Stockholm - som ett företag?

Igår kväll lyssnade jag på synpunkter på lokalpolitiken här i stan. Alla är som bekant inte över utvecklingen, där majoritetens politiska språkrör meddelar att allt är bra medan det bakom kulisserna ser mindre roligt ut på sina håll.

Någon sade att den nuvarande kommunledningen vill styra Stockholm "som ett företag". En kommun har kommuninnevånare som man också kan kalla kommunmedborgare. Ett företag har kunder. (Men det finns andra intressenter, och jag återkommer till det.)

Jag funderade vidare på det - är det så entydigt det där med "företag"? Vet man vad man får när politiken fylls på med folk från "näringslivet"? - Några aspekter:

* Det är förmodligen en andra - eller tredjesortering av folk från näringslivet som går över till kommunalpolitik, antingen som politiker eller som anställda tjänstemän. De verkligt skickliga förmågorna går nog inte över till kommunen i någon större utsträckning.

* "Näringsliv" kan vara vad som helst, och det finns inget som säger att man är kompetent att sköta hjälp till hemlösa för att man varit kamrer i en korvfabrik eller pantbank.

* En tung del av "näringslivet" är industrin. För femtio år sedan styrdes den i stor utsträckning av tekniker, från sjuttiotalet gled makten gradvis över till ekonomer, med kulmen (hoppas man!) i dagens kvartalskapitalism.

Teknikerna tog fram produkter som förhoppningsvis gick att sälja, ekonomerna kunde inte detta men de kunde åtminstone pressa fram maximal vinst ur befintlig produktion. Teknikerna såg framåt i växande verksamheter, för ekonomerna har det varit viktigare att svälta organisationen tills den nästan går under. Det är den senare typen som man kan misstänka hamnar i kommunerna i dag. (Det fanns ju naturligtvis försäljare inom industrin som månade om kunderna också, men jag har en känsla av att de kommit i kläm mellan tekniker och ekonomer.)

Min hypotes är att de personer som från näringslivet går över till kommunen har skolats under de senaste årtiondena när maximal bortbantning har varit ledstjärnan, och trots att kommunen har andra frågor att lösa än ett företag fortsatter man på den vägen i någon slags naiv tro på att "näringslivets" metoder alltid skulle vara bättre.

* I slutet av 1800-talet var det fortfarande riktiga företagare, med eget kapital på spel, som satt i ledningen för staden. De som idag kommer från "näringslivet" har förmodligen varit anställda tjänstemän även där och inte riskerat så mycket personligen. Därav kan ansvarskänslan ibland bli tvivelaktig.

* Påfyllning har också skett från IT-svängen. Sådana människor tror att man löser allt med IT, vilket förmodligen drabbar verksamheter som bygger på mycket mänskliga kontakter. Ett sätt för företag att slippa ha personal för att hantera kunder är att lägga ut så mycket som möjligt "på nätet" (och egentligen låta kunden göra jobb som tidigare den egna personalen gjorde). Och så sparkar man lågavlönade men väsentlig personal som tidigare hållit kontakt med kommuninnevånarna och försöker skjuta över kontakterna till nätet eller något ännu mer lågbetalt call-center någonstans.

* Summan av det jag postulerat ovan är att mindre professionella människor med "bakgrund i näringslivet" tillåts att gå in och fiffla i verksamheter som de inte förstår så mycket av. Möjligen kan de ställa till med inte bara mänskliga utan också ekonomiska problem just genom att deras problemlösning inte är anpassad till vad de antas hålla på med. Jag är fullt övertygad om att personer med mycket god administrativ talang kan växla mellan mycket olika områden, men sådana växer knappast på träd, och i en kommun är de (bör åtminstone vara) inlemmade i en demokratisk process som skiljer sig från hur företag sköts.

Är det bara så att ett företag har sitt vinstintresse att ta hänsyn till? Som bekant är det fler intressenter inblandade: lokalsamhälle, anställda och deras organisationer och anhöriga, folk som granskar företaget ur exempelvis miljö- eller andra etiska aspekter, stat och kommun. Företaget är ingen ensam ö i en tom ocean. Det ingår i samhällets arbetsdelning, det gör det billigare att driva ett samhälle helt enkelt (sänker samhällets transaktionskostnader, om man vill uttrycka det nationalekonomiskt).

Ur denna aspekt kan man dra några slutsatser:

* Även om kommunen skulle "drivas som ett företag" finns det andra aspekter än de senaste årens privatkapitalistiska excesser som är av betydelse. Ett företag kan drivas som en socialt ansvarstagande organisation.

* De senaste årens försök att efterlikna "näringslivet" har varit skadliga för kommunen som demokratisk arena eftersom de inspirerats från en del av samhället som inte är demokratiskt.

* Kommunen skall skötas som en kommun. När man tar över metoder från andra områden måste detta ske med ett kritiskt öga.