Vad är det här då? Ett snår som bara ser skräpigt ut, eller ...? Bilden är några år gammal, men snåret finns kvar i västligaste änden av Isbladskärret. Jag gick förbi där i fredags för att kolla läget i naturen. Några småfåglar vimsade omkring inne i kaoset av grenar. Jag riktade kikaren ditåt och skymtade något ljust därinne. Efter någon sekund såg jag vad det var, bröstet på en hök. Antingen duv- eller sparvhök. Det är svårt att se skillnad på dem, men jag gissar på sparvhöken eftersom småfåglar vågade sig fram för att gräla. Jag har sett sparvhök jaga över Isbladskärret tidigare. Efter några sekunder lyfte höken och drog iväg in i skogen.
Nu är det inte mycket vatten i Isbladskärret. Restaurering pågår och det behövs om inte allt skall växa igen. Jag har för mig att man tänker släppa ut de perfekta naturvårdarna för att beta ner vegetationen: skotsk höglandsboskap.
Jag hoppas verkligen att inga parkifierare tillåts att ge sig på och "snygga upp" sådan här små pärlor. Det gäller också den sanka äng norr om Manila där ett märkligt ljud fick mig att stanna till. Det knorrade och purrade och pluppade som från en diskret liten verkstad. Snart nog upptäckte jag ursprunget - en pöl full med grodor (åkergrodor tror jag) i fullt vårbestyr. Groddjuren lever farligt i dagens värld, så det är väl bara att önska de här lycka till och hålla tummarna för alla små grodyngel.
Några tidiga humlor virrade omkring, jag hittade mina första vitsippor i närheten av Rosendals stallar, och ... ja, det kändes så trevligt som det skall kännas en vårdag på Djurgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar