Ny blogg i närområdet!

Storstadsnatur heter en blogg som nyligen trätt i funktion och som håller ett öga på västra Söder med dess natur och kultur och annat (fina bilder också!). Den hittar man här. Blogginnehaverska är Kerstin som bland annat jobbar hårt med Rosängen på Långholmen som jag skrivit om tidigare. Där finns av klimatskäl ännu inte så många blommor att titta på, men vi väntar på bättre tider!

För närvarande är det större chans att träffa kråkan Hugin än vackra rosor på Rosängen, enligt vad man kan inhämta hos Storstadsnatur!

Sparvbo tillagt

Slarvigt av mig, jag borde ha lagt upp en länk till Kerstins hemsida Sparvboet för länge sedan men missat det - men nu är det gjort! Finns i länklistan till höger på den här sidan.

Sparvboet innehåller bland annat massor av bilder, mycket med natur men även sjöfart och annat, från västra Söder, Långholmen och Reimersholme samt Kungsholmen. Och om vi tänker på den fina Rosängen på Långholmen som jag ibland har skrivit om så finns en undersida till Sparvboet om den också! Besök rekommenderas (på hemsidan nu, och Rosängen när det blir blomstertid)!

Härliga färger

Härligt röda rönnbär mot gröna blad och klarblå augustihimmel - är det inte härligt?  (Särskilt om man klickar upp bilden till större format!)

Och på Långholmens Rosäng står några vackra stockrosor kvar i det milda ljuset under träden

Blickar man ner i strandvattnen kan man få olika sorters färgupplevelser som denna, och nästa bild, kanske bevisar

Och gillar man inte färgerna får man väl följa denna uppmaning på Hornsbruksgatan

Rosängen gör skäl för namnet

Måndag morgon var det och jag tog en promenad i den sköna luften för att se hur det gått med Rosängen på Långholmen. Senast jag var där var det lite av mellanperiod, vårblommorna hade gjort sitt och sommarprakten hade inte riktigt slagit ut. Men nu ... som alltid: bilderna blir mycket finare i uppklickat tillstånd!

Jodå, här blommar det, och en del fågelsång fanns fortfarande kvar för att liva upp morgontimmen!

"Siden, sammet, lump ..."? Nej, jag tycker det är som finaste siden alltihop!

Låt oss ta en närmare titt på de fina nyanserna och daggfriskheten!

Jag tror jag har sagt det förut, men i så fall blir det en upprepning: det här påminner om stora läckra gräddbakelser med lite arrak eller liknande i mitten!

Låt oss rodna i kapp!

Inte en ros, men en fingerborgsblomma (digitalis) som slår ut. Man lär skall kunna göra hjärtmedicin av den.

Fina lugna pastellfärger. Vad är det, någon sorts aklejor?

Du skall icke stjäla

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar.  Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna?  Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Rosängen onsdag kväll

På onsdagskvällen gick jag förbi Rosängen på Långholmen, det blomsterparadis som trädgårdsmästare Kerstin ordnat på Långholmens magra mark strax norr om gamla fängelset och väster om Västerbron. Klicka upp till större format för större upplevelse!

Det enda som stör den fina upplevelsen är att folk går in och knycker blommor och lökar. Att släpa fram den gamla giljotinen för att definitivt knipsa av skurkarna är väl att ta i, men borde det inte finnas plats i cell med hård brits samt vatten & bröd för lymlar av den sorten?

Diverse bilder från igår och idag

Enda bilden från igår. Taraxacum vulgaris, populärt känd som maskros, glädjer även Söderborna med sina gula solar mellan husvägg och gatsten. I detta fall är gatstenen tillhörande Maria Bangata. - Och de här bilderna blir MYCKET BÄTTRE om du klickar upp dem i större format!

Vad är det här? En skylt kvarglömd från den hemska vintern som nu äntligen försvunnit!?

Nja, ser det ut så här så finns det anledning att varna för ras!

En kompletterande bild till den scillabacke-bild jag publicerade igår. 

Här kan man tala om de svenska färgerna gul och blå i form av scilla och vårlök!

Våren får oss att bli odlare lite till mans - här är mitt trädgårdsland med smörgåskrasse!

Om väggar kunde tala ...

... skulle det bli ett jädrans kacklande, som jag brukar säga. Och av de här två bilderna skulle det väl bli rena förbrytarsnacket eftersom de kommer från Långholmens fängelse.

