Höjt pris, sänkt efterfrågan - elementär ekonomi!

Den här figuren kan man se i Ånghästparken på Söder. Kanske de offentliga kommunikationerna i Stockholm skulle gå bättre om de fick draghjälp av "havre-motorer"!?

Saxat från Svenskan:

När landstingsledningen i Stockholm aviserade en höjning av SL-kortet i september förra året, motiverades prishöjningen med att fler stockholmare skulle lockas att åka kollektivt. ”Vi höjer priset för att locka fler resenärer när Stockholm växer”, sade finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M). Då varnade forskare för att den kraftiga prishöjningen skulle få en hämmande effekt på kollektivresandet, som också kunde väntas bli bestående i flera år.

Nio månader efter prishöjningen visar beräkningar utifrån SL:s statistik över biljettförsäljning att höjningen verkligen haft en hämmande effekt på kollektivresandet, som är 2,2 procent lägre än om priset inte skulle ha höjts. Störst är tappet för periodkorten, där cirka 47000 färre kort sålts under perioden.

Man kanske inte ens behöver vara trafikforskare för att ana sammanhangen. Till och med en nationalekonom skulle genom att vifta med ett diagram med utbuds- och efterfrågekurvor visa att i normalfall leder höjt pris till sänkt efterfrågan. Och om högre pris dessutom kombineras med tvekan om kvaliteten på den vara som utbjuds blir det än värre naturligtvis.

Det kanske är rimligt att tänka sig att driften av de offentliga kommunikationerna i Stockholm är av en sådan omfattning och vikt att man inte kan använda vanligt marknadstänkande. Bilarna korkar igen gatorna. Det behövs inte mycket till störningar (exempelvis de gatuarbeten som pågår nu) för att det skall bli nästintill hopplöst på en del ställen. Tänk om Essingeleden blir rammad av en båt en gång till ... det vågar man inte tänka på!

Kollektivtrafiken måste alltså ha god volym för att svälja ett ökande antal resande. Man skulle nästan kunna misstänka att det finns bildyrkare kvar bland de individer som är politiskt ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholm, samt att den hysteriska skattesänkarlinjen som gäller - och detta oavsett konsekvenserna. Bland konsekvenserna kan ju vara att det som ser ut som besparingar idag kommer tillbaka med värre kostnader i morgon. Med andra ord behövs det ösas in resurser som inte är direkt avgiftsfinansierade. Det blir utgifter idag som kan komma tillbaka i form av samhälleliga intäkter framöver!

Förresten råkade jag gå förbi utbyggnaden av Tvärbanan igår. Några bilder finns här.

Kladdet vid Gamla stan - lär av historiska erfarenheter?

Jag fotograferade denna nedkladdade vägg igår eftermiddag. Inte roligt alls. Undrar om ens kladdarna tycker att det är så roligt i långa loppet?

Nu är väggen mot Riddarfjärden vid Gamla stans tunnelbana vitmålad. En gång var den omålad grå betong. Inte så roligt det heller, men det fanns en del målningar som var klar ovanför kladd-nivån. Det här en svartvita bild som togs av mig någon gång mot slutet av sjuttiotalet tror jag. Den har tidigare varit ute i bloggvärlden här tillsammans med några andra bildexempel från den tiden. Ibland var det bättre förr, även vad det gällde inofficiellt måleri utomhus!

Vi tar en till när jag ändå är igång:

Men det fanns även ett officiellt utomhusmålande tror jag, fast jag vet inte detaljerna. Jag utgår från att det var riktiga konstnärer, kanske under utbildning på konstskolan bredvid, som stod för dem. Hur som helst så fanns det något som hetter Tysta Marigången under Tegelbacken, en gångtunnel ned mot kajen som sedan länge är igenmurad. I den fanns väggmålningar från ena änden till den andra. Jag tog några bilder där också på sjuttiotalet. Tre av dem finns här och en ser ut så här:

Vad kan man dra för slutsatser av det här? - Kanske att det åtminstone går att dra ner på det vedervärdiga klottret om man inte har tomma betongväggar (och eventuellt ger dem extra dragningskraft genom att måla dem vita) utan ser till att det finns något där redan. De mest vedervärdiga självcentrerade klottrarna kommer naturligtvis inte att avhållas från skadegörelse för det, men viss återhållande verkan kanska man kan hoppas på.

Vore inte de långa väggarna till höger och vänster om tunnelbaneuppgången lämpliga för en storskalig muralmålning med anknytning till Gamla stans historia, exempelvis?

