Blommor i midsommartid

Varför inte bjuda på några blommor i denna blomstertid när sommarsolståndet nyss passerats - några prästkragar jag morsade på igår kväll, på Årstafältet. För tillfället var det solsken och varmt i luften då, ett inte helt vanligt tillstånd dessa dagar.

Vi tar en närmre titt på naturens finare detaljer - klicka gärna upp till större format för att verkligen kunna sticka ner näsan i blomman - tyvärr kan jag inte bjuda på blomdoft, men den kanske du kan tänka dig själv!

Det här är en klippa i Liljeholmen, nära Årstabrons fäste. Bara grått ... nej, där är en blå klick i det grå, låt oss titta nämre!

Månke, eller blåmunkar, räknas väl inte som midsommarblomma, men varför ändå inte slå ett slag för denne obemärkte lille kamrat i vår flora?

Åter till Årstafältet och något som knappast är med på listan över godkända midsommarblomster - vet inte namnet, men nog ser det ut som en vackert färgad tistel

Och till slut en verkligt förbisedd liten krabat som man ofta ser på våra gator - nämligen gatkamomill. Många vill väl fnysa åt den och säga att "det där är väl inget", men det tycker jag är en tråkig attityd. För att citera ett gammalt talesätt: "Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta." Och även gatkamomillen bidrar till att syresätta vår atmosfär, och är dessutom förmodligen hem för många små kryp som behöver mat och skydd.

Rakborste och solnedgång

Vägtistlarna åldras, förlorar den ljusblå färgen och blir i stället milt gråbruna. De är mjuka att röra vid, nästan som päls, och jag kommer att tänka på gammaldags rakborstar.



Och solen går ännu ner i nordväst och kastar en strimma bärnstensfärg i Riddarfjärden. Är man inte fanatisk värmeälskare är det Stockholms morgnar och kvällar man tar vara på nu, innan solhettan slagit sina klor i marken.

Bara en blomma

Vadå "bara en blomma"? Det är verkligen inget "bara" med blommor!

Blommor, portaler och annat

Blomstertiden är inte över ännu. Den här orkidén, Jungfru Marie nycklar, fotograferade jag i morse.



Och tittar man närmare på bladen framträder intressanta bilder.



Strimsporre är en inte särskilt känd eller framträdande växt, men tittar man närmare på den (exempelvis genom att klicka upp den här bilden) ser den vacker ut på ett sobert sätt.



En portal i skogen. Portal?

Kommer du ihåg den galna tiden omkring år 2000? Då var det mycket snack om "portaler". Yngre datasnillen skulle konstruera "portaler" med oklara syften som dock förväntades skapa jättevinster och som därför drog till sig investerarpengar i sagolika mängder. "Jo, vi ska göra en portal, och om några månader är den klar i Sverige, och så expanderar vi Europa, och om ett halvår ska vi vara ute i Asien. Hur det skall ordnas? Ingen fara, det här är den nya ekonomin, och här gäller andra regler än i den gamla mossiga ekonomin!" Och så hade man sina pengar och ett bolag med styrelse där gubbarna från "den gamla ekonomin" samlades som flugor runt en sockerbit ... och strax därpå gick hela bygget överstyr.



Nä, det är trevligare att titta på naturens mångahanda former. Här har vi en ullig kardborre, ny och fräsch för året. Men är det inte något rött på högerkanten ...



Just det. Inlägget började med Jungfru Marie nycklar och slutar med Maria nyckelpiga.

Trollsländor och annat på Djurgården

Jag gjorde en sväng ner till norra Djurgården i morse. Där var det lugnt och söndagsstilla bland människorna, men jag skulle tro att det var desto mer stress i övriga naturen. Mängder av trollsländor och flicksländor irrade runt bryggan vid fiskarstugan vid Laduviken. Jag trodde inte de skulle gå att fotografera, men faktiskt var det några som vilade sig några sekunder ibland. Med en trollsländas livslängd kan man inte ligga på latsidan om något skall bli gjort innan det är dags att lämna in. Men en liten paus ... och då tog jag chansen, som med bilden ovan.



