Plåthus? Slum?

Bidonville är ett begrepp i somliga länder i den gamla franska kolonialsfären. Det handlar om slumstäder där skjulen bland annat byggts av gamla oljefat - bidons - korrugerad plåt, brädlappar och vad annat de fattiga invånarna fått tag på. Förmodligen hus som är garanterat svala när det är kallt ute, och varma när det är värmetid!

På bilden (fler bilder av samma ställe finns här) befinner vi oss dock i Sverige, i Kärrtorp i södra Stockholm. Där har man byggt dessa hus med något märkligt utseende, fasaderna är i korrugerad plåt. Det kanske är OK att bygga så, och skulle krisen slå till med jätteförslumning framöver kanske vi här har underlaget till en svensk bidonville, men jag tycker inte det hela ser så kul ut ur estetisk synpunkt. Påminner det inte lite om bunker-arkitektur?

Jag antar att yimby-folket anser att husen är för små. Med tanke på behovet av bostäder kanske några våningar till inte hade varit i vägen, tycker jag själv.  Kanske att gatan är för bred också, om man nu inte tänkt sig att mängder av fordon skall passera här.

Landstinget gissar (prognoser är gissningar!) att det behövs 15.000 nya lägenheter per år fram till år 2030 i Stockholms län. Med dagens politik är det omöjligt. Det är klart att man kunde låta folk smälla upp sina egna små skjul i kåkstäder runtomkring stadskärnorna och bygga nordiska bidonvilles också, men det är knappt att rekommendera. Det fanns en del sådan slum omkring förra sekelskiftet, som Hagalund i Solna, men det var inga roliga ställen. Framåt 1970-talet hade slummen i stort sett byggts bort i Sverige. Vem vill ha den tillbaka?  - Svar: egentligen ingen, men som politiken nu drivs, och med accepterande av slumvärdar i vissa förorter, kommer slummen att återvända i stor skala. Slum i ena änden, överprisade bostadsrätter i den andra - det är två sidor av samma mynt. Det finns ingen annan anständig lösning än att återuppta massbyggandet av billiga hyresrätter. Det kräver en ny politik, en ny politisk ledning. Det kräver förmodligen att större delen av den förborgerligade ledningen för socialdemokraterna får respass och ersätts av vettigare folk,

Bobubbla, världskriser och sånt

Enligt WTO sjönk världshandeln med 12 procent förra året (mot förutsedda 10 procent). Jag fick syn på denna lilla notis i högra ögonvrån när jag kollade in en större artikel i Svenskan som refererar vad Bostadskreditnämnden säger: Bobubblan kan spricka. Det är väl en varning som poppar upp då och då, men det kanske vore värt att sätta in detta i större sammanhang. Man skulle ju kunna tro att prat om bostäder bara gäller Stockholm, men det finns en värld därute som påverkar också ...

Är det något att sörja över att tyngdkraften tar ut sin rätt? För det är ju ungefär det som händer när luften pyser ur dessa bubblor - vare sig det går snabbt eller långsamt så sjunker bubblan ner mot den fasta marken. I detta fall är det spekulationen som kraschar mot den reala ekonomins hårda grund. Om det är många bubblor, och de inte spricker samtidigt, kan plågan kanske uthärdas, men i dagens värld finns det en tendens att allt händer väldigt fort och på många ställen samtidigt. Globalisering kallas det. Det skakar till i USA eller Grekland, och så sprider sig oron med rasande fart, kanske till och med in i bostadsrättsinnehavares dyra lyor i Stockholms innerstad.

–Hushållen tror att man är förmögen när priserna går upp, men man ser inte att det är en bubbla, sade Bengt Hansson, analytiker på BKN, under presentationen av rapporten.

Trots hushållens stora skulder är räntebördan, tack vare den låga räntan, rekordlåg. Och den vaggar in folk i en falsk trygghet.

