Jag satt tillsammans med några andra ikväll och diskuterade stadsbyggnadsfrågor i Stockholm i allmänhet och Söder i synnerhet. En veteran-arkitekt framförde tanken att enda lösningen för att få hejd på trafikeländet på Hornsgatan var att bygga ett sexhundra meter långt hus mitt på gatan från Slussen till Ansgariegatan. (Jag glömde fråga varför man inte kunde lägga till hundra meter så kåken kunde gå ända till Hornstull.)
Angående jämförelserna med New York sa veteranen att det bor ju knappast folk i de höga husen på Manhattan - där är det kontor och hotell. Folk bor i allmänhet i lägre hus. Dessutom är det så otryggt så man måste ha portvakter som håller koll på vilka som vill komma in. (Jag tänkte omedelbart på de yimbysar som dyrkar New York.)
Någon annan tog upp det här med butikslokaler i bottenvåningen (och här tänkte jag på yimby igen, det är ju en av deras trossatser) och att det planeras att bygga på det sättet överallt nu. Denna talare var inte alls övertygad om att man fick fram en känsla av stad på det sättet. Jag hängde inte med riktigt, men en sak kunde vara att man måste fundera på hur kundunderlagen ser ut i olika områden, och hur dessa vill lägga upp sitt handlande (om jag fattade saken rätt).
Någon benhård bevarandelinje av allting fanns inte bland de talande, utan det var snarare nyanseringar åt olika håll. Betydelsen av även skenbart oväsentliga små gröna plättar för luftrening framhölls från något håll, någon hade inget emot skyskrapor, en annan menade att det sociala livet kunde vara sämre i skyskrapor än mindre hus, en tredje (jag nämligen) filosoferade över möjligheterna att visualisera olika tankar om nybyggen eller ändringar genom att fotografera med digitalkamera eller ta bilder från GoogleEarth och sedan göra bildbearbetning i GoogleSketch. Man skulle ju kunna tänka sig en gräsrotsrörelse av stadsintresserade som på det sättet gör sina egna planförslag. En annan sak jag undrade över var hur det är med det som förr kallades "smygkontorisering" - kan man få loss lägenheter genom åtgärder där?
Galleriornas mångfaldigande mötte ingen större entusiasm, men en deltagare trodde att den nya gallerian i Skrapan hade dragit mer folk till andra butiker på Götgatan.
En veteranpolitiker i gänget framförde den intressanta synpunkten att det där med "höga hus" verkar komma fram bland yngre manliga arkitekter mot slutet av varje högkonjunktur - för att sedan glömmas bort. Och kanske det stämmer. Vi får se om den nuvarande höghusvurmen överlever finansbubblans sorgesamma kollaps som nu pågår inför världens blickar.
Och så vidare - kravet att bygga katastroftåligt tog jag själv upp, liksom otyget att en del kommuner i regionen inte bygger något alls. Kan det vara så att stadsplanering håller på att bli en ny liten folkrörelse? Hur som helst - de som deltog i det här samtalet var varken yimby eller nimby, utan mer avspänt svenskt lagom! Vi kunde nog ha pratat fyra timmar i stället för två men ändå haft mycket kvar att ventilera.
Höst i Högalidsparken
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Stadsbyggnadsfrågor håller definitivt på att segla upp som en ganska stor fråga. Kanske inte blir en stor valfråga i valet 2010 men att medborgarna har börjat engagera sig är tydligt. Debatten har också börjat att nyanseras, det är inte bara nejsägare som oemotsagda får komma med sin mening i media längre. Alltfler börjar också inse att vårt utspridda samhällsbygge med bilberoende och långa pendlingsavstånd inte är hållbart.
Sexhundra meter långa hus skall vi nog betacka oss för. Corbusiers mastodontidéer är lika fel idag som de var när det begav sig.. Att bygga högt innebär dock inte alls samma problematik då det inte skadar de naturliga rörelsestråken på det sätt som stora huskroppar längsmed marken orsakar. Snarare vitaliserar de stråken.
Angående New York så är det intressant nog så att en bostadifiering faktiskt pågår. Många skyskrapor i finansdistrikten fick svårt med underlaget när IT-bubblan sprack vilket gjort att en hel del av dem konverterats om till bostäder. Omåttligt populära sådana kan tilläggas, de säljer som smör.
Ganska många nya höghus/skyskrapor avsedda för boende uppförs också nu på Manhattan. Det finns en hel del sådan byggplaner även för Brooklyn och även de andra stadsdelarna runt staden. Det intressanta med New York är ju att den gentrifieringsprocess som alltid finns närvarande, även i Stockholm, inte tvingar ut andra invånare i förorter. Det finns mer stad att flytta till. Något som Stockholm däremot i allra högsta grad lider av då stad i sig här har blivit något exklusivt.