Den här trollsländan flöt på vattnet och viftade hjälplöst med vingarna några gånger. Den var så nära bryggan att jag kunde fiska upp den med ett vasstrå och lägga den på tork i solen. Vi får hålla tummarna för att den klarade sig och kan få virra omkring över vassen några dagar till.



Här står blomman - vad är det för sort? - som plutonchefen framför en oordnad skara manskap. (Tillägg: jo, stor ormrot är det, har jag fått veta!)



Ingen tvekan här dock: en ensam pampig vit näckros i Lappkärret.

Några bilder från senaste dagarna

En fiskmås håller vakt på en inte helt ren lampkupa invid Årstavikens blå böljor. Vad tänker den på?

Här låter forsythian sitt gulgröna guld skölja ut över de kala kvistarna - ett försommartecken!

Vi kan väl titta lite närmare ...

Skylt vid en av "Linnéträdgårdarna" som man kan se på Söder, kvar efter förra årets jubileum.

Och här en närmare titt på blomsterskönheter i en av Linnéträdgårdarna vid Tanto.

Blommor förgås fort, träd är tåligt långlivade ... jaja, men det är väl så att ...

...knotig
blir man och motig
känns världen, men ändå
knogar man på!

Det stora vårtecknet

Hejhej, jag heter Tussilago farfara på finaste botanistlatin, och idag tittade jag och alla mina fränder som också heter Tussilago farfara upp våra glada gula huvuden på båda landfästena för Årstabron, och dessutom på många ställen på Årstafältet.

Om vi får säga det själva så är det VI som är det verkliga vårtecknet! Och titta, här kommer en insekt med fina genomskinliga vingar som hälsa välkommen och ge en vår-kram den också!

Här var det vårtecken igen

Jag gick till "min" scillabacke vid Högalidsgatan för att se om det var någon fart på blomingen (bara som en information till Gabrielle vid Odenplan som väl har sina scillabackar i Observatorierlunden att bevaka antar jag). Men ännu så länge är det inga blå mattor. Jag såg två stycken, de finns på bilden ovan, och den ena i lite större format på bilden nedan.




Men bara det kommer lite mer värme, och kanske en del sakta strilande vårregn, skall nog nog bli klang och jubel även i scillabacken!

Vad det är för mystisk krabat på bilden nedan vet jag inte. Det var en grön gynnare som tittade upp bland torra löv på västra änden av Långholmen. Får väl gå dit om en vecka igen och se hur det hela utvecklar sig!

Foton i osorterade ämnen

Ibland behöver man inte gå ut i skogen för att se gröna träd. Det räcker med att ställa sig och betrakta den här väggen på Stockholms Stadsarkiv på Kungsklippan på Kungsholmen. Farmor föddes här i närheten förresten, på Bergsgatan. Det var 1875 och området var ruffigare: små stugor och industrier.


Och när jag en stund senare var på väg hem visade en hög med blommor, ljus och minneslappar att ännu ett människoliv avslutats på Västerbron. Alldeles under minnesplatsen ligger Långholmens grå och hårda klippor.








Några röda bär, påminnande om nypon, fotograferade vid Sandabäcken i Erstaviksområdet på lördagsförmiddagen. Vad är det för sort?

Rosängen - sommarens sista ros på Långholmen?

Klicka på bilderna så blir de större och finare!

Rosängen - en liten trevlig plätt på Långholmen, strax norr om det gamla fängelset. Jag gick förbi där i morse och kunde inte låta bli att plocka fram kameran.

Det är bara att kliva in och titta på vad som finns kvar av blomprakten nu mot sommarens slut!

En ljuslila explosion som bryter ut ur den mörknande grönskan ...

Vad är detta? Är det sommarens sista rosor? En passande skönhetsupplevelse på Rosängen!

Intressant mönster - det är som en gul femuddig stjärna inne i blomman

Långholmsgatan, klockan 07:16 söndag morgon

Jaha, här var det en ny bildbilaga. Och som vanligt blir bilderna större om man klickar på dem!

Men även om man klickar på denna bild av en av de mest trafikerade gatorna i Stockholm blir det svårt att upptäcka så mycket liv och rörelse. Längst borta, bakom det lilla rödljuset vid Hornstull, finns faktiskt en bil, men den är nästan omöjlig att urskilja om man inte vet att den är där. För övrigt är gatan tom och det var nästan lika tomt bakom mig, ut mot Västerbron. Klockan 07:16 i morgon bör det vara mera fart på gatan här!

