Bygga i hamnområden?

En advokat-nisse skriver i Svenskan att han tycker att man skall bygga mer bostäder i hamnområdena. Det där gagget om 'attraktivt' och 'sjönära' som den perversa medelklassen älskar dyker givetvis upp i sammanhanget.

Men är det smart? Stockholm har en lysande fördel i och med att staden ligger vid diverse knutpunkter för trafik, inklusive sjötrafik på Mälaren och i Östersjön. När det blir nödvändigt att lägga över mer tunga transporter på fartyg, och helst kunna lasta och lossa i närheten av centrala staden, vore det bra om inte hamnområdena redan har fyllts av bolåneslavar i överbelånade lägenheter 'med attraktivt sjöläge och nära till naturen'. Och man kan ju misstänka att de som flyttar in, och lovar att de minsann inte skall bli störda av buller från hamnen, snart kommer att kämpa som djur för att få bort de hemska störningarna!

Alltså: kolla transportsituationen och hur den kan förväntas utvecklas först. Sedan kan man eventuellt bygga, om så är lämpligt.

Närsjöfart för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm

Om jag vore politiker skulle jag utbrista att jag är glad över att Naturskyddsföreningen, Sankt Erik och Miljöpartiet stödjer mitt gamla förslag om mer sjöfart i Stockholm. (Ett inlägg i den frågan finns här.) Men i själva verket är synpunkterna rätt naturliga. Det räcker med att gå ner till stranden och se hur stan ligger här i geografin för att förstå möjligheterna. Folk gjorde det redan för tusen år sedan.

I ett gemensamt uttalande skriver trion att man bör Utveckla närsjöfarten för ett klimatsmart och attraktivt Stockholm . I och för sig kan man vara lite trött på reklamfraser av typen "klimatsmart" eller "attraktiv", men det får väl gå för den goda sakens skull! Hela uttalandet kan tas upp som pdf-fil från Sankt Eriks hemsida tillsammans med andra remisser och åsikter.

De tre skriver:

Dagens döda knutpunkter vid T-banestationer under jord, brofästen med koncentrerad vägtrafik och kajer, som Söder och Norr Mälarstrand, med parkerade bilar är resultat av gårdagens stadsplanering. Med satsningar på moderna sjötransporter skulle angöringsplatserna för vattenburen kollektivtrafik bli naturliga och levande mötesplatser där stockholmare och besökare skulle kunna mötas, flanera och shoppa i småbutiker och marknadsstånd.

Är inte detta en vision av levande miljöer med lyckliga människor som till och med yimby skulle kunna godkänna ...? (Äsch, visst ja, dom hatar ju Sankt Erik!)

Förutom persontransporter, på båtar som körs på nya drivmedel, skriver man detta om godstrafik:

Istället för att lokalisera transportkrävande företag inom t ex detaljhandel, byggvaror eller livsmedel i anslutning till långtradardepåer som Västberga skulle de kunna lokaliseras till plats med tillgång till kaj.

I Västberga finns det ett stort område som man kunde bebygga med något annat, en jäkla massa hyresrätter exempelvis. Visserligen kommer det att vara avskuret åt ett håll genom järnvägsspåren på södra stambanan samt Södertäljevägen, men man kan ju tänka sig en utveckling som går i riktning mot Telefonplan i stället. Eller om man gör en djärv överdäckning och landar på andra sidan spåren och stuvar om bland partihallarna. Jag har för mig jag har hört att de håller på att tjäna ut - man kanske kunde bygga hyreslägenheter där också? Och så kan folk stå där i fönstren och se på drakflygare, hundägare, trädgårdskolonister, fågelskådare och andra som nyttjar området och trivs med det.

Bevara kajerna som kajer för sjöfarten i Stockholm

Här speglar sig Cementas depå i Årstavikens vårblanka vatten. Men hur länge? Staden tränger på.

Är det vettigt att strandnära industrier trängs undan till förmån för bostadsbyggande åt folk som nödvändigtvis måste bo nere vid vattnet? Borde inte Stockholms kajer framåt än mer användas för miljövänliga transporter (eller åtminstone transporter som är miljövänligare än lastbilar!)? Borde inte nya bostadsområden hellre byggas längs järnvägslinjerna norr- och söderut, eller på Bromma flygfält? Borde vi inte försöka hålla kvar de få tyngre industrier i stan som ännu inte är utkörda? Finns det människor som på något sätt mår illa av att det finns fabriker i Stockholm ganska nära centrum?

Till Cementas depå i Liljeholmen tas varje år in 350.000 ton cement med båt. Det motsvarar cirka 9.000 lastbilar. Jag tror det vore bra att ha den här transportleden till sjöss kvar i Liljeholmen.

Här ligger Västanvik från Slite och lossar sin last i Liljeholmen.

Förutom att bostäder vid kajerna tränger undan arbetsplatser med rätt miljövänliga transportmöjligheter kommer bostäderna att ligga i områden som riskerar att hamna under vatten vid en stor översvämning. I Hamburg byggs det också en del i gamla hamnområden, men där har man tänkt på faran med högvatten (7,5 meter räknar man med!) och bestämt att det inte får finnas bostäder i bottenvåningarna. Har planerarna och exploatörerna i Stockholm tänkt så långt?

Om stränder vore bra för bostadsbygge skulle våra stränder vara fulla av bostäder redan. Men förr var man försiktigare och byggde inte så (lika lite som man byggde hus och vägar på bästa åkermarken - nu går det bra, men hur länge till?). Är det verkligen vettigt att ge efter för den här modenycken att folk praktiskt taget måste bo ute i vattnet?

(Data här kommer från Sjöfartsstaden Stockholm, Samfundet S:t Eriks årsbok, 2007. Bilderna har jag tagit själv.)