Avslöjande karta

Är du intresserad/bekymrad över vad som händer i Stockholm så bör du ta en titt på Stockholmsreans karta med uppgifter ner på detaljnivå om hur Alliansen sköter vår gemensamma egendom. (Hittade tipset hos Alliansfritt Sverige.) Eller rättare sagt: hur den gemensamt byggda och betalda egendomen förskingras.

Eller vänta, nu ser jag hur man gör för att få över kartan till den egna bloggen. Man kopierar inbäddningskod för HTML, och så ...  ja! där sitter den! Men kolla på Stockholmsreans sida för mer förklaringar!



Visa större karta

För att avsluta: NEJ, Alliansen är inte försiktig med våra skattepengar. NEJ, Alliansen är inte försiktig med vår gemensamma egendom!

Boultbee och politikerna. Ockupation i Liljeholmen avbruten.

Föregående inlägg handlar om gökungar i bostadspolitiken. Men det finns ju andra lokaler där gökungarna också tillåts härja. Om fastighetsskojarna i Boultbee har jag skrivit tidigare (här, här och här på dena blogg), och nu är såväl de som de politiker som tillåtit dem hållas i farten igen. Förvånande interiörer hur vissa politiker agerar presenteras hos Alliansfritt Sverige. Vidare finns synpunkter hos Approximationer. Man kan ju undra hur eventuella muntliga avtal som sluts mellan Stockholms kommun och Boultbee har dokumenterats? Borgerliga politiker som skall "leka affär" - det verkar vara en illavarslande kombination. Att politikerna inte känner till det ena eller andra i samband med Boultbee tog jag upp här för snart två år sedan. Eller om de nu bara låtsas att de inte begriper vad det är för affärer de gav sig in på ... vad är värst?


Jag såg att ockupationen i Liljeholmen som jag skrev om här avbröts av en polisinsats i morse. Ockupationerna är ju också en följd av en allt mer vansinnig politik vad det gäller bostäder och lokaler. Detta förhållande kan i längden inte lösas med polisinsatser, om vi nu inte skall få en militärdiktatur på köpet.

Gentrifiering

Den här krabaten - försedd med skrattmåsens ständigt förvånade min - har inga bekymmer av den sorten som jag nämner i bloggposten. Boendet är gratis för måsen, den boende fixar inredningen själv, det är allt. Fotograferad vid Rålambshovsviken tidigare idag.

"Gentrifiering" är ett nytt ord att lära sig. Praktiskt innebär det att vissa bostadsområden töms på vanligt folk och i stället fylls av rika knösar. Det händer exempelvis i eftertraktade stadskärnor. Hyresrätter ersätts av bostadsrätter och priserna rakar i höjden. Ganska få har råd med det. Övriga människor trycks ut i förorter långt bort, om det ens går att hitta bostäder där. Hur det är i San Francisco och annorstädes kan man läsa här.

Jag stötte på ett nöjsamt exempel nyligen på vad som händer när man låter de rika knösarna ta över en kommuns hela bostadsbestånd. Vaxholm har väldigt svårt att få in knegare utifrån för att göra de jobb som knösarna inte vill göra - knegarna har ju inte råd med de våldsamma bostadspriser som nu råder i kommunen! Så hur löser man det i en kommun där ledningen för död och pina inte vill ha något med hyresrätter att göra? - Det verkar inte som man har någon lösning inom nuvarande ideologiska ramar, så då kanske ingenting blir gjort!

Vaxholm må vara ett udda exempel men tendensen finns ju också i Stockholm. Här finns en del saker att göra för att se till att innerstaden inte blir ett reservat för de rika, förslagsvis:

• Öka mängden tillgängliga hyreslägenheter (centralt och i ytterområdena, inklusive Bromma flygfält)
  
• Se till att hyrorna är låga
• Stoppa nya ombildningar till bostadsrätter tills man funnit ett bra sätt att eliminera spekulation i boendet
  
• Finn en metod för att tvinga knös-kommunerna omkring Stockholm att bygga hyreslägenheter
  

Bostadspolitiken måste vara praktisk, inte en tummelplats för koalitionen (eller skall vi säga Alliansen?) av spekulanter och ideologiskt förblindade politiker.

