Isande vindar

Ja, inte var det så roligt med snö på Högalidsparkens gräsmatta i morse, samt en isande otrevlig vind. Ännu ett vindsvåningsbygge på andra sidan gatan gav en sorts vittnesbörd om den isande bostadssituationen här i staden. Det är inte vindsvåningar i bostadsrätter som behövs, det är massivt byggande av billiga hyresrätter!

Solnedgång Högalidsgatan

Tja, det behövs väl inte mer än rubriken, resten fattar du väl själv?

Diverse bilder från igår och idag

Enda bilden från igår. Taraxacum vulgaris, populärt känd som maskros, glädjer även Söderborna med sina gula solar mellan husvägg och gatsten. I detta fall är gatstenen tillhörande Maria Bangata. - Och de här bilderna blir MYCKET BÄTTRE om du klickar upp dem i större format!

Vad är det här? En skylt kvarglömd från den hemska vintern som nu äntligen försvunnit!?

Nja, ser det ut så här så finns det anledning att varna för ras!

En kompletterande bild till den scillabacke-bild jag publicerade igår. 

Här kan man tala om de svenska färgerna gul och blå i form av scilla och vårlök!

Våren får oss att bli odlare lite till mans - här är mitt trädgårdsland med smörgåskrasse!

Om väggar kunde tala ...

... skulle det bli ett jädrans kacklande, som jag brukar säga. Och av de här två bilderna skulle det väl bli rena förbrytarsnacket eftersom de kommer från Långholmens fängelse.

Men det finns ju trevligare saker på Långholmsön - den här blomman exempelvis, som jag fann utanför Bellmanshuset.

Och den här lilla samlingen. Vad är det för sort? Denna och de två följande bilderna kommer från Rosängen som jag skrivit om tidigare här.

Jag tvivlar på att det gör ont när knoppar brista.

I förra veckan skrev jag om den sjunkna båten Siljan vid Söder Mälarstrand. I eftermiddags när jag gick förbi där höll man på att bärga. Hoppas det gick bra. 

Något suddigt foto, taget genom en häck - syftet är att visa att det finns vitsippsbackar även på Söder. 

"Min" scillabacke blommar

Jag kan nu för omvärlden kungöra att även "skuggsidans scillabacke" (alltså scillabacken i nordläge nedanför Högalidskyrkan, mot Högalidsgatan) nu har fått sitt årliga blå skimmer som den här bilden, som är ett hopklipp av två bilder, i viss mån kan bevisa om man klickar upp den i större format. Ack härliga blomstertider. Jag såg för övrigt för någon dag sedan att nunneörten i Högalidsparken mot Varvgatan också blommade. Skönt, då verkar det vara ordning på våren!

Där hänger dom igen ... suck

Ja, snödrivor och istappar på taken är tillbaka, så man får kila som en rädd liten mus längs gatan och ängslas för att få skallen inslagen av ett ras. Man kan notera här på Högalidsgatan att det tycks vara risk inte bara att få några kilo is, utan också bitar av puts i skallen. Inte så kul.

Här är det tappar på Karlshälls gård, Långholmen ...

... och får man ett ras i skallen här så kanske man samtidigt hinner se vad klockan är slagen. Fast de här tapparna sitter så lågt och nära väggen att risken för skador bör vara ganska liten. I alla fall för tjockskallar.

Läskiga istappar

Fotograferat på Högalidsgatan tidigare idag. Det ser milt sagt läskigt ut.

Vanliga lägenhetsfönster så där högt upp, förresten ..? Kan detta vara exempel på en sak som påtalats nyligen: när vindsvåningar byggs om till lägenheter av snikna bostadsrättsföreningar så blir det mer varmluftsutsläpp på taknivån, och det gör att snö först smälter men sedan raskt omvandlas till is. Och därmed ökar risken att någon stackars fotgängare får en väldigt hård och obehaglig sak i huvudet om det vill sig illa.

Några bilder mot vinterns slut

En balkong på det fina biblioteket i Flemingsberg. Undrar vad som händer när det riktiga tövädret sätter in? Kan den omvandlas till akvarium eller badbalja då?

Fåglar sjöng glatt i morse. De är väl glada över att vintern nu kanske är på upphällningen. Men grått, blaskigt och trist blir det, och förmodligen blir det kalla nätter igen så att eländet fryser till. Men har man skor med stift under sulorna går det ändå ganska bra även i sådant underlag.

Vi lever i "risk-samhället", eller om man uttrycker det som i "rädsla för risk-samhället". I världspolitiken antas vi vara villiga att skrota alla våra friheter för att undgå risker och faror. Förr i tiden fick barnen slå sig bäst de ville, men i den här lilla backen vid Skinnarbacken har man för säkerhets skull satt upp skydd på trädstammarna. Ingen småtting må missa och braka in i ett träd, med följande gråt & tandagnisslan!

