fredag 31 december 2010

På nyårsafton kan man ...

... betrakta röken från värmeverket i Hammarby ...

... eller slå ihop ett par bilder till ett panorama av den frysta Årstaviken och Södersjukhusets mäktiga profil uppe på berget ...

... eller ställa sig och begrunda spår i snön - hemliga tecken? ...

... som finns i den igenfrusna Årstabäcken (jag väntar med iver på våren när träden häromkring skall fyllas med fågelsång).

Man kan likaledes se hur förmiddagssolen skapar skuggor och ljus på Årstabroarna ...

... och undra om inte de runda damerna här känner sig lite frusna om de ädlare kroppsdelarna ...

... och fantisera om att den här märkliga formationen av upprättstående isflak i själva verket är ett infruset hajstim.

Här vid Liljeholmsbrons skarpa sväng vid nedfarten till Hornstull bör dock inte bilisterna sitta och drömma. Det var synligt halt och jag undrade när den första kraschen skulle komma. Efter några sekunder åkte den där kärran in i räcket men studsade ut igen och kunde fortsätta för egen maskin, ...

... medan den här taxin verkade mer permanent parkerad några meter längre fram, förmodligen i väntan på bärgningshjälp.
Vad kan mer göras när det är nyårsafton? Man kan önska läsarna

Gott Nytt År

onsdag 29 december 2010

Bra med värmande luva


En värmande luva kan sitta bra i dessa kyliga tider. Som exempelvis här vid Bysistäppan vid Hornsgatan på Söder tidigare idag. 


Det är kallt att vara utomhuskonst i dessa dagar. Den här bilden tog jag på Skogskyrkogården igår och kan jämföras med samma grupp fast från andra hållet, fotograferad här.

Redan i början av december såg för övrigt de trevligt rundnätta damerna på kajen vid Årstaviken ut så här. Man får hoppas att snötäcket ger lite värme i alla fall:

torsdag 23 december 2010

Det kändes nästan lite svettigt ...


... när jag kom hem igår eftermiddag och hängde av ytterkläderna, efter att bland annat ...


Klicka för större format!

... ha beskådat en mäktigt isklädd Årstavik. Kyla? - Mot riktiga klädespersedelar står sig kylan slätt! (Och man undrar hur det går med hemlösa och uteliggare om det fortsätter så här ...?) I Liljeholmen såg jag dock en friskus till brevbärare som cyklade iväg i knälånga byxor - det fläktade säkert skönt om vaderna!

söndag 19 december 2010

Stad under inflytande av NAO - Norður-Atlantshafssveiflan

Från Västerbron ser man den snödisiga stadens ljus som en bård längs vattnet

Sittplatser med inbyggt ljus i Rålambshovsparken har förvandlats till snölyktor

"Säv, säv, susa" i en grinig vind som verkade komma från öster.

I den här vinkeln kan Mälardrottning fortfarande resa sig stolt. I tidskriften Arkitektur finns några röster om det som inte syns på den här bilden - Waterfront - citerade. Kan plockas upp som PDF-fil här.

Söder Mälarstrands skutor ser ut över snögloppet, det var enstaka flingor först men nu framåt eftermiddagen tilltar snöandet.

Vad är då NAO? - Jo, det är Norður-Atlantshafssveiflan som jag klämde in i rubriken för att det är så roligt med isländska trots att jag inte begriper så mycket av det. "sveiflan" skulle på kärnsvensk svengelska då betyda 'oscillation". NAO: North Atlantic Oscillation, 'den nordatlantiska oscillationen', en tänkbar förklaring till att iskall luft vräker ner över västra Europa och östra Nordamerika. Jag brukar varna för Wikipedia (det är i bästa fall en andrahandskälla, och kan påverkas av skumma krafter) men lite upplysningar om NAO går att plocka därifrån. På engelska sidan står det rätt mycket, inte så mycket på den svenska, men mer igen på isländska wiki-sidan. Det kanske inte är så konstigt, en av de mätstationer där man tagit fram data ligger i trakten av Reykjavik. Jaja, det är väl OK med vinterväder nu ett tag, men förhoppningsvis sker det en oscillations-sveiflan tillbaka till ljummare vindar framåt månadsskiftet februari-mars eller så. Vinter ända in i april, som förra året, verkar lite väl segt att behöva uppleva två år i rad.

söndag 12 december 2010

Var försiktig om denna stad!

Klicka upp bilden till större och finare format!

