snabb utdelning och mycket folk i arbete: nämligen inte på arbetsplatser med liten personal och hög mekanisering. Där ger pengarna mindre utdelning än om man stoppar in dem på arbetsintensiva ställen - med andra ord inom tjänster, som den offentliga sektorn. Just här har ju arbetet gjorts av letter dessutom. De behöver också förtjäna sitt uppehälle förvisso.

En stor jäkla sten ...

... fotograferade jag i nybyggnadsområdet vid Liljeholmskajen i förrgår. Den var då försedd med en kalott av snö som jag antar nu har töat bort. Om man nu vill visa upp lite "natur" i en konstgjord miljö är stenar ett bra alternativ. Till skillnad mot växter är de oberoende av väder och vind och behöver oftast ingen omvårdnad (om inte någon ungdj-l skall dit och klottra förstås, vilket torde inträffa) och vattenkonster är ju också knepiga i ett klimat som det svenska. Men stenarna sköter sig själva! Det verkar som man bygger någon sorts torg som sluttar ned mot vattnet, och den stora stenen blir ett inslag i kompositionen.



Det var ett tag sedan jag lade ut någon bild från rivningen av Vin & Sprits gamla fabrik, men så här var läget i förrgår. Några högar med betongrester och armeringsjärn. I bakgrunden sticker Årstabron upp. Snart är förintelsearbetet klart. Klicka på bilderna så blir de lite större.

Ormgrop? - Fotobilaga

Ormgrop? - Nej, tillknycklade armeringsjärn från den snart färdigrivna fabriken i Liljeholmen. Som man ser på bilden nedan finns det inte mycket kvar nu. Bakom skräphögarna reser sig vallen av frammarscherande bostadsrätter - kanske en symbol för dagens Stockholm? Och högen med armeringsjärnen syns som en rostbrun klump hitom de nya husen. Snart är allt borta.

***

Det här kanske kan bli nästa projekt att följa: hur ett nytt hus växer fram vid Hornstull.

***

En bild som kom till av en slump. Jag stod på kajen vid Liljeholmen och tog en bild ut över Årstaviken, men råkade titta genom sökaren när jag sänkte kameran - och fick syn på det mönster av betong och sten som jag stod på. Så det var bara att ta en bild!

Marievik - Liljeholmen i eftermiddags

Här är det en kille som jobbar så att det slår gnistor om'et! Inte vet jag varför, men det sker där man river Vin & Sprits gamla anläggning.

Det blåaktiga lite dystra ljuset en vinterdag. Långt därborta höjer sig Högalidskyrkans torn över övriga hustak.

Ljuset från en lampa reflekteras i stadens kanske mest deprimerande underlag så här års - stora fält av smältvatten som hunnit frysa till innan de runnit ner i Årstaviken några meter bort. Ett underlag som gjort för att hålla sjukhusens akutavdelningar sysselsatta. Men jag har skaffat mig skor med rejäla dubbar - som jag dessvärre inte hade på mig just idag.

Är det ett M som i Monster som dansar en dödsdans däruppe på byggruinerna? Det är som benen på en jättestor insekt (det är armarna på två grävskopor).

Som det röda hårtrasslet på ett troll - en rejäl samling förvridna armeringsjärn!

Moderna elektroniska kameror är ju så finurliga att man kan ställa in så att bilderna ser gamla ut redan från början. Ovan: is fotograferad med svartvit-funktionen. När jag hade min förra fotoperiod, i mitten av sjuttiotalet, var det mest svartvitt, och så fick man stå i mörkrum och kämpa med framkallning av film och kopiering. Idag är det betydligt enklare!

Gamla foton kan ju också se brunaktiga, eller sepiafärgade, ut. (Sepia är en brun färg som man ursprungligen fick från bläckfiskar.) Men jag ställde in kameran på sepia och tog några bilder, som den här av isen. Nu ser den inte isig ut längre. Kanske mer som någon sorts marmelad?

Isbildning pågår

Just det, nu lägger sig isen. Hoppas du har sådan is-bildning så du förstår att hålla dig borta från isar som kan vara opålitliga. På Årstaviken är det ännu ganska tunt, men på mindre sjöar går det nog att åka skridsko. Med tanke på att det är kallt men bara lite snö undrar jag om de udda sporterna skridskosegling och issegling nu passar på? Det är väl inte så ofta man numera kan dåna fram över en blank sjöis under segel antar jag? - På tal om att dåna: det smällde till rätt bra från isen ett par gånger i förmiddags.

Ett pilträd vid stranden av Årstaviken doppar toppen i vattnet. Kallbad verkligen! Men pilarna är härdiga, om några månader är de gröna igen. Isen har lagt sig mellan Tanto och Årsta holmar.

