För ett år sedan ...

... var det bistrare väder här i Stockholm.

Tallarna i Årsta skog stod i givakt som frusna utropstecken ...

... en frusen rök hängde över Liljeholmen och Årstaviken ...

... och såväl den gamla pälsmössan som den gamla fårskinnsfodrade militärpälsen kom till god användning!

Det kanske inte händer så mycket mer på den här bloggen de närmsta dagarna, så jag passar på att önska den lilla skaran läsare

God Jul & Gott Nytt År!

Har man rutiner för sånt?

I förmiddags klev jag av tunnelbanetåget i Liljeholmen. Det var slutstation och avstigning för samtliga passagerar just för det tåget, det hade väl gjort sin morgontjänst och skulle hem till hallarna för att vila. Så jag klev av från näst sista vagnen och gick framåt. Efter några meter noterade jag en kvarvarande passagerar i mörka kläder med huva som verkade sova i en i övrigt tom vagn. Jag knackade hårt på fönstret som var alldeles invid personens huvud, men han reagerade inte. Jag gick in och petade på hans axel några gånger. Noll reaktion. En liten dam med "utländskt" utseende kom förbi, gick in och ruskade på Trötter. Inget hände. Den lilla damen var tydligen väldigt engagerad, för hon nära nog sprang hela vägen längs perrongen fram till föraren och pratade med denne. Tydligen gavs det något lugnande svar, och så stängdes dörrarna och tåget körde iväg.

Jag bara undrar: har SL någon rutin för att ta hand om passagerare som vägrar vakna? (Jag antar att människan åtminstone levde.) Kör man in i hallarna och tillkallar några hantlangare: "Ööh, det är nån som sitter och sover i nästa sista vagnen och verkar svårväckt, kan ni plocka ut killen va?" Och så går patrullen dit med en vagn à la bår på hjul och lyfter varsamt över Trötter till denna. Och vad händer sedan? Transport till ett mysigt uppvakningsrum, kördes han över till ett tåg som skulle ut i trafik, eller till någon dyster katakomb där dystra biljettkontrollanter blickar ner på den olycklige? - Ingen vet!

Klotter

Är man lat eller fantasilös klottrare som skriver man bara "klotter" i stället för att göra en bild eller något annat, som här vid spårvägen på Stora Essingen

En moloken gubbe i gångtunneln under Liljeholmsbron just vid brofästet i Liljeholmen

Om detta räknas som klotter vet jag inte, eller om det är båtägaren själv som är ansvarig. Verkar vara någon sorts avställd militärbåt i trä, kanske gammal minsvepare eller minfartyg? Träet ser dessutom ut att ligga vertikalt, inte horisontellt som jag antar är det normala vid båtbygge. Låg i alla fall i Årstaviken när jag tog den här bilden. Båten i bakgrunden är en bogserare av bullig amerikansk typ.

Hopptorn?

Jag gick över Årstabron på måndagskvällen och noterade att den stora högen på Liljeholmskajen (den som består av de nedmalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik) minskar i storlek samtidigt som andra strukturer verkar växa fram. Till vänster, nedanför bergbranten, finns nu en ganska hög plattform. Kanske man kommer igång att bygga det som finns på bilden nedan.

En del människor är ju förtjusta i "höga hus" så det är inte riktigt klokt. Jag tvivlar på att just husets storlek gör invånarna trevligare. Man kan ju undra vilka som skall bo där om några år, om vi gör antagandet att vi nu befinner oss i en oåterkallerlig process där kreditsamhället inte längre kan leverera kredit. Under några årtionden har allt större kreditbubblor byggts upp, enskilda har skuldsatt sig på ett ohållbart sätt, och med ett antal kriser för dörren (ekonomi, resurser, miljö etc.) så kan man undra om husen byggs så höga för att så kallade bolånetorskar definitivt vet att de slår ihjäl sig om de hoppar från taket. För man tänker väl inte bygga det som efterfrågas, nämligen fina billiga hyresrätter här?

