Du skall icke stjäla

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar.  Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna?  Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Fönstertittande, klotter och smart fråga

Några meter till vänster om skyltfönstret som jag avbildade i föregående inlägg finns det här, men kan man kalla det skyltfönster?

Café Tjoget på Långholmsgatan. Dammigt fönster och skräp därinne, och lokalen verkar ha varit oanvänd i många år nu. Har för mig att Epstein skrev om det i någon post på sin DN-blogg förra året. Konstigt att en lokal bara kan stå tom så där, någon måste väl betala för den? Skulle man inte kunna göra om den till ... vad skall vi hitta på, kanske ett gammaldags typiskt Söder-ölcafé med tjock rök i lokalen och konstiga röktåliga blommor i fönstren, samt ett klientel av gubbar i grå kavaj och keps som sitter där med sina pilsner och pokulerar?

Ett annat fönster, hörnet av Pålsundsgatan och Heleneborgsgatan.  Skulle kunna tro att det är huvudet på någon med en väldigt konstig frisyr man ser, men det är nog en stackars växt som inte sett tillräckligt med vatten i sina dar. Vet inte vad det är där numera, men jag har för mig att Grupp 8 hade sin lokal där på sjuttiotalet. Sedan var det försök till butiksrörelser, men alla försvann kvickt. Kåsören Unge skrev om det i DN som "dödens butik" om jag minns rätt.

Jag avskyr klotter, men av någon anledning tilltalas jag av de här färgkombinationerna på en mur på Långholmen. Fast bäst om folk gav phan i att klottra!

Till sist en jättesmart fråga som jag inte kommit på själv: Varför kallar man det för "rusningstid" när trafiken går långsammare?

Stockros och lite av Strindberg

Äntligen, nu regnar det ordentligt i Stockholm. Hoppas det håller på ett tag så att luften blir friskare och våra vänner i växtligheten mår bra. Som de här exempelvis:



För några veckor sedan upptäckte jag blommor och blomställningar, högväxta sådana dessutom, vid bergväggen på Heleneborgsgatan, och funderade på vad som månde bliva av detta.



Här har vi svaret. Mina blomkunskaper är inte så stora, så det dröjde ett par veckor innan jag kom på vad det var - stockrosor. Bilderna är tagna under ett par veckors tid, på Heleneborgsgatan, i Rosängen på Långholmen (som jag tidigare berömt här i bloggen), och vid Karlshälls gård, också den på Långholmen.






När jag väl kommit på att det var stockrosor rasslade det till i minnets vindlingar: hade inte Strindberg haft några synpunkter på stockrosor? - Jodå, han skrev om allt annat och detta också. Det är i Blomstermålningar och djurstycken från 1888, närmare bestämt kapitlet med titeln "Om Pessimismen i den moderna Trädgårdskonsten". (Finns i volym 29 av nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk.)

I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård!

Jag tycker mig se ur sammanhanget att stockrosor måste ha varit populära på 1850-talet när Strindberg var barn, för att sedan falla ur modet. Han skämdes över att ha tyckt om dem, men ...

... i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur.

Och du blev glad som om du var ung på nytt, du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på förmiddagen!

Du såg barnansikten och nättelduksklänningar, hörde sånger som icke sjungas mer men låg gömda på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg den sköna i den sovande skogen, lilla rödluvan och tummeliten, Lunketus och Skalpjägaren leka kurragömma mellan de stora vinjettlöven och under de granna sagoboksblommorna!

Tänk så fint August kunde skriva när han inte grävde ned sig och var arg över något strunt!

Någon måste väl handgripligen ha planterat frön till dessa blommor - tummen upp för detta verk!

Sexuddiga stjärnor i Högalid

I ett tidigare inlägg avbildades några hakkors i Högalid. Här kommer en annan symbol som kan leda tankarna i olika riktningar. Vanligen brukar den kallas Davidsstjärna, men är en gammal symbol för skapelse (och för en massa andra saker, vilket framgår om man konsulterar ett symbollexikon) och kung Salomo. Egentligen är det inte en stjärna, utan det är två trianglar som lagts på varandra. Resultatet blir en stjärna i alla fall. Idag torde palestinier och många andra uppfatta den här stjärnan som symbolen för ett olidligt förtryck, men alldeles som med hakkorset finns det helt andra aspekter. Det är bara att välja vad man vill se.

Den här sitter högt under taket på ett av hörnhusen i korsningen mellan Varvsgatan och Heleneborgsgatan.

Och här har man smitt mönstret i järnstaketet utanför Mariaskolan vid Ringvägen.

