Visar inlägg med etikett Riddarfjärden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riddarfjärden. Visa alla inlägg

lördag 2 februari 2013

Brunfjärden?

Den del av Riddarfjärden som ligger närmast Gamla stan kallades förr "Guldfjärden". Namnet finns kvar i form av Guldfjärdsplan och Guldgränd på Söder, strax intill Slussen. Det är inte ädelmetallen guld som avses, utan det tråkig förhållandet att i gamla dagar så var vattnet i närheten alldeles gult av föroreningar som folk vräkte i sjön. Ett sätt var ju att köra ut skiten på isen under vintern och se den försvinna när vårvärmen kom. Men vattnet var nog inte så hälsosamt då.


Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?

söndag 30 september 2012

En dikt

En dikt som jag skrev för många år sedan. Attentaten mot Mälardrottningen har inte blivit mindre grova sedan dess. Tyvärr.


Bevara Stockholm!

Jag går i en ljummen decembernatt
längs Gråmunkebrödernas strand,
ser stadens ljus som en glittrande skatt -
hör sjöfågelskrik ibland.

Långt ner i djupet, under mina fötter
ligger en drake, girig och hård.
Den gnager och sliter i stadens rötter -
Nidhögg, din orm: bort från vår gård!



Det som ligger i fonden av denna sommarbild från i år, där kyrktornen sticker upp, är just "Gråmunkebrödernas strand". Riddarholmen alltså. Bilden är tagen vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden, till vänster Mälarvarvet och till höger Söder Mälarstrand. Med den här bildvinkeln slipper man se Waterfront-blaffan bakom Stadshuset.

tisdag 21 februari 2012

Fettisdag

Det småregnade i morse. Isen på Pålsundskanalen ser alltmer ruttnande och blöt ut. I pölarna speglas träden på Långholmen

Lite suddiga i regndiset: 'Lillebror och storasyster' skulle man kunna kalla tornen och spirorna på Sankt Nikolai och Sankta Gertrud. Eller Storkyrkan och Tyska kyrkan, om det låter mer bekant! De strävar mot himlen men speglar sig också i vinterns sista (hoppas jag) is på Riddarfjärden

Tänk om Stockholm blir en bortglömd ruinstad som om tusen år grävs ut av en ny tids arkeologer. De stöter på den här skylten och undrar 'vad sjutton är det här?' Någon gissar att det är någon sorts skrift, och sedan sätter man frejdigt igång och försöker tolka vad det står! Kanske någon till och med lyckas!

Ja, fettisdag är det, och vi kan bara säga 'vila i frid' åt denna nutida fettisdags-bulle, en hemsnickrade kaffe-semla med hemsnickrad mandelmassa som nu är förtärd!

söndag 5 februari 2012

Isig söndagsmorgon

Nästan minus femton i mitt ändå rätt varma hörn vid sjutiden i morse ... burr ... det blev bara en kort och väl påpälsad promenad. I det här läget är det bra med en liten kamera som man kan hålla varm inne i handsken!

Lurigt motiv. Allt ser ut att vara i ett plan. I själva verket är det först ett stycke av räcket  på Pålsundsbron och i bakgrunden is på kanalen

Och här har vi själva Pålsundskanalen i morgonljuset

Mönster i och på is - ett av mina favoritmotiv

Snö har lagt sig som ett täcke över alkvistar och alkottar ...

... och så här ser det ut om man tittar närmare på det hela!

Mitt i vintern på Långholmen. Tar man sig upp på platån bakom det där räcket ...

... kan man gå förbi Karlshälls gård. Nu tyst och stilla, men man kan tänka sig att en gång i tiden hördes slädhästarnas bjällror och tramp här om vintern!

Mjölkvitt, och lite jordgubbsfärg (?) i bakgrunden - en kall vintermorgon

Den intresserade kan jämföra med sista bilden på föregående inlägg. Då snödisig luft, nu isande klart och diskreta pastellfärger

fredag 3 februari 2012

Is, snö, vinter

Vinter till slut, i och för sig trevligt jämfört med det snöfria mörkret, men jag hoppas det blir ljumma vindar när vintermånaden februari tar slut! Man kan dock inte förneka att intressanta motiv erbjuder sig även under denna årstid!


Det här ser ut som putsad och repad marmor. Is på Årstaviken, fotograferad högt uppifrån nya bron

Bruten is och någon sorts avledare för sjöfarten mellan Årsta holmar och Liljeholmen

Biltrafiken gör mönster i snön. Här låg Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen, verkar som om byggandet av de nya husblafforna går långsamt framåt.