Banker har inga vänner, de har bara intressen, tänk på det. Och din "personliga bankman" är bara en simpel nasare vars tjänster du får betala för. Och tar du ett banklån så är det inte mycket pengar banken står för, utan det mesta består av att den kollar att du kan betala med riktiga pengar till den under många år medan den själv bara skapar ett konto åt dig som har obetydlig täckning i reda pengar. En sådan ekonomi kan drivas med framgång ett tag, men till slut blir det ... slut, och då blir det inte så roligt.

En kväll i Liljeholmen

Några bilder från Liljeholmen för några kvällar sedan.

Någon sorts budskap - men vad? Är obegripligheten ett egenvärde i det sönderfallande borgerliga samhället? Är mänskligheten ett tjuvaktig apa som förvandlats till ett skelett?

En övergiven lastbrygga på kvällen. Den ger verkligen ett ... övergivet intryck.

Man går förbi och tittar in mot ett tomt lager eller vad det nu kan vara. Det gör ett lika övergivet och dystert intryck.

Nå, men varför skulle inte en gammal industritjänsteman känna viss nostalgi när han passerar gamla industrimiljöer?

Ny omgång vinterbilder

Natt och vintrig hamnmiljö: lyktornas ljus reflekteras i Hammarbyslussens svarta vatten. Om inte alltför många månader kommer det att vara stor trafik av stora och små båtar här igen.



En blixtbild mot frostiga kvistar ger alltid ett intressant resultat. I detta fall var det en tall som stod för underlaget, och tallen själv stod i Årsta skog.



"Hejhå, gamle beckbyxa" skulle man kanske kunna utbrista om man såg någon sailor boy på den här skutan, men det gjorde man inte. Rosenberg, förtöjd vid Liljeholmskajen. En skeppskunnig person har meddelat mig att den rundade formen på överbyggnaden är typisk för bogserbåtar från USA. - Ja, rattade inte "Steamboat Willie" en sådan skuta?



Som en stor och något havererad glasstårta lyser den snötäckta högen på Liljeholmskajen. Under snön döljer sig som tidigare de söndermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen.



Det här ser ut som rena gråskalan, men det är en färgbild. Det var disigt ikväll, och det gjorde bilderna gråare. Här är närmast ovanför den snökrönta klippan Högalidskyrkans urnlund, och bakom den sticker det norra tornet upp.

Vinterbilder, torsdag

I förmiddags var det som en vit vägg utanför fönstret ett tag, snön vräkte ner (och utplånade raskt alla spår av fastighetsskötarens skottande tidigare på morgonen - ibland kan det vara otacksamt att jobba!). Men vid tolvtiden lugnade det ned sig och jag gick ut. Skinnarbacken var en vit väg, kanske inte upp till himlen men åtminstone bort till Lundagatan.



Tänk, om inte mer än sex månader är det bara en vecka kvar till midsommar! Då kan man sitta på en parkbänk - som den här i Tantolunden - och lyss till fåglarnas sång!



Tyst och öde ligger paviljongen i Tanto, men andra tider kommer!



Lika tyst och öde bland kolonistugorna. Men jag är säker på att en härskara av kolonister sitter och planerar för vårens odlingar!



Solen rådde inte på de tunga snömolnen, men kunde åtminstone ställa till ett och annat ljusspektakel bakom luftledningarna på Årstabron.



Kanske den här sortens väder inte får det nya bostadsområdet i Liljeholmen att framstå i sin bästa dager. Undrar om detta är vad somliga arga kritiker kallar "nyfunkis"? Det är inte utan att jag skulle vilja låta som en yimby och hävda att gatan är för bred (som gjord för kalla vindar) och husen är för låga. Massvis av billiga hyreslägenheter, det är detta som behövs!




Bilister ligger tydligen i fejd med något parkeringsbolag. Som jag brukar säga: "Stor bil stora bekymmer, liten bil små bekymmer, ingen bil inga bekymmer."



