Vitsippor och slagsmål

Vad kan väl vara trevligare för en republikan än att ta en promenad på kgl. Djurgården när solen skiner och det är vår?

Man kan gå i friden och fågelsången och se hur marken prickas vit av vitsippor i stället för läskig snö ...

... men vad pågår här, här bryts friden av ett rejält slagsmål vid Djurgårdsbrunnskanalen. Uppenbarligen träter herrarna till höger om damen till vänster. Damen själv verkar inte så engagerad.

- Hörrni, ska ni verkligen hålla på att bråka och bita varandra så där, det är dumr!

- Nej nu vill jag inte se det här längre, jag går!

- Va, vart tog bruden vägen!?

Diverse bilder från igår och idag

Enda bilden från igår. Taraxacum vulgaris, populärt känd som maskros, glädjer även Söderborna med sina gula solar mellan husvägg och gatsten. I detta fall är gatstenen tillhörande Maria Bangata. - Och de här bilderna blir MYCKET BÄTTRE om du klickar upp dem i större format!

Vad är det här? En skylt kvarglömd från den hemska vintern som nu äntligen försvunnit!?

Nja, ser det ut så här så finns det anledning att varna för ras!

En kompletterande bild till den scillabacke-bild jag publicerade igår. 

Här kan man tala om de svenska färgerna gul och blå i form av scilla och vårlök!

Våren får oss att bli odlare lite till mans - här är mitt trädgårdsland med smörgåskrasse!

Om väggar kunde tala ...

... skulle det bli ett jädrans kacklande, som jag brukar säga. Och av de här två bilderna skulle det väl bli rena förbrytarsnacket eftersom de kommer från Långholmens fängelse.

Men det finns ju trevligare saker på Långholmsön - den här blomman exempelvis, som jag fann utanför Bellmanshuset.

Och den här lilla samlingen. Vad är det för sort? Denna och de två följande bilderna kommer från Rosängen som jag skrivit om tidigare här.

Jag tvivlar på att det gör ont när knoppar brista.

I förra veckan skrev jag om den sjunkna båten Siljan vid Söder Mälarstrand. I eftermiddags när jag gick förbi där höll man på att bärga. Hoppas det gick bra. 

Något suddigt foto, taget genom en häck - syftet är att visa att det finns vitsippsbackar även på Söder. 

Djurgården - lördag förmiddag

Tusenskönor växte där på södra Djurgården - kanske inte i tusental, men tiotals och ibland mer än så. Men jag förevigade en av dem under en promenad i förmiddags. Härligt väder var det också.



Den här skulpturen ser kanske mystisk ut. Venus Milo av Erik Grate, uppsatt 1995. Men har man sett bilder av statyetter från grekisk stenålder, närmare bestämt Cykladerna för cirka 4000 år sedan, är stilen mer bekant. Jag vet inte om Grate tänkte på grekisk stenålder när han gjorde skulpturen, men det skulle inte förvåna mig.



Lika litet som det inte förvånar mig att folk måste hålla på och rista i barken på Djurgårdens fina bokträd. De står nu i sin finaste försommargrönska. De fina silkesgrå stammarna skulle vara ännu finare utan rispandet.



Riktar man kameran åt rätt håll så kan man tro att man är ute på landet någonstans, inte i en park i en storstad. Några tiotal meter till vänster om bilden finns Valdemarsudde, fotografen (jag alltså) står på en asfalterad väg som leder ned till stranden och en stor marina. Men här ser man bara en stig som leder upp bland stenblock och försommargröna träd.



Ännu finns många vitsippor kvar. Det kalla vädret har väl förlängt våren någon vecka eller så, men nu är det väl snart slut med sippandet för det här året.

När ni trodde ...

... att terrorn med vårtecken var över, så kommer här raskt några nya! Ovanstående blåsippor fotograferade jag invid Lappkärret på Djurgården i eftermiddags.


Alldeles bredvid växte den här röda ... blåsippan var det ja. En röd blåsippa. Det finns ju vita blåsippor också, men några sådana såg jag inte till.



Däremot hade de första vita ... vitsipporna slagit ut i eftermiddagsvärmen. Ute på Lappkärret var det fullt liv bland fåglarna, smådoppingar bubblade i vassen och skrattmåsar skrek i skyn, och stämningen var allmänt härligt vårlik!

Djurgårdsbilder - del IV - några blomster

Ovan - nej, inte snö men en härlig vårbacke med vitsippor någonstans på Djurgården. Snart är vi där igen!

Och nedan: pestskråp, även kallad pestilensört, som bland annat växer vid Isbladskärret. Namnet låter obehagligt, men vad jag vet var det en gång en medicinalört som togs hit av medeltida munkar. Man gjorde någon sorts medicin mot pest av örten. Först växer de här blommorna upp, sedan ersätts de av jättestora blad som bildar en tät matta.