En bild jag tog från Katarinahissens gångbro mot väster i slutet av oktober 2007. Gatlyktor och neonskyltar börjar tändas. Pastellfärger och solnedgång, moln i indigo och koboltviolett, en antydan till ockrafärg borta vid horisonten. Var vänlig och var försiktig om denna stad, den tål mycket men inte vad som helst!

Stockholm på kartan - tack för det (?)

Min stad, en del av den. Tre bilder hopfogade till en, de togs lördag eftermiddag från Katarinavägen. Klicka upp till större format!
Jaja, publicitetssugna politiker pratar om att sätta sin ort "på kartan". Att bli kända ute i världen alltså. Då måste de väl vara glada nu då? Världen har inte bara nobelpriset, utan något som kan vara ett (lyckligtvis) väldigt amatörmässigt försök till sprängdåd att prata om - i min hemstad, Stockholm. Och det gör mig inte på bättre humör.

Inledningsvis bör man ta det lugnt tills verkliga fakta har kommit fram: vem har bevisligen gjort vad, och finns det några tänkbara anledningar? De som spränger saker i Sverige brukar normalt vara vanliga kriminella eller ungdomar som gillar när det smäller. Undersökning måste komma före slutsats.

Och det är helt oberoende av en eventuell koppling mellan sprängningen och svenskt deltagande i kriget mot Afghanistan som jag upprepar min tidigare ståndpunkt: ta omedelbart hem trupperna! Det finns ju en uppenbar och trist risk nu att politiker drar sin vanliga ramsa om att "vi får inte ge upp inför terrorn". Nähä, men sunt förnuft får man slänga över bord? Jag har för mig att någon smartskalle hävdade att vi måste föra krig i Afghanistan för att terrorn inte skall komma hit. Tänk om det är så att terrorn kommer hit just för att vi är med i detta eländiga krig?

Om det här verkligen var ett försök till terrordåd så handlade det förmodligen om "amateur hour", någon eller några amatörer som snickrat ihop en hemgjord bomb efter recept på internet men själv blev enda offret. Det får man väl vara tacksam för, mitt i eländet. Nästa gång kanske det kommer någon som verkligen kan sina saker. Med andra ord det som Jan Myrdal talade om på den senaste Afghanistandemonstrationen.

Tisdagen den 14 blir det möte på Mynttorget för att trycka på om hemtagande av trupperna. Läs mer om det här.

fredag 10 december 2010

Snö och is, skrattmås och annat

Två skrattmåsar på ett isflak vid matningsbryggan och Strömbron. De övervintrande skrattmåsarna har lagt av sommarens bruna basker, bara lite gråsvarta märken finns kvar på huvudet. Och det gör att de smälter ihop så bra med bakgrunden, den gråvita isen. Visst har de röda näbbar och fötter och svarta vingspetsar, men även detta kan uppfattas som färgade växtrester som gammal vass och liknande för en förbiflygande rovfågel. Kanske det är en Naturens tanke bakom detta?

Annars var det i stort sett isfritt just vid matningsbryggan i går eftermiddag. Det ser ut att vara mycket fåglar här, men vänta bara tills det fryser till ordentligt i hela Mälaren och långt ut i Saltsjön - då kan det verkligen bli packat med befjädrade matgäster här!

Det var snöfall och disigt - knappt synbar är en båt som kommer därute vid Stadsgården och snart skall lägga till vid Skeppsbron.

Därborta står kapitalisten Stenbecks amerikaniserade gran. Julbocken i Gävle, som jag tror finansieras av handlare, försöker ligister bränna ner varje år. Har det hänt något sådant här, har någon försökt tutta eld på Stenbeck-granen? - Nä, det kan vara så att bockbrännarna är billiga småborgare som inte kan tänka sig att ge sig på storkapitalet.

tisdag 7 december 2010

Gran på lut och andra bilder av vintern i Stockholm

Årstabäcken, frusen med det lilla vatten som finns där. Man kan ju ta det här som icke-föreställande konst också, om man är lagd åt det hållet.

Jag gick över Liljeholmsbron och pratade med en kollega från gamla jobbet tidigare idag, och vi kunde konstatera att den fina granen högst på klippan vid Tanto inte är riktigt riktad. Det kanske är så att "någon" borde göra en insats för att få den att stå rak och fin igen? Bloggkollega Molle fick ju sin lokala "snedgran" upprättad efter att ha hängt ut den på nätet, så det kanske kan gå här också? - Hallå, vet någon var "någon" håller hus!?

