Samma torn, två bilder

Två bilder - samma torn. LM-tornet vid Telefonplan, nämligen. Ser inte så stort ut på det här bilderna, men jag har varit halvvägs upp en gång och kan garantera att det är ruskigt högt redan där! Den här bilden tog jag för några dagar sedan på förmiddagen från tunnelbaneperrongen. Det var kontrasten mellan tornet och det enorma grålila och rosa molnet som fångade mitt intresse.

Och här är samma torn men på eftermiddagen samma dag. Bilden tagen inifrån buss 161 just när den susade förbi Telefonplans tunnelbanestation. Tyckte färgerna och oskärpan på grund av rörelserna blev häftiga.

Och med detta är det bara att stänga Björnholm för i år och säga

Gott Nytt År!

Sparvbo tillagt

Slarvigt av mig, jag borde ha lagt upp en länk till Kerstins hemsida Sparvboet för länge sedan men missat det - men nu är det gjort! Finns i länklistan till höger på den här sidan.

Sparvboet innehåller bland annat massor av bilder, mycket med natur men även sjöfart och annat, från västra Söder, Långholmen och Reimersholme samt Kungsholmen. Och om vi tänker på den fina Rosängen på Långholmen som jag ibland har skrivit om så finns en undersida till Sparvboet om den också! Besök rekommenderas (på hemsidan nu, och Rosängen när det blir blomstertid)!

Det blåste på Skogskyrkogården

Om det är något som kännetecknar Skogskyrkogården så är det naturligtvis träd i mängder. Jag var där en stund i eftermiddags och funderade över hur det gått med träden under de gångna dygnen av blåst. Den som varit där vet ju att det finns många väldigt höga och smala tallar  - och jag noterade en som givit upp för (luft)trycket.  Tur att ingen stod i vägen. Till och med gravstenarna verkar ha klarat sig undan kraschen. Men på andra ställen syntes en del stenar som blåst omkull, och marken var full av nedblåsta kvistar och grövre grenar som man inte skulle vilja få i skallen.

En duva (av keramik?) tittar förskräckt ned på förödelsen från sin utsiktsplats på en gravsten

Resultat av krasch

Jag tog den här bilden tio i elva julaftons förmiddag, på Hornsbruksgatan. Misstänker att den här illa tilltygade kärran är samma som nämns i det här reportaget. Tur att skadorna på inblandade människor inte blev värre än vad som verkligen skedde. Det som hänger på dragkroken i bak är en bit av polisens avspärrningsremsa.

För ett år sedan ...

... var det bistrare väder här i Stockholm.

Tallarna i Årsta skog stod i givakt som frusna utropstecken ...

... en frusen rök hängde över Liljeholmen och Årstaviken ...

... och såväl den gamla pälsmössan som den gamla fårskinnsfodrade militärpälsen kom till god användning!

Det kanske inte händer så mycket mer på den här bloggen de närmsta dagarna, så jag passar på att önska den lilla skaran läsare

God Jul & Gott Nytt År!

Snögubbeväder

Jaha, till slut kommer det lite snö i alla fall. Undrar om den ligger kvar till jul. Och därborta jobbar kidsen med något ...

... som vid närmare betraktande ser ut så här.

Snögubbe. Eller om det faktiskt är en snögubbsfamilj de lyckats knåda ihop av det ringa snötäcket på måndagsmorgonen. I skrivande stund faller mer snö, så det kan bli läge för nya och bättre försök längre fram.

När det är sånt här gråväder får man vara glad åt klara och rena färger som lyser upp dagen. Blad på en alkvist, tror jag.

Fönstertittande

Går förbi på gatan, tittar uppåt, noterar skillnaden mellan de tre fönstren. 

Skulle kunna vara en stor målning därinne. Låt mig gissa: detta är  kyrksalen. På sid. 270 i Stockholms byggnader av Andersson och Bedoire står det om Borgarhemmet på Högalidsgatan: "I tunga karolinska former har anläggningen en kasernmässig monumentalitet, som liksom kyrksalen understryker karaktären av inrättning." Undrar hur det ser ut därinne. Men det får man väl aldrig veta!

