– Då är det jätteviktigt att upprätta skötselavtal med de markägare som köper, så att inte besökare och markägare krockar. Hittills har staden lämnat mycket gammal skog men många nya markägare kommer ju vilja avverka rejält för att betala av på lån för köpet. Det säger Liselott Eriksson, jägmästare och konsult, som arbetat mycket med tätortsnära skogar och naturturism.
Och så tillägger hon:
– Det finns flera kontrakt undertecknade men staden har inte skrivit ett enda sådant avtal. Det blir betydligt svårare att komma överens i efterhand.
Är inte detta en liknande vårdslöshet som när staden tecknade avtal med en engelsk fastighetsfirma om övertagande av ett antal centra? Det fanns anledning att misstänka att engelsmännen varken var långsiktiga eller seriösa, men det blundade man för. Här flaggas för risken att klippare kommer in och rakar rent.
Liselott Eriksson har studerat hur andra nordiska huvudstäder hanterar sin skog. Helsingfors har 12 000 hektar mark som går i stråk in i staden, precis som Stockholm.
– Där är målet tvärt om att utveckla skogen för hälsa, rekreation och naturvård. Medan Stockholms skogar årligen betalar in miljonbelopp till staden får skogen i Helsingfors pengar för att utveckla värdena.
Oslo har 16 000 hektar, och liksom Stockholm ligger mycket i kranskommunerna. Men Park- och Idrottsetaten går i motsatt riktning mot Stockholms kommun. Skogen får kosta, friluftsliv och bevarande är de bärande målen för förvaltningen. En ny lagstiftning som är på väg att införas kommer till och med slå vakt hårdare om oslobornas skog. Skogen ska bevaras för framtida generationer och etaten slår fast att den är ”en enastående tillgång” för upplevelser och undervisning.
Runt Köpenhamn finns 35 000 hektar som ägs av statliga Skov- og Naturstyrelsen. Där är uppgiften att skapa mer skog, säger Liselott Eriksson.
– Det främsta målet är att öka värdet för rekreationen, att leverera så många naturupplevelser som möjligt. De har ingen tanke på att sälja stort.
Kan man sätta etiketten "fanatiker" på Allianspolitikerna? Det finns absolut ingen grundregel i borgerlig politik, vare sig den är socialliberal eller konservativ, att offentliga tillgångar måste förvandlas till privategendom till nästan vilket pris som helst. Förmodligen har de någon sorts idealbild av hur företagare uppträder i det här läget, de tror att kommunen skall drivas som ett företag, och handlar därefter. Men kommunen är inte ett företag, det är en del av demokratin. Och därmed behöver man inte ägna sig åt kufiska affärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar