Höjt pris, sänkt efterfrågan - elementär ekonomi!

Den här figuren kan man se i Ånghästparken på Söder. Kanske de offentliga kommunikationerna i Stockholm skulle gå bättre om de fick draghjälp av "havre-motorer"!?

Saxat från Svenskan:

När landstingsledningen i Stockholm aviserade en höjning av SL-kortet i september förra året, motiverades prishöjningen med att fler stockholmare skulle lockas att åka kollektivt. ”Vi höjer priset för att locka fler resenärer när Stockholm växer”, sade finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M). Då varnade forskare för att den kraftiga prishöjningen skulle få en hämmande effekt på kollektivresandet, som också kunde väntas bli bestående i flera år.

Nio månader efter prishöjningen visar beräkningar utifrån SL:s statistik över biljettförsäljning att höjningen verkligen haft en hämmande effekt på kollektivresandet, som är 2,2 procent lägre än om priset inte skulle ha höjts. Störst är tappet för periodkorten, där cirka 47000 färre kort sålts under perioden.

Man kanske inte ens behöver vara trafikforskare för att ana sammanhangen. Till och med en nationalekonom skulle genom att vifta med ett diagram med utbuds- och efterfrågekurvor visa att i normalfall leder höjt pris till sänkt efterfrågan. Och om högre pris dessutom kombineras med tvekan om kvaliteten på den vara som utbjuds blir det än värre naturligtvis.

Det kanske är rimligt att tänka sig att driften av de offentliga kommunikationerna i Stockholm är av en sådan omfattning och vikt att man inte kan använda vanligt marknadstänkande. Bilarna korkar igen gatorna. Det behövs inte mycket till störningar (exempelvis de gatuarbeten som pågår nu) för att det skall bli nästintill hopplöst på en del ställen. Tänk om Essingeleden blir rammad av en båt en gång till ... det vågar man inte tänka på!

Kollektivtrafiken måste alltså ha god volym för att svälja ett ökande antal resande. Man skulle nästan kunna misstänka att det finns bildyrkare kvar bland de individer som är politiskt ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholm, samt att den hysteriska skattesänkarlinjen som gäller - och detta oavsett konsekvenserna. Bland konsekvenserna kan ju vara att det som ser ut som besparingar idag kommer tillbaka med värre kostnader i morgon. Med andra ord behövs det ösas in resurser som inte är direkt avgiftsfinansierade. Det blir utgifter idag som kan komma tillbaka i form av samhälleliga intäkter framöver!

Förresten råkade jag gå förbi utbyggnaden av Tvärbanan igår. Några bilder finns här.

Måste Stockholm ligga just här?

Här är en karta som jag kladdat lite på, i form av ett kors. Den ungefär horisontella linjen går från Göta älvs mynning till Nevas utlopp. Den passerar Vänern, Hjälmaren, Mälaren, Åland och finska sydkusten. Det är sjöleder nästan hela vägen. Ända fram till att järnvägarna kom i slutet av 1800-talet var vattenlederna de bästa vägarna i stora delar av Norden. På somrarna kunde man ta tunga transporter med båt, på vintern i slädar över isarna. Vintern var faktiskt ofta den bästa tiden att förflytta sig.

Om man tittar på en karta över hur Sverige såg ut exempelvis i början av 1500-talet så ser man att landet följde ungefär den här östvästliga axeln. Men sedan finns det en nordsydlig axel också. Den kan tänkas följa östra eller västra stranden av Östersjön, men någonstans möts axlarna. Det bör vara ungefär någonstans mellan nuvarande Stockholm och finska Åbo. Man skulle kunna tänka sig en kompromiss med Åland, men ålandsöarna saknade den utvecklade ekonomi med exempelvis omfattande gruvhantering som fanns omkring Mälaren i Bergslagslandskapen. Stockholm eller Åbo låg bättre till och Stockholm bäst just när något som liknade ett svenskt rike började växa fram efter år 1000. Antagligen spelade tyska handelsintressen in när Stockholm blev stad på 1200-talet. Stockholm blev ett nytt namn efter Helgö, Birka och Sigtuna.

Stockholm var alltså en rätt bra knutpunkt i handelsnäten, tillgänglig från alla håll men ändå med en geografi som gjorde att platsen kunde försvaras mot anfall från sjöss eller land.

Men gäller det idag? Varför skulle man inte kunna sätta sig ner och förutsättningslöst fråga: vad skall vi ha Stockholm till? Håller man nu på och planerar och bygger som tusan i en ort som om hundra år kanske är lika relevant för Sverige som Säffle eller Hudiksvall är idag?

Bara för att ta det där med kommunikationerna: en äldre tids teknologi och behov gjorde att Stockholm låg bra till för såväl utrikes som inrikes kontakter. Men det var länge sedan skutorna seglade med stångjärn från Arboga till Stockholm och behövde fritt vatten. Det kommer inga slädlass på Mälaren längre och kör upp på land vid Vinterviken.

Man kanske kunde flytta över Stockholm till Arboga i stället (under pesten 1709 har jag för mig att hovet flydde till Arboga för övrigt, och ungefär vid den tiden hade jag släkting som var järnbärare där)? Eller tänka i helt andra banor? Om man backar några steg och försöker tänka förutsättningslöst (vilket naturligtvis inte är helt möjligt) kanske det kommer upp andra smarta idéer. Kanske en lämplig första fråga är: vad skall vi ha Stockholm till -måste Stockholm ligga just här? För en gammal stockholmare är det givetvis trevligt med positiva svar på dessa frågor, men tänk om någon kommer på att det kunde finnas bättre alternativ?

(Tillägg om Säffle och Hudiksvall: slumpvis valda namn. I Säffle har jag aldrig varit. En gång åkte jag tåg förbi Hudiksvall, och jag lovar - hade jag blundat en sekund hade jag kanske inte ens märkt att vi körde förbi en stad!)