Hur det såg ut härinne 'när det begav sig' vet jag inte om jag vill veta. Gick förbi de gamla fängelsebyggnaderna på Långholmen i morse och noterade segelbåten i dunklet innanför fönstret. Man skulle väl kunna tänka sig en olycklig fånge som gärna drömde sig bort till de fria vattenvidderna med frisk bris och svällande segel!

Årsjämförelse och morgonsång

För ett år sedan, 16 december 2010, var utsikten från Liljeholmsbron så här dystert vintrig. Årstabroarna därborta försvinner nästan i diset.

Så här såg det ut i koloniområdet på Långholmen i förmiddags. Lika småskräpigt och dystert som koloniområdet brukar se ut under dödsäsongen. Men var det verkligen helt dött? - Nej! I ett träd borta vid stugorna tog en koltrast och stämde upp en kort men ganska kraftfull morgonpsalm! I själva verket sjunger koltrastarna året runt, men när det inte är 'högsäsong' under vår och försommar brukar sången vara väldigt diskret. Morgonen blev lite ljusare av detta musikaliska inslag!

För ett år sedan ...

För drygt ett år sedan, 11 december 2010, såg det så här vintrigt ut vid Malmgårdsvägen på Söder.  I år har vi inte hunnit fram till snön ännu, och det verkar inte som det skall bli något den här veckan. Kan man få beställa några dekorativa flingor till julafton kanske, det räcker gott för mig! (Inslaget här inspirerat av Molles vinterbilder.) Går man tillbaka till 2009 var det ännu snöfritt, men bara några dagar senare slog vintern till med besked!

Pålsundskanalen i sepia

Pålsundskanalen måndag morgon. Jag tyckte en bild i sepia passade bra till den glåmiga snöfria vinterstämning som råder just nu. Småregnigt och kallt. Usch.

Strax till höger utanför bildkanten inträffade för övrigt det mord som behandlas i deckaren Södermalmsmorden av Lars Bill Lundholm. Jag hade nog inte lagt märke till den boken om inte en läsare av den här bloggen nämnde dess existens för några år sedan. Alla tips mottages med intresse!

Nattbilder 2

Nattbild med dramatisk måne och moln. I förgrunden träd i Årsta skog, i bakgrunden ljus från  Söder. Hade det här varit en oljemålning så skulle konstnären ha kunnat vara den romantiske tysken Caspar David Friedrich i början av 1800-talet. Men nu är det ju en lite konstigt inställd kamera som fixat stämningen. 

Ännu lite djupare in i Årsta skog. Det finns väl inget som skapar så mycket nattstämning som lite ljus på avstånd!

Föregående inslag i den här serien.

Det finns hopp

Det må vara trist med den frosttäckta gräsmattan i bakgrunden, men i förgrunden sticker framtidshoppet upp: en knopp på ett äppelträd. Om ett halvår kan vi hoppas att där spricker ut vackra vita blommor, och att det mot slutet av sommaren kommer att finnas goda äpplen att mumsa i sig! Om du klickar upp bilden i större format kanske du ser att knoppen verkar lite luden. Kan vara en vinterpäls som måhända kommer till pass de närmsta månaderna!

Nattbilder

Nattbilder är ett lite konstigt fenomen. Å ena sidan måste man visa att det är mörkt och egentligen för lite ljus för fotografering, å andra sidan måste man ha lite mer än bara en svart fyrkant att visa upp. Hur som helst, årstiden är lämplig för den sortens försök och det kommer nog ett antal inslag med den sortens bilder framöver. De blir bättre om du klickar upp dem i större format!

