Samtal om "Den framtida staden" - del 2

I föregående inlägg skrev jag lite om Karin Bradleys synpunkter, och här fortsätter jag med ett (samt synpunktar litegrann själv när jag känner för det).

KB ansåg att stadsplanerare är sämre än arkitekter vad det gäller visioner för framtida stadsutveckling. Jag antar att det innebär att planerarna blir mindre utskällda än arkitekterna vad det gäller "konstiga idéer" hur man bygger. Men visioner behövs, det håller jag med om.

Planeringen av stads- och landsmiljöer från slutet av 1800-talet och fram till kvartersstaden på 1920-verkar KB gilla, även om hon har kritik mot den senare också. Man kanske bör läsa hennes avhandling för att få mer grepp på de tankarna.

Nu har vi läget att halva Jordens befolkning bor i städer, och inflyttningen fortsätter. Folk flyr bort från "lantlivets förslöande inverkan" för att tala med Marx. Ur en synvinkel kan koncentrationen i städer vara resurssparande. Det är en synpunkt som yimby-företrädare framfört, och den har mycket som talar för sig. Men det finns en annan aspekt: en "medelklass" som skall vara miljömedveten men som ändå tär mindre på miljö och resurser än underklassen. Den ena gruppen sopsorterar och skall flyga till Thailand, den andra kanske inte gör det men åker gemensamt och kommunalt. Vem är mest miljövänlig? - Och hur hållbara är en del av de megastäder som finns på olika håll? Särskilt de som ligger vid kuster eller är beroende av vatten från försvinnande glaciärer?

"Normer om miljövänlighet stödjer medelklasspolitik" är ungefär vad KB sade. Och denna grupps naturintresse kan vara ganska kufiskt. Hon tog ett exempel som jag själv känner till: fågelvänner som tar bilen till skådarställena. Jag läste för en del år sedan ett påstående om att i Skåne är förhållandena sådana att den mesta skådningen sker från bilar.

Sopsortering? fick KB frågan om. Jodå, svarade hon, det är ju OK, men det behövs större omställningar än symbolhandlingar av denna typ. Den tillväxt av konsumtionen som är inbyggd i systemet måste brytas.

Fortsättning följer.

Stimulerande konsumtionsmiljö utanför Coop Forum i Västberga (i undervåningen ligger Lidl för övrigt - finns det något samband?).

Riktiga vattenhål för fågelskådaren - Lötsjön och Råstasjön

En panoramabild tagen från Råstasjöns östra sida. Klicka så blir den mycket större och finare!

Om ett ställe har något intressant att uppleva inkorporerar jag det gärna med "mitt" Stockholm, även om det i detta fall är grannstäderna Solna och Sundbyberg. Man kanske inte tänker på det här som naturområden i första hand, men i Solna finns ju Hagaparken. Där ligger också Råstasjön medan dess granne Lötsjön befinner sig i Sundbyberg. "Se Sundbyberg, och sedan dööö ..." för att citera Ulf Peder Olrog.

Från Stockholms centralare delar tar man sig upp till Lötsjön och Råstasjön med första bästa tunnelbanetåg i den riktningen. Själv brukar jag åka till Duvbo, men också Hallonbergen kan vara lämplig startpunkt. I det senare fallet kan man gå ner till Råstasjön över fälten vid Råsta gård. Där kan man kanske möta en fasan, eller en törnskata som sitter på en stolpe och kollar in läget.

Varför är de här två sjöarna och omgivande marker intressanta för naturskådaren? Det mest uppenbara är väl fågellivet, särskilt hör- och synbart nu under våren. I själva verket är det drag i fjädrarna året runt. Det beror dels på att kommunerna har ordnat så att vattnet hålls öppet på några ställen även när sjöarna fryser till, samt att det finns en stor fågelmatning i nordvästra hörnet av Råstasjön. Normalt brukar man kunna se bofinkar och rödhakar där även i den smällkallaste vinter. I år missade jag dem dock vilket nog berodde av det varma vädret - det fanns mat överallt och fåglarna behövde inte ty sig till enstaka matningsplatser för att överleva.

Men även matningsplatsen har sina faror. Jag har sett småfåglar fly för livet när en sparvhök brakade in på jakt efter mat en vintermorgon!

Ibland stöter man på fåglar som ser "konstiga" ut, som den här gåsen som jag fotograferade vid Lötsjön i morse. Är det en hybrid, eller en stripgås som är otydligt färgad? Stripgåsen förekommer inte så ofta i Sverige, den skall normalt hålla till bortåt Himalaya,

Ytterligare en sak som är bra för många fåglar vid Råstasjön är de sumpiga och risiga strandskogarna längs norra änden av sjön, och en del stora vassområdet. Där finns mycket ris och bråte som ger skydd till fåglar och andra varelser. Jag hoppas inte att någon får för sig att "städa" upp i området. Man kan fråga vad som händer när bebyggelsen tränger på, vilket den väl kommer att göra när järnvägs- och industriområden i närheten omvandlas.

Det öppna vattnet gör att hägrar, änder, gäss och andra fåglar med sjöanknytning gärna övervintrar här. Inte nog med det - ett år såg jag en strömstare som höll till i en liten bäck som går mellan sjöarna. Ett annat originellt fynd var en fjällgås.