Hushållen med de stora skulderna är redan mycket sårbara och känsliga för högre räntor. När priserna inte längre stiger blir det omöjligt att använda villan som bankomat, det vill säga att ta nya bolån för att konsumera. Och faller priserna så som BKN spår, kommer prisfallet att påverka konsumtionen drastiskt. Att döma av det historiska mönstret kan vi förvänta oss en obefintlig eller kanske negativ konsumtionstillväxt, skriver BKN i rapporten och konstaterar att hushållen agerar spekulativt genom att inte amortera på bostadslånen och genom att använda bostaden som kreditkälla.

Att "använda villan som bankomat" låter ju ungefär som det som hände i USA: folk lånade på huset för att kunna hålla konsumtionen uppe. Men det berodde väl på att många hade en lön som i praktiken stod stilla år ut och år in, och man fick ta till huset för att skaka fram nya kontanter. I Sverige har det väl inte riktigt varit så illa för de stora grupperna av löneslavar? Är folk så jäkla korkade? Ändå har den privata skuldsättningen ökat enormt, och det vet vi ju är riskabelt. Skulder som förvandlas till produktiva investeringar är en sak, skulder som äts upp genom konsumtion är något annat. Det ser ut som om en hel del folk helt enkelt lever över sina faktiska tillgångar men hoppas att det fixar sig någon gång.

Vad betyder det för Stockholm och dess innerstad? Dagens Nyheter skrev igår om hur innerstaden förvandlas till ett rikemansgetto. Men skall man följa resonemanget ovan är det många som flyttat in här och sitter på dyra bostadsrätter som i själva verket sitter illa till, riktigt illa till. De äger inte bostaden, det gör föreningen, och kontrollen ligger hos banken. De är inte äkta "rikemän". Det är sämre än att hyra.

Vad som skulle kunna hända vid en ny krasch i världens ekonomi - och en sådan är inte otänkbar inom några år - är att mängder av människor i bostadsrätterna i innerstaden upptäcker att det faktiskt är banken som har mest att säga till om. Och då kanske det blir så att Stockholms innerstad verkligen blir ett rikemansgetto: de som har förmögenheter på papperet men inte i verkligheten åker ut, och kvar finns de verkligt förmögna som på något sätt kan betala för sig utan att få problem med kreditvärdigheten. Andra sidan av det här, som det sägs i citatet ovan, blir att mängder av folk kommer att bli tvungna att dra ner på sina utgifter, och det kommer att slå mot hela konjunkturen. Skall vi sätta in lite räntehöjningar i resonemanget också ...?

Vad som skulle behöva göras är dels att stärka hyresrätterna i Stockholm, se till att farliga lån försvinner, ta itu med smygkontorisering, köra omvandlingar till bostadsrätter baklänges, göra det i stort sett omöjligt att göra nya ombildningar till bostadsrätter, strunta i att djursholmare och liknande gnäller och bygga mycket hyresrätter där, förtäta i de nära förorterna ... det finns mycket man kan göra, men motståndaren är nog svår att tas med, för det finns starka intressen som gärna vill ha kvar bostadssituationen som den är nu, och helst göra den ännu värre! Var finns de politiska kamikazepiloter som vill utmana det nuvarande ruttna systemet?

Gökungens synpunkt

"Det finns plats för alla" brukar en del personer mjäkigt säga när man kritiserar hyr bostadsrätterna trycker bort hyresrätterna. Är inte detta gökungens synpunkt också (i kläckningsskedet): "Det finns plats för alla i boet."

Men vi vet ju hur det slutar med det. En krasch, ödeläggelse och elände för de flesta - medan göken nöjd kan flyga bort.

Läs vad Foto-Lasse skriver om saken:

Skulle man bygga bort bostadsbristen med hyreslägenheter som vanligt folk har råd att hyra skulle, enligt lagen om tillgång och efterfrågan, priserna på bostadsrätter sjunka. Vilket i sin tur betyder att många som lånat till sina bostadsrätter skulle gå med förlust vid en försäljning.