Flemingsberg, eftermiddag, onsdag förra veckan - fuktig och dyster luft (samt frihandsfoto) bidrar till oskärpan och de dämpade färgerna

Ett motiv speciellt för drinkare: de jättestora konjaksfaten på Reimersholme.

Vintrig ödslighet i Långholmsparken - var är allt folk, inte ens en jycke med vidhängande husse/matte syns till!

fredag 3 december 2010

Is

Natt i Årstaviken

Mystiska tecken i Pålsundskanalen

Dis över Riddarfjärden

Kubism vid Söder Mälarstrand

Det fryser till utanför Långholmens västra spets

Jag gillar inte särskilt mycket att gå omkring på is - den skall allt ha legat i några veckor först och vara rejält tjock och säker - men de mönster som isen kan skapa är fascinerande. De här bilderna är från senaste veckan, när det börjat frysa till på vattnen runtom Söder i Stockholm.

Fel i rollbesättningen?

Varvsgatan, fredag förmiddag

Eventuella yimbyister som läser det här får väl skriva och rätta, men det är så att jag har fått för mig att det finns en dramaturgi i berättelsen om den nutida stadens omvandling som inte stämmer. Så här är det:

Jag har fått för mig att en del människor vill se kampen mellan det goda och det onda här i Stockholm som en kamp mellan stackars bostadssökande från landsbygden å ena sidan, och en elit av stadsbor som blånekar till att bygga något nytt i sina fina kvarter. Stackars småfolk mot en fisförnäm kulturelit.

Vad händer om man ändrar rollbesättningen då? Om man å ena sidan har ondskefulla gentrifierare: exploatörer, stadshuspolitiker, mäklare, juristfirmor och liknande figurer, och å andra sidan vanligt hyggligt folk i form av arbetare, lägre tjänstemän, pensionärer och liknande som skall jagas undan så att staden kan fyllas med representativa gentrifierade bostadskvarter? Då är det en annan sorts kamp mellan elit och underklass än i första exemplet, och faktiskt ett attentat mot idén om en blandad och livlig stad där människor kan mötas.

Förr i tiden hade överklassen på Östermalm nära till underklassen, för den bodde i gårdshusen medan de välbeställda bodde mot gatan. Numera vill överklassen ha det fina helt för sig själv och slippa se plebejerna, och jag tror det är mer av detta, och mindre av omsorg om lantbefolkning som letar efter bostäder, som driver mycket av vad som sker i Stockholm nu. Snart finns inte mycket kvar av "det härliga Söder", om man med det menar en blandad stadsdel där det även finns plats för folk som inte skall bo gentrifierat.

lördag 27 november 2010

Några hjärtnupna läsare ...


... har tidigare försökt övertyga mig om att det är bra med vintern i alla fall (trots alla fina lövsångare som nu på grund av kylan tvingas hålla sig borta). Och - ja,ja, jo, jo, när det ser ut så här fint med en mediterande julbock utanför Karlshälls gård på Långholmen (fredag kväll) kan man väl hålla med om att det finns positiva sidor också. Det kanske mest positiva är ett underlag av torr och fast snö - till skillnad från den där jäkla isen som brukar bestå av fryst slask - så nu är det bara att ta på sig skorna med de häftigaste dubbarna och dra iväg som om det vore fint sommarunderlag under sulorna! Då kanske vi kan få hoppas på fortsatt vinter av den här sorten till senare delen av februari, vartefter en lång och härlig vår infinner sig, kulminerande med lövsångarnas ankomst i lövsprickningen i månadsskiftet april-maj!


Isen hade börjat lägga sig i Pålsundskanalen kunde noteras när jag gick över Västerbron i morse ...


... och såg vid närmare betraktande ut så här. Så tunn att inte ens pimpelfiskarna går ut på den - hoppas jag verkligen!

Anledningen till att jag gick över Västerbron till Kungsholmen var att jag ville se vad som hänt med Svenska Dagbladets hus i Marieberg. Jag hade ju inte hängt med i utvecklingen, med andra ord att de flyttat därifrån, vilket läsare Foto-Lasse påpekade i ett tidigare inlägg. Nåväl, nu verkar det vara någon sorts skola som heter Jensen där, Läkare utan gränser, samt en nyhetsbyrå. - Man lär sig något nytt varje dag, om man håller korpgluggarna öppna!

fredag 26 november 2010

Något från yttre rymden?


