Döderhult, Rumpekulla ...

... och ställen med liknande namn vill kanske en del av lokalbefolkningen inte kännas vid. Döderhult bytte namn till Oskarshamn för att låta lite snyggare. En del orter på landsbygden får dålig klang utan att det är fel på namnet, som det där stället utanför Örnsköldsvik där en lokalt hyllad våldtäktsyngling (man är väl att ta i) på bara någon dag degraderades till riksbuse när storstadsmedia fick syn på honom. De som är från den byn lär väl i fortsättningen säga att de är från Ö-vik.

Skeptisk som jag är tror jag att det finns många ställen "därute" som är läskiga om man är "fel" på något sätt. Eller för att ta det från en annan synvinkel: det finns en massa ställen som särskilt ungdomar, och ännu mer särskilt unga flickor, vill flytta ifrån så fort det går. Det finns inget som säger att buset är på en lägre nivå för att det inträffar på en mindre ort. Buslivet i Rödeby, skulle det ha tolererats om det skett i en storstad? Eller i Värmland där busgäng på en ort brände ner ett hus där det bodde invandrare som lyckats, till skillnad från de lokala Löpar-Nissetyperna.

Nå, vad leder detta till? Kanske till prognoserna att motsvarigheten till ett helt Göteborg är på väg i riktning mot Stockholm under de kommande årtiondena, och att det är en anstormning som man kan undra kan klaras av. I alla fall lär det kräva att det sopas rent med NIMBY-typer i de kommuner i regionen som vägrar att bygga billiga hyreslägenheter i stor skala. Läs: moderatkommunerna. Flyktingarna från landsbygdens by-helveten skall känna sig välkomna och uppskattade i rikets huvudstad, även om inte alla kan bo just i innerstaden! Vi i urbefolkningen skall ju ha plats också!

Plankan på tapeten igen

Det stora kvarteret Plankan har jag fotograferat och skrivit om tidigare (här och här). Nu är byggplanerna på tapeten igen enligt en stor artikel i DN. Den verkar inte finnas på nätet. Men Stadsbyggnadskontoret sammanfattar planerna som följer:

Planförslaget innebär att en cirkulär huskropp placeras i det stora gårdsrummet och en ny offentlig plats bildas i dess mitt. Det allmänna gångstråket som leder genom kvarteret liksom lokaler i byggnadens bottenvåning förstärker den offentliga karaktären medan de kvarvarande gårdsrummen får en privat trädgårdskaraktär.

Det nya huset skall innehålla 120 bostäder varav 78 skall hyresrätter och 42 studentlägenheter. Det där med hyresrätter låter positivt med tanke på hur bostadsläget ser ut i staden. Samtidigt ser det lite lustigt ut med ett runt hus på en fyrkantig gård och en gård inne i det runda huset. Men det kanske fungerar. - Här är en skiss som hämtats från Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande. Där finns fler bilder hur man tänkt sig det hela.

Intressant nog kan man ge sig på garaget under huset också:

Kvarteret har en överkapacitet i garaget vilket ger en mycket god parkeringssituation i det aktuella projektet och direkt anslutning mellan garage och trapphus kan ordnas. Viss yta i garaget kommer också att tas i anspråk för bostadskomplement. Svenska Bostäder har idag problem att hyra ut parkerings- och lokalutrymmen i källarvåningarna

Hur skall man se opinionen mot nybyggnad? Det är ju klart att drar man igång ett storbygge på en innergård, även om den är så här stor (115 x 75 meter), kommer de kringboende att utsättas för kraftiga störningar. Men är det störningarna som är det viktiga när folk runtomkring protesterar? Kan det inte vara så att en del boende vill omvandla sina hyresrätter till borätter, och att man misstänker att eventuella "klipp" urholkas om den jättestora innergården försvinner? Det luktar snöda egenintresset här.

Om det här är en nimby-opinion som bygger på girighet snarare än omsorg om stadsmiljön nobbar jag den rakt av och ansluter mig till yimby-ståndpunkten och säger: bygg. Jag vet inte om just ett runt hus är det rätta, men helt fel är det inte heller.

Vi diskuterade stadsplanering en stund ...