Inget väder för bänksittare

Det ramlade in en gratistidning i morse. Där står det om snötippningen i Riddarfjärden. Det är det brunfärgade resultatet av detta som man kan se ovan, och som jag skrivit om och fotograferat tidigare. Staden vill vräka mer snö i vattnet står det i Södermalmsnytt. Kadmium, bly och koppar finns med bland det som tippas i sjön. Inte så farligt, tycker stan. Men det håller inte Naturvårdsverket med om. Det verkar bero av var och hur man mäter. Frågan är vad snömassorna skall förvaras i väntan på varmare tider.

Inte läge att sitta på bänken i hörnet Varvsgatan-Högalidsgatan. Men om några månader skall det vara blått av scillor här!

Kallt var det i morse, och det lär fortsätta några dagar till. Men snart är vintermånaden slut. Vad skall "skeptikerna" säga när det inte finns några snödrivor utanför fönstret att hänvisa till? Jag tycker det är konstigt att långvariga och långsamma klimatförändringar kan hålla på år efter år utan att de där individerna reagerar, men så fort det är kallt en månad så vaknar det till. En av de största bloggarna i Stockholm föll för det. Svårbegripligt.

Med tanke på att klimatfrågorna faktiskt kräver en massa specialkunskaper och superdatorer för att man skall kunna få fram pålitliga data är det väldigt vågat att göra utsagor bara efter att ha tittat ut genom fönstret. Religiösa tokar och "förintelseförnekare" gör sådant, men vanligt normalt vettigt folk? Undrar om jag minns rätt, men var det inte så att vintrarna under den varma bronsåldern var ungefär lika kalla som nu - men somrarna var mycket varmare? Och för den som tycker att det låter trevligt i alla fall rekommenderar jag en titt på var folk bor i förhållande till lågt liggande och lätt översvämmade kustområden.

Inte är det läge att vila benen på den här bänken på Högalidsgatan heller. Blåst och elva grader kallt gör att man inte drar benen efter sig i onödan, utan raskt skyndar mot stugvärmen

De mörka grejer som sticker upp ur snön är bänkarna vid krönet av Münchensbacken. Inte läge här heller att slå sig ner och beskåda Stadshusets mäktiga profil (som blir allt mindre mäktig vartefter de andra husblafforna växer upp).

Kvällshimmel över Högalidskyrkan

Solen hade just försvunnit, men rosa moln hängde fortfarande kvar mitt i den indigofärgade himlen för ett par timmar sedan. Dubbeltornen stod mörka mot molnen och snön hängde i luften - en stund senare började den ramla ner också. Fukten glänste i Högalidsgatans asfalt och det kändes som den var på väg att frysa till is. Jaja, så är vintern på de här breddgraderna numera. Kanske det blir lite mer normalt framåt jul. Man kan ju hoppas på det. Ren fin snö, inget slask eller isgator.

"... två spiror upp i skyn"

Flukta, vilken syn
enda kyrkan uti byn
med två spiror upp i skyn

Så står det på en metallplatta på en bänk i Högalidsparken som jag inte sett förrän igår när jag av en särskild anledning gjorde en sväng upp i parken. Texten då? - Jo, det är uppenbarligen en stockholmska som skrivit av snacket att döma. "Spiror" avser i första hand Högalidskyrkans två torn, men på stockholmsdialekt kan det också betyda "ben". Där finns kyrkan med två ben i luften!





Den här bilden kommer från en bildbas hos Riksantikvarieämbetet. Jag hittade basen via en hänvisning på Arkeologiforum, dit jag för övrigt hittade via Ting och Tankar - så går det till i bloggosfären!

Jag tog fram söksidan och skrev in "Högalid" som sökord. Och där kom fram flera foton av just Högalidskyrkan, som den ovan.. Jag fick för mig att gå upp till kyrkan och ta en bild för att jämföra med hur det ser ut idag. Bilden här är uppenbarligen tagen när kyrkbygget inte var riktigt färdigt, utan måste vara taget i början av 1920-talet. Man ser en byggställning i ett hörn.




Men något stämde inte. Jag fick inte vad jag såg att gå ihop med det gamla fotografiet. Varför? Jo, fotot hos Riksantikvarieämbetet är spegelvänt! När jag vände på det blev det rätt. Nu är det bara att flukta in!

Där står kyrkbygget överst på en ganska kal backe. Urnlunden till höger och kontorsbyggnaderna med pastorsexpeditionen till vänster är ännu inte utbyggda. Det lilla huset framför kyrkan finns inte mer dock. Vänder man sig tvärt om där fotografen stått går grusvägen ned mot hörnet av Högalidsgatan och Varvsgatan.