Prickarna är inte smuts på linsen, det är snöflingor som faller från en orolig himmel ovanför Årstafältet

Kanske någon hungrig fågel kan få nytta av dessa sista nypon på Årstafältet?

En konstnärlig installation av stenar och växtdetaljer i snö vid Pålsundskanalen

Fotograferar man snöfall med blixt kan det bli så här ... 

... och det ser så kul ut att det blir en repris! Påminner det inte om ett astronomiskt fotografi, med mängder av stjärnor långt borta i Vintergatan. Notera det lite gulbruna i bakgrunden. Det är inte lysande nebulosor, det är (tror jag) ljusen från Södersjukhuset - bilden är tagen i Årsta skog, ut mot vattnet, och sjukhuset borde ligga på andra sidan

En vit backe i Högalidsparken - om några månader skall det vara blått här, blått av tusentals scillor! Hoppet håller människan uppe!

Därborta ligger Mälardrottningen som en grå profil, sedd från Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden

måndag 9 januari 2012

Isläggningen börjar?

Jag tog en morgonpromenad för att lufta vinterförkylningen en stund. Kallt och rått väder. Stannade och studerade isläggningen vid Söder Mälarstrand. Inte var det mycket, men håller kylan i sig bör det bli mer. Men den här vintern är inte pålitlig ur is-synpunkt tror jag.

Bara några meter bort såg det ut så här: det är verkligen lite is i bildens nederkant, men den är i sanning ett rov för vågorna från Riddarfjärden.

Lastpallen bland pilkvistarna har inte frusit fast. Däremot syns det (om man klickar upp bilden) att nästan vid vattenytan på varje kvist sitter en "knapp" av is. 

söndag 22 maj 2011

Solnedgångar




Trots ett visst hallaballoo om Jordens undergång (skulle ha inträffat klockan 18.00 i Sverige igår, men jag märkte inget) så fortsätter solen att gå upp och ned som om ingenting hänt. På bilden ovan en ganska romantisk sol som speglar sig i Riddarfjärdens violetta kvällsvatten ...

... och nedan en mer industriell variant: sol på nedgång skapar skarpa reflexer i spårvägsspåren på Stora Essingen.

fredag 29 april 2011

Det var solnedgång ...

... över Riddarfjärden igår också. Klicka gärna upp till större format för att njuta av det bärnstensglimrande ljuset!

lördag 16 april 2011

Bara en solnedgång ...


... om det nu är så bara. En solnedgång alldeles i början av augusti 2009. Många färger samsas under en kort stund på himlen, sedda och avfotograferade från Münchensbacken ovanför Söder Mälarstrand.

söndag 3 april 2011

Vyer

Det finns vyer och vyer av Stockholm. Somliga är uppenbara, andra tänker man inte riktigt på. Men om man går längs Söder Mälarstrand i riktning österut längs Pålsundskanalen kommer gradvis en stor vy över Riddarfjärden att öppna sig. Först ser man bara lite av Gamla stan och dess kyrktorn i den disiga bakgrunden, men ju längre man går desto mer av ljus och luft och öppenhet blir det. (Klicka på bilderna för större format.) Om man blundar för vad som finns till höger och vänster på den översta bilden så är ju det övriga ungefär vad en resande till Stockholm kunde se för några hundra år sedan.


Tog en kort promenad i morse - isen på Pålsundskanalen håller på att försvinna under vattnet

Stockholm är en sjöfartsstad. Säger någon emot mig om jag säger att man gärna kan se dess vatten mellan båtskrov och förtöjningstrossar? Isen glider bort medan bofinkarna kommit igång med sina gälla drillar. Kungsholmens fasad mot Riddarfjärden är grå i det småregniga vädret. Detta är Stockolm om våren!