Ljusspelet på Stadsmuseet

Det här är gamla nyheter, men bättre sent än aldrig. I söndags kväll var jag nere och tittade på ljus- och ljudspelet som uppfördes med Stadsmuseets fasad som bakgrund. En spännande upplevelse med färger och figurer som åkte hit och dit, växte fram ur fasaden, försvann, verkade rasa mot marken ... jag är glad att jag fick ändan ur vagnen och gick och tittade. Eftersom det var en rörlig föreställning ger stillbilder ett ganska blekt intryck, men bättre ett blekt intryck än inget intryck alls!

Klotter, konst, kultplats?

Kom gående Hornsbruksgatan i riktning mot Varvsgatan i morse. Stora porten till transformatorstationen stod öppen, vilket inte sker så ofta. Vad mer, det verkade vara ett jätteklotter där:

Kranium av ett svårbestämt djur. Man kunde ju tro att det är en fågel, men fåglar har inte tänder

Ett utbrunnet ljus - skall det ge tanken på någon slags kultplats?

En affisch till höger, där kanske det står något?

Jaha, någon slags utställning, gallerireklam ....

... och det här saxade jag från galleriets hemsida , de finns tydligen i en gammal mjölkaffär på andra sidan Söder

Från Bellmansro via Rosendal till Isbladskärret

I morse stod jag på Telefonplans tunnelbaneperrong. Plötsligt blev det väldig oro bland måsarna i närheten. Jag tittade uppåt, och högt däruppe seglade en havsörn förbi, uppvaktad av några efterhängsna måsar ett tag innan den skruvat sig uppåt några varv mot molnen och försvann. Den var för långt bort för min lilla fickkamera, så i stället kör jag en del bilder som jag tog igår förmiddag på Djurgården. (Jag har faktiskt sett havsörn på och från och vid Djurgården också!)

Bara några meter från Bellmansstatyn vid Bellmansro, och man tror att man befinner sig på en stig ute i skogen

I Rosendals trädgårdar har man roliga utställningar ibland.  Här finns några bilder från den fina utställningen med fågelskrämmor förra året. Man blev snarare glad än skrämd, tyckte jag. Men i år var temat "grindar", som den här ovan.

Lite dold i en lövportal är den märkligt utformade grinden till höger. Var går gränsen mellan bruksföremålet 'grind' och konstverket 'grind', eller finns det någon gräns?

En variant till, väldigt formren kanske man kan säga? 

I det skarpa motljuset står en betongfigur och tycks begrunda en grindvariant som påminner om konstverk jag sett både i Stockholm (vid Skinnarbacken på Söder) och i Uppsala botaniska trädgård: en form som gradvis pekar allt vassare upp mot himlen. Eller också är figuren till vänster i själva verket en tomteluva. Fast då kan den inte sitta på di smau under jårdi utan snarare på de stora under jorden.

Man har väl rätt att ta till fantasin: denna grind visar i själva verket tre figurer som står framåtlutade åt olika håll och undrar "var tappade jag nyckeln?", eller "ligger möjligen kontaktlinsen någonstans här?".

Vi är ju i en trädgård, så låt oss fördjupa oss i några blomsterskönheter ... fast den här får mig mer att tänka på en gräddbakelse med kanske lite arrak. Har någon något annat förslag?

Detta är siden som glänser så fint, eller ...?

Låt oss gå så nära så att allt blir mer färg än form. Och denna bild - liksom de andra - gör sig ännu bättre i uppklickad version!

Och till slut, långt borta i den mörka skogen på landet? Nej, stigen bakom Isbladskärret som nu fått något fånigt rojalistiskt namn som jag inte minns.  Sådana fina saker hittar man på Djurgården!

Nalle och "konst" på Reimersholme

Dessa bilder är från Reimersholme i söndags. Svanen Nalle (för mer detaljer, se kommentarer till denna bloggpost) åt för tillfället varken pizza eller grönsaker utan verkade mest ta igen sig.

Nedanstående fanns inte så långt ifrån svanen och blir inte begripligare utan förklaring även om man klickar upp den i större format (vilket i och för sig rekommenderas, för då syns mönstren mycket tydligare). Det är i själva verket en del av en av de murar som finns ut mot vattnet, och där folk (ungdj-r?) har stått och kletat färg. Jag tyckte det påminde om det kladderi som uppträdde som "modern konst" för 60-70 år sedan, när Jackson Pollock och liknande hjältar spruttade färg på stora dukar och fick betalt för det också. Senare har det uppenbarats att de hade hjälp av skumma imperialistiska krafter, vilket inte borde förvåna. Jag har behandlat det tidigare på annan plats.