Rädd blir jag ...

... när jag får se sånt där hänga uppe under takrännan. Ängslig om livhanken som jag är går jag då gärna ut i gatan. Just i det här fallet gick det bra, för det var i den del av Heleneborgsgatan som tar slut innan den kommer ner till Långholmsgatan, och där är det inte så mycket trafik, Att få en sådan där klump i skallen ... usch nej!

När jag gick i Högalidsskolan i början av sextiotalet var det en kille som fick, inte en istapp men en grov flaggstång i huvudet. Tror den bröts vid ett häftigt blåsväder. Killen klarade sig men jag undrar om han återhämtade sig någon gång.

Just det hus där tappen på bilden hänger har jag för mig brukar ha grejor hängande när det är vinter, och så sätter man ut någon varningsskylt som får vara kvar tills våren har töat bort eländet. Vid något tillfälle när jag gick förbi där brakade det till, och alldeles invid mig sprutade det stora isklumpar ut ur en stupränna. Kunde ha gått illa om någon råkat befinna sig mitt i sprutet misstänker jag.

Undrar om det var bättre med snö- och isröjning förr? I alla fall hävdade min mor att det var bättre ordning utanför husen så länge fastighetsägarna själva fick ta ansvar för att det hölls snyggt. Sedan tog kommunen över, och det blev sämre. Och det kanske stämmer - ser man folk som städar på gatan numera, spolar trottoaren och så, är det ofta utlänningar som har affär där. De har inte vant sig vid att det finns en kommun som fixar renhållningen, kanske. Men tak och rännor är defintivt fastighetsägarnas domän.

Så sent som på 1910-talet fanns det en förordning i Stockholm om att man skulle ta bort snön på gatorna, men låta en mittsträng vara kvar. Det fanns fortfarande slädar som gick i stan på den tiden, så det gällde ju att inte förstöra deras före.

Brandkåren på Heleneborgsgatan i förmiddags

Det var mycket tutande från sirener strax efter elva idag. Här kommer brandkårens ledningsbil farande nerför Varvsgatan. Strax dessförinnan hade en annan brandbil åkt förbi och svängt ner på Heleneborgsgatan.



Här har vi den, parkerad på tvärs över gatan. Polisen var där också, och hade satt upp band för avspärrning. En buss på väg mot Reimersholme fick backa och ta en omväg för att komma vidare.



Jag gick närmare men såg vare sig rök eller eld. De brandgubbar jag såg verkade också avspända. Ett gäng stod och pratade utanför den indiska restaurangen i stället för att springa runt och dra slangar, ta på sig rökdykardräkter, dra ut stegar eller göra andra spännande saker. Undrar om det var brand i en flottyrgryta eller liknande, det händer väl i restaurangkök ibland.

En sista reflexion bara: är inte brandbilarna i Stockholm väldigt gamla? Jag tycker de har sett ut så här så länge jag minns dem, och det är ju sedan jag gick förbi Kungsholmens brandstation på femtiotalet.

Vad säger katten?

Jaha, ska vi ta det där från början igen? Det är hunden som säger "voff voff", men vad säger katten då, min lille vän?

(Foto från byggplats ungefär vid den osynliga gräns i tillvaron där Heleneborgsgatan övergår till Münchensbacken.)

Underhållande ...

... budskap, i alla fall för oss som inte har och inte tänker skaffa hund! (För den som undrar: det är i en port på Heleneborgsgatan nära Långholmsgatan som du och din hund bör låta bli att pinka!)

Skön dam bakom galler

Vad har denna sköna dam gjort för ont eftersom hon måste sitta bakom galler? Fast å andra sidan verkar hon inte vara lämpligt klädd för nollgraderstemperaturen därute på gatan.

Som man kanske kan ana av bilden nedan speglar sig ljusen från Kungsholmen inte bara i Riddarfjärdens vatten, utan också i Riddarfjärdens is. Det är ju februari nu, vintermånaden, och Månen och Venus lyser vitt och kallt från den svarta himlen. Men jag tycker fåglarna låter lite piggare för var dag ändå, så det kommer bättre tider!

Nr. 12.999

Det här är inte bild nr. 13.000 som jag tagit med min fickkamera, det är "bara" nr. 12.999 men jag tycker den är är bättre. Högalidskyrkans norra torn och urnlunden mot Högalidsgatan, och en kväll med moln som varierar mellan rosa och violett, och ovan dem en mörknande himmel. Rosa moln skall väl förebåda svårt väder, men av blåsandet av döma (särskilt intensivt när jag gick över Årstabron) är svårvädret redan här. - Ja, det är väl så här en kväll i Stockholm den dystra månaden november kan se ut.