En tavla från gissningsvis tidigare delen av 1930-talet, målad av min morfar. Inga konstiga höghus stör vyn med Stadshuset. 

söndag 13 februari 2011

Mönster i snö och is

Mönstren kan vara konstgjorda, som de här glada nunorna på Reimersholme

Eller sådana som skapats av naturens egna krafter, sedda rakt ner från kanske tio meters höjd på Västerbron

Lägg till en boj med röd rand så blir det en liten spännande markering i den blåvita snön och skuggor som skapas av eftermiddagssolen

Isen har någon sorts silverartad färg på Riddarfjärden, kanske som silverlamé


Dagen var kall, men det uppstod ändå varma toner när solen sken på grenar och stammar i Långholmsparken

Dock - solen försvann i ett champagnefärgat ljus bortom Västerbron

Och till slut fick man lita till gatlyktornas upplysningsförsök, som här vid de enorma istapparna vid västra infarten till Münchenbryggeriet

söndag 30 januari 2011

Ett gyllene ljus mellan vinter och vår


Det är mycket att göra dessa dagar, men jag smet ut på en kortare promenad strax innan solnedgången igår. Och solen hade verkan: grönfinkar visslade i träden vid Pålsundskanalen, allt medan villan och träden ovanför Mälarvarvet fick gyllene färg i ett ljus som suddade ut konturerna. Bara några meter därunder var det skugga och vinterdystert.


Ljus - det är något konstnärer gillar att prata om. Och samma ljus som skapade gyllene färger och oskärpa vid Pålsundskanalen verkade för fullt över Riddarfjärden och stadskonturen på andra sidan. Man behöver inte åka till Bornholm eller Skagen för att "finna ljuset". Börjar det inte kännas en föraning av vår i luften också, trots att vintermånaden februari ligger framför oss?


Bara några minuter senare skapade moln och solnedgång en koboltviolett himmel med inslag av indigo och gulockra bortom Högalidskyrkans dubbeltorn. Än ligger snö och is på illa röjda gator, men snart hivar vi oss förhoppningsvis upp ur vinterns kalla hål! Bilderna gör sig bättre i uppklickat format.

tisdag 13 juli 2010

Rakborste och solnedgång




Vägtistlarna åldras, förlorar den ljusblå färgen och blir i stället milt gråbruna. De är mjuka att röra vid, nästan som päls, och jag kommer att tänka på gammaldags rakborstar.



Och solen går ännu ner i nordväst och kastar en strimma bärnstensfärg i Riddarfjärden. Är man inte fanatisk värmeälskare är det Stockholms morgnar och kvällar man tar vara på nu, innan solhettan slagit sina klor i marken.

måndag 22 februari 2010

Panorama över istäckt Riddarfjärd


Klicka på den här bilden så blir den större och pampigare - det är i själva verket tre bilder som datorn fått klistra ihop - ett panorama, med finare ord


Så här såg det ut måndag morgon. Glad att jag inte behövt använda kollektivtrafik för att åka långt eller kort denna dag av infrastrukturellt sammanbrott, utan att jag bara kunde njuta av sol och vita vidder. Det var ett tag sedan isen låg så här stadig på Riddarfjärden. Några moln skapar blå skuggor på isen, långt borta skjuter en tjock vit rök upp. Stadshuset står stort och stadigt, men dess profil störs av andra byggnader som nu finns i bakgrunden. - Nå, än är Stockholm ej förlorat!

onsdag 3 februari 2010

Bilen bajsar ...


Nej, usch vilken äcklig rubrik! Möjligen skulle man kunna tänka sig att ett punkband för trettio år sedan eller så kallat sig "Bilen bajsar", det hade varit i sann punk-anda tror jag. Men jag skall inte upprepa det här, det lovar jag (nästan säkert i alla fall). Dock var det intrycket jag fick vid Kungsholms torg för ett par timmar sedan. Som under alla andra vintrar jag kan minnas kommer en ström av lastbilar ner till kajkanten, backar ut till kanten och vräker den sorgliga blandningen av snö, is, sand, salt och diverse andra föroreningar i Mälaren.



Och då ser utsikten mot Söder ut så här.




Eller vid närmare betraktande så här.




Bara strömmen kan driva den här sörjan runt bryggan lär den väl så småningom rinna ut i Saltsjön - och så är vi av med den!




När jag lämnat snödumpningen vid Kungsholmstorg bakom mig började det snöa. Riddarholmen syns men Söders höjder där bakom har försvunnit i snödiset. Men låt oss hålla fast vid föroreningstemat lite till. Den del av Riddarfjärden som ligger vid Riddarholmen kallades förr Gullfjärden. Det berodde av den gula färg som vattnet fick på grund av all skit som hamnade där. I gamla tider gjorde man så att stadens avfall kördes ut på isen när det var vinter. Smart, för när det blev vår smälte isen och orenligheterna försvann med vårfloden. Men vattnet fick en läskig gul färg. För två-trehundra år sedan var Stockholm i stort ett ganska läskigt ställe.