Vinter och rivning i Västberga

Snömassor dumpas på Stockholms trottoarer skriver Svenskan. Sedan framgår det att det särskilt gäller förorterna, där man inte har Mälaren alldeles om hörnet att lämpa snö i. Jag tror för övrigt att en hel del snö inte är dumpad utan ligger där den hamnade under veckans snöfall. Exempelvis i Västberga allé. Jag arbetade där tidvis under 1980-talet och minns det inte direkt som ett ställe som snösvängen prioriterade. Idag hade jag ett ärende dit, till det trista industriområdet, och fann att snöröjningen inte blivit bättre sedan dess. Höga plogvallar och smala upptrampade gångspår i modden. Usch.

Lite snö finns det på de här bilderna, men medan jag väntade på bussen tillbaka till civilisationen noterade jag att rivning pågick av flyktingbarackerna. De byggdes någon gång under senare delen av åttiotalet tror jag, på en idrottsplan som inte användes så mycket. Ett ganska tråkigt område att bo i: mest företagslokaler, stora vägar, lastbilsterminaler och liknande, och närmaste vanliga bostadsområde dolt bakom ett skogsparti. Men nu var grävskopor igång och rev.

Is, snö, vinter

Vinter till slut, i och för sig trevligt jämfört med det snöfria mörkret, men jag hoppas det blir ljumma vindar när vintermånaden februari tar slut! Man kan dock inte förneka att intressanta motiv erbjuder sig även under denna årstid!

Det här ser ut som putsad och repad marmor. Is på Årstaviken, fotograferad högt uppifrån nya bron

Bruten is och någon sorts avledare för sjöfarten mellan Årsta holmar och Liljeholmen

Biltrafiken gör mönster i snön. Här låg Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen, verkar som om byggandet av de nya husblafforna går långsamt framåt.

Prickarna är inte smuts på linsen, det är snöflingor som faller från en orolig himmel ovanför Årstafältet

Kanske någon hungrig fågel kan få nytta av dessa sista nypon på Årstafältet?

En konstnärlig installation av stenar och växtdetaljer i snö vid Pålsundskanalen

Fotograferar man snöfall med blixt kan det bli så här ... 

... och det ser så kul ut att det blir en repris! Påminner det inte om ett astronomiskt fotografi, med mängder av stjärnor långt borta i Vintergatan. Notera det lite gulbruna i bakgrunden. Det är inte lysande nebulosor, det är (tror jag) ljusen från Södersjukhuset - bilden är tagen i Årsta skog, ut mot vattnet, och sjukhuset borde ligga på andra sidan

En vit backe i Högalidsparken - om några månader skall det vara blått här, blått av tusentals scillor! Hoppet håller människan uppe!

Därborta ligger Mälardrottningen som en grå profil, sedd från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden

Vinter; januari

Glåmigt morgonljus vid Lötsjon, Sundbyberg, strax innan gatlyktorna släcktes. 

Bäcken mellan sjöarna är ännu inte frusen. Här har synts såväl strömstare som fjällgäss, men när jag passerade var det tomt - inte en fjäder i sikte

Speglingar i Råstasjön - ser ut som en tuschmålning

Morgonmoln syns rosiga mellan träden i strandskogen

Och här har vi hela molnet i sin utdragna elegans, sedd från Råstasjöns östra ände

För ett år sedan ...

... var det bistrare väder här i Stockholm.

Tallarna i Årsta skog stod i givakt som frusna utropstecken ...

... en frusen rök hängde över Liljeholmen och Årstaviken ...

... och såväl den gamla pälsmössan som den gamla fårskinnsfodrade militärpälsen kom till god användning!

Det kanske inte händer så mycket mer på den här bloggen de närmsta dagarna, så jag passar på att önska den lilla skaran läsare

God Jul & Gott Nytt År!

Årsjämförelse och morgonsång

För ett år sedan, 16 december 2010, var utsikten från Liljeholmsbron så här dystert vintrig. Årstabroarna därborta försvinner nästan i diset.

Så här såg det ut i koloniområdet på Långholmen i förmiddags. Lika småskräpigt och dystert som koloniområdet brukar se ut under dödsäsongen. Men var det verkligen helt dött? - Nej! I ett träd borta vid stugorna tog en koltrast och stämde upp en kort men ganska kraftfull morgonpsalm! I själva verket sjunger koltrastarna året runt, men när det inte är 'högsäsong' under vår och försommar brukar sången vara väldigt diskret. Morgonen blev lite ljusare av detta musikaliska inslag!

För ett år sedan ...

För drygt ett år sedan, 11 december 2010, såg det så här vintrigt ut vid Malmgårdsvägen på Söder.  I år har vi inte hunnit fram till snön ännu, och det verkar inte som det skall bli något den här veckan. Kan man få beställa några dekorativa flingor till julafton kanske, det räcker gott för mig! (Inslaget här inspirerat av Molles vinterbilder.) Går man tillbaka till 2009 var det ännu snöfritt, men bara några dagar senare slog vintern till med besked!

Föraning av vår ...?