I onsdags eftermiddag gick jag förbi Zinkensdamms idrottsplats på Ringvägen och fick för mig att försöka ta en bild av den drivande snön som lystes upp från de stora strålkastarna. Döm av min förvåning när jag sedan fick se det märkliga klotet på den färdiga bilden. En tristnisse skulle säkert påstå att det är en ljuseffekt från gatlyktan, men det måste ju helt enkelt vara ett utomjordiskt objekt som råkade passera förbi just när jag tryckte av. En rund varelse från yttre rymden med ett fridfullt leende från öra till öra. Jag har sett sparvhök på samma ställe, så varför skulle inte ett ufo kunna svischa förbi också?

onsdag 24 november 2010

Vinter - ej anträffbar


Om vintern frågar efter mig

var god meddela:

jag  är inte anträffbar


Jag tycker det här ser mysigare ut!

Den klassiska frågan ...


... skulle väl vara: Skulle Ni kunna tänka er att köpa en begagnad bil av denna person?

Själv vill jag inte köpa vare sig ny eller begagnad bil av någon. Men jag noterar att personen i fråga, förra borgarrådet K. Alvendal, nu har polisanmälts för hanteringen av Boultbee-affären. Tjänstefel och trolöshet mot huvudman handlar det om.

Man kan väl misstänka att Alvendal kommer att kunna slingra sig undan detta utan efterräkningar av rättslig natur, men jag undrar i vilken utsträckning Alliansens väljare i Stockholm uppskattar sättet på vilket försäljningen av centrumanläggningarna sköttes. Skulle de acceptera det för egen del? Skulle de nöja sig med hänvisningar om vad Boultbee skrev i ett offentligt prospekt, samt med muntliga föredragningar av avtalet? Samt att vissa delar av avtalet är muntligt? - Jag skulle tro att de flesta, när det gäller affärer av den här digniteten, vill se vad som står i de papper som skall skrivas under - inklusive det finstilta på baksidan.

Det vore skönt om Alvendal fick betala för den här historien (och den arrogans hon visat mot kritiker ökar bara den känslan) men som sagt, jag undrar om hon inte kommer att klara sig. Men hoppas kan man ju alltid ... . Det verkar som många ledande inom Alliansen helt enkelt föraktar offentlig - gemensam - egendom, och tycker att den kan avvecklas hur som helst, bara den försvinner. Skulle man inte kunna kalla sådana människor för samhällsfiender? De som går i Thatchers fotspår anser ju att det inte finns något samhälle, bara individer. Vad händer med ett samhälle, som staden Stockholm, när sådana personer hamnar i ledningen?

*
PS. En utsocknes bloggkollega, Teckentydaren som håller till i Malmö, har lagt upp en del läsvärt material om Boultbee. DS.

tisdag 23 november 2010

Inga vänner, bara intressen

Ett välkänt talesätt lyder att "stater har inga vänner, de har bara intressen". Samma sak kan sägas om kapitalet, det har inga vänner - men däremot ett intresse av att växa i all evighet (vilket redan Aristoteles på sin tid fördömde). Nu får borgarpolitikerna i Stockholm upptäcka denna sanning igen, i och med Boultbee-historien. En rund man i sina bästa år vid namn Sten Nordin säger:


–Jag har inte sett något juridiskt som gör att man kan dra det här i domstol, utan att jag tror att det är bättre att man tar det här i tydliga samtal, säger Sten Nordin.

Den del av åtagandet som gällde utveckling av köpcentrumen befästes aldrig i skriftliga avtal.
–Avtalen är ju strikt juridiska i den delen, och sedan annat som handlar om samarbetet behöver man inte fästa i avtal. Det var väl så man tänkte då också, gissar jag.
Ja, vad tusan tror de där nissarna. Tror de att man kan ha muntliga delar i ett avtal med engelska skojarbolag? Engelsmännen kommer naturligtvis att blåneka, ord står mot ord, och då blir det svårt att få igenom något. Skall man göra affärer med anglosaxare är det bäst att ha papper på varenda liten sak för att klara sig undan problem när de kommer dragande med horder av advokater. Det verkar som Nordin fattar så långt, andra gör det inte:
Vi pratade jättemycket om Rinkeby och om att få levande stadskärnor. Om en entreprenör inte håller sina löften, då kan ju staden faktiskt anmäla för avtalsbrott. Göra nya förhandlingar, säger Kristina Axén Olin.
Jaha, man pratade, men man skrev inte ned och fick signerat. Där ligger knuten. Snacka går ju alltid!