Gamla Årstabron sedd från Tanto, och i öppningen mellan bro-tornen syns ljusen i Marievik

Svart ligger den gamla kolsyrefabriken där i Liljeholmen och ruvar över någon hemlighet

Inte riktigt natt ännu, men solen har gått ner och mörkret närmar sig sundet mellan Stora Essingen och Alvik, sett från spårvägsbron

Färgerna upplöser sig, blir vattniga som på en akvarell - Ulvsundasjön sedd  från bron mellan Essingeöarna

Åter till Årstabron, genomlysta presenningar där underhållsarbeten pågår

Långt därborta sticker Globens kupol upp. Natthimlen över Årstaviken och Årsta skog bortåt Hammarby har en egendomlig färg, svår att beskriva

Bara ljus och mörker, stadsprofilen blir som ett band av ljuspunkter i mörkret. Det här är två ihopsatta bilder. De röda fälten lite till höger om bildens mitt är fasadbelysning på höghusen i centrum. Ljusrampen längst till höger finns på en båt vid Söder Mälarstrand

Och vem bryr sig?

Jag gick runt hörnet från Mäster Samuelsgatan till Regeringsgatan, och vad syntes där? (Ja, jag hade kameran felinställd, så bilderna blev något konstiga, men ...) En EU-flagga som nästan såg ut som den hängde på halv stång. Ett tecken i tiden? Går eurozonen överstyr hänger resten av EU-projektet på gärsgårn. Det visade sig finnas något som hette Europahuset där, passande nog inhyst i en byråkratgrå byggnad från rekordåren. Den andlöst väntande allmänheten kan också titta in genom ett fönster och se en nedräkning till nästa val till EU-parlamentet ... om det nu är så många som bryr sig. När demokratin avvecklas på lokal och nationell nivå är det synnerligen tvivelaktig att den kommer att återupprättas på europeisk nivå. Finns EU kvar om 923 dagar? Och hur ser det i så fall ut? - Något som väldigt lite påminner om vad EU-anhängarna lovade en gång i tiden, kan man befara.

Bildsvep

Bildsvep ... jo, jag stod i går kväll på Djurgården vid Blockhusudden och tog en bild mot Nacka-sidan medan jag gjorde ett svep med kameran. Alla ljus på andra sidan sjön sammanfattade i en bild. Du fattar va ... bildsvep, hö hö. En intressant detalj är att vattnet i förgrunden ser ut som vatten, med stilla vågor.

Hälericentral?

Fotograferat på Hornsgatan idag. Är det ett ställe för häleri?

Den här bilden har inget med brottsmisstankar att göra, tyckte bara att den blev rätt spännande: en man som sitter och jobbar i nattmörkret på utsidan av en båt vid Söder Mälarstrand. Ljusen i bakgrunden är från husen vid Kungsholms strand.

Maria kyrkogård på väg ned i marken?

Den här bloggposten kan dels ses som uppföljning av en tidigare sväng runt Maria kyrka, dels som en nyfiken titt nu på lördagsmorgonen på grund av rapporter om att marken givit vika på kyrkogården ovanför tunnelbygget. Hålet skall vara tilltäppt nu. Det vore ju taskigt om tunneljobbarna fick gravstenar i skallen, men jag antar att folk som inte gillar det här bygget nu nickar och säger "vavadejasa". En del skador har det varit i kyrkan. Man kan undra om det skall hända fler sådana här saker, tunneln passerar ju under ett antal känsliga byggnader. Mest är det urberg, men här var det tydligen sand. Fallet Hallandsåsen lär oss att tunnlar och sand kan vara en besvärlig kombination.

Detta kan också ses som ett icke-föreställande konstverk, alternativt konstverket "blå plastduk med pålagd plank"

Jaså, "Ulla Winblad" är begravd här! Hon skulle nog inte ha sett med blida ögon på den här minnesskylten, förebilden till Bellmans ystra sångmö ville verkligen inte bli påmind om sin lättfotade ungdom!

Och här har vi Werner Aspenström, sympatisk och läsbar diktare som också ligger här. Klicka upp till större format kan du kanske läsa hans dikt "I Maria församling" också!