När det kommer till kritan är inget av de partier som sjunger marknadsekonomins lov det minsta intresserade av att slopa bostadsbristen. Det skulle nämligen få bostadsmarknaden att kollapsa.

För att hålla priset uppe på bostadsrätter krävs bostadsbrist. Tack vare utförsäljningen av allmännyttan är Sverige dömt till evig bostadsbrist!

Jag håller med om allt, frånsett att jag opponerar mig mot konstruktionen "tack vare". Det här är samma sak som om exempelvis läkare eller tandläkare kan hindra att de utbildas "för många" nya i yrket - lyckas de med det kommer en konstlad brist att betyda höjd betalning för de som redan är inne i yrket. Raka motsatsen mot den omhuldade konkurrensekonomin alltså. Men den tillhör ju inte det verkliga livet, den lever mest i festtalens värld.

Ockuperat hus i Liljeholmen

En av mina vakna läsare frågade för flera veckor sedan om jag varit och tittat på det ockuperade huset i Liljeholmen. Det hade jag inte varit, och trots att jag vid ett flertal tillfället knallat över Liljeholmsbron från Söder har jag glömt att svänga bort mot det gamla fabriksområdet. Dels skulle jag ju ta en titt på ockupationen, och så var det Viktor Marx' originella småhus under själva bron (det kommer i nästa bloggpost). Men idag kom jag ihåg vad det var jag skulle göra.

Nåväl, här är några bilder jag tog i eftermiddags. Klicka för större format.





Det verkade tomt i huset. Ett elaggregat stod och surrade på baksidan. När jag var på väg därifrån kom en tös som sade att hon var med bland ockupanterna. Vi pratade litegrann, och det framkom att ockupationen var polisanmäld men att det inte hänt något från myndigheternas sida trots att den pågått i flera veckor.



Situationen vad det gäller bostäder och lokaler i stockholmsområdet är inte bra. Ockupationer löser knappast några problem. Det som behövs är i första hand massproduktion av billiga och bra hyreslägenheter för att slå botten ur spekulationen med bostadsrätter. För det krävs politiska beslut. Men hur kan man driva igenom en sådan sak politiskt när till och med ledande vänsterpartister är stolta innehavare av bostadsrätter (med tillhörande dyra lån) och knappast har något intresse för åtgärder som skulle sänka priset på deras lägenheter vid en eventuell försäljning? Större delen av det politiska etablissemanget är helt enkelt korrumperat vad det gäller bostadsfrågan.




"Här slutar Sverige" - nä, det tror jag inte svenska staten ställer upp på!









Var det via den här trasiga bakdörren man kom in?

Kvarteret Linjalen

Om du klickar på bilden ovan så gör tekniken förhoppningsvis att du hoppar över till en intressant nätsida som jag just skummat igenom.

Kvarteret Linjalen ligger på andra sidan Söder från mitt håll sett, och där förs en kamp mot de hajar som försöker förvandla ett antal hyreslägenheter till borätter. Jag gissar att det finns mer eller mindre dubiösa "affärsmän" inblandade i det här, figurer som är ute efter att göra så kallade klipp. Sådana bör inte uppmuntras så jag håller tummarna för de hyresgäster som kämpar emot. Vem vill ha en stad som i stort sett är full av bostadsrätter och folk som är skuldsatta över öronen för att kunna bo?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver ArbetarInitiativet är alternativet, kvinnopolitisktforum skriver Kvinnor varslas också!, Jinge skriver Henning Mankell skriver om Israel i Aftonbladet, Bo Myre skriver Med säkerhet dör friheten, andread0ria skriver Lika som bär?