Det konstgjorda berget - de söndermalda resterna av Vin & Sprits fabrik - verkar ligga kvar i en evighet, och ser nu ut som ett snöigt fjäll.



Sjövikstorget. Finns det inte några drag av "öststatsarkitektur" här?



De mulliga damerna vid Marievikskajen är åtminstone delvis täckta av förhoppningsvis värmande snö.



Och åter på Söder. Hornsgatan blir inte så mycket gladare trots snön. En arkitekt hade en idé om att man skulle kunna utnyttja den här breda gatan till att bygga ett hus från Hornstull och några kvarter bort till Ansgariegatan ungefär. Det skulle vara ett sätt att få bort mycket av den besvärliga trafiken.

Kolsyrefabriken i Liljeholmen

(Tillägg 2012: den länk jag hänvisar till nedan finns inte längre. Försök istället med den här sidan, där finns hänvisningar till ett flertal industrier i Gröndal. Bland annat en sidan just om kolsyrefabriken, och länk till byggnadsundersökningen.)
Här är bilder som jag tog för ett par år sedan. Som ett luggslitet törnrosa-slott sticker den gamla kolsyrefabriken i Liljeholmen upp bakom träden. Ibland har jag undrat vad det kan finns för historia bakom den där gamla industribyggnaden. Det behöver jag inte undra över längre: det finns nämligen en antikvarisk undersökning från 2008 som ger en massa intressant industrihistoria. Kvarteret heter Lövholmen 13, och går man in på Stockholms stadsbyggnadskontor hittar man undersökningen här.

Stockholm har varit Sveriges största och mest betydelsefulla industristäder men spåren av dess äldre industrihistoria håller på att försvinna. Lövholmens industribebyggelse vid Årstaviken har ett avsevärt kulturhistoriskt värde. Dels som representant för Stockholm som industristad, dels som exempel på industrietablering från sekelskiftet då industrin flyttade från innerstaden till närförorterna.

Idag är stora delar av Lövholmens industriområde avrivet och den nordvästra delen med Beckers fabriker och kolsyrefabriken utgör en rest av ett sammanhållet industrilandskap från tiden kring sekelskiftet. Tillsammans med Liljeholmen, Årstadal och Gröndal är Lövholmen även Stockholms första industriförort.

Här är ett av många foton i skriften. Är man intresserade av historia ur olika synpunkter - industri-, ekonomi-, arbetar-, lokal- och arkitekturhistoria - kan detta vara en matnyttig fil att ladda ner och sätta tänderna i! Stockholms industrihistoria får inte glömmas bort! Det här var ju en stor industristad en gång!

November är trist

Usch för november. November borde läggas ned. November är inte bra för folkhälsan, särskilt inte den mentala folkhälsan. Ett konkret förslag är att ta bort november och lägga in en repris av maj den här månaden. Eller april kanske.

Det enda man kan göra av november är att ta sådana här mörka och trista fotografier. Ljusen från Liljeholmen smetas ut i den fuktiga luften, speglas i Årstaviken, men förmedlar definitivt ingen värme. Himlen har en ganska otrevlig grålila färg.



Hade det varit gammal hederlig vinter med snö hade det varit ljusare och trevligare. Säkert hade företagsamma barn förvandlat den enorma högen av sönderhackad betong i Liljeholmen till en vådligt farlig skid- och pulkbacke. Här ligger den halvbelyst av en strålkastare. I bakgrunden till vänster den höga bergväggen som förut var baksidan till diverse fabriksbyggnader men som nu blir baksida till diverse bostadshus.



Regnblank tom gata. Jaja, det går väl att få ihop en stadsromantisk stämning av det också. Jag vet inte var den gamla järnvägsstationen i Liljeholmen låg, men det bör ha varit ungefär här.

Samtal om "Den framtida staden"

Jag var nere på ABF-huset tidigare i kväll och lyssnade på ett samtal om samhällsplanering under rubriken "Den framtida staden".

