Jag satt tillsammans med några andra ikväll och diskuterade stadsbyggnadsfrågor i Stockholm i allmänhet och Söder i synnerhet. En veteran-arkitekt framförde tanken att enda lösningen för att få hejd på trafikeländet på Hornsgatan var att bygga ett sexhundra meter långt hus mitt på gatan från Slussen till Ansgariegatan. (Jag glömde fråga varför man inte kunde lägga till hundra meter så kåken kunde gå ända till Hornstull.)
Angående jämförelserna med New York sa veteranen att det bor ju knappast folk i de höga husen på Manhattan - där är det kontor och hotell. Folk bor i allmänhet i lägre hus. Dessutom är det så otryggt så man måste ha portvakter som håller koll på vilka som vill komma in. (Jag tänkte omedelbart på de yimbysar som dyrkar New York.)
Någon annan tog upp det här med butikslokaler i bottenvåningen (och här tänkte jag på yimby igen, det är ju en av deras trossatser) och att det planeras att bygga på det sättet överallt nu. Denna talare var inte alls övertygad om att man fick fram en känsla av stad på det sättet. Jag hängde inte med riktigt, men en sak kunde vara att man måste fundera på hur kundunderlagen ser ut i olika områden, och hur dessa vill lägga upp sitt handlande (om jag fattade saken rätt).
Någon benhård bevarandelinje av allting fanns inte bland de talande, utan det var snarare nyanseringar åt olika håll. Betydelsen av även skenbart oväsentliga små gröna plättar för luftrening framhölls från något håll, någon hade inget emot skyskrapor, en annan menade att det sociala livet kunde vara sämre i skyskrapor än mindre hus, en tredje (jag nämligen) filosoferade över möjligheterna att visualisera olika tankar om nybyggen eller ändringar genom att fotografera med digitalkamera eller ta bilder från GoogleEarth och sedan göra bildbearbetning i GoogleSketch. Man skulle ju kunna tänka sig en gräsrotsrörelse av stadsintresserade som på det sättet gör sina egna planförslag. En annan sak jag undrade över var hur det är med det som förr kallades "smygkontorisering" - kan man få loss lägenheter genom åtgärder där?
Galleriornas mångfaldigande mötte ingen större entusiasm, men en deltagare trodde att den nya gallerian i Skrapan hade dragit mer folk till andra butiker på Götgatan.
En veteranpolitiker i gänget framförde den intressanta synpunkten att det där med "höga hus" verkar komma fram bland yngre manliga arkitekter mot slutet av varje högkonjunktur - för att sedan glömmas bort. Och kanske det stämmer. Vi får se om den nuvarande höghusvurmen överlever finansbubblans sorgesamma kollaps som nu pågår inför världens blickar.
Och så vidare - kravet att bygga katastroftåligt tog jag själv upp, liksom otyget att en del kommuner i regionen inte bygger något alls. Kan det vara så att stadsplanering håller på att bli en ny liten folkrörelse? Hur som helst - de som deltog i det här samtalet var varken yimby eller nimby, utan mer avspänt svenskt lagom! Vi kunde nog ha pratat fyra timmar i stället för två men ändå haft mycket kvar att ventilera.
