Numera osynlig vy

Hornsgatan nära hörnet mot Långholsmgatan, där stod jag och tog detta foto 5 februari 2009. I bakgrunden sticker träden i Årsta skog upp som en grå ridå, till höger ser man ett hörn av Marievik i Liljeholmen. Lite närmre syns anledningen till att den här vyn inte finns kvar längre: arbetare och arbetsmaskiner.

Nu står här ett nytt flashigt hus med lägenheter (skall vi gissa på dyra bostadsrätter med invånare skuldsatta över öronen?) samt butiker i bottenplanet. Utsikten är borta. En tid fanns ett av dessa nya apotek där, men det har försvunnit. Jag undrar om inte lönsamheten skiftar kraftigt beroende av vilken sida av gatan affärerna ligger på, även om det bara rör sig om några meter. Helst skall man ligga på samma sida som tunnelbanans uppgångar, inte på andra sidan en bred gata som det är jobbigt att ta sig över ibland. Och där man för övrigt också får se upp så man inte blir manglad av våldsamt trampande cyklister på väg till eller från Liljeholmsbron.

Till vänster finns ett hus med många pensionärer. Om man, vare sig pensionär eller inte, har svårt att gå snabbt är det jobbigt att ta sig över Hornsgatan vid övergångsställena som finns strax utanför bilden till höger. Perioderna av grönljus är inte långa. Går man inte så fort riskerar man att bli strandsatt på en refug mitt i gatan medan bilar med vidhängande avgaser susar förbi på några decimeters håll. Synd att det inte finns en gångtunnel som går från tunnelbaneplanet över till andra sidan gatan. Men det kanske är så att gatan är så full av alla möjliga sorters rör och ledningar att det är svårt att gräva tunnlar numera.

Som en sidentapet

Det var den 10 mars 2008, klockan 16:43, som jag tog den här bilden från Tanto över de ännu tomma båtbryggorna och bort mot Marievik och Liljeholmskajen. Solen har gått ned, lite rosa färger finns kvar på himlen och som speglingar i Årstavikens vatten. Luften är antagligen rätt fuktig också, och konturerna suddas ut. Det blir som en sidentapet i grått och rosa, en ganska stillsam stämning.

Bildbilagan kommer tillbaka

Några spridda bilder från de senaste dagarna. De kanske blir roligare om man klickar upp dem i större format.

Flitens lampor lyste ikväll när jag gick förbi Riddarholmen på väg mot Söder.

Och för ett par kvällar sedan var det upplyst i Marievik så det nästan var som julgranen.

Höstfärger för ett par dagar sedan på Kungsholmen.

Bilden verkar oskyldig, men den är tagen från Gjörwellsgatan i riktning ned mot Mälaren. Alldeles till höger om bilden finns staketet till ryska ambassaden. En gång i tiden var det Sovjets ambassad. Dit sprang pigga journalister och hämtade sprit och annat trevligt tycker jag mig ha uppfattat. De behövde inte springa långt - Dagens Nyheters. Expressens och Svenska Dagbladets redaktioner ligger på andra sidan gatan. Med tanke på att journalistkåren lär tillhöra en av de mer försupna yrkesgrupperna i landet lär det väl ha gått åt en del dryckjom kan man tro.

Själv har jag inte varit närmre ambassaden än utanför staketet, möjligen har jag foton kvar i någon låda som jag tog i samband med solidaritetsdemonstrationer för Tjeckoslovakien när det begav sig.

Höstfärger från utkanten av Årstafältet.

Ett par kanadagäss som hängt sig kvar i Årstaviken. Kommer det ett häftigt väderomslag kan det bli besvärligt för kvardröjarna. Men för närvarande verkar det inte vara någon isvinter på gång. Notera att den vänstra ser lite udda ut på huvudet ...

... med spräckligt vitt på pannan och nacken som annnars borde vara helt svart. Kan det vara en korsning mellan kanadagås och vitkindad gås kanske? Eller bara någon defekt med färgerna ändå?

Höstfärger som guld ... egentligen tycker jag inte att guld är så enormt vackert, det kan vara ganska trist gulbrunaktigt ... men är det höstfärger så är det!