Nu är det färdigskvalat i Årstabäcken för ett tag. Åtminstone verkar kylan ha fått greppet på Stockholm för några dagar. Det kan vara skönt att se något som ser ut som vinter för en gångs skull. Fast den snö som kommit är ju så gles så går man mellan träden i Årsta skog är det frusen barmark i stort sett överallt, vitt är det bara där det är öppet.

Rivningen i Liljeholmen som jag skrivit om då och då verkar nu gå in på slutskedet. Det här är den sista större huskroppen som ännu står upprätt. Men i förmiddags var det väl ett halvdussin maskiner som dundrade på där, så den är väl snart nere den också.

Men ett fantastiskt solsken var det. Jag fotograferade inte solen, däremot solblänket i vattnet nedanför Liljeholmsbron, och det var inte så illa det heller!

En svart klump där på väggen? - Det är en koltrasthane som burrat upp sig till en svart boll i kylan. Här är det någon hängväxt som har svarta bär, och koltrastar och björktrastar hänger där och äter och mår förhoppningsvis bra av det!

Ja, du minns väl alla regler om hur man uppträder på is? Isdubbar, ispik, gå inte där det är strömmande vatten ... det är faktiskt lugnare att hålla sig på land om man är det minsta tveksam om isens bärighet. När det börjar uppträda större mängder av folk med barnvagnar ute på Riddarfjärden brukar det vara lugnt att gå ut där exempelvis, annars kan det vara tveksamt. Det är alltid några tokiga isfiskare som går åt varje år för att de måste ut och pimpla på ställen med strömt vatten där isen är lövtunn ... ! OK, nu har jag varnat dig!

Träden väck vid Hornstull

Jag skrev om träden vid Hornstull och protesten mot deras borttagande för några dagar sedan. Då såg det ut så här:



Idag på förmiddagen var utsikten på samma ställe som följer:



Nu är det denna lätt ödemarksartade utsikt kvar. Träden är borta men reklampelaren står ännu kvar. Dock har man bytt reklamen före Tele2 (ett märke för fårskallar, av bilden att döma) till ett par slarvigt klädda herrar och en donna som inte verkar veta om hon tar på eller av klänningen.

En intressant detalj är att om man tittar till höger om trädet i bakgrunden ser man den rivning i Liljeholmen som jag brukar fotografera då och då. Klicka på bilden för större format! Här är för övrigt en dagsfärsk bild därifrån. Man skulle kunna tro att det är kvistar och liknande som packats, men det är prydliga paket av armeringsjärn!

Sic transit gloria mundi

Ovan: så här såg det ut i januari i år vid Vin & Sprits gamla anläggning i Liljeholmen. Nedgången och använt till annat under en del år. I morse såg det ut som nedan, bilderna är tagna ungefär på samma plats. För att citera gamle Magnus Gabriel de la Gardie när han hade det motigt i livet: Sic transit gloria mundi (så förgås världens prakt).

Ett par bilder från fredag kväll. Solen har försvunnit såväl bakom moln som horisont. I strålkastarljus ser rivningsfastigheten i Liljeholmen nästan ut som en antik ruin.



Arbete med svets eller skärbrännare gör sig bra på bild när dagsljuset håller på att försvinna. Jag tror man höll på att skära upp några bauta-stora metalltrummor här, och gnistor sprutade så det stod härliga till. Det var regnigt och gnistorna hade en pöl att spegla sig i också vilket förstärkte effekten ännu mer.

Nr. 12.999

Det här är inte bild nr. 13.000 som jag tagit med min fickkamera, det är "bara" nr. 12.999 men jag tycker den är är bättre. Högalidskyrkans norra torn och urnlunden mot Högalidsgatan, och en kväll med moln som varierar mellan rosa och violett, och ovan dem en mörknande himmel. Rosa moln skall väl förebåda svårt väder, men av blåsandet av döma (särskilt intensivt när jag gick över Årstabron) är svårvädret redan här. - Ja, det är väl så här en kväll i Stockholm den dystra månaden november kan se ut.


Bara några minuter tidigare (och nr. 12.997) hade solnedgången färgat himlen rödaktig och gett asfalten på Heleneborgsgatan en lila ton. Till höger är den slottsliknande fasaden till Borgerskapets änklingshus.



Och nr 13.015, ännu en rapport från rivningen av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen.

Moln

Det var någon tänkare på 1800-talet som klagade över att folk inte hade tid att se på moln längre. Om det var så redan då kan man ju tänka sig hur det är idag när mänskorna rusar runt som yra höns. Vem har tid att skåda upp mot himlen och se alla märkliga formationer som drar fram däruppe? - Jag har det ibland. För den bildintresserade vill jag nämna att det var två intressanta bågar som sammanföll på det övre fotot och fångade min blick: den konkava (eller konvexa, beroende av vilket håll man ser det ifrån) molnfronten ovanför Årstabroarna, och den båge som den bortre bron bildar. Klicka på bilderna så blir de större och finare!