Jag satt tillsammans med några andra ikväll och diskuterade stadsbyggnadsfrågor i Stockholm i allmänhet och Söder i synnerhet. En veteran-arkitekt framförde tanken att enda lösningen för att få hejd på trafikeländet på Hornsgatan var att bygga ett sexhundra meter långt hus mitt på gatan från Slussen till Ansgariegatan. (Jag glömde fråga varför man inte kunde lägga till hundra meter så kåken kunde gå ända till Hornstull.)

Angående jämförelserna med New York sa veteranen att det bor ju knappast folk i de höga husen på Manhattan - där är det kontor och hotell. Folk bor i allmänhet i lägre hus. Dessutom är det så otryggt så man måste ha portvakter som håller koll på vilka som vill komma in. (Jag tänkte omedelbart på de yimbysar som dyrkar New York.)

Någon annan tog upp det här med butikslokaler i bottenvåningen (och här tänkte jag på yimby igen, det är ju en av deras trossatser) och att det planeras att bygga på det sättet överallt nu. Denna talare var inte alls övertygad om att man fick fram en känsla av stad på det sättet. Jag hängde inte med riktigt, men en sak kunde vara att man måste fundera på hur kundunderlagen ser ut i olika områden, och hur dessa vill lägga upp sitt handlande (om jag fattade saken rätt).

Någon benhård bevarandelinje av allting fanns inte bland de talande, utan det var snarare nyanseringar åt olika håll. Betydelsen av även skenbart oväsentliga små gröna plättar för luftrening framhölls från något håll, någon hade inget emot skyskrapor, en annan menade att det sociala livet kunde vara sämre i skyskrapor än mindre hus, en tredje (jag nämligen) filosoferade över möjligheterna att visualisera olika tankar om nybyggen eller ändringar genom att fotografera med digitalkamera eller ta bilder från GoogleEarth och sedan göra bildbearbetning i GoogleSketch. Man skulle ju kunna tänka sig en gräsrotsrörelse av stadsintresserade som på det sättet gör sina egna planförslag. En annan sak jag undrade över var hur det är med det som förr kallades "smygkontorisering" - kan man få loss lägenheter genom åtgärder där?

Galleriornas mångfaldigande mötte ingen större entusiasm, men en deltagare trodde att den nya gallerian i Skrapan hade dragit mer folk till andra butiker på Götgatan.

En veteranpolitiker i gänget framförde den intressanta synpunkten att det där med "höga hus" verkar komma fram bland yngre manliga arkitekter mot slutet av varje högkonjunktur - för att sedan glömmas bort. Och kanske det stämmer. Vi får se om den nuvarande höghusvurmen överlever finansbubblans sorgesamma kollaps som nu pågår inför världens blickar.

Och så vidare - kravet att bygga katastroftåligt tog jag själv upp, liksom otyget att en del kommuner i regionen inte bygger något alls. Kan det vara så att stadsplanering håller på att bli en ny liten folkrörelse? Hur som helst - de som deltog i det här samtalet var varken yimby eller nimby, utan mer avspänt svenskt lagom! Vi kunde nog ha pratat fyra timmar i stället för två men ändå haft mycket kvar att ventilera.

Inlägg från Samfundet S.t Erik om stadsförtätning

Om man går in på den här länken (till en pdf-fil) kan man plocka upp en stillsam men i sak skarp kritik av en del nyare tendenser i Stockholms stadsbyggnad. Det är Samfundet S.t Eriks ordförande Kerstin Westerlund Bjurström som skriver. Avgående Mikael Söderlund nämns, vilket är rimligt eftersom han är en av de högsta politiska ansvariga. I praktiken är det också polemik mot en del yimby-synpunkter, men jag undrar om klyftan är så stor som en del yimby-förespråkare vill ha det till. Gå in själv och läs, jag ger bara några intressanta utdrag.

Vi agerar i svansen på en liknande utveckling i många av världens städer. Resultatet manar i allmänhet inte till efterföljd. ...

