LM:s matsalar vid Telefonplan försvinner

Den här bilden plockade jag upp från tidskriften Arkitektur, en notis angående ändringar vid Telefonplan. Notera den sillsallad-färgade fasaden ungefär mitt på bilden. Där är tänkta nya bostadshus, i stället för den här byggnaden:

Huset som skall bort såg ut så här när jag tog en bild i maj 2006

Den länga som hade namnet Designens hus byggdes (tror jag) 1970 som en del av L M Ericssons växande lokalyta och ständiga kamp för att hitta rum att sätta den växande personalen i. Som man ser på övre bilden ligger huset till höger om det stora komplexet med verkstäder och kontor som kom till från 1940 och framåt. Minns jag rätt hade den här byggnaden internbeteckningen I-huset. Där fanns mycket: matsalar i två våningar, idrottshallar, en butik, huvudkassan, läkarmottagning, och säkert andra saker som jag glömt bort.

Om man tittar på övre bilden så finns befintliga bostadshus vid skogen ovanför det tänkta nybygget. På "min tid" var där bergsknallar, samt en bensinstation som tillhörde något som hette "L M E-anställdas intresseföringen". Jag har för mig att det ursprungligen var en butiksrörelse som Verkstadsklubben tog initiativ till under Andra världskriget för att hjälpa medlemmarna med billiga inköp. Senare kunde alla anställda vara medlemmar. Det fanns nog stora hål nere i berget också, men det vet jag inget om.

De tänkta nya husen ser inte ut att vara mer än fyra-fem våningar höga. Samtidigt finns det byggnader på det gamla LM-området som är betydligt högre. - Hur som helst, jag tror inte området runt Telefonplan mått enbart illa av att Ericsson flyttat ut. Det kanske i själva verket är tvärtom?

Samma torn, två bilder

Två bilder - samma torn. LM-tornet vid Telefonplan, nämligen. Ser inte så stort ut på det här bilderna, men jag har varit halvvägs upp en gång och kan garantera att det är ruskigt högt redan där! Den här bilden tog jag för några dagar sedan på förmiddagen från tunnelbaneperrongen. Det var kontrasten mellan tornet och det enorma grålila och rosa molnet som fångade mitt intresse.

Och här är samma torn men på eftermiddagen samma dag. Bilden tagen inifrån buss 161 just när den susade förbi Telefonplans tunnelbanestation. Tyckte färgerna och oskärpan på grund av rörelserna blev häftiga.

Och med detta är det bara att stänga Björnholm för i år och säga

Gott Nytt År!

Trattar i skogen, butik går i graven

Det här är bilder jag tog i eftermiddags. De tre första är upptäckter jag gjorde i skogspartiet norr om L M Ericssons gamla område vid Telefonplan. Mystiska trattar i skogen minsann. Skall det månne påminna om verksamheten som skedde strax bredvid, där arbetare, ingenjörer och andra flitigt framställde en del av det svenska välståndet. Betydligt flitigare och samhällsnyttigare än den jävel som varit framme och klottrat.

Den sista bilden visar att en av de sista gamla järnhandlarna håller på att lägga av. Jag vet inte hur gammal den är, men den fanns där vid Svandammsvägen i gamla "Kransen" redan i början på sjuttiotalet när jag började frekventera denna stadsdel. Konkurrensen från byggvaruhus och stormarknader har nog bidragit till att den gamla typen av järnaffärer inte klarar sig längre.

Närsjöfart för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm

Om jag vore politiker skulle jag utbrista att jag är glad över att Naturskyddsföreningen, Sankt Erik och Miljöpartiet stödjer mitt gamla förslag om mer sjöfart i Stockholm. (Ett inlägg i den frågan finns här.) Men i själva verket är synpunkterna rätt naturliga. Det räcker med att gå ner till stranden och se hur stan ligger här i geografin för att förstå möjligheterna. Folk gjorde det redan för tusen år sedan.

I ett gemensamt uttalande skriver trion att man bör Utveckla närsjöfarten för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm . I och för sig kan man vara lite trött på reklamfraser av typen "klimatsmart" eller "attraktiv", men det får väl gå för den goda sakens skull! Hela uttalandet kan tas upp som pdf-fil från Sankt Eriks hemsida tillsammans med andra remisser och åsikter.

De tre skriver:

Dagens döda knutpunkter vid T-banestationer under jord, brofästen med koncentrerad vägtrafik och kajer, som Söder och Norr Mälarstrand, med parkerade bilar är resultat av gårdagens stadsplanering. Med satsningar på moderna sjötransporter skulle angöringsplatserna för vattenburen kollektivtrafik bli naturliga och levande mötesplatser där stockholmare och besökare skulle kunna mötas, flanera och shoppa i småbutiker och marknadsstånd.

Är inte detta en vision av levande miljöer med lyckliga människor som till och med yimby skulle kunna godkänna ...? (Äsch, visst ja, dom hatar ju Sankt Erik!)

Förutom persontransporter, på båtar som körs på nya drivmedel, skriver man detta om godstrafik:

Istället för att lokalisera transportkrävande företag inom t ex detaljhandel, byggvaror eller livsmedel i anslutning till långtradardepåer som Västberga skulle de kunna lokaliseras till plats med tillgång till kaj.

I Västberga finns det ett stort område som man kunde bebygga med något annat, en jäkla massa hyresrätter exempelvis. Visserligen kommer det att vara avskuret åt ett håll genom järnvägsspåren på södra stambanan samt Södertäljevägen, men man kan ju tänka sig en utveckling som går i riktning mot Telefonplan i stället. Eller om man gör en djärv överdäckning och landar på andra sidan spåren och stuvar om bland partihallarna. Jag har för mig jag har hört att de håller på att tjäna ut - man kanske kunde bygga hyreslägenheter där också? Och så kan folk stå där i fönstren och se på drakflygare, hundägare, trädgårdskolonister, fågelskådare och andra som nyttjar området och trivs med det.