Säbysjön - ännu en naturpärla

Storsint som jag är räknar jag grannkommunerna till "mitt" Stockholm. Även Järfälla kommun, där en av mina favoriter som vandringsområde ligger: Säbysjön och dess omgivningar.

Pendeltåg från Stockholm till Jakobsberg, en kvarts promenad, och så är man ute i ett härligt landskap runt sjön. Man kan ta tunnelbana till Akalla också, och till fots ganska raskt komma ut i grönskan. Där finns Säby gård med många hästar, och på sina håll kan man se skotsk höglandsboskap beta.



Hit till trakterna runt Säbysjön dras såväl fåglar som fågelskådare. Många fåglar gillar de stora vassområdena och blöta vadarstränder. De lokala fågelskådarna torde vara organiserade i Järfälla Ornitologiska Klubb, JOK, med hemsida här. Själv räknade jag idag in årets första stenskvätta som mycket lägligt kom och satte sig på en sten nära Barkarbys gamla flygfält.


Att ägna några timmar åt att promenera genom skogar och över fält när fåglarna sjunger och vårfina fjärilar vimsar över dikesrenarna medan skogskanterna står vita av vitsippor och blå av blåsippor - kan man göra något finare?

Listmani

Fågelskådare är konstiga figurer som ibland å de mest okristliga tider drar ut i markerna för att titta på befjädrade individer som hoppar omkring i buskarna eller plaskar i någon sjö.

På bilden: min förmodligen numera helt urmodiga tubkikare med Ågestasjön som bakgrund.

Många tittar inte bara, de gör listor över sina observationer också. Idag kom Fåglar i Stockholmstrakten, en liten ambitiös tidning som utges av Stockholms Ornitologiska förening, och där finns en lista på listor. Det går att göra listor på vad som helst: hur många fågelarter man sett i kommunen, på den egna tomten, i länet, på någon särskilt fågellokal, i en speciell stadsdel eller vad man nu själv tycker är roligt. Jag noterade att den absoluta majoriteten av listorna gjorts upp av manspersoner - fågelskådningen är av någon anledning mansdominerad. (Är damerna månne mer inne på botanik?)

Jag har också några listor. Det är ju roligt att veta hur många arter jag sett i Ågesta eller hemma på Söder exempelvis. Dock är jag inte av hårdskådartypen, på senare år spankulerar jag hellre omkring med handkikare och njuter av naturen än att stå och spana i en tubkikare (för tungt, det blir nog bara handkikare framåt) och därmed blir listorna inte så omfattande.

Ta Söder exempelvis. Under årens lopp har jag lyckats få ihop 71 arter här, långt från de 137 som anges i tidningen. Bland dessa 71 ingår dock originella inslag som smalnäbbad nötkråka, fasan, gröngöling och råka, samt havsörn. Just det, en dag för några år sedan råkade jag titta upp i luften när jag korsade Söder Mälarstrand, och ovanför Münchenbryggeriet kretsade en havsörn.
Av någon anledning finns inga listor angivna för Djurgården eller Erstaviksområdet, men båda är ju pärlor ur naturskådarsynpunkt. Olika typer av natur samsas på ganska små och lättåtkomliga ytor. På Årstafältet har någon prickat in 73 arter. Jag har ingen lista för det området, men en vinter satt där en snösiska och visade upp sig.

Vissa fåglar trivs definitivt inte i stenstaden, men många kan anpassa sig och hitta matnyttiga nischer här, så även i Stockholm kan den observante naturvännen få trevliga överraskningar. Mitt fågelintresse väcktes på allvar för många år sedan när jag såg en rovfågel (antagligen en sparvhök) som knep en sparv på Hantverkargatan alldeles utanför Stadshusets entré.

Djurgårdsbilder - del II

Venus Milo av Eric Grate står på Djurgårdsöns södra strand, inte långt från Bonniers lilla torp. Den kom dit i mitten av 80-talet, och jag antar att många fnyst åt den som något konstigt modernistiskt. Jag säger tvärtom: ålderdomligt!

Redan första gången jag såg den när jag kom gående längs strandpromenaden tyckte jag stilen verkade bekant på något sätt. Inte konstigt, för jag hade tidigare läst en bok om stenålderskulturer i sydöstra Europa och där fanns bilder av föremål som liknade den här klumpen. Där finns antydan till en kropp med fågelhuvud - man ser en böjd vass näbb. Även om skulptören Grate tänkte på Venus (grekernas Afrodite) skulle jag nog säga att det här är en stenålders-Athena. Skyddsgudinna för ugglornas stad - Athen.




Så här ser det ut vid Isbladskärret - ett av mina favoritställen - idag. Tyst och ganska öde. Jag såg ett anslag om att kärret skall rustas upp. Kaveldunet håller på att ta över och därför kommer kärret att torrläggas och så tänker man skicka ut boskap där att beta. Jag antar att det blir skotsk höglandsboskap som får göra jobbet, de är populära som landskapsvårdare. Så i år kanske det inte blir så mycket sjöfågelskådning just här.

Enligt anslaget trodde man att den stora hägerkolonin inte skulle påverkas så mycket av ändringen, och nästa år bör det vara full fart igen. Det tackar jag för. En del av mina tidigare erfarenheter som fågelskådare gjorde jag här. Det är typiskt för grunda vattensamlingar av den här sorten att de har en tidig intensiv fas när det är mycket liv, och sedan växer de igen om inget görs. Men nu görs det!