Vid Säbysjön

Som det händer ibland så tog jag en sväng till Säbysjön i Jakobsberg i förmiddags. En stund undrade jag om projektet skulle bli av: totalstopp i pendeltågstrafiken. Men det fixade sig, fast förseningarna hängde kvar när jag skulle hem några timmar senare. Om det är så här när det är lugnare sommartrafik kan man undra hur det blir när trycket på trafiken tilltar igen!

En kanske förbisedd kamrat i vår flora: nysört. Achilea ptarmica är det vetenskapliga namnet och 'ptarmios' är klassisk grekiska för 'nysning'

Solen tar sig in i den blöta strandskogen på sjöns västra sida. Minns inte om jag tog bilden före eller efter det att jag lyckades trampa ner med ena foten i ett dyigt hål. Nästan lite djungel-stämning här tror jag. 

Är det inte något meditativt med en häst som bara står och glor? Är den dessutom vit förhöjs effekten ytterligare tror jag.

Vad som inte går att avbilda är hörselintrycket, som det jag fick vid en åker nordost om sjön. Förr var det gott om kornknarrar som satt ute i fälten, dolda, och upphov sitt tämligen enahanda läte. Numera är de inte så vanliga. Men läs och lyssna här, en av Sveriges Radios berömda fågelinspelningar. Någon (kanske fågelnestorn Rosenberg?) har jämfört kornknarrens läte med att man drar med nageln över pinnarna på en kam, och det stämmer bra. Så lät det, fast inte så intensivt. Vad jag minns har jag bara hört kornknarr en gång tidigare i stockholmsområdet, det var vid Flemingsbergs våtmark.

Försommar

Ja, nu har försommaren slagit till och året är som vackrast. Vårkylan finns ännu kvar i vinden när det friskar i, och den nya grönskan finns i många nyanser. Genom att välja rätt kameravinkel får man lätt fram en idyll som ovan. Och från detta tysta foto hörs inte dånet från Ulvsundavägen som faktiskt skymtar i bortre bildfältet, eller flygplanen som startar från Bromma alldeles intill. Vattendraget man ser är utloppet från Lillsjön till Ulvsundasjön.



Det här och följande foton kommer från det härliga landskapet runt Säbysjön i Jakobsberg. Bilderna togs på fredagens förmiddag. Det är bara att försöka suga åt sig allt det vackra så man har något att minnas för resten av året. Se och njut!

Buffelhjord på en prärie?

Är det en buffelhjord på en fjärran prärie? - Nej, det är inte ens några gnuer på en fjärran savann. Det är skotska höglandskor som bedriver landskapsvård vid Säbysjön i Jakobsberg. Jag såg dem där i grådiset i morse.

Närbild på en juniormedlem av flocken. Riktigt lurviga och påpälsade, de räds inte om det skulle slå till och bli kallt!

Ännu står ekarna kvar med rödbruna löv i massor. Men kommer det en vinterstorm blir det städat bland grenarna.

En kall och snöig vinterdag minns jag att det var fullt med "papegojor" i träden här. Nu var det inte papegojor, däremot tallbitar som flugit ner från norra Norrland, och tallbitarna ser ut som papegojor. Hanarna är lysande röda och honorna lysande gröna, och de har kraftiga frökrossarnäbbar.

En bit av det gamla odlings- och beteslandskapet som finns kvar här. En promenad runt Säbysjön kan jag rekommendera alla årstider.

Eftersom inga hästjejer läser den här bloggen kan jag lugnt säga att kusarna ser lite korkade ut, som den här som stod och glodde på mig under lugg.

Vad är detta? Måste kolla på kartorna - det fanns ju en del torp runt Säbysjön som nu är borta. Kan det här vara en gammal torpgrund?

Morgon vid Säbysjön

Det finns coola fågelskådare som drar som vettvillingar genom landet när det kommer larm om att någon ovanlig fågel dykt upp. Samt sådana som jag. I morse masade jag mig ner till pendeltåget och åkte till Jakobsberg för vidare befordran till fots ner till Säbysjön, där möjligen den sibiriska guldbrynade sparven kunde tänkas vara kvar. Det var den, fast inte de minuter jag stod där och blev kall om tårna. Men det finns rapporter om att den varit framme även idag.

Innan jag gick sänkte jag dock kanske humöret på kvarstående skådare genom att påpeka att det skulle ju kunna vara en förrymd burfågel från Sankt Petersburg snarare än en felflugen långflyttare från Sibirien. Den håller ju till vid en matningsplats nu och verkar vad jag förstår relativt oskygg. - Nå, jag knallade vidare och vek av vägen mot Akalla, och där kunde jag pricka av mina första gröngölingar och steglitser för året. Några fågelbilder kan jag inte bjuda på, men lite annat:

En lite felinställd kamera gjorde soluppgången extra häftig. Med lite fantasi skulle man kunna ändra det hårt beskurna trädet till vänster till en jättekaktus i mexicanska öknen. Och högst upp i kaktusen sitter en pil skjuten av en djärv apachekrigare (som nu funderar på hur han skall kunna klättra upp på kaktuseländet och få tillbaka sin pil utan att bli ihjälstucken av taggarna).

Olycksbådande moln. Gaza ligger väl i den riktningen ungefär.

I strandskogen vid Säbysjön är det verkligen sjöartat. Träden, mest björkar, står med rötterna i is.

De här kamraterna skräms inte av lite kyla - skotska höglandskossor. Ser mer ut som livsfarliga uroxar, men lär vara snälla om man är snäll mot dem. De jobbar bra som landskapsvårdare.

Tillbaka till civilisationen - konst nere i Akallas tunnelbana. Vad kan det vara för titel på det här verket? - "Portföljbärarna anfaller" kanske? För ett år och en dag sedan var jag också i Akalla vilket orsakade detta fotoreportage om det som finns ovanför tunnelbanans katakomber.

Säbysjön - ännu en naturpärla

Storsint som jag är räknar jag grannkommunerna till "mitt" Stockholm. Även Järfälla kommun, där en av mina favoriter som vandringsområde ligger: Säbysjön och dess omgivningar.

Pendeltåg från Stockholm till Jakobsberg, en kvarts promenad, och så är man ute i ett härligt landskap runt sjön. Man kan ta tunnelbana till Akalla också, och till fots ganska raskt komma ut i grönskan. Där finns Säby gård med många hästar, och på sina håll kan man se skotsk höglandsboskap beta.



Hit till trakterna runt Säbysjön dras såväl fåglar som fågelskådare. Många fåglar gillar de stora vassområdena och blöta vadarstränder. De lokala fågelskådarna torde vara organiserade i Järfälla Ornitologiska Klubb, JOK, med hemsida här. Själv räknade jag idag in årets första stenskvätta som mycket lägligt kom och satte sig på en sten nära Barkarbys gamla flygfält.


Att ägna några timmar åt att promenera genom skogar och över fält när fåglarna sjunger och vårfina fjärilar vimsar över dikesrenarna medan skogskanterna står vita av vitsippor och blå av blåsippor - kan man göra något finare?