Jag tog en kort promenad i morse (ont i en fot lägger hinder för längre utflykter) och tyckte mig notera en aning, en liten föraning, av vår i luften. Kanske det var fel uppfattat, men var det inte en vårlik kvalitet på gråtrutarnas vilda skratt från Riddarfjärden? Och var det möjligen inte tre ringduvor som flög med kraftfulla vingslag över Söder Mälarstrand och i riktning norrut?

Den grå tomheten som väl snart skall fyllas av fågelsång och grönska, liv och rörelse. 

Pålarna i isen väntar på fritt vatten och fritidsbåtar.

En galen hackspett på Långholmen, vid idrottsplanen, hamrade på skyddsplåten till en strålkastare så det dånade - det är ett riktigt vårtecken tycker jag!

Kvar finns Gubben Snös rätt ovårdade gulbleka skägg. Men vi väntar på att Gumman Tö skall komma och göra en insats, bara den här rackans kylan vill sticka iväg!

En lulebo i förskingringen ...

... som för närvarande bor i Stockholm sade till mig för några dagar sedan att det är usel snöröjning på gatorna här. Hon hade varit i hemstan under helgerna, och där såg man till att såväl gång- som cykelbanor var ordentligt plogade. Men så icke här ...

Ett gathörn vid Hornstull i eftermiddags. Det grå på marken är inte asfalt, det är centimetertjock is. Stenhård. Som synes ligger det en del snö vid husväggen och vid några gatskyltar där plogmaskinerna inte kommer åt.

Ursäkta bildkvaliteten, men jag måste bara dokumentera den här unika synen: några snubbar som faktiskt med handverktyg försökte knacka sig igenom isskorpan vid Liljeholmens spårvagnshållplats i eftermiddags. Vid husen som syns i bildens fond var det bitvis så grov och knagglig och osandad is att en del människor hade svårt att ta sig fram.

Nå, jag har mina fina heldubbade skor, så jag klagar inte så mycket för egen del, men detta är banne mig en del av förfallet i det nyliberala paradiset att gatorna blir isgator. Min salig mor brukade påpeka att det var bättre ordning med snöröjningen på den tiden varje fastighetsägare också var skyldig att ta hand om gatan utanför huset. Sedan tog staden över och då blev det sämre, och på den vägen tycks vi vara ännu.

I ett smartare organiserat samhälle hade mängder av folk varit ute och skottat och rensat gatorna direkt efter snöfallen, innan snön trampats till tjock pansarhård is. Arbetslösa, ungdomar, pensionärer som vill tjäna en slant extra - det borde finnas mängder av folk att ta till för en administration som kan jobba flexibelt. Men i ett samhälle som har fokus på spekulation fungerar sådant inte.

På nyårsdagen kan man ...

... kliva ombord på Djurgårdsfärjan vid Slussen, och från det blåsiga fördäcket kasta en blick tillbaka mot Gamla stans snötäckta tak. "Stolta stad", för att citera Bellman

Djurgården var tyst, lugn och vintrig (bortsett från några snöröjare som var ute med sina bullrande maskiner och plogade)

Här står rödbruna blad som färgrika överraskningar i allt det vita

Inte en själ i sikte - lugnt och fridfullt, och ett par grader kallt

Vatten i olika former: som sig själv, som is, som snö

Med viss fantasi kan man få den här snötäckta strandklippan till en lejonhanne som vänder huvudet bakåt

Det kändes nästan lite svettigt ...

... när jag kom hem igår eftermiddag och hängde av ytterkläderna, efter att bland annat ...

Klicka för större format!

... ha beskådat en mäktigt isklädd Årstavik. Kyla? - Mot riktiga klädespersedelar står sig kylan slätt! (Och man undrar hur det går med hemlösa och uteliggare om det fortsätter så här ...?) I Liljeholmen såg jag dock en friskus till brevbärare som cyklade iväg i knälånga byxor - det fläktade säkert skönt om vaderna!

Några hjärtnupna läsare ...

... har tidigare försökt övertyga mig om att det är bra med vintern i alla fall (trots alla fina lövsångare som nu på grund av kylan tvingas hålla sig borta). Och - ja,ja, jo, jo, när det ser ut så här fint med en mediterande julbock utanför Karlshälls gård på Långholmen (fredag kväll) kan man väl hålla med om att det finns positiva sidor också. Det kanske mest positiva är ett underlag av torr och fast snö - till skillnad från den där jäkla isen som brukar bestå av fryst slask - så nu är det bara att ta på sig skorna med de häftigaste dubbarna och dra iväg som om det vore fint sommarunderlag under sulorna! Då kanske vi kan få hoppas på fortsatt vinter av den här sorten till senare delen av februari, vartefter en lång och härlig vår infinner sig, kulminerande med lövsångarnas ankomst i lövsprickningen i månadsskiftet april-maj!

Isen hade börjat lägga sig i Pålsundskanalen kunde noteras när jag gick över Västerbron i morse ...

... och såg vid närmare betraktande ut så här. Så tunn att inte ens pimpelfiskarna går ut på den - hoppas jag verkligen!