Har man rutiner för sånt?

I förmiddags klev jag av tunnelbanetåget i Liljeholmen. Det var slutstation och avstigning för samtliga passagerar just för det tåget, det hade väl gjort sin morgontjänst och skulle hem till hallarna för att vila. Så jag klev av från näst sista vagnen och gick framåt. Efter några meter noterade jag en kvarvarande passagerar i mörka kläder med huva som verkade sova i en i övrigt tom vagn. Jag knackade hårt på fönstret som var alldeles invid personens huvud, men han reagerade inte. Jag gick in och petade på hans axel några gånger. Noll reaktion. En liten dam med "utländskt" utseende kom förbi, gick in och ruskade på Trötter. Inget hände. Den lilla damen var tydligen väldigt engagerad, för hon nära nog sprang hela vägen längs perrongen fram till föraren och pratade med denne. Tydligen gavs det något lugnande svar, och så stängdes dörrarna och tåget körde iväg.

Jag bara undrar: har SL någon rutin för att ta hand om passagerare som vägrar vakna? (Jag antar att människan åtminstone levde.) Kör man in i hallarna och tillkallar några hantlangare: "Ööh, det är nån som sitter och sover i nästa sista vagnen och verkar svårväckt, kan ni plocka ut killen va?" Och så går patrullen dit med en vagn à la bår på hjul och lyfter varsamt över Trötter till denna. Och vad händer sedan? Transport till ett mysigt uppvakningsrum, kördes han över till ett tåg som skulle ut i trafik, eller till någon dyster katakomb där dystra biljettkontrollanter blickar ner på den olycklige? - Ingen vet!

Alla helgons trafikstockningar och mörker

I DN skriver Epstein att det behövs bättre insatser av SL vid Skogskyrkogården under Alla helgons dag. Det är mycket folk som vill ut och in, nämligen!

Själv har jag noterat detta sedan några år, och på väg dit så kliver jag av tåget i Sandsborg och går genom begravningsplatsen där för att komma ner till Skogskyrkogården. Det tar nog ungefär lika lång tid som att stå och vänta på att överhuvud taget komma ner från perrongen vid Skogskyrkogården. Fast det var jäkligt mörkt i år så jag lyckades för en stund närapå gå vilse bland gravarna i Sandsborgs begravningsplats! Men så småningom kände jag i mörkret doften från korvnasarna som håller till vid ingången till Skogskyrkogården, och då var det klart att jag var på rätt väg!

På hemväg försökte jag mig inte ens ta mig upp till tunnelbanan. Jag fotvandrade till Gullmarsplan och tog tåget där i stället. Det är alltid nyttigt med motion!

Här var det lugnt och stilla - urnlunden i Högalidskyrkan

Om någon tycker att det här verkar mörkt så beror det på att det var mörkt som tusan! Tur att det finns några bra landmärken att navigera efter i letandet efter rätt grav på Skogskyrkogården - flyttar man på dem blir det besvärligt för mig! 

Somliga gillar att fotografera ljus - som här i Katarina kyrka. Hur själva bilden blev kan man se här

Rätt tänkt

– Vagnfel, växelfel, signalfel, alltid är det något. Jag har slutat bry mig om när tågen går. jag går bara ned till stationen och hoppas på att det ska komma ett tåg

Så säger en man som blev sittande i ett pendeltåg på Årstabron. Och jag känner igen det. Rätt tänkt: tåget kommer när det kommer, så har det blivit. För att vara säker på att komma fram till den södra förort dit jag åker ibland så har det konsekvent blivit buss de senaste åren. Bussarna tog sig fram enligt tabellen även när det var riktigt busväder, pendeltågen var permanent sena och opålitliga.