När jag försökte ta samma motiv från samma ställe i morse blev det så här. Visserligen är Högalidsparken som en stor klippa, men under årens lopp har det ändå hunnit bli ganska grönt. Man ser väl en port på nedre bilden som klart syns på den övre, annars är det igenväxt så här mot slutet av sommaren. Den svartvita bilden kanske är tagen på våren.




När jag ändå var uppe och knallade runt kyrkan passade jag på att ta en bild av den stora huvudingången ...




... inklusive det berömda hakkorset i portalen. Det här var på tidigt tjugotal, innan der Führer och hans galna gäng vänt hakkorset bak och fram och gjort denna urgamla världsomspännande symbol för framsteg och lycka till något synnerligen otrevligt. Det gamla storbolaget Asea hade också hakkorset som symbol en gång, innan nassarna förstörde den.

Symbol? Jo, på gamla kartor var hakkors symbol för kraftverk. Och när jag tittade på en karta över Korea en gång såg jag massvis med små hakkors överallt. Närmare studium visade att de visade var buddhistiska kloster finns.

Lite mer blomstershow

Det är bäst att ta vara på sommarens blommor innan de ersätts av vinterns isblommor. Här är några fler, som fortsättning på den samling jag förevisade igår. Klicka på bilderna för större format!

En blomma med det märkliga namnet hampdån växte nere vid Pålsundskanalen. Undrar om den inte närapå räknas som ogräs?

Men tittar man närmare på en blomma möter en lustig syn. Jag tycker det här ser ut som en stackars ledsen gubbe med blå näsa och hängande huvud. Stora vita ögonbryn har han, och på huvudet en vit fårskinnsmössa med hängande öronlappar. Ett varsel om kommande vinter? Eller är det verkligen ett får, som drabbats av sjukdomen "blåtunga"?

En präktig röd blomma i en rabatt vid Lundagatan. Undrar om det är violkungsljus, samma som jag eventuellt spanande in på håll vid Årstaviken igår?

Den här bilden är några dagar gammal, så kardborrarna har nog hunnit utveckla sig en bit till. Kanske inte en skönhetsupplevelse, men jag tycker de ser utomjordiska ut på något sätt.

Och till sist en av stenstadens härdiga gatuproletärer - gatkamomill. Just den här växte på Högalidsgatan, men det är en härdig rackare som växer bara det finns den minsta möjlighet att slå rot.

Stockholms vanligaste växt

Det är ju lätt att se Stockholm som en trist stenöken. I själva verket finns det mycket grönt överallt, och så här års även en massa fina blommor. Här är några fotografier från de senaste dagarna. Klicka på bilderna så blir de större!

Jag vet inte vad det här är, kanske en hyacintsläkting? Det står några i en rabatt i Münchensbacken.

Nere vid Årstaviken träffade jag på de här resliga växterna med stora röda blommor. Undrar om det kan vara rymlingar från koloniträdgårdarna i närheten? När jag kollar i en flora hittar jag en växt med liknande utseende: violkungsljus. Den sägs vara förvildad trädgårdsväxt, så det kanske stämmer.

Den här bloggen är ju ingen vän av att trampa ner saker och ting, men här växer på gatorna trampörten, och den mår tydligen bra av lite lagom tramp då och då. Kanske inte någon skönhet, men en gammal känd medlem av stadens gröna garde när den skickar ut sina stjälkar över gatstenarna!

Jag utlovade Stockholms vanligaste ört i rubriken, och har jag inte gjort bort mig så finns den här på bilden: vitgröe. Ett ganska oansenligt gräs som blommar från tidig vår till sen höst och som man kanske inte lägger märke till direkt. Man ser det inte för det finns nästan överallt, exempelvis den här tuvan på Lignagatan.

Vass skall växa på blöta stränder. Hur det kommer sig att den här bladvassen år efter år kommer igen på Högalidsgatan är för mig en gåta.

Och till sist en bild från Årstabäcken denna eftermiddag. Vatten, växter och himmel blandas ihop till ett härligt kaos och en atonal symfonisk hyllning till dagens härliga sommarväder!

Denna härliga vårtid

Nu är den härliga vårtiden här. Sälgen blommar, som den här kamraten vid Stora skuggan på Djurgården i går kväll. (Tur att man inte är pollenallergiker.)



Gula blommor på bar kvist vid Marievik i Liljeholmen lyser i kapp med förmiddagssolen. Vad är det? Forsythia?



Det har inte blivit den riktigt rätta blå mattan av scilla i Högalidsparkens sluttning mot Högalidsgatan, men så här är dagsläget i alla fall.


Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Entreprenörskapets orwellska språkbruk, kimmuller skriver Budgeten: AMS-trams och klasshat, Haninge skriver Dags att skapa inflationsökning, Björn Nilsson skriver Grattis på … nä …, johan skriver Högerpopulismen på frammarsch