En vacker blomma fotograferad på Reimersholme. Ståndare och pistiller är väldigt stora, men är det inte några av dem som verkar lite avvikande och till och med rörliga ...?

Jodå, en detaljförstoring avslöjar de här gynnarna som ser ut som getingar men som jag misstänker är flugor som försöker se ut som getingar för att få vara ifred. Eller om det är något annat - hör av dig om du vet besked!

Politisk agitation på Söder Mälarstrand. Jo, jag förstår att bristen på bostäder och lokaler leder fram mot desperata åtgärder som husockupationer. Och inte är det troligt att bostadsrättseländet och dess osunda atmosfär av spekulation i Stockholm kommer att göra att den nödvändiga massproduktionen av billiga hyresrätter kommer igång.

Så risken är att vi även framåt kommer att se frontlinjen mellan desperata bostadssökande ungdomar å ena sidan och bostadsrätts- och profitörpolitiker å den andra. Och så en poliskår däremellan, som antas rensa upp så att politikerna och de "anständiga medborgarna" inte skall behöva känna sig besvärade.

Lite mer blomstershow

Det är bäst att ta vara på sommarens blommor innan de ersätts av vinterns isblommor. Här är några fler, som fortsättning på den samling jag förevisade igår. Klicka på bilderna för större format!

En blomma med det märkliga namnet hampdån växte nere vid Pålsundskanalen. Undrar om den inte närapå räknas som ogräs?

Men tittar man närmare på en blomma möter en lustig syn. Jag tycker det här ser ut som en stackars ledsen gubbe med blå näsa och hängande huvud. Stora vita ögonbryn har han, och på huvudet en vit fårskinnsmössa med hängande öronlappar. Ett varsel om kommande vinter? Eller är det verkligen ett får, som drabbats av sjukdomen "blåtunga"?

En präktig röd blomma i en rabatt vid Lundagatan. Undrar om det är violkungsljus, samma som jag eventuellt spanande in på håll vid Årstaviken igår?

Den här bilden är några dagar gammal, så kardborrarna har nog hunnit utveckla sig en bit till. Kanske inte en skönhetsupplevelse, men jag tycker de ser utomjordiska ut på något sätt.

Och till sist en av stenstadens härdiga gatuproletärer - gatkamomill. Just den här växte på Högalidsgatan, men det är en härdig rackare som växer bara det finns den minsta möjlighet att slå rot.

Stockholms vanligaste växt

Det är ju lätt att se Stockholm som en trist stenöken. I själva verket finns det mycket grönt överallt, och så här års även en massa fina blommor. Här är några fotografier från de senaste dagarna. Klicka på bilderna så blir de större!

Jag vet inte vad det här är, kanske en hyacintsläkting? Det står några i en rabatt i Münchensbacken.

Nere vid Årstaviken träffade jag på de här resliga växterna med stora röda blommor. Undrar om det kan vara rymlingar från koloniträdgårdarna i närheten? När jag kollar i en flora hittar jag en växt med liknande utseende: violkungsljus. Den sägs vara förvildad trädgårdsväxt, så det kanske stämmer.

Den här bloggen är ju ingen vän av att trampa ner saker och ting, men här växer på gatorna trampörten, och den mår tydligen bra av lite lagom tramp då och då. Kanske inte någon skönhet, men en gammal känd medlem av stadens gröna garde när den skickar ut sina stjälkar över gatstenarna!

Jag utlovade Stockholms vanligaste ört i rubriken, och har jag inte gjort bort mig så finns den här på bilden: vitgröe. Ett ganska oansenligt gräs som blommar från tidig vår till sen höst och som man kanske inte lägger märke till direkt. Man ser det inte för det finns nästan överallt, exempelvis den här tuvan på Lignagatan.

Vass skall växa på blöta stränder. Hur det kommer sig att den här bladvassen år efter år kommer igen på Högalidsgatan är för mig en gåta.

Och till sist en bild från Årstabäcken denna eftermiddag. Vatten, växter och himmel blandas ihop till ett härligt kaos och en atonal symfonisk hyllning till dagens härliga sommarväder!