För en del år sedan åkte jag ofta pendeln till Flemingsberg. När det slog till och blev vinter - men även om det inte var vinter - så såg jag till att vara ute ungefär trekvart tidigare än vad jag skulle ha behövt ifall trafiken hade varit pålitlig enligt tidtabellen. Med trekvarts framförhållning och kvartstrafik så kunde jag komma ditut långt tidigare än nödvändigt, men hellre det än att vara ute i sista minuten och försöka ta sig upp från stationen till platån med högskolan. Var det riktigt illa så kunde man ju råka ut för både sena tåg och att rulltrapporna (väldigt långa, vill jag säga för dem som inte sett dem) stod stilla. Klaffade allt som det skulle fick man en stund extra för att kunna kila in på det fina biblioteket.

Men det här är allvarligt. Infrastrukturen förfaller i det nyliberala paradiset. Det spelar ingen roll om det är socialmoderater eller socialmoderater som har makten, det går utför. Resurser sugs ur den reala ekonomin och antas göra folk lyckliga genom att försvinna i spekulationsbubblor. Det torde vara klart vid det här laget att det inte fungerar. Igensnöade växlar eller trasiga signalsystem kan inte korrigeras genom ansvaret läggs på personer och organisationer som helt enkelt inte är intresserade av att vara ansvariga - annat än kanske för sina egna bonusar.

I bakgrunden Långholmens fängelse. Verksamheten flyttades sedan till Kumla i Närke. Skulle man kunna tänka sig att ansvariga politiker också fick göra en lång och tidsbestämd förflyttning till en liknande instution?

Morgonrodnad

Jag gick över Liljeholmsbron strax före halvåtta i morse. Över horisonten i öster var det ett märkligt violett ljus. Medan jag ägnade en halv minut till att plocka fram kameran, ställa in tidsutlösning och placera kameran på på broräcket, hann himlen skifta färg! I stället var det morgonrodnaden som blev allt skarpare. Lite av det violetta finns dock kvar i bildens högerkant alldeles vid horisonten. Det gäller att skynda sig på om man vill få bilderna som man tänkt sig - å andra sidan, om man sölar kan det bli nya intressanta effekter!

Höstfärger och vattenskräp

Jag gick över "Suckarnas bro" till Långholmen i morse. Nåja, det namnet är väl inte aktuellt längre, sedan "Svarta Majas" transporter av fångar till fängelset upphört. Möjligen kan det vara "pustarnas" bro numera, med tanke på allt pust & stånk från joggare som ilar upp och ner i backarna. Ännu så länge är hösten kvar i den vackra fasen, men snart faller löven ... suck och pust!

En sann bild av hösten: några utemöbler står kvar bland på en gul matta av fallna löv, som en  påminnelse om att säsongen drar mot sitt slut. Kanske det ännu kommer att bli fina höstdagar när folk kan slå sig ner med en kopp kaffe och njuta, men vintern närmar sig ...

Ibland brukar jag fotografera "konstnärligt skräp" i Pålsundskanalen. En märklig blandning av nedfallna löv och andra växtrester, algblomning, och saker som slarviga människor låtit falla i vattnet. För mig blir det en sorts konstverk i alla fall.

Omkring Maria kyrka - en titt på några gravar

Jag fick för mig att gå upp på Maria kyrkogård och "kolla läget". När jag såg den här graven tänkte jag, att här måste ju en riktigt läskig figur vara begravd eftersom han måste vara bakom galler även som död.

Men sedan blev det mer kulturellt och trevligt, med några "kändisgravar":

Eric Johan Stagnelius - jag hade honom uppe på min poesiblogg för några dagar sedan, som av en händelse. Eller har det något med poesins outgrundliga makt att göra?

Evert Taube - han behöver väl ingen presentation?

Hur var det Lasse Lucidor skaldade? "Skulle jag sörja/ så vore jag tokot", eller något åt det håller?

Tompa Jahn, mindre känt musikernamn, men jag tror mig  komma ihåg honom.  Var det inte han som var "Ärtan från Värtan" och sjöng på någon sorts stockholmsdialekt?

Och till slut jazzmusikern Per Henrik Wallin