Fotograferat vid Kungsholmstorg idag. Är detta månne lösningen: en flotta av småhus parkerade på Riddarfjärden? Ett småhus är det i alla fall, och med gentrifiering kan man misstänka att trycket att bygga stadsvillor (inte av den här typen, utan flottare kåkar) kommer att öka. Och inte kommer vanligt folk att ha råd att bo där inte, det kräver att politiken görs om rejält. Som varande rätt ofin av mig tycker jag att man gott kan införa en bannlysning av nybyggda småhus inom ett antal kilometer från Stockholms centrum. (Centrum är Gustav Adolfs torg och statyn mitt därpå, för den som undrar.)

Boultbee/Västerås

Jag hittade nyss den här bilden. Den handlar om Västerås, så varför ta in den i en nischad stockholmsblogg? - Jo, vi har ju de där Boultbee-figurerna i Stockholm också.

Alliansen i Stockholms stadshus tyckte att man kunde sälja fastigheter till skojare av den här typen - det säger mycket om Alliansen och dess konstiga blandning av naivitet, ren dumhet och fräckhet. Vad sägs om parollen: Bort med Boultbee från våra byggen! Den här firman är inte småföretagarens bäste vän direkt.

Olika hantering av skog nära de nordiska huvudstäderna

Det här har jag saxat ur en tidning som för mig var okänd till alldeles nyligen, tidningen SKOGEN. Artikeln visar dels på hur grannarna verkar vara mer måna om sina skogar nära huvudstäderna, dels att den nuvarande Alliansledningen i Stockholm förefaller vara vårdslös med tillgångarna. Man vill sälja ut 17000 hektar skogsmark, det är all skog som Stockholm äger. Och Stockholm, det är ju vi som bor här, medborgarna.

– Då är det jätteviktigt att upprätta skötselavtal med de markägare som köper, så att inte besökare och markägare krockar. Hittills har staden lämnat mycket gammal skog men många nya markägare kommer ju vilja avverka rejält för att betala av på lån för köpet. Det säger Liselott Eriksson, jägmästare och konsult, som arbetat mycket med tätortsnära skogar och naturturism.

Och så tillägger hon:

– Det finns flera kontrakt undertecknade men staden har inte skrivit ett enda sådant avtal. Det blir betydligt svårare att komma överens i efterhand.

Är inte detta en liknande vårdslöshet som när staden tecknade avtal med en engelsk fastighetsfirma om övertagande av ett antal centra? Det fanns anledning att misstänka att engelsmännen varken var långsiktiga eller seriösa, men det blundade man för. Här flaggas för risken att klippare kommer in och rakar rent.

Liselott Eriksson har studerat hur andra nordiska huvudstäder hanterar sin skog. Helsingfors har 12 000 hektar mark som går i stråk in i staden, precis som Stockholm.

– Där är målet tvärt om att utveckla skogen för hälsa, rekreation och naturvård. Medan Stockholms skogar årligen betalar in miljonbelopp till staden får skogen i Helsingfors pengar för att utveckla värdena.

Oslo har 16 000 hektar, och liksom Stockholm ligger mycket i kranskommunerna. Men Park- och Idrottsetaten går i motsatt riktning mot Stockholms kommun. Skogen får kosta, friluftsliv och bevarande är de bärande målen för förvaltningen. En ny lagstiftning som är på väg att införas kommer till och med slå vakt hårdare om oslobornas skog. Skogen ska bevaras för framtida generationer och etaten slår fast att den är ”en enastående tillgång” för upplevelser och undervisning.