Bara några minuter tidigare (och nr. 12.997) hade solnedgången färgat himlen rödaktig och gett asfalten på Heleneborgsgatan en lila ton. Till höger är den slottsliknande fasaden till Borgerskapets änklingshus.



Och nr 13.015, ännu en rapport från rivningen av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen.

Pålsundsberget - naturminne

Ett geologiskt minne mitt i Stockholm? Jajamen, mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 ligger en bergknalle som då och då hotas av exploatering men som ännu finns kvar. Med tanke på de sprängningar som skulle krävas för att kunna bygga något på platsen får man nog vara tacksam så länge det inte blir något. Och den här knallen - Pålsundsberget - är ett geologiskt minne. En skylt nere på Heleneborgsgatan berättar en del om detta. Bergets baksida mot Söder Mälarstrand är rejält urhackad. Det var stenbrott där en gång i tiden, men nu är det överväxt med mycket grönska. Bilden nedan är tagen där ...


... liksom det här fotografiet. Uppe till höger husen vid Heleneborgsgatan 12.



Så här såg det ut i våras, när det italienska guldregnet verkligen lät floder av guld flöda ut vid ingången till 10:an. Så har det varit i många år nu, fantastiskt att det överlever i den där torra bergsskrevan.




Berg är inte alltid helt bergfasta. Ibland får man skicka hit en patrull som knackar loss eventuella lösa stenar (skrotning kallas det väl?) så de inte ramlar ner på folk.




Så här ser det ut om man går upp på klipporna. En liten stig och till och med en bänk att sitta på och skåda ut över Riddarfjärden:




Vänder man sig om syns Borgerskapets pampiga byggnad från början av 1900-talet. Eventuella planer om att bygga på Pålsundsberget har alltid mött protester från borgarna som vill ha kvar sin utsikt över Riddarfjärden och Kungsholmen.



Så här års blir det nästan snudd på djungel häruppe. Det är inte många kvadratmeter, men det är fantastiskt hur grönskan kan fylla igen!




Jag gjorde en sväng upp på berget för några dagar sedan och konstaterade att blåklockor fortfarande blommade, och att där fanns blåbärsris (utan blåbär). Några rönnar och björkar har bitit sig fast bland stenar och klippor. Man får väl anta att hela trakten här såg ut ungefär så här innan staden kom hit, vilket skedde i början av 1900-talet. I alla fall enligt en liten broschyr från Naturskyddsföreningen år 2007: Upptäck naturen på Södermalm.

Pålsundsberget är en del av Pålsundsparken, den långa gröna strängen som följer Söder Mälarstrand längs Pålsundskanalen.

Hattar på Heleneborgsgatan

Jag skrev något om Heleneborgsgatan som "kulturgata" för en tid sedan. Varför inte fortsätta på den vägen - kultur kan ju vara mycket olika saker. Vad man har på skallen exempelvis. Under några år har en liten hattbutik funnits i hörnet av Heleneborgsgatan och Varvsgatan. Jag har gått förbi där och undrat om det handlat om att sy upp fina hattar åt tanterna i Borgerskapets Änkehus på andra sidan gatan. Sanningen är, som så ofta, mer avancerad.

Ovan och nedan ett par bilder upplockade från modisten Emelie Ovesdotters hemsida. Det är hon som ses jobba i lokalen då och då. Och inte ser det ut som tanthattar heller alla gånger:

Ovan och nedan: så här ser det ut i dagarna när modisten kanske har tagit semester och stuckit iväg någonstans för att få fräsch inspiration. Det har ju varit blåsigt på sista tiden, och då kanske den här sortens luftiga kreationer är bra att sätta på skallen? Eller skall man se dem som en sorts skulpturer kanske, inspirerade av tändsticksbyggen? Kreationen till höger ovan ger mig visionen av ett akupunkturförsök som möjligen gått för långt!



Om man vill ha en levande och skapande stad behövs det en hel del små ateljeer av den här sorten spridda i kvarteren. Finns det något problem med det? - Det värsta är nog de ökända "marknadskrafterna" som gör att de unga, nyskapande (och äldre nyskapande också för den delen) får det svårt att betala hyran för en lokal med hyfsat läge. I stället för pigga små nyskapare blir det trötta gamla affärsmonopol där det är räknenissarna och inte skaparna som har kommandot som dominerar. Och det är inte kul.