De döende trädens stad

Om man tittar efter noga ser man fyra stackars små träd i förgrunden på den här bilden. Jag tog den för att avbilda portalarkitektur i Marievik, men möjligen kan den också illustrera träd i Alliansmiljö. Små nedtryckta stackare.

Stockholm missköter sina träd så att de inte mår bra. Vad är en stad utan träd? - Kanske en stenöken med starka inslag av ogräs i stället? Bara en galning tror att en trädgård utan vård kommer att bli en fin och välansad trädgård. Bara en galning kan tro att träd som skall stå i betonghål på stadsgator kommer att klara sig själv utan hjälp från den mänsklighet som placerade dem där. I alla fall om det skall vara någorlunda snygga och representativa träd. Vi vet ju att björkar kan börja växa på de omöjligaste ställen, men då blir resultatet därefter: risiga snår som i och för sig kan ha sin charm, men kanske inte som prydnader i Rikets huvudstad.

- Man gödslar med träd i de nybyggda områdena, Hammarby Sjöstad, Årsta dal och nu nya Slussen. Men om man inte underhåller dem är investeringarna bortkastade. Om vi vill ha en grön och vacker stad borde vi tänka oss för

säger trafikkontorets trädansvarige.

Det kan ju vara en tanke att "gödsla med träd" i nya områden. Man vill ju kränga bostäder. Om det börjar se ut som slum om några årtionden spelar det mindre roll för krämarna. Då är de redan långt borta.


Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Hamnstrejk och krispaket, martin skriver Första maj är viktigare än Wanja, totalavloning skriver Total Avlöning 22/4/09 Uje ber om ursäkt., Björn Nilsson skriver Mer om Indien - nya notiser, Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff

Solnedgång vid Årstaviken

En stillsamt vacker vårlig solnedgång bakom järnvägsbroarna - torsdag kväll.

Brinner det i Marievik? - Nej, men kvällssolen som gör en häftig reflex i en glansig husfasad!

Eller om vi flyttar perspektivet: solen kastar upp ett sista violett sken bortom Nybodahöjden.

... och så något helt annat, innan solen gick ner: en bil upplockad vid arbetena vid kajen i Marievik. Visserligen fattades nummerplåtar, men kanske någon ägare går att spåra och myndigheter vill diskutera försäkringsbedrägeri eller ... ?

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Jag fattar inte Marx, Haninge skriver Vem ska bilda arbetarklassen?, Björn Nilsson skriver Det gäller Palestina, inte bloggare i Sverige, jesper skriver Bilda partier, inte arbetarklassen, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären

Denna härliga vårtid

Nu är den härliga vårtiden här. Sälgen blommar, som den här kamraten vid Stora skuggan på Djurgården i går kväll. (Tur att man inte är pollenallergiker.)



Gula blommor på bar kvist vid Marievik i Liljeholmen lyser i kapp med förmiddagssolen. Vad är det? Forsythia?



Det har inte blivit den riktigt rätta blå mattan av scilla i Högalidsparkens sluttning mot Högalidsgatan, men så här är dagsläget i alla fall.


Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Entreprenörskapets orwellska språkbruk, kimmuller skriver Budgeten: AMS-trams och klasshat, Haninge skriver Dags att skapa inflationsökning, Björn Nilsson skriver Grattis på … nä …, johan skriver Högerpopulismen på frammarsch

Marievik - Liljeholmen i eftermiddags

Här är det en kille som jobbar så att det slår gnistor om'et! Inte vet jag varför, men det sker där man river Vin & Sprits gamla anläggning.

Det blåaktiga lite dystra ljuset en vinterdag. Långt därborta höjer sig Högalidskyrkans torn över övriga hustak.

Ljuset från en lampa reflekteras i stadens kanske mest deprimerande underlag så här års - stora fält av smältvatten som hunnit frysa till innan de runnit ner i Årstaviken några meter bort. Ett underlag som gjort för att hålla sjukhusens akutavdelningar sysselsatta. Men jag har skaffat mig skor med rejäla dubbar - som jag dessvärre inte hade på mig just idag.

Är det ett M som i Monster som dansar en dödsdans däruppe på byggruinerna? Det är som benen på en jättestor insekt (det är armarna på två grävskopor).

Som det röda hårtrasslet på ett troll - en rejäl samling förvridna armeringsjärn!