Runt Köpenhamn finns 35 000 hektar som ägs av statliga Skov- og Naturstyrelsen. Där är uppgiften att skapa mer skog, säger Liselott Eriksson.

– Det främsta målet är att öka värdet för rekreationen, att leverera så många naturupplevelser som möjligt. De har ingen tanke på att sälja stort.

Kan man sätta etiketten "fanatiker" på Allianspolitikerna? Det finns absolut ingen grundregel i borgerlig politik, vare sig den är socialliberal eller konservativ, att offentliga tillgångar måste förvandlas till privategendom till nästan vilket pris som helst. Förmodligen har de någon sorts idealbild av hur företagare uppträder i det här läget, de tror att kommunen skall drivas som ett företag, och handlar därefter. Men kommunen är inte ett företag, det är en del av demokratin. Och därmed behöver man inte ägna sig åt kufiska affärer.

Inlägg från Samfundet S.t Erik om stadsförtätning

Om man går in på den här länken (till en pdf-fil) kan man plocka upp en stillsam men i sak skarp kritik av en del nyare tendenser i Stockholms stadsbyggnad. Det är Samfundet S.t Eriks ordförande Kerstin Westerlund Bjurström som skriver. Avgående Mikael Söderlund nämns, vilket är rimligt eftersom han är en av de högsta politiska ansvariga. I praktiken är det också polemik mot en del yimby-synpunkter, men jag undrar om klyftan är så stor som en del yimby-förespråkare vill ha det till. Gå in själv och läs, jag ger bara några intressanta utdrag.

Vi agerar i svansen på en liknande utveckling i många av världens städer. Resultatet manar i allmänhet inte till efterföljd. ...

Vad är det som säger att det just är innerstan som ska förtätas när det är i ytterstaden som problemen finns? Flera av dess stadsdelar formligen skriker efter stadsliv och aktivitet, nya arbetsplatser, sammanhang med angränsande stadsdelar och identitetsskapande symbolbyggnader. Här är det fullt möjligt att skapa attraktiv urban miljö med de bostäder som behövs och dessutom betydligt billigare än i innerstaden. Det är hög tid att forma den för Stockholms kommuner nödvändiga gemensamma planen för detta.

Här har vi flera intressanta saker. Dels att man inte bör slaviskt kopiera det som kommer utifrån (utan använda skallen och göra kritiska övertaganden). Vidare: Visserligen finns det nog problem även inom tullarna, men vill man verkligen sätta fart på regionen - för det är en region det handlar om, inte ett område med några kilometers radie räknat från Gustav Adolfs Torg - måste de andra kommunernas dras in i detta och tvingas ta sitt ansvar. Detta är inte nimby, det är vettigt tänkande!

Det frågas också:

Vad händer med Stockholms så speciella identitet och siluett om nivån på centrum höjs med flera våningar och vattenrummen tätas till? Risken är överhängande att vi förlorar vårt främsta varumärke genom att Stockholm alltmer kommer att likna andra storstäder.

Den som för länge sedan tröttnat på Alliansen säger väl bara att "ja, det är väl detta de vill".

Bromma flygplats - kvar hur länge?

Blir Bromma kvar i trettio år? Det kanske Alliansen tror, men ett sådant beslut kan upphävas när som helst. Det räcker med tillräckligt allvarliga politiska och ekonomiska konvulsioner som slår undan benen för flygplatsgängets kalkyler - och så är vi av med den! Jinge skriver om Brommaflyget att det är "ett beslut som givetvis rivs upp om ett flygplan kraschar mitt i Stockholm". Själv är jag lite skeptisk mot att "bara" en krasch hjälper, men börjar det bli finansiella problem har jag en känsla av att dagens flygplatsentusiaster drar sig ut for som phan.

Men beslutet i kommunalfullmäktige igår betyder att genomförandet av den nya stadsdel som Naturskyddsföreningen föreslagit (eller något annat bra projekt i samma stil) blir försenat. Och det är dumt.