Regn av guld

Här flyter, regnar guldet ned. Det italienska gullregnet vid Heleneborgsgatan 10 blommar igen, som det nu har gjort i många år. Hur många år vet jag inte, men redan någon gång på åttiotalet tror jag det var som jag deltog i en botanisk vandring i staden och fick veta att det har just var italienskt gullregn. Och vilken nationalitet det än har - vackert är det i vårsolens glans! Klicka upp bilden i större format för större guldeffekt!

Väggfynd och bloggfynd

Mitt i det långa kvarteret på Heleneborgsgatan, mellan Varvs- och Pålsundsgatorna, finns ett hus med fyra burspråk. Två av dem har dekorationer som jag fotograferade för några dagar sedan. Två har inga dekorationer. Då kan man ju två gånger ställa sig frågan: varför?

Bra att de där utsmyckningarna är så högt upp att ingen klottrare kan komma åt att "förbättra" dem.

***

Här är ännu ett länktips om man vill ha synpunkter på stadsbyggnad. Det är Rosso, som handlar om:

... livet i staden och konsten att bygga goda städer
- med utgångspunkt från Café Rosso.

... som ligger på Bergsunds strand nämligen och drivs av Peter Elmlund.

Snögubben tittar efter blommor?

Jag tog denna bild torsdag förmiddag. En snögubbe på sista versen verkar böja sig ner och titta efter blommor i en rabatt på Heleneborgsgatan. Det var gott om blommor före påsk, men det plötsliga återfallet i vinter for hårt fram med dem. Jag tycker det såg ut som om snögubben var vänlig och omsorgsfull gamling som lutar sig ner för att se hur det är med de nya små liven för detta år innan han/hon själv lugnt smälter bort. Lite finns kvar av den fredag förmiddag, men nu stiger värmen ... . Jag kände mig till och med inspirerad till en liten dikt av denna syn:

Här böjer snögubben försiktigt sin gamla rygg -

vill han känna doften
från vårens första blommor?

Ömsint gamling

böjd rygg, småleende

över det nya livet

När man går

är det gott

att veta att världen finns kvar.

Och veta att

nya gamlingar

skall vaka varsamt

och böja huvud och rygg

i kärlek till det växande

Ljushuvud

Ljushuvud - mobilkameraavfotograferat på Heleneborgsgatan denna grå och blåsiga vårmorgon.

Ner- och borttrampade gräsmattor

Gräsmattor och strängar med gräs kan vara trevliga att se på och de kan också vara nyttiga genom att fånga upp en del damm och partiklar som åker omkring i stadsluften. Men då krävs det att gräset faktiskt finns kvar och inte försvinner i gegga och dy genom att folk trampar omkring där hur som helst. Här är några bilder jag tog med mobilen i morse. (Tidigare har jag gjort samma anmärkning angående Rålambshovsparken.)

Så här ser det ut på gräsplätten mellan Yttersta Tvärgränd och Brännkyrkagatan på Söder:

(Här låg det spårvägsstallar en gång i tiden. Ulf Lundell bodde i huset nere vid Hornsgatan. Jag såg honom ibland där, även inne på Konsum.) Och tittar man på "gräsmattan" från andra hållet blir det inte på något sätt bättre:

När det ser ut så där kan man faktiskt fråga sig om den där plätten och de stackars träden är värda att spara. Kunde man inte lika gärna smälla upp en kåk på den här ytan så att man slipper se eländet? Jag antar att det mesta trampet kommer från folk som bor i området, så de borde inte bli upprörda. Om de gillade gräset hade de nog orkat gå runt och inte bara över.

Mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna finns nästa sorgliga plätt, flankerad av en busskur för 66:an och ett gatukök. Nu är det lika nedtrampat där och vegetationen är avröjd. Förut kunde man se råttor springa omkring mellan papperskorgarna i ett tidigare gatukök. Jag vet inte hur det är med gnagarpopulationen där numera.




Och korsar man gatan så finns mellan Brännkyrka- och Lundagatorna ännu en plätt. Suck. Där ligger en kiosk. Om man nu ville snygga upp i området, skulle man inte kunna lägga kiosk och gatukök tillsammans på en stenlagd yta och sedan fundera på om resten av gräsmattorna helt får försvinna? De verkar ju inte ha någon praktiskt nytta utom att vara genvägar för latmaskar som inte orkar ta två steg extra.

I hörnet av Lundagatan och Skinnarbacken går folk till och med en liten uppförsbacke bakom papperskorgen för att visa hur bråttom de har:

De som passerar mötet mellan Münchensbacken och Högalids- och Heleneborgsgatorna måste helt enkelt gena över den här lilla stackars plätten med gräs.