Att New York skulle vara särdeles osäkert vänder jag mig kraftfullt mot. Jag besökte staden så sent som förra veckan. Den kändes mycket säker. Jag känner mig tryggare vandrandes nedför femte avenyn i New York en fredagskväll än vad jag gör vandrandes i någon ödslig förort utanför Stockholm. I mångt och mycket handlar det om folktätheten. Det finns alltid gott om människor omkring dig. New York har ju också genomgått en smått otrolig transformering sedan det osäkra 80-talet när det kommer till säkerhetsfrågorna. Vi åkte tunnelbana, även sent på kvällen, dagligen under våra nästan två veckor i New York utan att känna oss otrygga en enda gång. Det är knappast något man ens kan säga om Stockholms tunnelbana.
Tyvärr är fördomarna många om New York.
Angående butikslokaler och kundunderlag. Det är bättre med en butikslokal som används som kontor, än ett tomt markplan. Finns underlag för butik är det såklart än bättre. Problemet här är att vi i Stockholm fortfarande bygger mycket lågt och glest och också ofta missar att koppla ihop nya områden med befintliga för att skapa bra människoflöden.
Det långa huset på Hornsgatan var ett desperat skämt om vad som krävs för att få hejd på trafiken längs detta partikelbemängda dike.
Vad det gäller vem som bor var, och hur de socioekonomiska förhållandena (fin term!) runt boendet ser ut skulle jag föredra att se riktiga siffror omkring. Statistik alltså, inte bara uppskattningar mellan tummen och pekfingret. För några år sedan fanns det hyresreglering kvar i New York, jag såg artiklar av nationalekonomer som närmast grät blod över detta faktum. Hur påverkar en sådan sak boendet? - Detta bara för att ta ett exempel på frågor man kan ställa sig.
Och - Stockholm är inte New York. En likhet kan möjligen vara att med ändrade vattennivåer kommer delar av båda städerna att ligga pyrt till. Katastrofkänsliga med andra ord. Och jag undrar varför man skall envisas med att bygga i områden där det finns klara risker för framtida bekymmer? I och för sig kanske försäkringsbolagen gör slut på det alternativet genom att vägra försäkringar, men det är knasigt i alla fall.
Bygga måste man göra där folk vill bo. Bygger man där folk inte vill bo kommer ingen att flytta dit.
Det är ett faktum att Stockholms stad är mycket attraktiv att bo i. Förvisso kan man få för sig att bygga stad på en ny plats men sådana konstruerade städer blir aldrig lyckade. Kulturlivet fungerar inte, något som i Stockholm har haft många hundratals år på sig att utvecklas.
Angående höjda vattenflöden så kommer Stockholm troligen i framtiden att behöva bygga olika former av barriärer. Något som holländarna som bekant har lyckats bra med under många år. Även London har en stor vattenbarriär som kan aktiveras vid höga vattenflöden. Alternativet är att flytta hela Stockholm. Bygga skydd mot höga vattenflöden är dyrt. Att flytta på Stockholm är mångdubbelt dyrare.
Visst. Man kan resonera som så att man inte borde bygga nytt i Stockholm på grund av den risken, men skall vi då skita i alla oss som redan bor här? Nej, så kan man ju inte tänka. Stockholm som stad behöver skyddas mot höjda vattenflöden om det blir aktuellt så då kan man också lika gärna bygga nytt.
Angående de socioekonomiska förhållandena i New York så finns det naturligtvis problem. Likväl som det finns problem i Stockholm. I vissa aspekter är problemen i Stockholm värre då man som boende idag tvingas ut i förorter medan man i New York fortfarande kan få tag i stadsmiljöer om man vill även med låg inkomst. Inte på Manhattan eller de gentrifierade delarna av Brooklyn såklart men på andra ställen. I Stockholm blir man förpassad till miljonprogramsområden.
Inte med det sagt att de sociala problemen i stort skulle hanteras bättre i USA, men det finns som sagt en hel del fördomar om New York som stad och det var de som jag ville bemöta. Att det finns problemområden i New York gör inte de bra områdena i New York dåliga. Precis som Stockholms problemområden inte gör Stockholms innerstad sämre för den skull.
Vad skall vi göra då?
Jo. Bygga mer av det som folk vill bo i där de vill bo. Blanda dyra bostadsrätter med billiga hyresrätter och kontor i samma områden för att minska segregationen. Sluta bygga bostadsområden och förorter.
Skicka en kommentar