Här speglar sig Cementas depå i Årstavikens vårblanka vatten. Men hur länge? Staden tränger på.
Är det vettigt att strandnära industrier trängs undan till förmån för bostadsbyggande åt folk som nödvändigtvis måste bo nere vid vattnet? Borde inte Stockholms kajer framåt än mer användas för miljövänliga transporter (eller åtminstone transporter som är miljövänligare än lastbilar!)? Borde inte nya bostadsområden hellre byggas längs järnvägslinjerna norr- och söderut, eller på Bromma flygfält? Borde vi inte försöka hålla kvar de få tyngre industrier i stan som ännu inte är utkörda? Finns det människor som på något sätt mår illa av att det finns fabriker i Stockholm ganska nära centrum?
Till Cementas depå i Liljeholmen tas varje år in 350.000 ton cement med båt. Det motsvarar cirka 9.000 lastbilar. Jag tror det vore bra att ha den här transportleden till sjöss kvar i Liljeholmen.
Här ligger Västanvik från Slite och lossar sin last i Liljeholmen.Förutom att bostäder vid kajerna tränger undan arbetsplatser med rätt miljövänliga transportmöjligheter kommer bostäderna att ligga i områden som riskerar att hamna under vatten vid en stor översvämning. I Hamburg byggs det också en del i gamla hamnområden, men där har man tänkt på faran med högvatten (7,5 meter räknar man med!) och bestämt att det inte får finnas bostäder i bottenvåningarna. Har planerarna och exploatörerna i Stockholm tänkt så långt?
Om stränder vore bra för bostadsbygge skulle våra stränder vara fulla av bostäder redan. Men förr var man försiktigare och byggde inte så (lika lite som man byggde hus och vägar på bästa åkermarken - nu går det bra, men hur länge till?). Är det verkligen vettigt att ge efter för den här modenycken att folk praktiskt taget måste bo ute i vattnet?
(Data här kommer från Sjöfartsstaden Stockholm, Samfundet S:t Eriks årsbok, 2007. Bilderna har jag tagit själv.)
10 kommentarer:
Med risk för att låta tjatig (den eviga YIMBY som jag är). Jag tycker det är väldigt bra att man exploaterar områden i innerstadens närhet. Själv bor jag långt ut i länet och jag kan intyga attjust i detta nu exploateras väldiga arealer naturmark för blivande Stockholmskt sprawl. Att de nya invånarna främst kommer att använda allmänna färdmedel är inte tal om eftersom de ligger utspridda långt från pendeltåg och med dåliga bussförbindelser. Med detta håller vi på att förstöra de naturliga vattentäkter vi har i länet så att vi alla snart måste förlita oss till mälarvattnets kvalité, vilket är ett sårbart system. Med tanke på utsläppsrisker odyl.
Jag håller dock med dig om att man bör vara försiktig med översvämningsriskerna. 7,5 meter marginal har de Hamburg, vilket låter mycket. Men det är mäjligt att Elbes avriningsområde är riktigt stort. Jag vet inte om det kan jämföras med Mälarens men det är hur som helst en parameter som jag tror man för stor utsträckning hittills har ignorerat.
De lär behöva sina meter i Hamburg när vatten från halva Centraleuropa skall ut i Nordsjön i en enda jättevåg längs en smal flod. Här har vi hela Mälaren för nya översvämningar att breda ut sig över, men som Klimat- och sårbarhetsutredningen visar kan det bli kärvt även här.
Jag tycker det här småfjuttandet längs stränder borde bannlysas. Det är en knasig mani hos bättre bemedlade mellanskikt att bo där och varför skall det premieras? Då är det bättre att bygga rejält på säkrare områden, och redan vid inflyttningen ha kommunikationerna klara. Att packa ihop människor är att be om väldigt besvärliga situatoner när/om något otrevligt händer så att man snabbt måste flytta på en massa folk. Det verkar inte vara en punkt yimby har funderat så mycket på?
