Natt - Liljeholmsviken

Rå kvällsluft. Ljus från kajerna och en båt som lastar vid Cementas anläggning i Liljeholmen. Jag har sagt det förut och jag har sagt det igen - om staden skall leva som stad måste kajerna utnyttjas som kajer och det måste finnas industrier nära stadens centrum. För att inte tala om vilka enorma mängder lastbilstransporter som sparas när gods förs ut och in med båtar!

Speglingar

Man kan ju se sig själv i spegeln och kolla om det syns något trevligt. Ett alternativ är att gå ut med kameran och fånga stadens speglingar. Här är det speglingar och vatten, en viktig aspekt för en stad som ligger på vattnet.




Ibland går speglingar och andra objekt ihop i förvillande mönster. Här är de två järnvägsbroarna över Årsta holmar och deras avbilder i vattnet, hopblandade med båtbryggor och den provisoriska bron ut till holmarna.



De nybyggda husen i Marievik på Liljeholmssidan speglar sig pampigt i Årstaviken. Jag vet inget om hur arkitekter jobbar, men planerar man anläggningar nära en strand så bör man nog fundera på hur det hela kommer att se ut en dag när bilden dubbleras av en mer eller mindre blank vattenyta.



För några dagar sedan låg Årstaviken nästan helt stilla när jag tog den här bilden från Reimersholme. Där ligger Cementas anläggning, och fabriker och kajer har jag skrivit tidigare om här på bloggen. Till höger i bilden fanns det tankar om jättestora hus i Lövholmen, men det kanske inte blir annat än tankar - men då hade det blivit speglingar att titta på!



En kväll, ett ljus som silver eller tenn, och det börjar bli svårt att urskilja var gränsen mellan de verkliga objektet och dess bild går någonstans. I mitten av bilden finns dock Liljeholmsbron.



Det här blir nästan som en icke-föreställande tavla: några fält i olika färger. Den utstickande plankan är det inga problem med, men jag funderar var egentligen den här bropelaren försvinner ner i vattnet och speglingen tar över. Eller är det spegling alltihop?

Bevara kajerna som kajer för sjöfarten i Stockholm

Här speglar sig Cementas depå i Årstavikens vårblanka vatten. Men hur länge? Staden tränger på.

Är det vettigt att strandnära industrier trängs undan till förmån för bostadsbyggande åt folk som nödvändigtvis måste bo nere vid vattnet? Borde inte Stockholms kajer framåt än mer användas för miljövänliga transporter (eller åtminstone transporter som är miljövänligare än lastbilar!)? Borde inte nya bostadsområden hellre byggas längs järnvägslinjerna norr- och söderut, eller på Bromma flygfält? Borde vi inte försöka hålla kvar de få tyngre industrier i stan som ännu inte är utkörda? Finns det människor som på något sätt mår illa av att det finns fabriker i Stockholm ganska nära centrum?

Till Cementas depå i Liljeholmen tas varje år in 350.000 ton cement med båt. Det motsvarar cirka 9.000 lastbilar. Jag tror det vore bra att ha den här transportleden till sjöss kvar i Liljeholmen.

Här ligger Västanvik från Slite och lossar sin last i Liljeholmen.

Förutom att bostäder vid kajerna tränger undan arbetsplatser med rätt miljövänliga transportmöjligheter kommer bostäderna att ligga i områden som riskerar att hamna under vatten vid en stor översvämning. I Hamburg byggs det också en del i gamla hamnområden, men där har man tänkt på faran med högvatten (7,5 meter räknar man med!) och bestämt att det inte får finnas bostäder i bottenvåningarna. Har planerarna och exploatörerna i Stockholm tänkt så långt?

Om stränder vore bra för bostadsbygge skulle våra stränder vara fulla av bostäder redan. Men förr var man försiktigare och byggde inte så (lika lite som man byggde hus och vägar på bästa åkermarken - nu går det bra, men hur länge till?). Är det verkligen vettigt att ge efter för den här modenycken att folk praktiskt taget måste bo ute i vattnet?

(Data här kommer från Sjöfartsstaden Stockholm, Samfundet S:t Eriks årsbok, 2007. Bilderna har jag tagit själv.)