Vad är det som säger att det just är innerstan som ska förtätas när det är i ytterstaden som problemen finns? Flera av dess stadsdelar formligen skriker efter stadsliv och aktivitet, nya arbetsplatser, sammanhang med angränsande stadsdelar och identitetsskapande symbolbyggnader. Här är det fullt möjligt att skapa attraktiv urban miljö med de bostäder som behövs och dessutom betydligt billigare än i innerstaden. Det är hög tid att forma den för Stockholms kommuner nödvändiga gemensamma planen för detta.

Här har vi flera intressanta saker. Dels att man inte bör slaviskt kopiera det som kommer utifrån (utan använda skallen och göra kritiska övertaganden). Vidare: Visserligen finns det nog problem även inom tullarna, men vill man verkligen sätta fart på regionen - för det är en region det handlar om, inte ett område med några kilometers radie räknat från Gustav Adolfs Torg - måste de andra kommunernas dras in i detta och tvingas ta sitt ansvar. Detta är inte nimby, det är vettigt tänkande!

Det frågas också:

Vad händer med Stockholms så speciella identitet och siluett om nivån på centrum höjs med flera våningar och vattenrummen tätas till? Risken är överhängande att vi förlorar vårt främsta varumärke genom att Stockholm alltmer kommer att likna andra storstäder.

Den som för länge sedan tröttnat på Alliansen säger väl bara att "ja, det är väl detta de vill".

Ägarlägenheter?

Under rubriken Tryggare boende. skriver humoristen Peter Wolodarski om ägarlägenheter i Dagens Nyheter. Fast på slutet blir det inte så roligt längre.

En vanlig missuppfattning är att bostadsrätt innebär att man äger sin lägenhet. I själva verket är det bostadsrättsföreningen som äger fastighetens samtliga lägenheter, som medlemmarna i föreningen har rätt att nyttja.

Jaha, men vem äger lägenheten om man lånat en kista guld för att komma över den då. Är det möjligen inte långivaren som sitter med den verkliga makten om det börjar krisa till sig? Den som är satt i skuld är inte fri … .

För den enskilde är denna detalj inte oväsentligt. Om någon medlem får ekonomiska problem och lämnar tillbaka sin lägenhet vältras kostnaden över på grannarna. Effekten kan bli dramatisk. Efter räntechocken 1991 hände det till och med att bostadsrättsföreningar gick i konkurs när medlemmar började falla ifrån. En vanligare konsekvens, särskilt i mindre föreningar, är kraftiga avgiftshöjningar för dem som bor kvar.

Lösningen på det problemet bör vara att få bort skuldsättningens avigsidor och därmed spekulation från ett område där spekulation skall hållas kort. Anledningen till att sådan förhållanden råder på bostadsmarknaden är att den inte är i balans. Första steget bör vara att slå undan benen för spekulanter av olika slag, inte att göda dem ytterligare. Bygg en samling yimby-skyskrapor i några småhuskommuner nära Stockholm, och bygg den nya stadsdelen på Bromma. Massproducera hyreslägenheter till att börja med, sedan bostadsrätter med en utformning som inte medger spekulation.

I den meningen är ägarlägenheter tryggare. Varje hushåll äger sin lägenhet och tar ansvar för sin del av husets eventuella lån, inget annat. Precis som för en villaägare finns lagfart och inteckningsrätt. Skillnaden gäller fastighetens gemensamma delar - tak, trapphus, fasad med mera - som förvaltas av en samfällighet.

Stamledningar, de alltmer vanliga vattenskadorna, konstiga skadedjur som folk drar hem från Afrika, tvättstuga ... Nä, dom struntar jag i, det får samfälligheten ta hand om. Plötsligt låter det som hyreslägenhet. - Nå, men hur var det nu med lånen och tryggheten, och med de människor som verkligen bor där …?

Ägarlägenhet ger också större möjlighet till andrahandsuthyrning, eftersom det till skillnad från bostadsrätten inte krävs ett godkännande från någon styrelse. Det kommer att stimulera investeringar och nyproduktion av bostäder.

Och det är här det börjar se otäckt ut. Vad är det ynglet säger? - I praktiken att du kan fylla din tvåa med femton turkar och bo någon annan stans och leva på hyresintäkterna. Att detta skulle stimulera till något nybyggande är svårt att se. Snarare att under nimby-täckmantel försöka se till att så lite som möjligt byggs. Därmed stimuleras tvivelaktiga affärsmannafigurer av parasitär natur som definitivt bör hållas kort.