Huvudperson var Karin Bradley (bilden) som skrivit en avhandling som heter Just environments: politicising sustainable urban development. Den finns att ladda ner som elektronisk text här. Bra att sådana möjligheter finns numera!

Mötet kommer att visas på TV:s kunskapskanal den 10 november. Eftersom jag slängt ut TV:n kan jag inte se programmet för att kolla om jag eventuellt kom med på bild - sådant är ju annars viktigt att veta!

Det var åtminstone ett par yimbykämpar i publiken som jag kände igen från vandringen i Midsommarkransen förra lördagen. Det fanns saker i förhandsmaterialet som bör ha intresserat dem: Karin Bradley uppgavs ha funderingar på om förtätningar är allena saliggörande för en hållbar utveckling. Det visade sig att hon helt enkelt modifierade bilden en del. Förtätningar i sig medför inte att resurser sparas även om så kan vara fallet.

Men den första frågan som samtalsledaren ställde gällde om vad dagens städer kan säga om oss, om vi antar att de betraktas några hundra år framåt i tiden. Svaret var att man skulle kunna se en ökad ekonomisk-social uppdelning, alltså till skillnad mot början av 1900-talet när olika grupper visserligen hade rätt olika villkor men ändå kunde bo nära varandra. Man kan ju tänka på överklassen i Östermalms fina kvarter - i gårdshusen inne i deras kvarter fanns underklassen. Idag är den ordningen upplöst. Sätt att resa och att mötas, och den ökande mängden av halvkommersiella mötesplatser, det var andra saker som Bradley trodde att framtiden skulle notera.

Jag klottrade ned diverse anteckningar från vad som sades, och tänkte komma tillbaka med fler kommentarer om det här intressanta mötet.



Här är en miljö som arkeologer i framtiden inte kommer att få tag i. Berget vid Sjövikskajen i Liljeholmen, bestående av de sönderhackade resterna av Vin&Sprits gamla fabrik. Några nya mystiska småhögar har dykt upp vid sidan av, och jag vet inte vad de håller på med. "Storhögen" har sett ut så där ganska länge nu. Jag trodde man skulle plocka bort den snabbt för att kunna fortsätta att bygga, men kan det vara så att konjunkturläget har trasslat till det för exploatörerna?

Hus med berg

En av mina pigga läsare skrev i en kommentar angående nya hus i Liljeholmen:

De s.k. "Berghusen" är fullständigt hemska! Pröva träng dig in där bakom nästa gång, och betitta loftgångarna och fönsterna med bergväggen 2 meter ifrån fasaden...

Jag trängde mig inte in så långt, men jag tror att bilden ovan visar att kvaliten på det omdömet inte var så tokig. Lite suddig bild, men det var både kväll och regn när jag tog den för ett par timmar sedan (ursäkter! ursäkter!). Dessutom blir berget extra suddigt eftersom det är inklätt med ett nät, för att förhindra att stenar lossnar antar jag. Och det är ju klart, det är inte så kul om ett tiokilos stenblock plötsligt dånar in genom fönstret!

Huset i sig är inte högre än bergväggen. Skulle man inte ha kunnat klämma dit ytterligare ett antal våningar med bostäder, och lagt lokaler utan behov av fönster mot berget i de nedersta våningarna?

Ockuperat hus i Liljeholmen

En av mina vakna läsare frågade för flera veckor sedan om jag varit och tittat på det ockuperade huset i Liljeholmen. Det hade jag inte varit, och trots att jag vid ett flertal tillfället knallat över Liljeholmsbron från Söder har jag glömt att svänga bort mot det gamla fabriksområdet. Dels skulle jag ju ta en titt på ockupationen, och så var det Viktor Marx' originella småhus under själva bron (det kommer i nästa bloggpost). Men idag kom jag ihåg vad det var jag skulle göra.

Nåväl, här är några bilder jag tog i eftermiddags. Klicka för större format.