Ett litet utsnitt av rivningen av Vin & Sprits gamla fabrik. Dramatiska moln bildar fonden till armeringsjärn som för några dagar får skåda dagsljuset innan de sopas bort av en grävskopa och väl går till återvinning, Jag är glad att det bara är grävskopor och lettiska rivningsjobbare som härjar här, när jag går förbi området får jag ofta visionen av en bombattack. Men kom ihåg den gamla maningen: "Varje meddelande om att motståndet skall ges upp är falskt!"

Söndag morgon - en sväng runt Årstaviken

En favorit i repris - vandring runt Årstaviken söndag morgon. På lite håll ser en del gulröda lövverk mer ut som tvättsvampar tycker jag. Några nybyggda hus sticker upp ovan Årsta skog. Skumt. Det finns element som gärna läte en flod av jättehus mala ner skogen och koloniträdgårdarna. Eftersom det inte går att göra i en stöt kan man misstänka korvsnuttstekniken. Tar man en liten bit är den ju så liten att det inte gör något, och samma är det med nästa bit etc etc - tills det inte finns något kvar!

En vindil - plötsligt flyger löven runt som snöflingor vid båtklubben vid Hammarby gård.

Vid Årstabäcken har blöta löv fastnat lite här och där. Någon timme tidigare hade det regnat rätt friskt i Stockholm.

Jag noterade det här lönnlövet med ganska originella färger. Mest beige, några blåaktiga fält, men inte de eldfärger man väntar sig av lönnblad om hösten.

Nu är båtfolkets käraste ägodelar upplagda för ett halvårs vintervila. Men det finns säkert folk som pysslar om sina båtar under en eller annan presenning. Och alltmer avlövade träd speglar sig i det svarta vattnet i Årstabäcken.

Jag ser redan fram mot våren när trastar och gärdsmygar skall ge hals här i ravinen, och vattnet forsa förbi den gamla kvarnruinen.

Och som sist något helt annat - en inblick i den före detta vin&spritfabriken som nu rivs. Jag arkiverar den här bilden under såväl "rivning" som "arkitektur", för när man kommit fram till det här stadiet får man se hur det såg ut på insidan också. En del av en vägg, och något golv också tror jag, har försvunnit sedan jag senast gick förbi. Jag känner en viss fascination för industrier, vilket kanske beror av att jag var ute en hel del i fabrikslokaler under förra årtusendet.

Brädseglare

Man skulle kunna tro att brädseglingssäsongen är slut, men det gäller inte för den här sothönan som jag mötte vid Årstavikens strand under järnvägsbroarna. Med tanke på sothönsens hetsiga temperament undrar jag om det bara var för den där gynnaren att kliva upp på brädan, eller om seglatsen föregåtts av ett rejält uppträde med artfränderna i vattnet.

***

På rivningsplatsen i Liljeholmen har piratflaggan vad jag kunde se försvunnit från maskinen, men arbetet gick oförtrutet vidare.

Piratgrävare?

Varje gång jag går förbi rivningen av fabriken i Liljeholmen finns det anledning att ta fram kameran och ta några bilder. Jag stannade till en stund och väntade att vinden skulle blåsa åt rätt håll för att den här bilden skulle bli riktigt bra. Varför har man hissat piratflaggan Jolly Roger på den här bamsiga maskinen? Har inblandade firmor övergått från underbetald till helt svart arbetskraft, eller vad? Solidaritetshandling med Piratpartiet? En önskan hos maskinisten att plöja Karibiska sjöns vågor i stället för att harva här i det kalla Norden? - Ingen aning!

Dold konst i dagsljuset för första och sista gången

Jag gick åter förbi fabriken som rivs i Liljeholmen, den som jag skriver om då och då på bloggen. En sak som kan vara intressant med rivningar är när ett hus liksom "kläds av", när den yttre dräkten bryts upp och man kan få en uppfattning av vad som finns därinne strax innan hela rasket går till förgängelsen. Man kan se inte bara den yttre, utan den inre arkitekturen, och kanske också andra saker som nu avslöjas för yttervärlden.

I skymningsljuset syntes den här innerväggen. Någon har målat där, ganska begåvat också. Sista tiden innan rivningen tror jag att det var diverse aktiviteter av typen innebandy i huset, och man kan se på många ställen att grafittifolk har varit aktiva och livat upp betongen. Jag avskyr mycket av kladdet ute på stan, men det som finns på en del ställen här verkar inte så tokigt. Men nu kommer det snart att malas ner.

Men jag undrar vad den där polisskylten egentligen betyder?