Är det bättre att sprida ut folk så att deras miljöpåverkan ökar, vilket leder just till höjda vattennivåer, eller är det bättre att bygga så att miljöpåverkan blir mindre?
Industrier bör definitivt flyttas på, det är ofta ett stort slöseri med värdefull markyta för stadsförtätning när det slösas bort på industrier, däremot bör man behålla vissa lossningshamnar för just transporter samt också överväga att behålla industri med stora transportbehov.
Men att överlag säga att allt som idag ligger vid stränder bör stanna kvar (vilket ju i princip samfundet S:t erik gör i sin iver att konsekvent säga nej till precis allting som utvidgar innerstadens gränser) går jag inte alls med på.
Angående översvämningsrisker så skadar det inte att öka marginalerna men att lämna kvar stränderna som någon slags ingemansland ter sig onödigt, speciellt eftersom vi ändå behöver lösa problemet med översvämningsrisker då det redan bor mängder av människor i sådana områden. Eller skall vi låta det befintliga beståndet svämmas över?
Har befintligt bestånd byggts på fel ställe riskerar det att drabbas av översvämningar eller andra hyss som naturen kan ställa till med. Konstigare än så är det väl inte. Kommuner vid Vänern kräver att få bygga på fel ställe och att staten går in och betalar om något går fel, men det finns absolut ingen anledning att göra. Välmående knösar som envisas med att bo ute i vattnet får väl se husen spolas bort då! Då är det värre med klassiska stadsmiljöer, men de är åtminstone en kostant massa och ökar inte.
Hade det varit smart att bygga på stränder hade de varit fullbyggda redan. Men tidigare tog folk mer hänsyn till läge och höll sig borta från utsatta ställen nära vattnet. Inte byggde man på bra åkermark heller. Misstänker att nya generationer måste läras upp i de frågorna. Vad det gäller strandbyggen kommer försäkringsbolagen att ha synpunkter. De är vaksamma vad det gäller skador pga klimatförändringar.
Så fort det inte handlar om förtätade bostadsområden verkar intresset för en varierande stad med olika miljöer och verksamheter avta betänkligt. Inga industrier, bort med kolonistugor, helst så lite hamn som det går, in med svindyra bostadsrätter befolkade av 30-åringar i IT-branschen som kan känna sig icke-segregerade med grannar som ser precis likadana ut - det är det intryck jag får av en del yimby-argumentation. Några år senare har de ändå en familj och letar desperat över ett radhus någonstans för att barnen skall få lite gräs att leka på.
Du missar fortfarande att reflektera över mitt grundpåstående. Vi har redan mängder av bebyggelse invid stränderna, såsom bostäder, kontor, industrier, hamnar och så vidare.
Alla dessa skall då alltså enligt dig få spolas bort, så länge nyproduktion placeras någon annanstans?
Återigen. Problemet med översvämningsrisken måste lösas alldeles oavsett om stränderna bebyggs i större utsträckning än tidigare eller inte, vilket också gör att argumentet fallerar. Likväl skadar det inte heller, som jag skrev, att ha lite extra marginal för att verkligen vara på den säkra sidan.
"Hade det varit smart att bygga på stränder hade de varit fullbyggda redan."
Och vad är stränderna i innerstaden? Just det. Fullbyggda. Så uppenbarligen var vi inte så smarta på 1800-talet heller. Det handlar ju om stadsexpansion.
"Välmående knösar som envisas med att bo ute i vattnet får väl se husen spolas bort då!"
Sedan, då jag råkar vara just en IT-konsult i 30-årsåldern så vill jag kraftigt vända mig mot din nidbild. Jag tycker t.ex. att Hammarby Sjöstad inte alls har byggts som det vore. Det vi bör bygga är just blandade stadsdelar med blandade hyres- och bostadsrätter, kontor, affärsverksamheter, lokaler, kultur och nöjen, kort sagt, stadsdelar.