Det verkade tomt i huset. Ett elaggregat stod och surrade på baksidan. När jag var på väg därifrån kom en tös som sade att hon var med bland ockupanterna. Vi pratade litegrann, och det framkom att ockupationen var polisanmäld men att det inte hänt något från myndigheternas sida trots att den pågått i flera veckor.



Situationen vad det gäller bostäder och lokaler i stockholmsområdet är inte bra. Ockupationer löser knappast några problem. Det som behövs är i första hand massproduktion av billiga och bra hyreslägenheter för att slå botten ur spekulationen med bostadsrätter. För det krävs politiska beslut. Men hur kan man driva igenom en sådan sak politiskt när till och med ledande vänsterpartister är stolta innehavare av bostadsrätter (med tillhörande dyra lån) och knappast har något intresse för åtgärder som skulle sänka priset på deras lägenheter vid en eventuell försäljning? Större delen av det politiska etablissemanget är helt enkelt korrumperat vad det gäller bostadsfrågan.




"Här slutar Sverige" - nä, det tror jag inte svenska staten ställer upp på!









Var det via den här trasiga bakdörren man kom in?

Hundkojor och annat skoj i Liljeholmen

Igår morse kom jag åter till kgl. hufvudkommunen och på kvällen tog jag en promenad bortåt Liljeholmen för att kolla läget. Bland nya märkligheter hittade jag den här kreationen på en byggplats, med hundkoja och hundar och olympiska ringar. Var det några byggjobbare som sprallat till det inför midsommarhelgen? Klicka på bilderna så blir de större!

Som fotograf är man ju oftast bakom kameran, men det finns ett knep för att ändå komma med på bilden: se till att ha en rejäl sol i ryggen! Så där på vänstersidan finns jag med. Låt blicken vandra uppåt i bilden från mitt huvud och du ser den stora grushög som är i stort sett det enda som återstår av Vin & Sprits gamla lokaler i Liljeholmen. Man har malt ner hela kåken på plats, så att säga.

Jag gick förbi en del nybyggda men inte helt färdiga hus och tog bilder genom fönstren. Det är något särskilt med nya lokaler som ännu inte är inredda, eller sådana som har utrymts och skall försvinna eller göras om till något annat. Det är något med tomheten och ytorna ... . Här har man tänkt sig någon verksamhet som kräver ett handfat och kakelväggar.

Den här bilden är (om jag minns rätt) från samma bottenvåningslokal som ovan. Den lilla inredning som finns därinne blandas samman med speglingarna i glaset av huset som finns på andra sidan gatan. Resultatet blir något som påminner om abstrakt konst, med ytor och färger men inget egentligt motiv. Kul tycker jag.

... och minsann, här får jag vara med igen. Där står jag i dörren till höger!

Längre upp på berget (vet faktiskt inte vad gatuadressen kan vara - Sjöviksbacken?) finns nya hus som uppenbarligen är avsedda som vanliga bostäder. Skuggan av en kran skymtar genom ett fönster. Då är det väl ett kök. Men om nu folk skall springa och äta på alla jädrans restauranger överallt, vad är det då för mening med stora fina och välutrustade kök? - Ja, det är väl mening att familjen skall samlas runt köksbordet och njuta av utsikten mot den lilla resten av tallskog utanför!

I samma hus hade någon roat sig med att slå in en dörr. En bruten planka låg i närheten, kanske det var brottsverktyget? Den person som man faktiskt kan skymta i bilden har ingenting med detta ofog att göra, bör jag tillägga!

Ett annat kök, men samma modell på kranen ...

... vilket får mig att tänka på att det gamla stockholmska slanguttrycket för "näsa" är kran. Här är en kran som jag fotograferade i sovkupén på tåget. Jag tycker det ser ut som en framfusig liten gubbe med rund mössa och en väldigt framträdande näsa - kran!

Från Konfliktportalen.se: 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer., andread0ria skriver Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism, Anders_S skriver En ny SP-blogg har sett dagens ljus, Jinge skriver Utomjordingar rapporterar från Iran?, Kaj Raving skriver Djurrätt mellan PR och profit