När Stockholms kommun sålde brydde man sig inte om alla varningar, och det är tydligen fortfarande en het potatis:
SvD har sökt Sten Nordin igen, efter att det framkommit att bara en av tio referenser ringdes upp i samband med att affären genomfördes, men han har inte velat svara på SvD:s frågor.
Och Boultbee själv tycker att kommunen, som ju fått så mycket pengar, skall vara med och bekosta upprustningen av nedgångna centra. Ett fall av långt gående fräckhet. Var tror han pengarna tog vägen? Att kommunen lade dem på hög för framtida behov, eller möjligen redan har gjort av med dem till löpande utgifter för att hålla kommunalskatten nere?

För en liberalmupp är affärer bara affärer, köp och sälj och skit i resten. Men det finns ju ett samhälle med levande människor runtomkring som inte bara skall köpa och sälja.

Som andra förorter utgör ändå centrum navet kring vilket Högdalen snurrar, och det är så det var tänkt. Här skulle människor inte bara bo, här skulle det också gå att leva.

Ett centrum som det i Högdalen är inte bara fastigheter. Det är den moderna förortens torg, platsen att mötas och träffas.
Men i den kapitalistiska kalkylen finns inget intresse av att ha vänner, det finns bara intresse av att föröka sig själv i all evighet, och skulle några förorter från femtio- och sextiotal runt Stockholm gå överstyr så är det inte kapitalets sak. Och inte finns det någon lojalitet: storkapitalister slår gladeligen ut småhandlare om det gynnar det egna kapitalet. Det borde vara kommunens sak däremot att få till en fungerande infrastruktur där människor kan röra sig, men i Stadshuset har rövarna och de blånaiva tagit över. (Det kanske inte är en slump att Stadshuset numera krympts genom att det byggs in av Stockholm Water Front. Man kan säga att där är en byggnad där det fattas visa beslut.) Synd att inte Svenskan körde sina artiklar innan det var dags för senaste kommunvalet. Något lite bättre kanske det hade blivit med regimbyte.

lördag 20 november 2010

Julmarknad och julorkester

Jag var på Stortorget i Gamla stan idag för att se på öppningen av den årliga julmarknaden.  -  Ärligt talat, är det inte lite tidigt, vi har ju inte ens haft någon advent! - Men strunt i det, låt oss i stället för ett ögonblick försjunka i beundran inför skönheten hos olikfärgade slitna gatstenar i granit. Det är som en bit abstrakt mosaik, där former och färger i sig blir motivet utan att betyda något särskilt. Detta är stenar på Stortorget, hade det kommit snö på dem tidigare under dagen så var den väck vid ettiden när bilden togs. Nu var de bara regnvåta.


En hel del folk, men inte extremt packat, så man behövde inte känna sig trängd.  Förr i tiden var en av de saker som utmärkte julmarknaderna de hemska gälla små papptrumpeter som barn gick och blåste i, men dessa har man (tack och lov!) fått bort som det verkar. Blåset stod orkestern för, den som kommer i nästa bild!

Här kommer tomtarnas vaktparad! Men det är inte vilka tomtar som helst, de heter Flåset och har en egen hemsida! Om jag skall framhålla någon melodi som de spelade bra, så låt mig framhålla en klassiker av Povel Ramel som heter ... hur var det ... "Sorglösa brunns oktett" kanske? Visserligen var det varken svinkallt eller ösregn eller snöstorm, men jag tycker att orkestern klarades sig bra ändå efter de lite råkalla förhållandena.

Nu börjar orkestern på att ställa upp sig på trappan till börshuset.  Att speciellt notera på denna bild är mannen med trumman. Han - Leif Molin - är inte bara bra på att banka på trumskinn (som numera är av plast, berättade han senare för mig) samt att svetsa, utan har också en trevlig fotoblogg

Det som förbryllar mig på den här bilden är personen till vänster. Medan storkyrkoprästen pratar till höger står  alltså en anarkistliknande figur med dolt ansikte till vänster. Handlar det möjligen om en aktivist som tänkta storma börshuset men tagit fel på dag eller så, och som på grund av närsynthet trodde att den rödklädda orkestern var medkämpar? Och nu står han där och undrar vad som är fel egentligen - de skulle väl ha en trave gatsten att kasta, inte tuta i blåsinstrument?

Det kryllade naturligtvis av kameror här. I mittfältet: den gamle DN-fotografveteranen Epstein, i bakgrunden ännu en avbildare i aktion, och dessutom tycker jag det ser ut som en fotograf till vänster bakom kapuschongen.

Somliga gillar glögg. Jag gillar inte glögg. Särskilt inte varm glögg. Det skall man nog vara bandyentusiast med portfölj och termos för att gilla. Men jag missunnar dem inte det nöjet (bara jag slipper dricka själv).