Och jag känner mig segregerad i allra högsta grad då jag bor i innerstaden. Här bor nästan enbart medel- och höginkomsttagare av svensk härkomst. Tycker jag det är bra? Inte det minsta, det är en del av den sjukdom som är resultatet av Stockholms misslyckade stadsplanering där man inte har klarat av att bygga så som folk vill bo. Du borde mycket väl veta var jag står i den frågan vid det här laget.
Det är barrar som smälls upp efter att man fått klart för sig att landhöjningen inte varar för evigt som gott kan spolas bort. Försäkringsbolagen lär inte betala. Skyddet är mer angeläget för äldre byggnation som satts upp innan man var klar över vad som är på väg att hända. Traditionellt har inte särskilt mycket byggts på stränder och i andra utsatta lägen. Fenomenet är internationellt - effekterna av den stora tsunamin förvärrades av att hotell och fiskebyar flyttat närmare vattnet exempelvis. Och vad har vi här: nybyggen i Marievik, Hammarby, Essingen, Västerås hamn ... en massa bostäder på skumma ställen. Där skulle man ha haft kvar verksamheter som tål att ligga i blöt ett tag.
Kan man inte misstänka att det finns en marginaleffekt vad det gäller energibesparing och tätt byggande? Tätare ger mer besparing, tills någon brytpunkt uppstår när besparingen blir negativ? Har någon funderat på det?
Om Alliansen lyckas får man nog ut medelinkomsttagarna ur innerstaden också. Vill man ha en annan sammansättning på befolkningen härinne (och ha de gamla innerstadsborna, de som står för kontinuiteten, kvar) torde inte fromma förhoppningar hjälpa särskilt mycket. Det kommer att kräva handfast politik.
Fast fortfarande står min grundfrågeställning obesvarad...
Såhär:
Om man tar fram en lösning som skyddar den bebyggelse som redan finns vid vatten så kommer även ny bebyggelse att per automatik åtnjuta detta skydd.
Dock så är det naturligtvis hög tid att börja titta på dessa frågor, och det är faktiskt något som också är uppe på agendan, om än dock kanske inte fullt ut på den nivå som det borde vara. Men jag vet att t.ex. Sjöfartsverket har gjort utredningar. Det lär dock dyka upp på agendan när problemet blir mer uppenbart än det är idag, än så länge har vi några år på oss att lösa desa problem i Stockholm.
Det troliga torde väl vara något liknande det man har i London, alltså en vattenbarriär som kan aktiveras vid behov.
Om du bygger på ställen där det finns äldre skyddsvärd bebyggelse, ja. Men så ser det inte ut överallt. Dessutom framkom det i Klimat- och sårbarhetsutredningens första delrapport att Räddningsverket inte har utrustning att skydda det hotade området.
Stockholms Stad bedömer att en sträcka om ca 2 mil inom
kommunens gränser i olika grad kan drabbas vid översvämning av
Mälaren. En inträffad översvämning kan komma att kräva stora
mängder invallningsutrustning. I Räddningsverkets depåer finns
sammanlagt barriärer och sandsäckar till 8−9 km invallning. Det
blir då fråga om prioriteringar, där alla områden inte är lika
känsliga. SOU 2006:94 sid. 116.
2 mil avser mycket mer än området där yimby försöker ta sig in. Man får helt enkelt ge fan i att lägga känsliga byggen i känsliga områden. Vi måste rusta för ett högvatten som vi inte vet kommer och som kan bli lindrigare eller värre än vad SMHI försökt kalkylera med. Teoretisk kanske det kommer en tremetersvåg inom tusen år. Det finns inget som hindrar att den slår till två-tre år i rad om tio år. Spar en del invallningspengar och bygg på säkrare ställen.
Med risk för att framstå som messerschmitter framhåller jag att Cementa vid Lövholmen inte ligger vid Årstaviken, snarare vid Liljeholmsviken. (Googlade på Årstaviken och fann denna artikel och blev lite besviken).
Tack för upplysningen, har inte tänkt på att vattnet kan byta namn här och där. Måste kolla vad kartorna eventuellt har att säga.
Skicka en kommentar