Krisen kunde ge möjligheter

De senaste dagarna har DN skrivit en del om hur finanskrisen börjar slå in i andra delar av
ekonomin. Arkitekterna berörs exempelvis, de får färre jobb. Och idag handlar det igen (för det är ju ingen nyhet längre) om att färre människor springer på visningar för dyra borätter. I stället kommer hyresrätten till sin rätt igen, om man nu skall vara lustig. Det är inte lika stor hets för att ombilda hyresrätter till bostadsrätter längre nu när samhällets rädsla för kreditaffärer växer till snudd på panik, och det diskuteras att bygga billiga hyresrätter igen.

När det krisar till sig uppenbaras de svaga punkterna i samhället. Men också möjligheterna att riva ner och bygga nytt, och kanske hitta på något bättre. Jag ser flera möjligheter här för politiker som skulle vilja hugga tag i bostadsfrågan. Exempelvis:

• Ett program som gör att personer med stora bostadsskulder får laglig rätt att föra över skulden och därmed det reella ägandet till ett offentligt institut för bostadsförvaltning, och sedan bo kvar på goda och normala villkor för hyresgäster. Skuldfri, bättre skyddat boende, hyra till självkostnadspris - vad kan man mer önska sig? Med ett sådant program skiljs agnarna från vetet: de som är ute efter att spekulera respektive de som verkligen bara vill ha bostaden för att bo i. Dessutom borde den mentala hälsan i staden bli bättre om folk slipper oroa sig för lånen eller för att bli injagade i en bostadsrättsföreningsstyrelse som de inte har lust att vara med i. Livet är fullt av bekymmer ändå.

• Ett stort byggnads- och infrastrukturprogram, en moderniserad version av miljonprogrammet där man har lärt sig av föregångarens goda och dåliga erfarenheter. För Stockholmsregionen och den projekterade stora inflyttningen under kommande årtionden kan det inte handla om att jaga småplättar i innerstaden som kan fyllas igen (även om det finns en del sådana) utan att se till att ytterkommunerna får ändan ur vagnen och bygger. Bygger vad? Stora stadsliknande lokala centra som kan existera som ekonomiska enheter av egen kraft och inte bara är servicefattiga sovstäder och satelliter till innerstaden. Att det handlar om hyresrätter behöver jag väl inte upprepa … .

Här skulle man kunna göra en djärv satsning för framtiden, för en stockholmsregion som är trevlig att bo i för många sorters människor. Var finns viljan?

Gentrifiering

Den här krabaten - försedd med skrattmåsens ständigt förvånade min - har inga bekymmer av den sorten som jag nämner i bloggposten. Boendet är gratis för måsen, den boende fixar inredningen själv, det är allt. Fotograferad vid Rålambshovsviken tidigare idag.

"Gentrifiering" är ett nytt ord att lära sig. Praktiskt innebär det att vissa bostadsområden töms på vanligt folk och i stället fylls av rika knösar. Det händer exempelvis i eftertraktade stadskärnor. Hyresrätter ersätts av bostadsrätter och priserna rakar i höjden. Ganska få har råd med det. Övriga människor trycks ut i förorter långt bort, om det ens går att hitta bostäder där. Hur det är i San Francisco och annorstädes kan man läsa här.

Jag stötte på ett nöjsamt exempel nyligen på vad som händer när man låter de rika knösarna ta över en kommuns hela bostadsbestånd. Vaxholm har väldigt svårt att få in knegare utifrån för att göra de jobb som knösarna inte vill göra - knegarna har ju inte råd med de våldsamma bostadspriser som nu råder i kommunen! Så hur löser man det i en kommun där ledningen för död och pina inte vill ha något med hyresrätter att göra? - Det verkar inte som man har någon lösning inom nuvarande ideologiska ramar, så då kanske ingenting blir gjort!