Anledningen till att jag gick över Västerbron till Kungsholmen var att jag ville se vad som hänt med Svenska Dagbladets hus i Marieberg. Jag hade ju inte hängt med i utvecklingen, med andra ord att de flyttat därifrån, vilket läsare Foto-Lasse påpekade i ett tidigare inlägg. Nåväl, nu verkar det vara någon sorts skola som heter Jensen där, Läkare utan gränser, samt en nyhetsbyrå. - Man lär sig något nytt varje dag, om man håller korpgluggarna öppna!

Vinter - ej anträffbar

Om vintern frågar efter mig

var god meddela:

jag  är inte anträffbar

Jag tycker det här ser mysigare ut!

Panorama över istäckt Riddarfjärd

Klicka på den här bilden så blir den större och pampigare - det är i själva verket tre bilder som datorn fått klistra ihop - ett panorama, med finare ord

Så här såg det ut måndag morgon. Glad att jag inte behövt använda kollektivtrafik för att åka långt eller kort denna dag av infrastrukturellt sammanbrott, utan att jag bara kunde njuta av sol och vita vidder. Det var ett tag sedan isen låg så här stadig på Riddarfjärden. Några moln skapar blå skuggor på isen, långt borta skjuter en tjock vit rök upp. Stadshuset står stort och stadigt, men dess profil störs av andra byggnader som nu finns i bakgrunden. - Nå, än är Stockholm ej förlorat!

Inget väder för bänksittare

Det ramlade in en gratistidning i morse. Där står det om snötippningen i Riddarfjärden. Det är det brunfärgade resultatet av detta som man kan se ovan, och som jag skrivit om och fotograferat tidigare. Staden vill vräka mer snö i vattnet står det i Södermalmsnytt. Kadmium, bly och koppar finns med bland det som tippas i sjön. Inte så farligt, tycker stan. Men det håller inte Naturvårdsverket med om. Det verkar bero av var och hur man mäter. Frågan är vad snömassorna skall förvaras i väntan på varmare tider.

Inte läge att sitta på bänken i hörnet Varvsgatan-Högalidsgatan. Men om några månader skall det vara blått av scillor här!

Kallt var det i morse, och det lär fortsätta några dagar till. Men snart är vintermånaden slut. Vad skall "skeptikerna" säga när det inte finns några snödrivor utanför fönstret att hänvisa till? Jag tycker det är konstigt att långvariga och långsamma klimatförändringar kan hålla på år efter år utan att de där individerna reagerar, men så fort det är kallt en månad så vaknar det till. En av de största bloggarna i Stockholm föll för det. Svårbegripligt.

Med tanke på att klimatfrågorna faktiskt kräver en massa specialkunskaper och superdatorer för att man skall kunna få fram pålitliga data är det väldigt vågat att göra utsagor bara efter att ha tittat ut genom fönstret. Religiösa tokar och "förintelseförnekare" gör sådant, men vanligt normalt vettigt folk? Undrar om jag minns rätt, men var det inte så att vintrarna under den varma bronsåldern var ungefär lika kalla som nu - men somrarna var mycket varmare? Och för den som tycker att det låter trevligt i alla fall rekommenderar jag en titt på var folk bor i förhållande till lågt liggande och lätt översvämmade kustområden.

Inte är det läge att vila benen på den här bänken på Högalidsgatan heller. Blåst och elva grader kallt gör att man inte drar benen efter sig i onödan, utan raskt skyndar mot stugvärmen

De mörka grejer som sticker upp ur snön är bänkarna vid krönet av Münchensbacken. Inte läge här heller att slå sig ner och beskåda Stadshusets mäktiga profil (som blir allt mindre mäktig vartefter de andra husblafforna växer upp).

Bilen bajsar ...

Nej, usch vilken äcklig rubrik! Möjligen skulle man kunna tänka sig att ett punkband för trettio år sedan eller så kallat sig "Bilen bajsar", det hade varit i sann punk-anda tror jag. Men jag skall inte upprepa det här, det lovar jag (nästan säkert i alla fall). Dock var det intrycket jag fick vid Kungsholms torg för ett par timmar sedan. Som under alla andra vintrar jag kan minnas kommer en ström av lastbilar ner till kajkanten, backar ut till kanten och vräker den sorgliga blandningen av snö, is, sand, salt och diverse andra föroreningar i Mälaren.

Och då ser utsikten mot Söder ut så här.

Eller vid närmare betraktande så här.

Bara strömmen kan driva den här sörjan runt bryggan lär den väl så småningom rinna ut i Saltsjön - och så är vi av med den!

När jag lämnat snödumpningen vid Kungsholmstorg bakom mig började det snöa. Riddarholmen syns men Söders höjder där bakom har försvunnit i snödiset. Men låt oss hålla fast vid föroreningstemat lite till. Den del av Riddarfjärden som ligger vid Riddarholmen kallades förr Gullfjärden. Det berodde av den gula färg som vattnet fick på grund av all skit som hamnade där. I gamla tider gjorde man så att stadens avfall kördes ut på isen när det var vinter. Smart, för när det blev vår smälte isen och orenligheterna försvann med vårfloden. Men vattnet fick en läskig gul färg. För två-trehundra år sedan var Stockholm i stort ett ganska läskigt ställe.