Det märkliga är inte att regeringen vill tillåta ägarlägenheter utan att Sverige fortfarande saknar denna upplåtelseform. … Det svenska motståndet har länge varit ideologiskt betingat. De som ser med olust på äganderätten har inte velat ge individen den fulla rätten att äga sin bostad. Så förnekas människor en frihet som är självklar i civiliserade stater.

Och vad är då "människor" och "individen"? Kanske folk som man helst inte vill se i ett civiliserat samhälle. Det här är inget program för en levande och icke-segregerad stad. Att förespråka ägarlägenheter är en ideologisk position. Den är negativ för min hemstad. Därför är jag emot den.

Plankanparken ???

Jag kan inte påstå att jag känner till allt i Högalid och på Söder - däremot är jag skamligt okunnig om rätt mycket även min närliggande stadsmiljö. Men när jag fick syn på det här anslaget i en port på Hornsbruksgatan blev jag med rätta undrande. Plankanparken? Vad är det?

Kvarteret Plankan känner jag till: Det stora hus som byggdes på sextiotalet och som klippte av Brännkyrkagatan. Jag har skrivit om det tidigare på den här bloggen. Men en park?

Som geografisk adress fanns den inte när jag kollade på Eniros karta och google gav bara en träff på sökordet "plankanparken". Det var ett trevligt kåseri från 2004 på stadens sajt. Och där får man intrycket att det är den rymliga innergården på Plankan som avses. Tänker man smälla upp två nya hus därinne, eller har jag fattat det hela fel på något sätt? Och tänker månne yimby rycka ut och försöka tala lokala nimbys till rätta?

När jag tagit bilden fortsatte promenaden längs Årstavikens strand. Det var ljummet i luften och just vid solnedgången sjöng koltrastarna ljudligt en stund. Vår i luften!

Förskola på Stigberget?

Stigbergsgatans idylliska ände mot Renstiernas gata. Men den där stadsjeepen ser malplacerad ut i sammanhanget. På ett hus stod det Kalifatides på dörren - den kände författaren?

Jag tog mig en morgonpromenad bort till Stigbergsgatan för att se hur det ser ut där det finns planer på att bygga en förskola bland de gamla husen. Ärendet har skapat upprörda känslor, dels bland de som bor där, dels bland de som anser att yimby är större än nimby! Folk som kanske inte tycker exakt tvärtom (såvida det inte rör sig om stället där just de bor) har satt upp det här anslaget. Det var det enda synliga tecken jag såg på eventuell kamp i området.




Och hur ser det nu ut på den markremsa som somliga vill bevara? - Inte så lätt att säga. Den finns bakom ett plank och en stenmur. Man kan kika in genom springor här och där men det ger ingen större uppfattning om värdet på marken som obebyggd. Här följer några "plankkikarbilder" tagna utifrån gatan. Man blir inte bländad av några omedelbara skönhetsvärden, men det är säkert så att under sommaren kan det vara en grön och fin liten oas. Vem använder den?



I ett sista försök till att få överblick kilade jag uppför trappan till det som en gång i tiden var sjömansskola men nu är vårdskola i Erstas regi. Men det blev inte så mycket bättre insyn därifrån heller. Nedanstående bild torde bevisa detta. Möjligen skulle ett bygge ta bort en del sol för folk med fönster mot söder nere på Fjällgatan, men jag undrar om de inte är rätt så skymda redan nu?





Går det att bygga en förskola som smälter in någorlunda i omgivningarna har jag svårt att se några argument emot den - annat än att folk som vill bo i en garanterat fridfull omgivning kan känna sig besvärande av många glammande små barn. Men är inte detta att gå tillbaka en bit mot det historiska sambandet? En gång i tiden måste det ha vimlat av barn i kåkarna på Stigberget. Och nog är det väl trevligare med lite barnaröster på dagen än brölande fyllon och festprissar som hemsöker vissa delar av Söder natt- och kvällstid?