Moderna elektroniska kameror är ju så finurliga att man kan ställa in så att bilderna ser gamla ut redan från början. Ovan: is fotograferad med svartvit-funktionen. När jag hade min förra fotoperiod, i mitten av sjuttiotalet, var det mest svartvitt, och så fick man stå i mörkrum och kämpa med framkallning av film och kopiering. Idag är det betydligt enklare!

Gamla foton kan ju också se brunaktiga, eller sepiafärgade, ut. (Sepia är en brun färg som man ursprungligen fick från bläckfiskar.) Men jag ställde in kameran på sepia och tog några bilder, som den här av isen. Nu ser den inte isig ut längre. Kanske mer som någon sorts marmelad?

Kvällsbilder runt Årstaviken

"Hej" säger gatlyktan på Mariebergs kaj till fullmånen.

Men månen måste skynda vidare, bort över gamla och nya järnvägsbron. Inte kan han stå där och hänga bara över Liljeholmen, många länder skall få se honom i all sin prakt!

För några dagar sedan slog kölden till och lade is under broarna. Ännu kan några lyktor på Årsta holmar kasta sitt ljus över isflaken, men de är nog snart borta igen. Borta, som de långa och vita vintrarna man minns från förr.

Ibland funderar jag på förhållandet mellan foto och det mina ögon ser. Har det gått så långt att kameran talar om för mig att "så här skall det se ut"? Såg det verkligen ut så här i eftermiddags? I alla fall kommer minnet att bevara på det här sättet. Solen har försvunnit bortom Liljeholmen, en laxfärgad remsa solljus finns kvar under den mörknande himlen. Iskanter syns som dunkla strimmor. Husen vid Marievikskajen är glimrande juvelskrin - eller billiga nipper kanske? Finns de kvar om femtio år?

(Bilderna blir lite större om man klickar på dem)

Värmande omtanke ...

... tycker jag kan vara en lämplig rubrik till detta lilla bildreportage. På kajen i västra Liljeholmen finns en skulpturgrupp med tre mulliga damer i bara mässingen. Det verkar ju lite kallt så här års, men se: en vänlig människa har varit framme och bidragit med en värmande välstickad halsduk! Snällt!



Här är hela gänget. En stor utsikt över Årstaviken har de, men samtidigt lite kallt om rumpan där på den kalla stenen. Fast det kommer ju varmare tider igen!

Kvällsbilder

November är en jäkla dyster skräpmånad, men den kan åtminstone prestera en och annan märklig kvällshimmel här i Stockholm.

Moln i många färger och solnedgång bortom Liljeholmsbron - knegarna drar hemåt när veckans arbete är slut.

Solens sista ljus gör att en blank husfasad i Marievik nästan försvinner och glider ihop med himlen därbakom.

Och den sista uppvisningen av rosa och indigo moln över de nya bostadshusen i Marievik. Kan tänka mig att en konstnär på 1700-talet skulle måla en romantisk himmel ungefär med det här utseendet.

Mot kvällshimlen ...

Mot kvällshimlen står de allt mer sönderplockade resterna av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen, nedtryckta under den nya järnvägsbron. Nästa år står det väl ett nytt bostadshus där (om inte krisen slår ut byggarna, man vet ju aldrig).

De här bilderna tog jag från Liljeholmsbron, närmare bestämt i trappan från kajen upp till bron. Det slog mig att perspektivet mot de halvnya kvarteren i Marievik ser ut som arkitektvisioner av hur det skulle kunna se ut om man byggde något här. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det såg ut innan de här husen kom upp. Undrar om inte Liljeholmens järnvägsstation låg ungefär där parkeringen nu finns. Men det var långt före min tid, i början av 1900-talet. - Parkeringen, den kan väl ersättas av något trevligare?

Plåtigt och glasigt mot kvällshimlen i slutet av oktober. Är det flitens lampor som lyser därinne, eller slösar man bara elektricitet ändå?

En jädrans massa portaler och hål i husen

Här är några bilder jag knäppt under de senaste två åren. (Klicka på dem för lite större format!) Bilder, samt en fundering om det där med portaler, alltså ganska stora hål genom hus. Ibland lagom för fotgängare och kanske en bil, ibland så stora att några giraffer kan stå på axlarna på varandra och ändå ledigt traska igenom.