Men det finns ju trevligare saker på Långholmsön - den här blomman exempelvis, som jag fann utanför Bellmanshuset.

Och den här lilla samlingen. Vad är det för sort? Denna och de två följande bilderna kommer från Rosängen som jag skrivit om tidigare här.

Jag tvivlar på att det gör ont när knoppar brista.

I förra veckan skrev jag om den sjunkna båten Siljan vid Söder Mälarstrand. I eftermiddags när jag gick förbi där höll man på att bärga. Hoppas det gick bra. 

Något suddigt foto, taget genom en häck - syftet är att visa att det finns vitsippsbackar även på Söder. 

Stockros och lite av Strindberg

Äntligen, nu regnar det ordentligt i Stockholm. Hoppas det håller på ett tag så att luften blir friskare och våra vänner i växtligheten mår bra. Som de här exempelvis:



För några veckor sedan upptäckte jag blommor och blomställningar, högväxta sådana dessutom, vid bergväggen på Heleneborgsgatan, och funderade på vad som månde bliva av detta.



Här har vi svaret. Mina blomkunskaper är inte så stora, så det dröjde ett par veckor innan jag kom på vad det var - stockrosor. Bilderna är tagna under ett par veckors tid, på Heleneborgsgatan, i Rosängen på Långholmen (som jag tidigare berömt här i bloggen), och vid Karlshälls gård, också den på Långholmen.






När jag väl kommit på att det var stockrosor rasslade det till i minnets vindlingar: hade inte Strindberg haft några synpunkter på stockrosor? - Jodå, han skrev om allt annat och detta också. Det är i Blomstermålningar och djurstycken från 1888, närmare bestämt kapitlet med titeln "Om Pessimismen i den moderna Trädgårdskonsten". (Finns i volym 29 av nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk.)

I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård!

Jag tycker mig se ur sammanhanget att stockrosor måste ha varit populära på 1850-talet när Strindberg var barn, för att sedan falla ur modet. Han skämdes över att ha tyckt om dem, men ...

... i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur.

Och du blev glad som om du var ung på nytt, du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på förmiddagen!

Du såg barnansikten och nättelduksklänningar, hörde sånger som icke sjungas mer men låg gömda på din hjärnas många dammiga hyllor, bakom rader av böcker i brunt läder och vitgult pergament, du såg den sköna i den sovande skogen, lilla rödluvan och tummeliten, Lunketus och Skalpjägaren leka kurragömma mellan de stora vinjettlöven och under de granna sagoboksblommorna!

Tänk så fint August kunde skriva när han inte grävde ned sig och var arg över något strunt!

Någon måste väl handgripligen ha planterat frön till dessa blommor - tummen upp för detta verk!

Rosängen på Långholmen

På måndagskvällen gick jag förbi Rosängen på Långholmen. Platsen är ungefär vid "ens" i "Långholmens folkhögskola" strax till vänster om Västerbron. På dålig mark - Långholmen är ju egentligen bara en stor kal klippa - har en liten härlig rosenträdgård skapats. Jag var där med kameran 27 augusti förra året också.



En härlig stämning av rosornas skönhet i sommarkvällen och en delvis ostyrig vegetation runtomkring.



Det är som om en vänskaplig eldsflamma just håller på att väckas till liv.



Så romantiskt - ett fallet rosenblad, som en droppe hjärteblod!



Är inte detta grädde med några extra goda tillsatser - arrak? - för att göra sommaren så underbar att man nästan går på knäna från platsen?



Den som inte känner sig romantisk vid åsynen av dessa skönheter är sannolikt en komplett idiot!





Klicka för större bilder. Skaparen av detta underverk kan också träffas på den här hemsidan.

Rosängen - sommarens sista ros på Långholmen?

Klicka på bilderna så blir de större och finare!

Rosängen - en liten trevlig plätt på Långholmen, strax norr om det gamla fängelset. Jag gick förbi där i morse och kunde inte låta bli att plocka fram kameran.

Det är bara att kliva in och titta på vad som finns kvar av blomprakten nu mot sommarens slut!

En ljuslila explosion som bryter ut ur den mörknande grönskan ...

Vad är detta? Är det sommarens sista rosor? En passande skönhetsupplevelse på Rosängen!

Intressant mönster - det är som en gul femuddig stjärna inne i blomman