Ner- och borttrampade gräsmattor

Gräsmattor och strängar med gräs kan vara trevliga att se på och de kan också vara nyttiga genom att fånga upp en del damm och partiklar som åker omkring i stadsluften. Men då krävs det att gräset faktiskt finns kvar och inte försvinner i gegga och dy genom att folk trampar omkring där hur som helst. Här är några bilder jag tog med mobilen i morse. (Tidigare har jag gjort samma anmärkning angående Rålambshovsparken.)

Så här ser det ut på gräsplätten mellan Yttersta Tvärgränd och Brännkyrkagatan på Söder:

(Här låg det spårvägsstallar en gång i tiden. Ulf Lundell bodde i huset nere vid Hornsgatan. Jag såg honom ibland där, även inne på Konsum.) Och tittar man på "gräsmattan" från andra hållet blir det inte på något sätt bättre:

När det ser ut så där kan man faktiskt fråga sig om den där plätten och de stackars träden är värda att spara. Kunde man inte lika gärna smälla upp en kåk på den här ytan så att man slipper se eländet? Jag antar att det mesta trampet kommer från folk som bor i området, så de borde inte bli upprörda. Om de gillade gräset hade de nog orkat gå runt och inte bara över.

Mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna finns nästa sorgliga plätt, flankerad av en busskur för 66:an och ett gatukök. Nu är det lika nedtrampat där och vegetationen är avröjd. Förut kunde man se råttor springa omkring mellan papperskorgarna i ett tidigare gatukök. Jag vet inte hur det är med gnagarpopulationen där numera.




Och korsar man gatan så finns mellan Brännkyrka- och Lundagatorna ännu en plätt. Suck. Där ligger en kiosk. Om man nu ville snygga upp i området, skulle man inte kunna lägga kiosk och gatukök tillsammans på en stenlagd yta och sedan fundera på om resten av gräsmattorna helt får försvinna? De verkar ju inte ha någon praktiskt nytta utom att vara genvägar för latmaskar som inte orkar ta två steg extra.

I hörnet av Lundagatan och Skinnarbacken går folk till och med en liten uppförsbacke bakom papperskorgen för att visa hur bråttom de har:

De som passerar mötet mellan Münchensbacken och Högalids- och Heleneborgsgatorna måste helt enkelt gena över den här lilla stackars plätten med gräs.

Fult i Rålambshovsparken

Rålambshovsparken är en av de trevligare parkerna men det finns rejäla skönhetsfläckar. Tvärs över den stora gräsmattan, mellan Smedsuddsvägen och Västerbron, går det här fula exemplet på förstörelse i staden. Ibland undrar jag hur folk ser ut i skallen som envisas med att fortsätta trampa fram på ett ställe som redan har förvandlats till en leråker. Det här är inte den enda gräsplätt i Stockholm som förstörs på det här sättet. Vad är det för folk som gör det? Bonntjyvar som nyss kommit in från någon leråker i landsbygden? Pajasar som är så drogade så de inte ser var de går?



De här betongföreteelserna i parken antar jag är till som grillplatser, för att försöka få folk att sluta att bränna hål på gräsmattan med sitt (ofta illaluktande) grillande. Förr i tiden kunde folk ta med sig en matkorg med termosar, kallskuret och annat gott, och ha picknick på gräsmattan utan att förpesta luften - går inte det längre?