Eftersom jag inte är insatt i hur diskussionerna i arkitektkretsarna går vet jag inget om anledningen till detta portalande, men att det förekommer i ganska stor utsträckning i nya områden måste betyda någonting. Har det något samband med att det nu är populärt med stora glasytor också? Kan man med mycket glas och hål i husen uppnå någon sorts himmelsk effekt? Handlar det om luft och rymd? Handlar det om att man inte vill trycka ihop saker och ting alltför tätt? - Ingen aning. Men är man ute för att jaga bostadsyta kanske det inte är så bra, även om jag inte vet hur många kvadratmeter det kan tänkas handla om.




Först ett exempel på en blygsam liten portal av äldre årgång som jag fotograferade i Årsta idag. Notera det lilla hindret som skall göra att större fordon än gående och tvåhjulingar - och barnvagnar får man anta - inte skall kunna slinka igenom. Den här portalen är på en begriplig nivå, den är funktionell kan man väl säga. Formen på balkongerna är rolig, vet inte om jag sett runda balkonger på annat håll.





Nya bostadshus i Marievik, öster om Liljeholmen. Notera att högra och mellersta huset har rejäla hål i sidan för att man skall kunna komma in på gårdarna. Där rök väl några lägenheter? Nedan är ett av husen på närmare håll. Det är ju imponerande i alla fall.




Vet inte om man skall kalla det här för portal eller att man bara lagt en spång mellan hustaken. Det är på Ringvägen.



Här är det högt i taket - Fatbursgatan på Söder. Man får akta sig för nackspärr om man vill kolla in höjden här. Nedan samma fast på lite avstånd.




Här följer två bilder från nybygge i Södra Hammarbyhamnen. Återigen har lite möjliga utrymmen i huset offrats för ett tomrum vars värde jag undrar över. Kunde man inte ha nöjt sig med en vanlig liten port?






Det här är egentligen utanför ämnet, men dessa övergångar som i allt större utsträckning går mellan huskropparna på olika håll kan väl ses som en kombination av bro och portal? Det här är Flemingsberg, Alfred Nobels allé.


Nytt hus på Essingeöarna. Inga portaler, däremot tomrum upptill och en indragning med pelare till höger (också populärt numera). Jag antar att arkitekten ville bygga ett hus som för tanken till ett skepp, och det är OK för mig. Men några lägenheter försvann där också.



Till sist ännu ett exempel från Södra Hammarbyhamnen. I stället för tomrum har man glasat in och använt utrymmena till något. Och det verkar väl vettigt?

Växtlighet och lite futtiga hus i Marievik

Några bilder tagna på midsommaraftons förmiddag (obs aftonens förmiddag!) när jag gick ett varv runt Årstaviken. Det här är årets längsta dag, växtkraften i vår kära natur bör stå på topp, och en liten stenig strandremsa i närheten av Marievik motsäger inte det antagandet. Kajen rustades upp här för inte alltför många år sedan, och av någon anledning lämnades en remsa med stenar kvar nedanför kajen. Och naturen är naturligtvis inte dummare än att den tar tillfället i akt och klämmer dit en massa grönska. I bakgrunden på det här fotot syns Vin&Sprits kontor i Marievik, i förgrunden en mini-djungel av småbjörkar, någon sorts salix (jolster tror jag) och diverse skräppor och mållor.



En del tycker illa om växter som dyker upp var som helst - ogräs - men de ger ändock ett visst hopp om livet. Växtkraften tar man inte kål på så lätt!



Om man vänder sig om syns i stället det här bygget som har en stadig bakgrund att hålla fast i. Här har man byggt ett bostadshus mot en bergvägg. Jag har för mig att det fanns någon sorts industrifastigheter där tidigare.

Man kunde väl gott ha lagt på ytterligare några våningar och gett ett antal av de boende lyxen med fönster både mot Årstaviken och söderut. Jag undrar om någon ens märkt om huset hade varit tio-femton våningar i stället för vad det nu är - ser ut som sex? Möjligen hade en del förmiddagssol försvunnit från några balkonger längre norrut i de nya bostadsområdena, men jag vet inte om det är så illa. Tar man inte vara på sådana här tillfällen att bygga högt ökar trycket att göra det på ställen som är mindre lämpliga.