"Hej" säger gatlyktan på Mariebergs kaj till fullmånen.
Men månen måste skynda vidare, bort över gamla och nya järnvägsbron. Inte kan han stå där och hänga bara över Liljeholmen, många länder skall få se honom i all sin prakt!
För några dagar sedan slog kölden till och lade is under broarna. Ännu kan några lyktor på Årsta holmar kasta sitt ljus över isflaken, men de är nog snart borta igen. Borta, som de långa och vita vintrarna man minns från förr.
Ibland funderar jag på förhållandet mellan foto och det mina ögon ser. Har det gått så långt att kameran talar om för mig att "så här skall det se ut"? Såg det verkligen ut så här i eftermiddags? I alla fall kommer minnet att bevara på det här sättet. Solen har försvunnit bortom Liljeholmen, en laxfärgad remsa solljus finns kvar under den mörknande himlen. Iskanter syns som dunkla strimmor. Husen vid Marievikskajen är glimrande juvelskrin - eller billiga nipper kanske? Finns de kvar om femtio år?
(Bilderna blir lite större om man klickar på dem)
(Bilderna blir lite större om man klickar på dem)
2 kommentarer:
Det är en fröjd för oss på jorden att vi har en sådan granna som månen som visar sig i sin prakt månad för månad.
Den sista bilden är alldeles...alldeles fantastisk. Sådana bilder gillar jag
Det kommer nog mer av den sista modellen snart - men först måste jag avverka en packe bilder från Palestinademonstrationen, den var ju helt enorm!
Skicka en kommentar