Numera osynlig vy

Hornsgatan nära hörnet mot Långholsmgatan, där stod jag och tog detta foto 5 februari 2009. I bakgrunden sticker träden i Årsta skog upp som en grå ridå, till höger ser man ett hörn av Marievik i Liljeholmen. Lite närmre syns anledningen till att den här vyn inte finns kvar längre: arbetare och arbetsmaskiner.

Nu står här ett nytt flashigt hus med lägenheter (skall vi gissa på dyra bostadsrätter med invånare skuldsatta över öronen?) samt butiker i bottenplanet. Utsikten är borta. En tid fanns ett av dessa nya apotek där, men det har försvunnit. Jag undrar om inte lönsamheten skiftar kraftigt beroende av vilken sida av gatan affärerna ligger på, även om det bara rör sig om några meter. Helst skall man ligga på samma sida som tunnelbanans uppgångar, inte på andra sidan en bred gata som det är jobbigt att ta sig över ibland. Och där man för övrigt också får se upp så man inte blir manglad av våldsamt trampande cyklister på väg till eller från Liljeholmsbron.

Till vänster finns ett hus med många pensionärer. Om man, vare sig pensionär eller inte, har svårt att gå snabbt är det jobbigt att ta sig över Hornsgatan vid övergångsställena som finns strax utanför bilden till höger. Perioderna av grönljus är inte långa. Går man inte så fort riskerar man att bli strandsatt på en refug mitt i gatan medan bilar med vidhängande avgaser susar förbi på några decimeters håll. Synd att det inte finns en gångtunnel som går från tunnelbaneplanet över till andra sidan gatan. Men det kanske är så att gatan är så full av alla möjliga sorters rör och ledningar att det är svårt att gräva tunnlar numera.

Brunfjärden?

Den del av Riddarfjärden som ligger närmast Gamla stan kallades förr "Guldfjärden". Namnet finns kvar i form av Guldfjärdsplan och Guldgränd på Söder, strax intill Slussen. Det är inte ädelmetallen guld som avses, utan det tråkig förhållandet att i gamla dagar så var vattnet i närheten alldeles gult av föroreningar som folk vräkte i sjön. Ett sätt var ju att köra ut skiten på isen under vintern och se den försvinna när vårvärmen kom. Men vattnet var nog inte så hälsosamt då.

Det här fotot tog jag idag på eftermiddagen. Vad säger vi om det här då? Kanske Brunfjärden? Här har vi Riddarfjärden. Det som sticker upp på andra sidan är Högalidskyrkans dubbeltorn. Närmast har vi en brunaktig gegga som består av snö, berikad med sand, salt, olja och andra föroreningar, som tippas från Kungsholmstorg. Några änder simmade runt och verkade må bra ändå. Det är klart att när stan nära nog har kvävts under snömassor måste man bli av med eländet någonstans och jag kan inte erbjuda någon smartare lösning än att tippa allt i Mälaren. Men det finns ju smartare personer än jag. Någon sorts avskiljningsanläggning som plockar undan skräpet och skickar ut rent vatten bara?