Vyer

Det finns vyer och vyer av Stockholm. Somliga är uppenbara, andra tänker man inte riktigt på. Men om man går längs Söder Mälarstrand i riktning österut längs Pålsundskanalen kommer gradvis en stor vy över Riddarfjärden att öppna sig. Först ser man bara lite av Gamla stan och dess kyrktorn i den disiga bakgrunden, men ju längre man går desto mer av ljus och luft och öppenhet blir det. (Klicka på bilderna för större format.) Om man blundar för vad som finns till höger och vänster på den översta bilden så är ju det övriga ungefär vad en resande till Stockholm kunde se för några hundra år sedan.

Tog en kort promenad i morse - isen på Pålsundskanalen håller på att försvinna under vattnet

Stockholm är en sjöfartsstad. Säger någon emot mig om jag säger att man gärna kan se dess vatten mellan båtskrov och förtöjningstrossar? Isen glider bort medan bofinkarna kommit igång med sina gälla drillar. Kungsholmens fasad mot Riddarfjärden är grå i det småregniga vädret. Detta är Stockolm om våren!

En tavla från gissningsvis tidigare delen av 1930-talet, målad av min morfar. Inga konstiga höghus stör vyn med Stadshuset. 

Vinterns sista konstnärliga påhitt?

Det kom lite snö i natt. Förhoppningsvis ett av de sista snöfallen denna vinter. Men nederbörd i kombination med temperatur nära noll skapade mönster på ett par stenplattor, vilket jag omedelbart fotograferade. Vad skall man jämföra detta med? Kanske en gråmönstrad tapet - och mönstret skulle bestå av pressade växter och fjädrar? Var och en får göra sin tolkning! Själv tyckte jag det var ett uttryck för vad "Konstnären Naturen" kan hitta på.

Här är ett utsnitt ur bilden ovan. Nog ser det mer ut som växter än iskristaller!

Bara för att understryka det här med pågående vår: några pigga vårgäckar skådar mot solen och njuter av utsikten när snödrivorna i närheten raskt krymper samman!

Konstnären Naturen målar en morgonhimmel

Bloggkollega Nicke i Emmaboda kör ju ofta med solens upp- och nedgångar på sin blogg. Skulle jag vara sämre? - Bort med den tanken, här kommer ett par bilder som jag tog i morse i närheten av Telefonplan och Södertäljevägen. Den stora husfasaden till vänster på övre bilden tillhör den jättelika tegelbyggnaden (kvarteret Timotejen) mellan Tellusborgsvägen och Södertäljevägen, där jag jobbat i några omgångar. Men nu struntar vi i jobb och begrundar i stället vad Konstnären Naturen målar upp på morgonhimlen! Klicka upp bilderna för större format och mer färger!

Målningar i Tysta Marigången

Någon gång har jag nämnt här på bloggen har jag har foton av målningarna den numera igenmurade och försvunna Tysta Marigången under Tegelbacken. I går kväll, när jag letade efter något annat, så kom några av bilderna fram. Men jag är ganska säker på att det finns fler någonstans. De här är i alla fall tagna 1981. Någon gång kanske jag hittar fler. De är i alla fall en bra kontrast till mycket av det fula och trista klottret på stan.

Pingpong-killen ...

... utanför Eriksdalshallen har dagen till ära fått vit strut på huvudet och tycks ha ett lass fin vit grädde på racketen. Kortärmat och kortbrallor verkar lite väl frisksportaraktigt när det är flera grader under nollstrecket.

På nyårsafton kan man ...

... betrakta röken från värmeverket i Hammarby ...

... eller slå ihop ett par bilder till ett panorama av den frysta Årstaviken och Södersjukhusets mäktiga profil uppe på berget ...

... eller ställa sig och begrunda spår i snön - hemliga tecken? ...

... som finns i den igenfrusna Årstabäcken (jag väntar med iver på våren när träden häromkring skall fyllas med fågelsång).

Man kan likaledes se hur förmiddagssolen skapar skuggor och ljus på Årstabroarna ...

... och undra om inte de runda damerna här känner sig lite frusna om de ädlare kroppsdelarna ...

... och fantisera om att den här märkliga formationen av upprättstående isflak i själva verket är ett infruset hajstim.

Här vid Liljeholmsbrons skarpa sväng vid nedfarten till Hornstull bör dock inte bilisterna sitta och drömma. Det var synligt halt och jag undrade när den första kraschen skulle komma. Efter några sekunder åkte den där kärran in i räcket men studsade ut igen och kunde fortsätta för egen maskin, ...

... medan den här taxin verkade mer permanent parkerad några meter längre fram, förmodligen i väntan på bärgningshjälp.

Vad kan mer göras när det är nyårsafton? Man kan önska läsarna

Gott Nytt År