Där borta vid stranden ligger staden och lockar med alla sina härligheter - men kan den göra något olämpligt med våra skallar?På sin tid skrev Marx och Engels om industrialismen som drog bort folk från lantlivets förslöande inverkan. Från klassiska tider vet vi att storstaden Alexandria var ett av antikens största centrum för bevarande och utbytande av lärda impulser. Medeltidens europeiska livegna försökte ibland fly från landet in till friheten i de nya små städerna - som blev allt större och stimulerande/kaotiska.
Staden har setts som
framtiden. Vi kan väl glömma att exempelvis den lärda världen i Alexandria inte gillades av alla. Vilka var det som drog nytta av lärdomen? De där uppe eller de där nere, de där nere som gjorde uppror och nackade en och annan lärd? Men ändå: trots tider och platser med nöd och elände bör väl staden skärpa till våra sinnen? För ute på landet blir vi ju slöa, eller …?
Psykologer vid University of Michigan har gjort
en undersökning. Några studenter fick gå genom ett arboreum, andra på gatorna, varpå de utsattes för en massa psykologiska test för att försöka utröna vad detta kunde innebära för den mänskliga hjärnan och dess förmåga att behandla, behålla och minnas information. Man fann att de som promenerat bland träden var minst 20 procent bättre än de som gått på gatorna.
Anledningen till detta kan vara att vi inte är utformade för att hantera den enorma mängd information som väller mot oss i staden tror forskarna. Vi blir okoncentrerade av allt som händer omkring oss. Man kan dock tydligen lätta upp detta genom att titta på bilder av naturen då och då.
Men man kan också rensa sinnet genom att ta en promenad runt en frusen liten sjö (som Isbladskärret på Djurgården) - men kan det bli för tomt och rensat?