Vaxholm må vara ett udda exempel men tendensen finns ju också i Stockholm. Här finns en del saker att göra för att se till att innerstaden inte blir ett reservat för de rika, förslagsvis:

• Öka mängden tillgängliga hyreslägenheter (centralt och i ytterområdena, inklusive Bromma flygfält)
  
• Se till att hyrorna är låga
• Stoppa nya ombildningar till bostadsrätter tills man funnit ett bra sätt att eliminera spekulation i boendet
  
• Finn en metod för att tvinga knös-kommunerna omkring Stockholm att bygga hyreslägenheter
  

Bostadspolitiken måste vara praktisk, inte en tummelplats för koalitionen (eller skall vi säga Alliansen?) av spekulanter och ideologiskt förblindade politiker.

Fotograferat vid Kungsholmstorg idag. Är detta månne lösningen: en flotta av småhus parkerade på Riddarfjärden? Ett småhus är det i alla fall, och med gentrifiering kan man misstänka att trycket att bygga stadsvillor (inte av den här typen, utan flottare kåkar) kommer att öka. Och inte kommer vanligt folk att ha råd att bo där inte, det kräver att politiken görs om rejält. Som varande rätt ofin av mig tycker jag att man gott kan införa en bannlysning av nybyggda småhus inom ett antal kilometer från Stockholms centrum. (Centrum är Gustav Adolfs torg och statyn mitt därpå, för den som undrar.)

Planera! Expropriera! Bygg!

Byggandet ser ut att gå i otakt med folkökningen skriver Dagens Nyheter. Men politikerna verkar inte vara särskilt oroade, vare sig det gäller Mats Odell eller kommunpolitiker på olika håll. (Odell, hur mycket förtroendekapital har han kvar egentligen?)

De borde vara oroade om prognoserna att regionen kan växa med ytterligare en halv miljon människor på några årtionden stämmer. Då gäller det att vara ute i god tid med markanvisningar, byggplaner och verkliga byggen, samt infrastruktur och annat som hänger ihop. För att det skall vara en hygglig situation på bostadsmarknaden måste det dessutom finnas ett överskott av lediga lägenheter så att den osunda bostadsspekulationen kan elimineras. De som behöver bostad skall ha valmöjligheter. Det måste finnas utrymme i systemet så att folk kan komma in och röra sig på bostadsmarknaden utan att tillgripa extraordinära åtgärder. När det gäller lägen centralt tror jag det är svårt att nå balans, men ser man till hela regionen borde det vara möjligt.

För att få grepp på situationen är det hyreslägenheter, alternativt kooperativt icke-spekulativt boende som bör premieras. Situationen med alltfler skuldsatta "lägenhetsinnehavare" (det är långivaren som är den verklige ägaren om innehavaren råkar i svårigheter) bör inte uppmuntras. "Den som är satt i skuld är inte fri." En flexibel hyresmarknad borde dessutom stämma bättre överens med ett mer flexibelt liv där folk faktiskt kan flytta över regionen för att komma närmare sina arbetsplatser exempelvis (energibesparing, minskar trafikinfarkterna!) Det finns dessutom ingen anledning att göda en massa mäklare och banker i onödan.

Det är trångt i centrala Stockholm, men man borde åtminstone kunna driva upp en del lägenheter genom att kamma igenom beståndet efter smygkontoriserade tidigare bostäder. Jag är inte bekant med den nuvarande lagstiftningen men jag tror att tidigare gick det att komma åt sådant oskick - om viljan fanns. Men när man tittar på SCB:s lista över vilka kommuner som bygger, och vad de bygger, finns det några man borde tvinga att ställa upp. Av 26 kommuner i länet är det 8 som inte bygger en enda lägenhet i flerbostadshus. Och de bygger inte mycket annat heller. Där borde det finnas anledning för myndigheter med åtminstone lite go att gå in och slå näven i bordet, vid behov trolla fram lämpliga exproprieringsbeslut och se till att det byggs! Låt dem larma om de vill. Överklassens "urban sprawl" mår bara bra av lite förtätningar och höghus här och där. Hur vore det med nya Danderyds Skyskrapecentrum? Där byggde man bara 21 bostäder 2007 enligt SCB:s statistik som DN citerar.